»Första veckan fick jag mellan 40 och 50 samtal varje dag«

Oscar Jonsson är doktor i krigsvetenskap och expert på rysk krigföring. När Ryssland inledde sin storskaliga invasion av Ukraina i februari började hans telefon att ringa. Den har inte tystnat sedan dess.

Vårsolen lyser skarpt över Sveriges Radios betonggrå byggnadskomplex på Gärdet i centrala Stockholm. Det är onsdag morgon och Oscar Jonsson, doktor i krigsvetenskap och expert på rysk krigföring, är på plats för att vara med i Morgonpasset i P3.

– Första veckan efter att kriget bröt ut fick jag mellan 40 och 50 samtal från journalister varje dag. Nu får jag kanske bara fem, säger Oscar Jonsson och slår sig ner i en fåtölj utanför P3-studion.

Det ska snart visa sig vara en underdrift, men så är klockan inte ens halv nio än.

Oscar Jonsson har under våren hörts och synts frekvent i såväl SVT:s nyhetssändningar som i diverse poddar och TV4:s Malou efter tio, utöver olika debattinlägg, analyser och intervjuer i dagspress och radio. Nyligen anlitades han som återkommande krönikör i Expressen, där han också chattar med läsarna regelbundet.

– Det är kul. Jag började skriva i tidningar för tio år sedan, då såg jag det som något rätt extraordinärt. Nu är det mer pragmatiskt, jag får plats att lägga ut orden mer istället för att göra korta kommentarer här och där. 

Vid sidan av Oscar Jonssons numera ständiga mediemedverkan lever alla vanliga arbetsuppgifter kvar. Det innebär två stora deadlines den här veckan: Ett forskningspapper och en stor konferens som ska förberedas. 

Jag har ju jobbat ett par år i Försvarsmakten. Där lärde jag mig att det spelar ingen roll hur bra underlag Försvarsmakten tar fram, försvarspolitiken drivs av det som för tillfället anses politiskt intressant.

Samtidigt pågår Rysslands invasionskrig i Ukraina.

– När man forskar på krig är problemet att man har väldigt lite empiri. I praktiken har krig en dynamik som är svår att fånga i efterhand. Därför är det så viktigt att följa utvecklingen i realtid.

Att balansera det med att kommentera löpande i media är en nästan omöjlig uppgift, enligt Oscar Jonsson. 

– Man får skriva några punkter i taxin. Just nu är det anstormning, så jag försöker avstyra försnack och bara ta saker på volley. Jag är ganska bekväm i att svara på stående fot.

Sin totala arbetstid räknar han inte för tillfället.

– Jag jobbar i princip hela tiden, är väl det enda sanna svaret.

Fabian Asserbäck, producent för Morgonpasset i P3, öppnar studiodörren och ropar in Oscar Jonsson. Han hälsas översvallande av programledarna Linnea Wikblad och Kodjo Akolor. Det här är varken första eller sista gången han är med i Morgonpasset.

FAKTA

Oscar Jonsson

Ålder: 34 år.
Yrke: Doktor i krigsvetenskap och forskare vid Försvarshögskolan, expert på rysk krigföring.
Familj: Sambo. 
Bor: Lägenhet i Sundbyberg, strax utanför Stockholm.
Intressen: Klättring, helst ute. Annars mycket friluftsliv, som vandring, isklättring och segling.
Läser: ”Just nu inget, men jag har kommit en femtedel in i En dag i Ivan Denisovitjs liv, av Aleksander Solzjenitsyn – en av de mer kända ryska dissidenterna under Sovjettiden, som Putin försökte co-opta under början av 2000-talet.”

Heltäckningsmatta och mörka draperier ger en dämpad känsla i studion, och det doftar svagt av kaffe från en bryggare i hörnet. Heat Waves av brittiska indiebandet Glass Animals spelas medan Oscar Jonsson hänger av sig sin bruna axelremsväska och sätter sig vid studiobordet på en låg kontorsstol med en reva i sitsen.

