Ges ut av Officersförbundet

Ny rapport: En av fyra tackar nej till SOU

Var fjärde antagen tackar nej till sin plats på specialistofficers­utbildningen. Samtidigt visar en kartläggning vid Militärhögskolan Halmstad att varken lönerna eller karriärmöjligheterna ses som ett incitament att vidareutbilda sig till specialistofficer.

Dålig löneutveckling och bristande karriär- eller utvecklingsmöjligheter är två orsaker till att antagna tackar nej till specialistofficersutbildningen, visar en ny rapport.

Redan 2018 tittade man i en undersökning på specialistofficersutbildningen, SOU, efter att cirka 25 procent av dem som antagits valt att tacka nej till sin utbildningsplats. Efter vidare utredning av specialistofficerssystemet vidtogs ett flertal åtgärder, bland annat ändrades tidsgränsen för när särskilda SOU-förmåner betalas ut. Men vid förra årets utbildningsstart på SOU var läget, åtgärderna till trots, likadant – 26 procent av de antagna tackade nej till sina platser.

– Det i sig är inte anmärkningsvärt, det ser ut så i högskolevärlden. Man söker flera utbildningar och sedan gör man sitt val. Men Försvarsmakten har velat ta reda på varför flera sökande valde bort specialistofficersutbildningen, säger rapportförfattare kapten Pernilla Foyer, som är doktor och verksam vid Militärhögskolan Halmstad. 

I en ny undersökning har hon haft i uppdrag att titta på kommunikationsåtgärder, rekryteringsprocess, utbildningens genomförande samt synen på anställning som specialistofficer efter genomförd utbildning. En majoritet av deltagarna i studien arbetade vid tillfället som GSS/K.
    Av rapporten framgår att det är i kommunikationen och utbildningens genomförande som flest brister upplevs.

– Något som förvånade mig är att många inte har känt till de informationstillfällen om SOU som hållits centralt ute på skolorna. Samtidigt kände en hel del till dem, men för många av dem har annan verksamhet prioriterats före tillfälle att gå, säger Pernilla Foyer.

» Man har ofta uppgett låg lön, dålig löneutveckling och bristande karriär- eller utvecklingsmöjligheter som orsaker. «

En fjärdedel av deltagarna i undersökningen upplever att kvaliteten på utbildningen har brister, främst vad gäller utbildningsnivån. Samtidigt anses kvaliteten inte i mer än fyra procent av fallen ha utgjort huvudanledningen till att man valt bort utbildningen.

Som huvudanledning till att tacka nej till sin utbildningsplats har däremot över hälften av deltagarna i studien uppgivit att de haft andra framtidsplaner eller andra orsaker.

– Men man har ofta uppgett låg lön, dålig löneutveckling och bristande karriär- eller utvecklingsmöjligheter som orsaker till att man har gjort andra val, säger Pernilla Foyer.

Rapporten visar också att förutsättningarna som anställd specialistofficer är en annan vanlig orsak till att man inte tar sin utbildningsplats i anspråk. Flera lyfter problematiken med hur lönenivåerna ser ut som specialistofficer, med ökat ansvar, jämfört med vad de redan tjänar som GSS/K. Lön ses inte som ett incitament att vidareutbilda sig, snarare tvärtom, summerar Foyer i rapporten.

I rapporten lyfts flera exempel från de genomförda intervjuerna med vittnesmål från dem som efter lång tjänstgöring har högre lön före påbörjad utbildning, än vad de skulle få som ingångslön efter SOU. Brister lyfts också inom området karriär, eller snarare en uppfattad brist på en sådan, som specialistofficer; ”allt för många specialistofficerare ’snurrar runt’ i ett trångt karriärfält”. 

Pernilla_Foyer_Fotograf_Charlotte_Pettersson_Frsvarsmakten
Kapten Pernilla Foyer, som är doktor och verksam vid Militärhögskolan Halmstad

I rapporten föreslås framtagandet av ett system som kopplar yrkesutveckling till lön, snarare än dagens system med stark koppling mellan grad och lön, som en prioriterad åtgärd. Dessutom föreslås en kartläggning av karriär- eller utvecklingsmöjligheter för specialistofficerare samt att man ser över möjligheten till fortsatt tjänstgöring som GSS bortanför nuvarande tidsbegränsning.

