Hur kommer det sig att jämställdhetsarbetet i Försvarsmakten går trögt, trots att försvarsmaktsledningen vidtagit en mängd åtgärder för att skapa en jämställd organisation? Den frågan ställer kapten Frida Linehagen i sin avhandling Gender (in)equality within the Swedish armed forces, som hon disputerade med den 13 oktober. Enligt avhandlingen beror den långsamma utvecklingen på ett motstånd mot förändring i organisationen. Motståndet genomsyrar hela Försvarsmakten på alla nivåer och består av en komplex blandning av manliga normer och strukturella problem.

– Det handlar inte så mycket om enskilda individer som är mot kvinnor i Försvarsmakten; de är nog varken särskilt många eller särskilt tongivande i dag. Motståndet finns inbyggt i systemet. Det kanske inte har blivit så avsiktligt, men det är svårt att ta sig ur, säger Frida Linehagen som i dag tjänstgör vid Sjöstridsskolan efter fem år som doktorand på Försvarshögskolan.

En bakomliggande orsak till den svårbemästrade ojämlikheten är den manliga norm som präglar organisationen. Normen ger män en självklar plats i den kollektiva gemenskapen och unga soldater fostras in i organisationen enligt rådande normer. Kvinnor har däremot inte samma givna plats i gemenskapen utan måste anstränga sig för att bli upptagna i kollektivet. De behöver bevisa sin duglighet och många kvinnor upplever att de måste prestera betydligt bättre än sina manliga kollegor för att bli accepterade, både i sin yrkesroll och som individer. Frida Linehagen menar att strävan efter att bli en del av kollektivet är förståelig, samtidigt som det bidrar till att bevara den manliga norm som försvårar för kvinnor i organisationen.

– Strävan efter att bli accepterad gör ibland att kvinnor tar avstånd från andra kvinnor. Många vill tvätta bort kvinnligheten och inte engagera sig i jämställdhetsfrågor, säger hon.