  Har ni haft några mer intressanta gäster här i veckan, frågar han.

– Carl Bildt. Han är lite som du, har intressanta tankar, svarar Linnea Wikblad.

Oscar Jonsson växte upp i Gävle. Han gick Sandviks ingenjörsgymnasium, men insåg snabbt att han var helt ointresserad av teknik. Istället spelade han innebandy och festade.

– Där jag växte upp var det inte så många som drömde om att ta över världen eller plugga på de främsta universiteten. Och jag hade ingen idé om vad jag ville göra.

Efter gymnasiet jobbade Oscar Jonsson på industrilager och körde travers. Efter ett halvår ryckte han in för att göra värnplikt som spaningssoldat på säkerhetsbataljonen i Kungsängen. Med en pappa som var officer och en storebror som gjort värnplikten några år tidigare hade han bilden av att det var en bra erfarenhet. Dessutom hade han ändå ingen annan plan.

Tiden på säkerhetsbataljonen blev en vändpunkt. Dels för självförtroendet, men också för synen på vad som var möjligt att göra. I Kungsängen fanns personer med andra drömmar och idéer än de hemma i Gävle.

– Jag tror att människor refererar mycket genom exempel. Teoretiskt sett fanns alla möjligheter tillgängliga när jag växte upp, men man behöver se folk som gör de där sakerna. Under värnplikten fick jag vänner som gick vidare direkt till olika topp-
universitet. Då tänkte jag, ”det där skulle jag också kunna göra”, säger Oscar Jonsson.

Den 15 april, sista dagen att ansöka till universitet och högskolor, satt han och klickade sig igenom alla program han kunde hitta. Valet föll till slut på fred- och konfliktstudier.

Där jag växte upp var det inte så många som drömde om att ta över världen eller plugga på de främsta universiteten.

Programmet vid Uppsala universitet innebar en praktikperiod på Utrikesdepartementet. Året var 2011 och allt annat än Ryssland toppade den säkerhetspolitiska dagordningen.

– Det var den arabiska våren och kriget i Afghanistan, ingen funderade på Ryssland. Men på UD, där jag kunde följa händelse-utvecklingen från insidan, förstod jag hur viktigt Ryssland ändå är för svensk säkerhetspolitik. Det tände mitt intresse.

Musiken tonar ut i P3-studion, programledaren Linnea Wikblad säger ”pass på!” och går ut i sändning. 

– Välkommen tillbaka till Morgonpasset, Rysslandsexperten Oscar Jonsson!

Oscar Jonsson får svara på frågor om hur det egentligen står till med den ryska armén, vad termobariska vapen är för något och hur realistiskt Rysslands hot om kärnvapen är. Han får också kommentera en pågående Twitterdebatt – är personer som påpekar brister i ukrainsk demokrati nyttiga idioter åt Ryssland?

Efter en dryg timme är tiden i etern slut och Oscar Jonsson tar av sig hörlurarna. Han stoppas på vägen ut av producenten Fabian Asserbäck, som dels vill be om boktips och dels vill veta om han kan höra av sig i researchsyfte inför en intervju med Svenska Freds ordförande veckan därpå. Hur långt går det egentligen att komma med diplomati i Ukrainakriget? Ingenstans alls, svarar Oscar Jonsson.

Men Fabian Asserbäck får gärna ringa, och han får också ett boktips: Männen i Kreml av Mikhail Zygar.

Under den korta sträckan mellan radiohuset och Försvarshögskolan ringer det flera gånger i Oscar Jonssons telefon. Ett av samtalen är från en av dagstidningarna, som vill ha en kommentar på en text i konkurrenttidningen.

– Kan du skicka mig artikeln?

Oscar Jonsson beskriver sig själv som plattformsoberoende i sin mediekonsumtion – hänger sällan med i vad en viss kanal eller tidning rapporterat, utan följer enskilda reportrar i sociala medier.

Han är själv en frekvent twittrare, med i skrivande stund en bra bit över 34 000 följare.

– Twitter är bra som informationsflöde, det är främst där jag får nyheter i realtid. Det är en konst att låta bli att ge sig in i de politiska debatterna, men Ann Lindes ”vi visste inte” – sådant kan jag inte låta bli att kommentera, säger Oscar Jonsson.

I en intervju med utrikesminister Ann Linde i Dagens Nyheter 11 mars uttryckte hon bestörtning och förvåning över Rysslands invasion, och menade att inga länder förutom USA hade tagit allvarligt på risken att Putin skulle kunna inleda en attack mot Ukraina. Oscar Jonsson skärmdumpade Ann Lindes citat och kommenterade på Twitter: ”På en seriös not så stämmer det här inte. Redan i mitten av januari – sex veckor innan kriget – började bl.a. Danmark och baltstaterna skicka vapen till Ukraina. Det var inte informationen som saknades, det var en ovilja att förstå/agera.” 

– Jag har ju jobbat ett par år i Försvarsmakten. Där lärde jag mig att det spelar ingen roll hur bra underlag Försvarsmakten tar fram, försvarspolitiken drivs av det som för tillfället anses politiskt intressant. Och då landar vi i försvarsbeslut med regementen som kostar miljarder, som ingen har bett om.

Jag tror att hela tragedin om försvarspolitiken handlar om brist på intresse, de här frågorna granskas inte i media.

Även när Oscar Jonssons telefon inte ringer knapprar han nästan oavbrutet på den. Svarar på meddelanden och mejl, kollar Twitter. Nu är han uppe i sex medieförfrågningar och klockan är inte ens 11.

– Jag tror att hela tragedin om försvarspolitiken handlar om brist på intresse, de här frågorna granskas inte i media. Så jag gör mer nytta på det här sättet än att sitta på Försvarsmakten och ta fram underlag. Mitt mål har alltid varit att göra relevant forskning, att det finns en praktisk tillämpning.

Det ringer igen.

– Kan vi höras senare?

KARRIÄR

2012: Doktorand vid Department of War Studies, King’s College, London.
2015: Ämnesexpert på Ledningsstabens inriktningsavdelning på Högkvarteret.
2016: Gästforskare vid UC Berkeley, Kalifornien. 
2017: Doktorandanställning vid Försvarshögskolan.
2019: Chef för tankesmedjan Frivärld.
2020: Chef för Center for the Governance of Change, IE University, Spanien.
2021: Forskare vid Försvarshögskolan.

2012 började Oscar Jonsson doktorera om den ryska förståelsen av krig vid King’s College i London. Kollegorna forskade om Kina och mellanöstern.

– I Storbritannien var det verkligen dött kring Ryssland. ”Har du missat att kalla kriget är över?” Alla tyckte mitt val av ämne var märkligt, utom min handledare.

2014 invaderade Ryssland Krim och tongångarna ändrades. Ett par veckor in i invasionen anordnade King’s College ett rundabordssamtal där alla ledande experter var säkra på att Ryssland aldrig skulle formellt inkorporera Ukraina i den ryska federationen.

– Och så gjorde de det! Det tycker jag är en fantastisk illustration av hur dåliga vi har varit på att förstå Ryssland, säger Oscar Jonsson. 

Själv trodde han inte att Ryssland skulle invadera alls 2014, innan de faktiskt gjorde det.

– Det tror jag är en av anledningarna till att jag haft mer rätt den här gången. Nu tänker jag inte överföra min egen rationalitet på det ryska tänkandet. 

Den främsta missuppfattningen om Ryssland är att landets politik och ambitioner är ett övergående problem, enligt Oscar Jonsson.

  Jag träffade företrädare för Obamaadministrationen som sa ”titta på rysk ekonomi och geografi, de är i värsta fall ett tillfälligt problem.” Men det stämmer ju inte. Den ryska ledningen mäter inte framgång i BNP-tillväxt. Det som påverkar Sverige – desinformation, cyberkrig, spionage – är dessutom inte så dyrt.

Arbetet med doktorsavhandlingen drog ut på tiden. Två års arbete vid Försvarsmaktens högkvarter, en sväng förbi Försvarshögskolan och därefter ett drygt halvår som gästforskare vid Berkeley utanför San Francisco kom emellan. När avhandlingen var klar hoppade Oscar Jonsson på ett uppdrag som chef för tankesmedjan Frivärld. 

I januari 2020 siktade han på en ordentlig semester. Reste först till New Orleans, därefter New Mexico, med planen att återhämta sig. 

Då ringde telefonen igen. Det var det spanska forskningscentret Center for the Governance of Change som ville att han skulle bli chef.

– Den tidigare chefen hade blivit rekryterad till regeringen, så det var jättebråttom. Kul att hoppa på något nytt, tänkte jag.

Situationen är representativ för Oscar Jonssons karriärplanering, eller brist på densamma, enligt honom själv. Rollen som chef i akademin kändes trots allt inte helt rätt i slutänden.

– Jag märkte att det som var roligast under arbetsveckorna var föreläsningarna om Ryssland. Jag ville tillbaka till kärnverksamheten, läsa och skriva, bli smartare. Och så friheten – att kunna lägga en förmiddag på att läsa en bok. Sedan har jag också insett att jag verkligen avskyr möten. Jag blir rastlös på två minuter.

Det tror jag är en av anledningarna till att jag haft mer rätt den här gången. Nu tänker jag inte överföra min egen rationalitet på det ryska tänkandet.

Nu är Oscar Jonsson tillbaka i läsandet och skrivandet, för tillfället på Försvarshögskolan. Framöver tänker han skriva en bok – på svenska. Några detaljer vill han inte ge ännu.

En man hejdar honom när han passerar högskolans kafeteria.

– Du är en som vet vad du snackar om, säger han. 

Mannen är ingen Oscar Jonsson känner. Igår var det tre främmande personer som stoppade honom på stan.

Kriget i Ukraina är ett maratonlopp och ingen sprint, konstaterar Oscar Jonsson. 

– Jag försöker hitta en balans mellan att vara effektiv och tillgänglig utan att köra slut på mig. Samtidigt: vad kan jag göra? I en brinnande invasion? Satt i perspektiv mot hur det är att bo i Mariupol så bleknar ju alla ens ansträngningar. Men det får väl vara min roll, att bidra med att försöka förstå Ryssland och vad vi kan göra.

Oscar Jonsson brukar rekommendera studenter som vill förstå krig att läsa Zinkpojkar av Svetlana Aleksijevitj.

– Det är en nära beskrivning av kriget, inte någon spelteoretisk modell utan doften av brända kroppsdelar, förruttnelse, hopplöshet. Krigets fasa och terror är ju ett sätt att påverka människor, i det här fallet få dem att ge upp. Krig handlar om människor och psykologi.

Oscar Jonssons blick flackar mot telefonen. Listan med obesvarade samtal har växt ytterligare.

OSCARS BOKTIPS

Förstå Ryssland och framtidens krigföring

All the Kremlin’s men, Mikhail Zygar.
”Ger Rysslands moderna politiska historia och insyn i hur Ryssland fungerar bortom ’Putin gör och säger något’.”

Moscow rules: what drives Russia to confront the West, Keir Giles.
”Om de ryska drivkrafterna i konflikten med väst. Hur ser Ryssland på världen och varför är det en konfliktuell lins?”

The Kill Chain, Defending America in the Future of High-Tech Warfare, Christian Brose.
”Den ger en väldigt bra bild av teknologins påverkan på det moderna kriget”

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev?

Prenumerera på Officerstidningen nyhetsbrev och få de viktigaste artiklarna direkt i mejlkorgen. Nyhetsbrevet är under uppbyggnad men ange gärna din mejladress redan nu om du är intresserad.