– I vissa fall vill man hellre stanna kvar som GSS än gå SOU, men man väljer att läsa vidare för att kunna stanna kvar i Försvarsmakten. 

Försvarsmaktens ställföreträdande utbildningschef, kommendör Anna-Karin Broth, menar att rapporten pekar både på god kundnöjdhet, men även på ett antal brister.

– Högkvarteret håller som bäst på med fördjupad analys kring innehållet och slutsatser i rapporten. Först efter att analysen är genomförd, tar vi ställning till vilka åtgärder vi kommer gå vidare med, säger hon och tillägger:

– Försvarsmakten arbetar hårt med att skapa de bästa förutsättningarna för rekrytering och utbildning av specialistofficerare. Förhållandet inflöde respektive utflöde till specialistofficersutbildningen behöver förstärkas och balanseras, säger Anna-Karin Broth. 

Fakta
Undersökning om nej till SOU

Rapporten har haft till uppgift att belysa olika faktorer som kan ha påverkat och legat till grund för att så många av de sökande som antogs till SOU 20-21 valde att inte ta sin utbildningsplats i anspråk. Undersökningen grundar sig på intervjuer med 147 personer, varav 23 kvinnor.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev?

Prenumerera på Officerstidningen nyhetsbrev och få de viktigaste artiklarna direkt i mejlkorgen. Nyhetsbrevet är under uppbyggnad men ange gärna din mejladress redan nu om du är intresserad.

Under två veckor förflyttade sig en stridande brigad från Skövde till Revingehed – efter ordergivning från en divisionsledning. Arméövningen Sydfront 21 innebar inte bara slutövning för de värnpliktiga, utan även en utmaning för de högre officerarna att parera ett händelsestyrt scenario med en pandemis begränsningar.

”Vi beslutade att denna övning skulle ge chefer möjlighet att utöva ledarskap inför konsekvenserna av de beslut de fattat. Det har varit en bra, men mycket krävande, övning”, säger överste Rickard Johansson (i mitten), övningsledare.

Under maj månad genomförde drygt
3 500 deltagande från 13 förband arméövningen Sydfront 21. För större delen av arméns värnpliktiga utgjorde detta årets slutövning.

Sedan pandemins utbrott har marinen kunnat delta i större övningar som Swenex 20 och Baltops 20. Flygvapnet har bland annat Arctic challenge exercise framför sig i juni. Och för armén var detta den första chansen att öva i större skala sedan inställda FMÖ 20.

– Det var viktigt att få genomföra övningen trots rådande omständigheter. Sydfront 21 har inneburit att vi kunnat öva i ett större sammanhang, det är en viktig del i uppbyggnaden av arméns förmåga att strida som brigad i divisions ram, säger överste Rickard Johansson, övningsledare och divisionschef under övningen.

Sydfront 21 startade i Skövde, förbanden rörde sig sedan nedåt mot Småland för att i Skillingaryd slå fiendens luftlandsättning. Slutligen väntade den avgörande striden, brigadens stora anfallsövning, på skånska Revingehed.

– Vi beslutade att denna övning skulle ge chefer möjlighet att utöva ledarskap inför konsekvenserna av de beslut de fattat. De har fått leva med stora osäkerheter utan koll på skeendet, säger Rickard Johansson.

Han talar om det faktum att övningens scenario var händelsestyrt, samtidigt som Sydfront 21 har varit en dubbelsidig övning.

– Chefer i truppförande befattning har verkligen känt detta, det har varit prövande för dem – och det var meningen. Det är denna realism vi vill pröva förbanden i. Upplägget har givit en tyngd till genomförandet, där cheferna lyckats lösa ut sina uppgifter. Det har varit en bra, men mycket krävande, övning.

För första gången sedan 2004 gav en divisionsledning – inom ramen för Sydfront 21 – order till brigaderna.

– Det har varit mycket positivt. Genom moment som exempelvis att bygga brosystem och hänga ihop luftvärnsförmåga i sammanhang har vi lyckats påvisa funktionernas verkan och behov i systemen brigad och division, det är oerhört centralt.

Men det har varit utmanande att bedriva en övning under en pågående pandemi. Verksamheten har fått anpassas i enlighet med gällande direktiv, bland annat delades soldaterna in i olika ”bubblor” och närstrider har undvikits.

Att bygga säkra övningar är något som tidigare testats bland annat genom ett anpassat genomförande vid årets brigadstridsledningsövning samt under slutövningen för förbanden i norra Sverige, Vintersol 21.

– Vi har kunnat påvisa att man med en bra riskanalys i botten, och åtgärder kopplade till denna, kan genomföra övningar på ett så säkert sätt som möjligt, säger Johansson.

» Det har också påvisat arméns förmåga att verkligen verka i situationer när svårigheter är som störst. «

Under Sydfront 21 upprättades särskilda sjukvårdskvarter för test och smittspårning. Dit transporterades övningsdeltagare med covid-symptom med egna förbandsresurser, de togs omhand av arméns egen sjukvårdspersonal. Deltagare med bekräftad covid-19 bussades vidare till sina hemförband, med vad Johansson kallar ”Covid-expressen”.

– Vi skapade en organisation för att hantera pandemin och vi belastade inte den civila vården en enda gång avseende covid.

Totalt bekräftades 23 fall av covid-19 under Sydfront 21. Strax före det stora anfallet på Revingehed testades åtta personer från Livgardet positivt, vilket ledde till att samtliga 200 personer i förbandet skickades hem. Men förbandet hade hunnit uppnå sina utbildningsmål.

– Det var bara ett kompani som var drabbat, men vi kom fram till att förbandet kunde anses godkänt och vi ville inte ta risken att fullfölja verksamheten med kvarvarande kompani eftersom vi då hade fått blanda förbandens olika ”bubblor” genom att underställa dem ett annat förband.

Hur har covid påverkat övningen?

– Det har inneburit en extra arbetsbörda och ett extra uppföljningsbehov i det medicinska spåret. Det har krävt en särskilt sjukvårdsorganisation. Men det har också påvisat arméns förmåga att verkligen verka i situationer när svårigheter är som störst, säger Johansson.

Fakta
Sydfront 21

Genomfördes under perioden 25 april till 10 maj. Övningen genomfördes på flera platser med koncentration kring Försvarsmaktens övnings- och skjutfält i närheten av Skövde, Karlsborg, Skillingaryd, Vaggeryd, Revingehed och Björka. Sydfront 21 hade drygt 3 500 deltagare från 13 olika förband och skolor.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

ÖB har fattat beslut om tidpunkten för slutligt införande av trebefälssystemet. Den 1 januari 2023 ska samtliga yrkesofficerare ur tidigare befälssystem upp till major eller örlogskaptens grad ha fått en inriktning om fortsatt utveckling som officer eller bytt personalkategori till specialistofficer. Vissa undantag från beslutet kan göras av verksamhetsskäl och för de som uppnår pensionsålder de närmaste åren.

Konverteringstabell. Tabellen innehåller en översättning av nivå från yrkesofficer (YO) ur tidigare befälssystem mot YO i trebefälssystemet. Officerare ur tidigare befälssystem kommer att byta personalkategori till kontinuerligt tjänstgörande specialistofficer SO/K alternativt inriktas mot OFF/K. För kaptener ur tidigare befälssystem finns även möjligheten att kvarstanna som OFF/K om fortsatt planeringsinriktning går mot högre officersprogrammet (HOP). Övergångsutbildning högre specialistofficersutbildning (ÖHSOU) riktar sig till SO/K som är utnämnd fanjunkare alternativt erfaren OFF/K som är placerad på, eller ska placeras på, en befattning nivåsatt till OR 8. Löjtnanter, som konverterat till fanjunkare, och uppfyller antagningskraven, kan genomföra högre specialist­officersutbildning (HSOU).

2008 infördes flerbefälssystemet i Försvarsmaktens organisation och en systematik för vilka befattningar som är avsedda för officerare respektive specialistofficerare introducerades. De som framförallt påverkas av beslutet som fattades den 7 maj är officerare upp till kaptens grad som utbildades i det så kallade NBO-systemet, med en officersexamen från 2005 eller tidigare. De har liknande uppgifter och roller som dagens specialistofficerare, enligt Försvarsmakten.

– Genom att strukturerat bygga vidare på trebefälssystemet skapas ökade möjligheter för dessa yrkesofficerare, att vidareutvecklas mot specialistofficerare. Dessa yrkesofficerare är en viktig del av Försvarsmakten. Deras kompetens behöver förvaltas på bästa sätt för organisationen, antingen som officer eller som specialistofficer, säger överste Peter Tagesson, planeringschef vid Ledningsstabens personavdelning på Högkvarteret, i en artikel om beslutet på Försvarsmaktens webbplats.

Peter Tagesson
Peter Tagesson

Byte av personalkategori verkställs genom arbetsledningsbeslut som bereds vid lokal personalförsörjningsnämnd. Individens vilja och ambition ska omhändertas, enligt beslutet. Värdering av officerare ur tidigare befälssystem görs genom inventering av bland annat yrkeserfarenhet i tid och befattning, kompetensbredd och djup, samt tidigare försvarsmaktsutbildning. Det finns vissa undantag i implementeringen, bland annat undantas de som uppnår pensionsålder under 2023 från att omfattas. Därtill är det möjligt för de som går i pension under åren 2024 och 2025 att också undantas, om försvarsgrens- eller stridskraftschef bedömer att ett sådant undantag krävs för att ”säkerställa vidmakthållande av en för försvarsgrenen/stridskraftens gränssättande förmåga”, enligt beslutet. Ytterligare undantag berör de kaptener ur tidigare befälssystem som har en prognos mot högre officersprogrammet, HOP. Där gäller det för individen att senast 30 juni 2023 skriva en uppsats om 15 högskolepoäng, för att därefter senast 1 november 2025 erhålla examen från HOP. Annars ska individen värderas mot specialistofficer istället.

»  Alla medarbetare behövs och fyller en viktig roll i Försvarsmakten. «

Att övergången till trebefälssystemet inte slutförts har medfört såväl strukturella som planeringsmässiga utmaningar och nu när myndigheten står inför en omfattande tillväxt är det därför viktigt att systemet genomförs fullt ut, enligt Försvarsmakten. 

– Det är nödvändigt för att kunna möta framtidens krav och den tillväxt vi har framför oss. Jag kan förstå att beslutet väcker engagemang och jag vill med anledning av detta vara väldigt tydlig: alla medarbetare behövs och fyller en viktig roll i Försvarsmakten, säger överbefälhavare Micael Bydén i artikeln på Försvarsmaktens webbplats.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Personal som gör utlandstjänst får förtur i vaccinationskön, efter beslut av regeringen den 18 maj. Vaccineringarna utförs såväl av regionerna som internt i Försvarsmakten.

Personal som gör utlandstjänst får förtur i vaccinationskön, efter beslut av regeringen den 18 maj. Vaccineringarna utförs såväl av regionerna som internt i Försvarsmakten.

Vaccineringen mot covid -19 av militär personal i utlandstjänst är igång, både hemma i Sverige och på plats i insatsområden. Enligt insatschef Michael Claesson har Försvarsmakten inte begärt någon förtur i vaccinationskön, däremot förklarat för regeringen under vilka omständigheter som insatspersonalen verkar. 

– Jag är mycket glad över beskedet, sa Michael Claesson i en artikel på Försvarsmaktens webbplats. Det innebär att den personal som redan genomför farliga uppdrag i riskfyllda miljöer får möjlighet att lösa sina uppgifter fullt ut, med en avsevärt minskad risk för att bli smittad av covid -19 och samtidigt minimera risk att föra smittan vidare i sårbara områden. 

Enligt Försvarsmakten har flera organisationer som Sverige samarbetar med internationellt, som FN, EU och Nato varit mycket oroliga över att den svenska personalen inte varit vaccinerad. 

– Det känns bra att nu kunna meddela dem att vi kan fortsätta arbeta sida vid sida i insatsområden fullt fokuserade på uppgifterna istället för smittspridning, sa Michael Claesson. 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post