Senast publicerat
Senast publicerat:

Bullerrestriktioner på helikopter 14- systemet hävs

Bullerrestriktionerna på helikopter 14-systemet har hävts vid tredje helikopterskvadron sedan bullerdämpande mattor installerats i kabintaken. Motsvarande åtgärder vidtas nu vid första helikopterskvadron för att kunna slopa flygrestriktionerna även där.

Linda Sundgren
Hampus Hagstedt/Försvarsmakten
Lösningen på 14 år av bullerproblem i helikopter 14-systemet blev bullerdämpande mattor i kabintaket. Idén till åtgärden kom från den nederländska Försvarsmakten som haft motsvarande bullerproblem i sina helikoptrar.

– Det känns väldigt skönt att vi äntligen kommit förbi det här och att vi kan nyttja helikoptrarna som Försvarsmakten, och i förlängningen skattebetalarna, förväntar sig, säger kommendörkapten Niklas Wiklund, chef för tredje helikopterskvadron. 

Efter 14 år av problem med höga bullernivåer och hörselskador har Försvarsmakten lyckats minska bullerexponeringen i kabinen. På de helikoptrar som används vid tredje helikopterskvadron i Ronneby ligger bullernivåerna under rådande gränsvärden och restriktionerna har därmed kunnat hävas. 

– De bullerdämpande mattor som installerats i kabinens innertak har varit en viktig parameter för att kunna lyfta restriktionerna. Vi flyttar inte mattor mellan helikoptrarna utan har en matta i varje maskin. Det var ett krav från min sida. Jag ville inte att vi skulle hamna i ett läge där vi blev tvungna att flyga utan bullerdämpning, säger Niklas Wiklund.  

» När helikoptrarna ska användas under insats behöver vi inte längre säga att 'tänk på restriktionerna'. «

Utöver bullerdämpningen har hjälmarna tillpassats och modifierats med öronproppar med anslutning för kommunikation. Försvarshälsan har genomfört hörselkartläggning av personalen och det hålls föreläsningar om tinnitus. Men i det dagliga arbetet innebär de hävda restriktioner ingen större skillnad, enligt Niklas Wiklund, eftersom det är den disponibla flygtiden på helikoptersystemet som är den främsta gränssättande faktorn för hur mycket det går att flyga. 

– Vi har en generell brist på flygtid inom helikopter, i första hand på grund av brist på tekniker och svårigheter att få fram delar. Förra året uppnådde vi våra flygtimmar, trots restriktioner. Den stora skillnaden för Försvarsmakten är att man som helhet får en större handlingsfrihet på hela helikoptersystemet. När helikoptrarna ska användas under insats behöver vi inte längre säga ”tänk på restriktionerna”, vilket vi var tvungna att göra innan. 

Höga bullernivåer har varit ett bekymmer inom helikopter 14-systemet ända sedan de första maskinerna levererades till Sverige 2007. Något system för aktiv bullerreducering hade inte installerats i kabinen och flygande personal började snart klaga på höga ljudnivåer. Efter rapporter om hörselskador bland personalen infördes 2017 begränsningar i flygtid på systemet. Försvarsmakten har sedan dess vidtagit åtgärder för att minska bullerexponeringen. Nu genomför första helikopterskvadron samma åtgärder som tredje för att restriktionerna ska kunna hävas även där. 

Liknande läsning:
Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Försvarsmaktens uppdrag bärs inte bara av dem som tjänstgör, utan också av deras närstående. Hur­ ­säkerställer vi att stödet möter deras verklighet?

    Redaktionen

    Sveriges bidrag till fred och säkerhet bärs av många myndigheter, organisationer och enskilda medarbetare i uppdrag. Tillsammans utgör de en struktur som gör insatser möjliga, både nationellt och internationellt.

    I detta sammanhang finns också ett lager som består av de närstående, de som i praktiken bär upp vardagen hemma runt uppdraget. Lagret är avgörande för både förutsättningarna att genomföra uppdrag och vad som händer efteråt. Anhörigas insats och roll är inte ett stöd i marginalen, utan en bärande del av den struktur som gör att uppdrag kan genomföras före, under och efter en insats.

    Att vara anhörig till någon i internationell tjänst kan innebära olika saker beroende på relation och uppdragets karaktär. För vissa handlar det om att få vardagen att gå ihop, för andra om en ständig oro på avstånd, gemensamt är beredskapen inför det som skulle kunna hända.

    Under senare tid har vi mött ytterligare en målgrupp: anhöriga till svensk personal i Ukraina-relaterade uppdrag.

    Under många år har vi mött närstående från flera typer av insatser, internationella, nationella och medföljande till utsänd personal. Behoven skiljer sig åt, men i kärnan finns erfarenheter som förenar. Det handlar om att få fakta, igenkänning, råd och stöd och att få dela vidare.

    Under senare tid har vi mött ytterligare en målgrupp: anhöriga till svensk personal i Ukraina-relaterade uppdrag. Personer som lever nära individer som utbildar, stödjer och förbereder ukrainsk personal för ett pågående krig. Det skapar en särskild typ av påfrestning.

    Hur förhåller sig personalen professionellt till något som samtidigt är djupt mänskligt, när arbetet innebär att komma nära människor som i nästa steg skickas vidare in i kriget? De närstående vi möter beskriver hur de påverkas på flera plan, i det som delas, men också i det som inte sägs.

    Vi är fem organisationer som är utpekade av Försvarsmakten att, inom ramen för IMI-lagstiftningen, komplettera stödet till personal och närstående. Det har funnits en tydlig ram för vårt arbete. Samtidigt ser vi nu hur gränserna börjar suddas ut. Insatsernas karaktär rör sig idag mellan nationellt och internationellt och genomförs av såväl anställda som frivilligorganisationer.

    Uppdrag formas i allt högre grad av omvärldsläget, och skiljelinjer som tidigare varit tydliga blir svårare att upprätthålla i praktiken. För den som är närstående spelar det mindre roll hur uppdraget definieras, det är det uppdraget innebär och för med sig som behöver mötas.

    När omvärldsläget förändras och gränser suddas ut behöver vi alla följa med. Det är avgörande för att våra stödinsatser fortsatt ska vara träffsäkra och göra största möjliga nytta för dem som tjänstgör, deras närstående och uppdragen i stort.

    Det är också utgångspunkten i vårt arbete, där vi kontinuerligt utvecklar och anpassar stödet utifrån de behov vi möter. Ett första steg är att synliggöra hur dessa gränser förändras.

    Ur arkivet: