Hej Dorian! Din replik är väldigt välskriven och jag håller med om att löner, villkor och familjesociala förutsättningar bör prioriteras i detta ärende. I min mening är detta en fråga som inte påverkar ”enskilda individer”, utan en enhet i stort. Försvarsmakten har ett begivet beslut att fatta gällande placeringen av S 106 och dess framtid och vi kan bara hoppas att detta beslut grundar sig i adekvata utredningar med hänsyn till just personalen och dess spetskompetens inom detta flygsystem.
Dessvärre ser jag en hel del faktafel som jag vill belysa i mitt svar. Det står klart för mig att Saabs och FMV:s T & Es uppgift gentemot Försvarsmakten inte är lika tydlig för de som inte är insatta i vårt samarbete.
Som många av oss känner till har det skett en enorm lönesatsning inom vissa personalområden i Försvarsmakten, för flygförare innebär detta upp till 15 procents löneökning bara i år tillsammans med förbättrade pensionsvillkor.
» Försvarsmaktens flygplanstekniker går på knäna för att hålla alla flygplan i luften med en lön som inte är marknadsmässig. «
Linköping är en storstadsregion dit många är inflyttade från andra delar av landet och har befäst familj och en trygg och social samvaro här. Att denna placeringsort på något sätt skulle vara mindre unik på utbudet av fritidsaktiviteter håller jag tyvärr inte med om och jag är rädd att din kommentar i denna fråga kan uppfattas som kränkande för flertalet militära förband runt om i landet.
Jag har förståelse för att man bör se på detta beslut på ett långsiktigt behålla perspektiv, men jag vill ändå belysa de negativa konsekvenserna av att inte ta in även ett kortsiktigt perspektiv. Att tappa spetskompetens i ett införandeskede av ett nytt flygsystem kommer att vara tungt och tidsförödande.
Det innebär inte bara att man inte har den kompetens man behöver på plats vid införandet utan det skulle med största sannolikhet innebära att man tappar den kompetensen i sin helhet i Försvarsmakten.
Gällande utbudet av flygplantekniker i Mälardalen är min åsikt att det är väldigt bristfälligt och har varit under många år. Detta har lösts genom att vi på specialflygskvadron stöttar statsflyget på en regelbunden basis med flygtekniker och färdmekaniker.
Tyvärr sker detta med ökad arbetsbelastning på vårt eget förband, som även vi är undernärda på tekniker i allmänhet och flygande sådana i synnerhet till följd av detta. Att stötta statsflyget är möjligt enbart för att vi i dag har samma grundflygplan på specialflyg och statsflyget.
Jag ser inte att en placering av S 106 i Mälardalen utan den gedigna kompetens vi har i dag skulle vara möjlig då det redan i dag råder en enorm konkurrens mellan Försvarsmaktens tekniker och de civila i detta område. En konkurrens som inte finns på samma sätt i Linköping.
Jag själv arbetade som tekniker på 3:e kompaniet från tidigt 90-tal tills nedläggning av F 16. Vi fick stötta på både 5:e och 2:a kompaniet på grund av brist på flygplanstekniker då många valde att fortsätta sin karriär inom det civila som erbjöd betydligt bättre löner och villkor.
År 1997 hölls en utredning gällande omplacering av specialflygskvadron samt statsflyget till en gemensam placeringsort, F 16 i Uppsala. Under många år levde de anställda under ovisshet men utredningen lades till slut ner i samråd av dåvarande statsminister och ÖB på grund av bristen på tekniker och ekonomi.
En sådan här utredning som nu pågår kring val av baseringsort tenderar att få människor att fundera, spekulera och betänka alla rykten som florerar. En oviss och orolig stämning sprids och påverkar vardagen. Min åsikt är att befintlig personal med spetskompetens kommer sannolikt inte flytta om beslutet blir att S 106 placeras på annan ort. Även nuvarande rekrytering riskerar att bli försvårad på ett förband som är under utredning för att eventuellt byta placering.
» Min åsikt är att befintlig personal med spetskompetens kommer sannolikt inte flytta om beslutet blir att S 106 placeras på annan ort. «
Det är en enorm risk för äventyrad flygsäkerhet vid införandet av flera skäl. Risker för underskott av kompetent personal i S 106 verksamhet skulle påverka både verksamhetens operativa förmåga negativt, så även arbetsmiljön. Befintlig personal som skall hålla ASC 890 i drift rekryteras bort ur en redan undernärd verksamhet. Hög press och ett stort antal unga tekniker med kortare erfarenheter är typiska högriskfaktorer som inte får underskattas i flygverksamhet.
Min farhåga är att S 106 riskerar att bli en fråga om prestige. Det skulle se bra ut om det Upplands Flygflottilj, F 16, får ett nytt flygsystem med ett högt internationellt intresse. Snarare än att grunden för beslutet i vad som vore bäst för Sveriges lednings och radarspanarförmåga med de förutsättningar som vi har i verkligheten. I Linköping.