Senast publicerat
Senast publicerat:

Nu flyttas den svenska campen

I mitten av april skulle det svenska insatsbidraget i Mali ha lämnat Timbuktu för Gao. Men förbandets uppgift att montera ner Camp Nobel har varit en komplex pusselläggning försvårad av granatattacker och karantän.

Linda Sundgren
Rickard Törnhjelm, Försvarsmakten
Nedmontering av tält på Camp Nobel i 45-gradig hetta.

Vi når kontingentschef överstelöjtnant Mattias Söderberg en vecka innan den planerade överlämningen av Camp Nobel.

Det svenska FN-bidraget i Mali har fram tills nu utgjorts av ett underrättelseförband med huvudsaklig placering i utkanten av Timbuktu.

Uppdraget för Mali 11 har varit att förbereda ett nytt svenskt styrkebidrag inom -Minusma. Man har nedmonterat svenska Camp Nobel och upprättat ny förläggning 40 mil österut. På Camp Castor i Gao tar Mali 12 över med uppdraget att genomföra säkerhetsoperationer.

– Vi ska utgöra en brygga mellan de här uppgifterna. Vi ska avveckla i Timbuktu, överlämna till FN och flytta i stort sett all materiel till Gao, säger Mattias Söderberg.

Det som inte flyttas till Gao flygs hem till Sverige. Infrastruktur som förrådstält, tälthallar, kablage och master lämnas över till FN.

Uppgiften att montera ner har varit komplex. Allt måste ske etappvis i rätt ordning, efter noggrann planering.

– Den stora utmaningen har varit att vi bor och lever på arbetsplatsen vi avvecklar. Under hela missionen har vi tvingats att montera ner vår egen förmåga, just nu finns inga boendetält – folk sover i stora tälthallar och verkstäder, säger Mattias Söderberg.

När vi pratar är det mesta rivet – mäss och kapell, liksom matsal. Sista veckan återstår tvätteri, tälthall och några hygienbaracker. Förråden står färdigpackade.

David Åqvist, planeringschef, jämför uppdraget med att ”såga av grenen man sitter på”. Det svåraste har varit personalavvecklingsplanen, alltså att planera vilka resurser man behöver i vilka skeden. Likaså har boendefrågan krävt en utarbetad strategi och förbandet har haft stor hjälp av att FN upprättat tillfälliga bostadsmoduler.

En annan utmaning i planeringen har varit att inte ta några onödiga risker.

– Det handlar till exempel om kameraövervakningen av campen. När vi avvecklar den måste vi ersätta med soldater som står post och bevakar rent fysiskt, säger David Åqvist.

I skrivande stund ser man ut att få rotera hem som planerat, men covid-19 har försvårat uppgiften avsevärt. Sedan vecka 12 har man tvingats sätta all personal som roterat ner från leave i karantän. Mali 11 tillämpar karantän på två nivåer: dels karantän inne på campen, dels har man de två sista veckorna av missionen isolerat hela FN-anläggningen utanför Timbuktu.

– Corona har påverkat vår operativa uppgift mycket de senaste veckorna, vi har inte haft den mankraft som vi förväntat oss, säger Söderberg.

Det handlar inte bara om förbandet i sig, utan även om uteblivna systemstödsresor med expertis från Sverige till vissa avvecklingsmoment.

Liknande läsning:

– Vi har fått omhänderta det själva istället.

Samtidigt är läget i regionen oroligt och hotnivån hög. För bara några veckor sedan dödades soldater i en attack mot en militärbas i staden Bamba, som ligger mellan Timbuktu och Gao. I januari i år skadades 18 personer från FN:s fredsbevarande styrkor i en attack i Tessalit, 50 mil norr om Gao.

Hur har hotbilden sett ut för Mali 11?

– Vi har tvingats höja beredskapen på Camp Nobel vid några tillfällen, då har det varit indikationer på indirekt bekämpning.

När det gäller attackerna i Bamba och Tessalit betonar Söderberg hur avstånden till Timbuktu är stora.

– De direktriktade attackerna har inte varit påtagliga här.

Den nya campen etableras närmare oroligheterna, i tregränsområdet mellan Niger, Mali och Burkina Faso. Det senaste året har här skett en markant ökning av väpnade extremistgruppers attentat mot såväl militära och civila mål.

– Hotbilden och säkerhetsläget i östra Mali går åt fel riktning. Det går inte längre att avvakta och observera.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Försvarsmaktens uppdrag bärs inte bara av dem som tjänstgör, utan också av deras närstående. Hur­ ­säkerställer vi att stödet möter deras verklighet?

    Redaktionen

    Sveriges bidrag till fred och säkerhet bärs av många myndigheter, organisationer och enskilda medarbetare i uppdrag. Tillsammans utgör de en struktur som gör insatser möjliga, både nationellt och internationellt.

    I detta sammanhang finns också ett lager som består av de närstående, de som i praktiken bär upp vardagen hemma runt uppdraget. Lagret är avgörande för både förutsättningarna att genomföra uppdrag och vad som händer efteråt. Anhörigas insats och roll är inte ett stöd i marginalen, utan en bärande del av den struktur som gör att uppdrag kan genomföras före, under och efter en insats.

    Att vara anhörig till någon i internationell tjänst kan innebära olika saker beroende på relation och uppdragets karaktär. För vissa handlar det om att få vardagen att gå ihop, för andra om en ständig oro på avstånd, gemensamt är beredskapen inför det som skulle kunna hända.

    Under senare tid har vi mött ytterligare en målgrupp: anhöriga till svensk personal i Ukraina-relaterade uppdrag.

    Under många år har vi mött närstående från flera typer av insatser, internationella, nationella och medföljande till utsänd personal. Behoven skiljer sig åt, men i kärnan finns erfarenheter som förenar. Det handlar om att få fakta, igenkänning, råd och stöd och att få dela vidare.

    Under senare tid har vi mött ytterligare en målgrupp: anhöriga till svensk personal i Ukraina-relaterade uppdrag. Personer som lever nära individer som utbildar, stödjer och förbereder ukrainsk personal för ett pågående krig. Det skapar en särskild typ av påfrestning.

    Hur förhåller sig personalen professionellt till något som samtidigt är djupt mänskligt, när arbetet innebär att komma nära människor som i nästa steg skickas vidare in i kriget? De närstående vi möter beskriver hur de påverkas på flera plan, i det som delas, men också i det som inte sägs.

    Vi är fem organisationer som är utpekade av Försvarsmakten att, inom ramen för IMI-lagstiftningen, komplettera stödet till personal och närstående. Det har funnits en tydlig ram för vårt arbete. Samtidigt ser vi nu hur gränserna börjar suddas ut. Insatsernas karaktär rör sig idag mellan nationellt och internationellt och genomförs av såväl anställda som frivilligorganisationer.

    Uppdrag formas i allt högre grad av omvärldsläget, och skiljelinjer som tidigare varit tydliga blir svårare att upprätthålla i praktiken. För den som är närstående spelar det mindre roll hur uppdraget definieras, det är det uppdraget innebär och för med sig som behöver mötas.

    När omvärldsläget förändras och gränser suddas ut behöver vi alla följa med. Det är avgörande för att våra stödinsatser fortsatt ska vara träffsäkra och göra största möjliga nytta för dem som tjänstgör, deras närstående och uppdragen i stort.

    Det är också utgångspunkten i vårt arbete, där vi kontinuerligt utvecklar och anpassar stödet utifrån de behov vi möter. Ett första steg är att synliggöra hur dessa gränser förändras.

    Ur arkivet: