Mer pengar ger inte automatiskt ökad förmåga 

Nedskärningar har vänts till tillväxt och framtidstro. Men mer resurser innebär inte per automatik ökad försvarsförmåga. Expansionen måste ske kontrollerat och med personalen för ögonen, annars finns risk att den förväntade outputen uteblir. Intervjuer med anställda och värnpliktiga tyder på att organisationen inte hänger med i alla delar i den pågående förändringen.

Under tillväxt ökar risken för rollkonflikter. Det kan i sin tur leda till att medarbetare inte trivs på sina arbetsplatser eller blir mindre effektiva.

Mellan 2019 och 2021 har jag och kollegor genomfört cirka 130 intervjuer ute på förband och flottiljer. Informanterna har inbegripit allt ifrån kompanibefäluttagna (KB) värnpliktiga till rutinerade specialistofficerare och officerare som utbildats i det gamla NBO-systemet. Syftet med intervjuerna har varit att studera viljan till fortsatt engagemang i Försvarsmakten, inträdet i arbetslivet (alltså Försvarsmakten) och kunskap i officersyrket. Som ett övergripande tema har organisatorisk tillväxt hovrat över intervju- och analysarbetet. Det har knappast undgått någon i denna läsekrets att Försvarsmakten genomgår en tillväxtfas efter flera decennier av nedskärningar. Men vad är tillväxt egentligen och hur är tillväxt för Försvarsmakten definierad? Om vi problematiserar begreppet kan vi konstatera att tillväxt inte är ett entydigt begrepp. Det kanske viktigaste att ha i åtanke är att tillväxt inte per automatik betyder mer, det vill säga mer input står inte nödvändigtvis i proportion till output. Tillväxt kan därutöver vara svår att realisera: Externa omständigheter påverkar och kan vara svåra att kalkylera med, som covid-19-pandemin. I ljuset av att Försvarsmaktens tillväxtfas sträcker sig över minst ett drygt decennium behöver den rimligtvis placeras i relation till personalens arbetsbelastning: ”Det spelar ingen roll hur mycket pengar vi har, för att vi har inte tillräckligt med folk som kan utbilda om vi inte börjar stryka saker”, som en major uttryckte det. Tillväxt tar tid, den sker inte över en natt och kommer inte automatiskt med en knapptryckning eller politiska beslut. Och, nota bene, tillväxt är inte bara en fråga om att växa genom rekrytering. Det handlar minst lika mycket om att personal ska vilja stanna kvar i Försvarsmakten.

Ett stort förändringsarbete kommer ofta med ett starkt budskap eller ett antal generaliseringar som motiverar sagda transformation. ”Organisationen behöver gå i en annan riktning”, ”Vi måste möta samhällets/omvärldens krav” och ”Se hur de gör i andra organisationer”, är budskap som känns igen från de allra flesta organisatoriska förändringsarbeten, Försvarsmakten inkluderad. Att se fram emot att den nya ordningen utvecklas till en lämplig strategi för organisationen och de anställda, för ingen vill ju bli betraktad som en dinosaurie?! Vad som är mindre självklart är hur ovanstående retoriska budskap ska omsättas i praktiken. För Försvarsmakten är det därför extra tydligt att organisationen måste hjälpa de anställda att navigera i arbetet. De strategiska målsättningarna är satta till 2025, 2030, 2035, men för de anställda är arbetsbelastningen här och nu.   

» Tillväxt tar tid; den sker inte över en natt och kommer inte automatiskt med en knapp­tryckning eller politiska beslut. «

För organisationen innebär också ofta ett grundläggande förändringsarbete risken att klampa i endera framgångsfällan eller misslyckandefällan. Framgångsfällan innebär att handlingar som tidigare ledde till framgång upprepas och organisationen utvecklar färdigheter som inte passar för nya idéer eller utmaningar. Kanske likt den informant som sa: ”Hurra, värnplikten löser alla problem!” med tankarna tillbaka till åttiotalets värnpliktsutbildning som inte är värnplikt anno 2022. Misslyckandefällan betyder att organisationen ägnar alltför mycket energi och resurser åt utforskande och otålighet. Misslyckas man prövar man något nytt och överdrivet mycket tid går åt till att utforska. ”Vi behöver inte göra för stora roderutslag” formulerade en kapten sig. Svaret på vilken väg man bör gå finns sannolikt någonstans däremellan. 

Någonting som också kan vara tätt sammankopplat med förändringsarbete och tillväxt, är synen på roller och rollkonflikter. Det har varit framträdande i vårt intervjuunderlag. Under KB-intervjuerna har det framkommit att det råder oklarheter om vad ett kompanibefäl är, det vill säga vilken roll ett kompanibefäl ska ha i grundorganisationen, men även i krigsorganisationen. Det beror delvis på att kategorin är återinförd och att det organisatoriska minnet verkar vara kort, men även för att det inte verkar finnas information tillgänglig hos varken KB-elever eller befäl. För nyutexaminerade fänrikar och sergeanter manifesterar sig de otydliga rollerna på flera sätt. Vissa fänrikar kommer ut som plutonchefer direkt efter Officersprogrammet, medan andra börjar som instruktörer eller motsvarande och blir plutonchefer först efter tre, fyra år. Flera sergeanter menar att de inte alls landade där de ville efter examen, utan hamnade på grundutbildningskompaniet där det saknades personal. Ibland var det oklart vem i den befintliga personalen som skulle sätta in den nya i jobbet. Följden blev att det kunde ta månader innan datorn kom eller tills de fick ett passerkort så att de kunde gå på toaletten själva, utan att behöva be en kollega följa med. Den erfarna NBO-officeren fastställde: ”Det här är den första gången i min yrkeskarriär som jag inte ska tänka nedskärning inför nästa år, vilken roll ska jag ikläda mig nu? Nu ska jag attrahera, rekrytera och behålla personal.” 

Rollkonflikter kan ta sig olika uttryck och en och samma roll kan innehålla oförenliga förväntningar. Som plutonchefsrollen där cheferna kräver en sak, soldaterna en annan och medarbetarna en tredje. Det kan finnas konflikter mellan samtidiga roller, du är bataljon-chef, mamma och tränare för fotbollslaget. För Försvarsmakten är kanske specifikt konflikt mellan egen uppfattning om roll och andras förväntningar på rollen den konflikt som är mest märkbar. Om man som officer också känner att det råder en konflikt mellan kraven på sig själv och förmågan att uppfylla dem, uppstår ytterligare en rollkonflikt. 

Ovanstående beskriver de potentiella rollkonflikter som kan uppstå i en organisation som karakteriseras av tillväxt. Lägg därtill implementering av trebefälssystem, återinförd reservofficersutbildning, värnplikt och en specialistofficerskår där karriärvägarna är tämligen otydliga, så framstår det tämligen angeläget med tydlighet på alla nivåer avseende vad som förväntas av individ, grupp, kategori och så vidare. Tydlighet i uppdrag, roller och förväntningar och klarhet i beslutsprocesser är en grundförutsättning för en god samarbetskultur som förebygger rollkonflikter. Därutöver fordras olika typer av forum för att kunna väcka diskussioner, prata om kultur, värdegrund och diskutera hur man kan förbättra sina roller. Samtliga informanter i våra intervjuer beskriver situationen på jobbet som ganska rörig just nu, och det är av vikt att medarbetare har en rimlig arbetssituation där den tillfälligt (?) höga arbetsbelastningen och röran inte får bli ett permanent förhållande. En god balans mellan arbete och övrig tid för medarbetarna är avgörande för att Försvarsmakten ska kunna behålla sin personal över tid och således kunna tillväxa i planerad takt. Sist men inte minst krävs ett gott ledarskap. Chefer på alla nivåer måste ges förutsättningar att praktisera ett gott ledarskap och samtidigt få handledning och stöd, något som är lätt att prioritera ner när organisationen växer. Viktigt är att inte: 1. tro att saker löser sig med tiden (bara vi kör på ett tag försvinner konflikten), 2. utse syndabockar (jobbiga officerare som motsätter sig omgalonering) och 3. strunta i rollkonflikten och låtsas att den inte finns (det vi inte pratar om finns inte).

johan österberg
Johan Österberg, filosofie doktor i psykologi vid Försvarshögskolan och forskar om personalför­sörjning inom Försvarsmakten.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post
Försvarets materielverk, FMV, har tecknat kontrakt med Saab och GKN Aerospace på konceptstudier om framtidens stridsflyg. Studien ska ge underlag till ett kommande beslut om hur Sveriges stridsflygförmåga ska se ut efter 2040.
Stridsflygplanet Jas 39 C/D vidmakthålls bortom 2030 parallellt med vidareutveckling och införande av Jas 39 E. Foto: Saab.

Försvarets materielverk, FMV, har tecknat kontrakt med Saab och GKN Aerospace för en konceptstudie om framtidens stridsflygförmåga. Arbetet görs inom programmet ”Vägval stridsflyg” och syftet med studien är att ge underlag till ett kommande beslut om vägval för hur man ska tillgodose materielförsörjning av stridsflygförmåga efter 2040.

– Detta är ett viktigt steg för att tydliggöra teknikval och kommersiella handlingsalternativ inför beslut om hur framtidens stridsflygförmåga ska försörjas med materiel. Med hänsyn till de långa utvecklingstiderna, och besluten som behöver tas, är det bra att arbetet påbörjas nu. Det är också naturligt att flygindustrin deltar med sin kunskap i den här fasen, säger Lars Helmrich, chef för verksamhetsområde Flyg och rymd på FMV, i en artikel på myndighetens webbplats.

» Detta är ett viktigt steg för att tydliggöra teknikval och kommersiella handlingsalternativ inför beslut om hur framtidens stridsflygförmåga ska försörjas med materiel. «

Saab kommer att samarbeta med FMV, Försvarsmakten, Totalförsvarets forskningsinstitut. Verksamheten i programmet omfattar bland annat kunskapsuppbyggnad för att kunna analysera och värdera verksamheten, studier och systemkoncept samt att ta fram en övergripande kravbild.

”Vidare ska verksamheten säkerställa nationell industriell kapacitet och kunnande genom studier, teknikutveckling och förberedelser för markbaserade och flygande demonstratorer”, skriver FMV i artikeln.

Beställningen är en del av FMV:s åtagande i enlighet med det regeringsbeslut från 6 juli 2023 som rör konceptstudier om framtida stridsflyg. Kontraktsperioden för arbetet i studien är 2024-2025.

Försvarsmakten har tidigare betonat behovet av att göra ett vägval avseende framtida materielförsörjning av stridsflyg senast 2030, för perioden efter 2040. 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post
Den 20 mars besöktes Sverige av en av Natos stående marina styrkor – SNMG 1 – för första gången sedan inträdet i försvarsalliansen. Ställföreträdande marinchef, Patrik Gardesten, bedömer att Försvarsmakten kan vara redo att delta i Natos stående marina styrkor redan i år.
Den spanska fregatten ESPS Almirante Juan de Borbon anlöpte Stockholm och frihamnen på tisdagen. Fartyget ingår i Standing Nato Maritime Group One. Foto: Jonas Ekströmer/TT.

Natostyrkans flaggskepp, den spanska fregatten ESPS Almirante Juan de Borbon (F102), ligger förtöjd vid kajen i Frihamnen tillsammans med ytterligare fyra fartyg ur SNMG 1. Syftet med besöket är att välkomna Sverige in i alliansen och visa upp en enad front mot öst. Med ombord är viceamiral Diedo Maleterre, ställföreträdande chef för Natos marina styrkor vid Marcom i London. Han säger att han gläds åt det svenska medlemskapet.  

– Med Sveriges Natointräde är vi 26 maritima nationer i Nato och det gör oss väldigt starka. Marcom ser fram emot ett ännu större samarbete med Sverige än vi haft tidigare, inte minst i Östersjön. Men jag vet också av erfarenhet att Sverige kan operera utanför Östersjön. Den svenska marinen är mycket stark.  

Marcom koordinerar samtliga Natos fyra stående marina styrkor som opererar i Medelhavet, Svarta havet, Atlanten och Östersjön. Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har Natos marina operationer ändrat fokus, säger Diedo Maleterre.

– Tidigare var det mycket verksamhet riktad mot terrorister i Röda havet och liknande operationer. Nu handlar det om att visa upp en stark avskräckande förmåga gentemot Ryssland. Vi är inte naiva. Vi vet vad de är kapabla till.

» Vi har förberett oss och om ett politiskt beslut fattas och Nato har behov av det kan vi avdela ett minröjningsfartyg redan i år är min bedömning «

Enligt brigadgeneral Patrik Gardesten, ställföreträdande marinchef, som också deltog vid flottbesöket i Frihamnen, är marinens väg in i Nato relativt kort.

 – Vi har verkat inom ramen för partnerskap med Nato sedan 1994 och vår resa till integrering är inte så lång. Vi har redan ett långtgående samarbete med god kompatibilitet och så vidare och vi har haft personal i Marcom sedan några dagar efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Sedan finns det en del kvar att göra gällande teknik, som exempelvis samband, säger han. 

Det talas om att Sverige ska kunna bidra med ett minröjningsfartyg och därefter en korvett till Natos stående marina styrkor. Hur långt har ni kommit i den planeringen?

– Om vi ska avdela plattformar till Natos stående styrkor är det ytterst ett politiskt beslut. Men vi har förberett oss och om ett politiskt beslut fattas och Nato har behov av det kan vi avdela ett minröjningsfartyg redan i år är min bedömning, säger Patrik Gardesten.

Hur påverkas marinen på hemmaplan om ett minröjningsfartyg ska verka i Natokontext? 

– Avdelar man något så har man det inte själv, så är det förstås. Men vi är en del av Nato nu och om vi avdelar något till Nato så avdelar vi det till oss själva. Vi är inte ensamma längre och jag tror inte att vi ska se det som att vi förlorar något. Vi får mer än vi kan ge, säger Patrik Gardesten.

Vad får den svenska marinen ut av ett sådant här flottbesök?

 – Just nu, 13 dagar in som allierad, är det här en stark signaleffekt. Det är det viktigaste. Men vi stärker också våra relationer. Uttrycket ”You have to know eachother before you need eachother”, blir tydligt i den här kontexten, säger Patrik Gardesten.

» Just nu, 13 dagar in som allierad, är det här en stark signaleffekt. Det är det viktigaste. Men vi stärker också våra relationer. «

Han bedömer att det finns ett stort intresse bland anställda i marinen att tjänstgöra i Nato, och han tror inte att det enbart handlar om nyhetens behag.

Styrkechefen för SNMG 1, den spanske viceamiralen Joaquin Ruiz Escagedo, har 1 200 individer under sig, varav 230 tjänstgör på Almirante Juan de Borno. Enligt honom är det i den spanska marinen attraktivt att tjänstgöra i Nato.

– Även om vi har varit medlemmar i alliansen länge upplever jag att det fortfarande är lätt att rekrytera till uppdrag inom Nato, säger han. Det är populärt att delta. Almirante gick in i task force one i januari och kommer att stanna till juli. 

Övriga fartyg i SNMG 1 är det tyska stödfartyget FGS Bonn, italienska fregatten ITS Luigi Rizzo, norska fregatten HNoMS Otto Svedrup och den franska fregatten FS Normandie. I styrkan ingår ytterligare en fransk fregatt, FS Aquitane, som deltar i marinövningen Vår 24 på Västkusten.  

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post
Försvarets materielverk, FMV, har tecknat avtal med Patria Land Oy om beställning av pansarterrängbilar med tillhörande vapenstationer. Under de kommande åren kommer Försvarsmakten att ta emot 321 pansarterrängbilar. ”Vi har antagit en modell som redan finns och endast gjort mindre anpassade unika svenska särkrav”, säger Johan Lampinen, sektionschef pansarterrängbil på FMV.
I beställningen ingår, förutom trupptransportfordon, även stridsledningsfordon och sjukvårdstransportfordon. Foto: Patria Land Oy.

Försvarets materielverk, FMV, har tecknat avtal med det finska försvarsindustriföretaget Patria Land Oy om beställning av pansarterrängbilar, meddelade FMV den 20 mars. Fordonet kallas pansarterrängbil 300.

