Mer pengar ger inte automatiskt ökad förmåga 

Nedskärningar har vänts till tillväxt och framtidstro. Men mer resurser innebär inte per automatik ökad försvarsförmåga. Expansionen måste ske kontrollerat och med personalen för ögonen, annars finns risk att den förväntade outputen uteblir. Intervjuer med anställda och värnpliktiga tyder på att organisationen inte hänger med i alla delar i den pågående förändringen.

Under tillväxt ökar risken för rollkonflikter. Det kan i sin tur leda till att medarbetare inte trivs på sina arbetsplatser eller blir mindre effektiva.

Mellan 2019 och 2021 har jag och kollegor genomfört cirka 130 intervjuer ute på förband och flottiljer. Informanterna har inbegripit allt ifrån kompanibefäluttagna (KB) värnpliktiga till rutinerade specialistofficerare och officerare som utbildats i det gamla NBO-systemet. Syftet med intervjuerna har varit att studera viljan till fortsatt engagemang i Försvarsmakten, inträdet i arbetslivet (alltså Försvarsmakten) och kunskap i officersyrket. Som ett övergripande tema har organisatorisk tillväxt hovrat över intervju- och analysarbetet. Det har knappast undgått någon i denna läsekrets att Försvarsmakten genomgår en tillväxtfas efter flera decennier av nedskärningar. Men vad är tillväxt egentligen och hur är tillväxt för Försvarsmakten definierad? Om vi problematiserar begreppet kan vi konstatera att tillväxt inte är ett entydigt begrepp. Det kanske viktigaste att ha i åtanke är att tillväxt inte per automatik betyder mer, det vill säga mer input står inte nödvändigtvis i proportion till output. Tillväxt kan därutöver vara svår att realisera: Externa omständigheter påverkar och kan vara svåra att kalkylera med, som covid-19-pandemin. I ljuset av att Försvarsmaktens tillväxtfas sträcker sig över minst ett drygt decennium behöver den rimligtvis placeras i relation till personalens arbetsbelastning: ”Det spelar ingen roll hur mycket pengar vi har, för att vi har inte tillräckligt med folk som kan utbilda om vi inte börjar stryka saker”, som en major uttryckte det. Tillväxt tar tid, den sker inte över en natt och kommer inte automatiskt med en knapptryckning eller politiska beslut. Och, nota bene, tillväxt är inte bara en fråga om att växa genom rekrytering. Det handlar minst lika mycket om att personal ska vilja stanna kvar i Försvarsmakten.

Ett stort förändringsarbete kommer ofta med ett starkt budskap eller ett antal generaliseringar som motiverar sagda transformation. ”Organisationen behöver gå i en annan riktning”, ”Vi måste möta samhällets/omvärldens krav” och ”Se hur de gör i andra organisationer”, är budskap som känns igen från de allra flesta organisatoriska förändringsarbeten, Försvarsmakten inkluderad. Att se fram emot att den nya ordningen utvecklas till en lämplig strategi för organisationen och de anställda, för ingen vill ju bli betraktad som en dinosaurie?! Vad som är mindre självklart är hur ovanstående retoriska budskap ska omsättas i praktiken. För Försvarsmakten är det därför extra tydligt att organisationen måste hjälpa de anställda att navigera i arbetet. De strategiska målsättningarna är satta till 2025, 2030, 2035, men för de anställda är arbetsbelastningen här och nu.   

» Tillväxt tar tid; den sker inte över en natt och kommer inte automatiskt med en knapp­tryckning eller politiska beslut. «

För organisationen innebär också ofta ett grundläggande förändringsarbete risken att klampa i endera framgångsfällan eller misslyckandefällan. Framgångsfällan innebär att handlingar som tidigare ledde till framgång upprepas och organisationen utvecklar färdigheter som inte passar för nya idéer eller utmaningar. Kanske likt den informant som sa: ”Hurra, värnplikten löser alla problem!” med tankarna tillbaka till åttiotalets värnpliktsutbildning som inte är värnplikt anno 2022. Misslyckandefällan betyder att organisationen ägnar alltför mycket energi och resurser åt utforskande och otålighet. Misslyckas man prövar man något nytt och överdrivet mycket tid går åt till att utforska. ”Vi behöver inte göra för stora roderutslag” formulerade en kapten sig. Svaret på vilken väg man bör gå finns sannolikt någonstans däremellan. 

Någonting som också kan vara tätt sammankopplat med förändringsarbete och tillväxt, är synen på roller och rollkonflikter. Det har varit framträdande i vårt intervjuunderlag. Under KB-intervjuerna har det framkommit att det råder oklarheter om vad ett kompanibefäl är, det vill säga vilken roll ett kompanibefäl ska ha i grundorganisationen, men även i krigsorganisationen. Det beror delvis på att kategorin är återinförd och att det organisatoriska minnet verkar vara kort, men även för att det inte verkar finnas information tillgänglig hos varken KB-elever eller befäl. För nyutexaminerade fänrikar och sergeanter manifesterar sig de otydliga rollerna på flera sätt. Vissa fänrikar kommer ut som plutonchefer direkt efter Officersprogrammet, medan andra börjar som instruktörer eller motsvarande och blir plutonchefer först efter tre, fyra år. Flera sergeanter menar att de inte alls landade där de ville efter examen, utan hamnade på grundutbildningskompaniet där det saknades personal. Ibland var det oklart vem i den befintliga personalen som skulle sätta in den nya i jobbet. Följden blev att det kunde ta månader innan datorn kom eller tills de fick ett passerkort så att de kunde gå på toaletten själva, utan att behöva be en kollega följa med. Den erfarna NBO-officeren fastställde: ”Det här är den första gången i min yrkeskarriär som jag inte ska tänka nedskärning inför nästa år, vilken roll ska jag ikläda mig nu? Nu ska jag attrahera, rekrytera och behålla personal.” 

Rollkonflikter kan ta sig olika uttryck och en och samma roll kan innehålla oförenliga förväntningar. Som plutonchefsrollen där cheferna kräver en sak, soldaterna en annan och medarbetarna en tredje. Det kan finnas konflikter mellan samtidiga roller, du är bataljon-chef, mamma och tränare för fotbollslaget. För Försvarsmakten är kanske specifikt konflikt mellan egen uppfattning om roll och andras förväntningar på rollen den konflikt som är mest märkbar. Om man som officer också känner att det råder en konflikt mellan kraven på sig själv och förmågan att uppfylla dem, uppstår ytterligare en rollkonflikt. 

Ovanstående beskriver de potentiella rollkonflikter som kan uppstå i en organisation som karakteriseras av tillväxt. Lägg därtill implementering av trebefälssystem, återinförd reservofficersutbildning, värnplikt och en specialistofficerskår där karriärvägarna är tämligen otydliga, så framstår det tämligen angeläget med tydlighet på alla nivåer avseende vad som förväntas av individ, grupp, kategori och så vidare. Tydlighet i uppdrag, roller och förväntningar och klarhet i beslutsprocesser är en grundförutsättning för en god samarbetskultur som förebygger rollkonflikter. Därutöver fordras olika typer av forum för att kunna väcka diskussioner, prata om kultur, värdegrund och diskutera hur man kan förbättra sina roller. Samtliga informanter i våra intervjuer beskriver situationen på jobbet som ganska rörig just nu, och det är av vikt att medarbetare har en rimlig arbetssituation där den tillfälligt (?) höga arbetsbelastningen och röran inte får bli ett permanent förhållande. En god balans mellan arbete och övrig tid för medarbetarna är avgörande för att Försvarsmakten ska kunna behålla sin personal över tid och således kunna tillväxa i planerad takt. Sist men inte minst krävs ett gott ledarskap. Chefer på alla nivåer måste ges förutsättningar att praktisera ett gott ledarskap och samtidigt få handledning och stöd, något som är lätt att prioritera ner när organisationen växer. Viktigt är att inte: 1. tro att saker löser sig med tiden (bara vi kör på ett tag försvinner konflikten), 2. utse syndabockar (jobbiga officerare som motsätter sig omgalonering) och 3. strunta i rollkonflikten och låtsas att den inte finns (det vi inte pratar om finns inte).

johan österberg
Johan Österberg, filosofie doktor i psykologi vid Försvarshögskolan och forskar om personalför­sörjning inom Försvarsmakten.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev?

Prenumerera på Officerstidningen nyhetsbrev och få de viktigaste artiklarna direkt i mejlkorgen. Nyhetsbrevet är under uppbyggnad men ange gärna din mejladress redan nu om du är intresserad.

”Just nu pågår en kamp för personalens villkor, samtidigt som de ska bemanna våra yttre försvarslinjer”. Det är ett av budskapen i Officersförbundets nya kampanj ”Försvara gränserna” som lanserades på onsdagen. I fokus är medlemmarnas löner och villkor.

Kampanjsidan för Officersförbundets nya kampanj "Försvara gränserna".

Jesper Tengroth, kommunikationschef på Officersförbundet och den som ansvarar för kampanjen:

– Officersförbundets medlemmar sliter enormt hårt i dessa tider av tillväxt. Det är verkligen våra medlemmar som gör grovjobbet när Försvarsmakten växer. Samtidigt belönas det väldigt dåligt och det vill vi lyfta fram i den här kampanjen, säger han.

Vad hoppas ni åstadkomma med kampanjen?

– Ytterst är det särskilda satsningar på löner och villkor. Det är märkligt att de lyser med sin frånvaro när de ekonomiska tillskotten är så stora. Och vi vet – för vi har undersökt det – att lönen och villkoren är viktiga för våra medlemmar.

Ja, förbundet har precis genomfört en medlemsundersökning. Vad visar den?

– Den visar bland annat att 6 av 10 medlemmar övervägt att sluta det senaste året och det är lönen som är den främsta orsaken till det. Nästan 80 procent tycker inte att lönen är rimlig i jämförelse med alternativt arbete utanför Försvarsmakten. Dessutom är det så att nära hälften har gett upp med att försöka påverka sin lön.

» 6 av 10 medlemmar har övervägt att sluta det senaste året och det är lönen som är den främsta orsaken till det. «

Tror ni att den här kampanjen kommer att leda till att särskilda löne- och villkorssatsningar görs i Försvarsmakten?

– Det är vår absoluta förhoppning. Att bara rekrytera nya soldater och yrkesofficerare kommer inte räcka till – det gäller att se till att människor inte slutar och då måste man våga jobba med att höja löner och förbättra villkoren. Det är också tydligt i arbetet inför årets Rals där cheferna för organisationsenheterna påtalat just det behovet. Och titta på polisen, där kom ju fack och arbetsgivare överens om särskilda lönesatsningar. Så om viljan finns så går det. Jag hoppas att vår kampanj kan ge en puff i rätt riktning, säger Jesper Tengroth. 

Kampanjen ”Försvara gränserna” kommer att pågå fram till dess att ett nytt kollektivavtal finns på plats nästa år. Kampanjen kommer att synas i bland annat tidningar och sociala medier.

Läs mer på försvaragränserna.se

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Antalet hörselskador bland anställda minskar men blir vanligare hos värnpliktiga. Bekymmer med hörselskydd och vådaskott är två bakomliggande orsaker. Det visar Försvarsmedicincentrums senaste rapport om hörselskador i Försvarsmakten.

Hörselskador bland värnpliktiga har ökat med fem procent senaste året. Vådaskott och hörselkåpor som bragts ur läge är vanliga orsaker bakom hörselskadorna.

Sedan ett par decennier är hörselskador ett särskilt fokusområde i Försvarsmaktens arbetsskadearbete. Det innebär att antalet hörselskador ska redovisas i en särskild rapport och att utbildning och förebyggande åtgärder ska vidtas för att minska riskerna. Bland de anställda har Försvarsmaktens förebyggande insatser varit framgångsrika och antalet hörselskador har minskat över tid. Det konstaterar Björn Skoog vid Försvarsmedicincentrum i Göteborg, som sammanställer Försvarsmaktens arbetsskadestatistik. 

– Den positiva utvecklingen för arbetssjukdomsrelaterade hörselskador som varit mellan 2000 och 2012 har planat ut något, men det är naturligt då antalet skador nu ligger på en låg nivå. De senaste tre åren har det varierat mellan två och tre fall per år, så totalt sett har det skett en klar förbättring. 

» Man kan fråga sig vem det är som leder övningarna och vilken kunskap de har om hörselskador. «

Men bland värnpliktiga går utvecklingen i motsatt riktning. Senaste året har andelen värnpliktiga som drabbas av hörselskador ökat med fem procent. 

– Vi ser också en högre andel hörselskador bland värnpliktiga jämfört med 2009 och 2010. Den här utvecklingen är oroande och det är de värnpliktiga som jag är mest bekymrad för, säger Björn Skoog. 

Majoriteten av hörselskadorna (exklusive vådaskott) uppstår i samband med vapenhantering eller på grund av en felaktig hantering av hörselskydd. Hörselkåpor som bragts ur läge (26) eller tagits på felaktigt (17) är vanliga orsaker till skadorna. I 35 fall har man inte använt några hörselskydd alls. Det har framför allt varit i samband med eldgivning från anfallande B-styrka eller när den egna personalen besvarat elden. 

Skoog
Björn Skoog

– Jag kan förstå att man kanske inte hinner få på hörselskydden om någon plötsligt börjar skjuta in i tältet när man ligger och sover. Men inför en övning ska övningsledningen genomföra en riskanalys och omhänderta de risker som identifierats. Om det exempelvis ska vara tillåtet att skjuta in i ett tält måste soldaterna sova med hörselproppar. Man kan fråga sig vem det är som leder övningarna och vilken kunskap de har om hörselskador, säger Björn Skoog. 

Även hörselskador till följd av vådaskott ökar. Mellan 2020 och 2021 har antalet vådaskottsrelaterade hörselskador gått upp med 50 procent, från 72 till 108. En majoritet av de vådaskottsdrabbade är värnpliktiga (69) och därefter gruppbefäl soldater och sjömän (23). 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

I slutet av maj slöts en överenskommelse inom flera förband i marinen om att höja lönerna för GSS. Men nu kommer uppgifter om att Försvarsmakten vill återkalla besluten. ”Om Försvarsmakten går vidare skulle jag vilja säga att det saknar motstycke på svensk arbetsmarknad”, säger Peter Löfvendahl, förbundssekreterare på Officersförbundet.

Under våren har förbanden i marinen diskuterat med Officersförbundets lokala föreningar om att höja lönerna för gruppbefäl, soldater och sjömän, GSS/K. Detta för att möjliggöra för förbanden att behålla personal och därmed undvika problem med att lösa sina tilldelade uppgifter. 

I slutet av maj fattade flera av marinens förbandschefer det formella beslutet om att lönerna för GSS/K ska höjas retroaktivt från den 1 april. Men när det här blev känt av högre chefer gavs order om att lönebesluten skulle återkallas, enligt uppgifter till Officersförbundet.

– Officersföreningarna inom marinen hörde tidigt av sig till oss – först var de positiva över att förbandscheferna kommit fram till det vi sagt länge, länge nämligen att lönerna för GSS/K måste höjas. Sedan återkom dom, förvånade och besvikna över vad de hade fått höra nämligen att förbandscheferna fått order om att frysa processen, säger Peter Löfvendahl som är förbundssekreterare på Officersförbundet.

Vilka signaler har förbundet fått från föreningarna på de berörda förbanden?

– De är besvikna, arga och ledsna. Med all rätt.

Av Rals-avtalet framgår att förbandscheferna har mandat att sätta högre löner på sina medarbetare om de finner skäl för det. Inom marinen, precis som på många andra ställen i Försvarsmakten, har behovet att höja lönerna för GSS/K utöver ordinarie Rals identifierats, enligt Officersförbundet.

» Man tar sig samtidigt för pannan över att Högkvarteret ens tänker tanken att ta tillbaka redan fattade lönebeslut. «

På ett förband hann också det nya beslutet om höjda löner för GSS aktiveras. Ett 100-tal sjömän fick sina nya löner utbetalda i juni. På de andra förbanden har aktivering av de nya lönerna stoppats.

– Det är en styrka att förbandscheferna använder sina mandat att sätta löner på sin personal, men man tar sig samtidigt för pannan över att Högkvarteret ens tänker tanken att ta tillbaka redan fattade lönebeslut. Det är solklart så att det är cheferna för organisationsenheterna som har ansvaret att sätta löner. Nu har ju de, inom ramen för uppdragstaktiken, kommit fram till att lönerna för GSS/K behöver höjas för att man inte ska tappa viktig och erfaren kompetens. Men nu överprövas det helt plötsligt. I en tid då Försvarsmakten ska tillväxa. Jag tycker det är beklämmande att cheferna får smäll på fingrarna.

Enligt uppgifter till Officerstidningen har information om överenskommelsen om lönejusteringarna redan gått ut till anställda på några av förbanden.  

– ­Det är bedrövligt. För den enskilde soldaten eller sjömannen som har en låg lön är ju varenda krona oerhört viktig. För Försvarsmakten är det här struntsummor och det är oerhört småsint att agera på det här sättet. Dessutom är det, som jag var inne på tidigare, väldigt osnyggt ur ett ledarskapsperspektiv att köra över förbandscheferna på det här sättet, säger Peter Löfvendahl och tillägger:

– Sedan kan man fundera över hur Försvarsmakten vill uppfattas som arbetsgivare. Vill man behålla sin erfarna personal eller tycker man att det är okej att de slutar? Behandlas man som medarbetare på det här sättet och funderat över om man ska hitta på något annat så är det ju den här typen av agerande som uppmuntrar till att man tar steget över till någon annan arbetsgivare.

» Om Försvarsmakten går vidare skulle jag vilja säga att det saknar motstycke på svensk arbetsmarknad «

Peter Löfvendahl, förbundssekreterare på Officersförbundet.

Vad som nu kommer att hända är oklart. Officersförbundet följer frågan noga och avvaktar vilken väg Försvarsmakten tar. Om det visar sig att myndigheten bestämmer sig för att fatta nya lönebeslut, som alltså skulle innebära sänkta löner, kommer förbundet att agera.

– Är det så att myndigheten upphäver de nya lönerna då kommer vi påkalla tvisteförhandling för brott mot kollektivavtalet. Sedan får vi se hur långt vi behöver driva det här. Om Försvarsmakten går vidare skulle jag vilja säga att det saknar motstycke på svensk arbetsmarknad. Dessutom finns det många andra bottnar i det här – uppdragstaktik, trovärdighet och ledarskap är tre ord som dyker upp i mitt huvud. Vi är beredda att ta det så långt som det krävs för att få rätt. Dessutom är vi beredda att stödja förbandscheferna, om de har behov av det, säger Peter Löfvendahl.

Officerstidningen söker Försvarsmakten för en intervju.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post