– Det här kommer att bli ett ansenligt tillskott till armén, som får en väldigt potent pansarterrängbil. Tack vara gott samarbete med leverantören och finska försvarsmakten kan vi lägga den här beställningen och få snabba leveranser säger Jonas Lotsne, chef FMV:s verksamhetsområde armémateriel, i en artikel på FMV:s webbplats.

Beställningen är ett resultat av forsknings- och utvecklingsavtalet Common Armored Vehicle System, CAVS, skriver FMV. Det är ett samarbete mellan Sverige, Finland, Lettland och Tyskland samt industriföretaget Patria. Det syftar till att utveckla ett pansarfordonssystem baserat på ländernas gemensamma krav. Sverige anslöt sig till samarbetet 2022.

– Det är rekordsnabbt att få fram ett serietillverkat fordon på så här kort tid. Att vi har lyckats med det är en kombination av att vi gått med i CAVS-samarbetet och att vi minimerat anpassningarna för svenska försvaret. Vi har antagit en modell som redan finns och endast gjort mindre anpassade unika svenska särkrav. Nu får Försvarsmakten ett fordon som väl uppfyller kraven och som levereras snabbt och i tid, säger Johan Lampinen, sektionschef pansarterrängbil på FMV, i artikeln.

» Vi har antagit en modell som redan finns och endast gjort mindre anpassade unika svenska särkrav. Nu får Försvarsmakten ett fordon som väl uppfyller kraven och som levereras snabbt och i tid. «

Enligt en artikel i Svenska Yle har Finland tidigare beställt 131 exemplar av Patrias pansarterrängbil och Lettland har lagt en beställning på 200 fordon.

– I dag har svenska Försvarsmakten runt 300 Patriafordon, med den här affären fördubblas antalet. Så som det nu ser ut blir Sverige den största användaren, men vi hoppas förstås att det kommer fler beställningar, säger säger Jukka Holkeri, chef för Patrias utlandsverksamhet, till Svenska Yle.

Den största svenskanpassning som genomförs är integrering av ledningsstödsystem mark i fordonen, skriver FMV. Fordonen kommer att utrustas med flera olika förmågor, som skyddsförmåga i form av rökkastarsystem, automatiskt brandsläckningssystem och verkansystem med överlagrad vapenstation. Vapenstationen kan bestyckas med bland annat tung kulspruta, granatspruta och pansarvärnsvapen.

– Tätt och bra samarbete med Försvarsmakten, Patria, finska försvarsmakten och Finland, som är lead nation i CAVS-samarbetet, har varit en förutsättning för att få till den här beställningen på så kort tid. Transparens och bra kommunikation är förutsättningar när det kommer till forcerad anskaffning där allt sker mycket snabbt, vilket är otroligt viktigt med det omvärldsläge vi befinner oss i, säger Johan Lampinen.

En förserie om 20 fordon levererades till Försvarsmakten i höstas. I beställningen ingår, förutom trupptransportfordon, även stridsledningsfordon och sjukvårdstransportfordon.

Först ut för leverans till Försvarsmakten är trupptransportfordonen, där leveranserna börjar under första kvartalet nästa år. Leveranserna av de olika fordonsvarianterna kommer att pågå fram till och med 2030.

Avtalet är värt cirka 5,3 miljarder kronor, enligt FMV. 

FAKTA

Pansarterrängbil 300

Patgb 300, Patria 6×6, är ett allhjulsdrivet 24 ton tungt bepansrat fordon med min- och ballistiskt skydd. Det har två mans besättning och en skytt, samt nio medåkande soldater i trupputrymmet.

Fordonet är utrustat med bland annat luftkonditionering, justerbar lufttrycksnivå i däck, hydrostatiska stötdämpare, automatiskt brandsläckningssystem i motor samt i besättnings- och trupputrymme, kamerasystem för dag- och nattkörning och vinsch. Vapenstationen kan bestyckas med bland annat tung kulspruta, granatspruta och pansarvärnsvapen.

Källa: Försvarsmakten. 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Observera att du även behöver klicka på godkänningslänken i det bekräftelsemeddelande som kommer att skickas till din e-postadress för att slutföra prenumerationen. Vänligen kontrollera din skräppostmapp om du inte har mottagit bekräftelsemeddelandet efter att ha registrerat dig.