Senast publicerat
Senast publicerat:

”Jag tror inte att folk slutar för att de ska bli fanjunkare utan för att de känner sig överkörda”

Vid årsskiftet blir kapten Andreas Jönsson på Södra skånska regementet, P 7, omgalonerad till fanjunkare. ”Vi måste försöka förlika oss med att vi aldrig kommer få några logiska svar på varför detta beslut är viktigt”, säger han.

Josefine Owetz
Emil Malmborg

Kapten Andreas Jönsson på Södra skånska regementet har arbetat i Försvarsmakten sedan 2001. Han beskriver att beslutet om slutlig implementering av trebefälssystemet kom som en blixt från klar himmel förra våren för honom och hans kollegor. 

– Vi fick en hint om vad som var på gång någon vecka innan, men ingen av oss trodde att det skulle landa slutligt i det här. Jag tror inte att försvarsmaktsledningen förstår hur arga och ledsna vi som är drabbade fortfarande är över detta beslut, säger Andreas Jönsson. 

När han och kollegorna fick vetskap om beslutet skrev de ett brev till ÖB. I det uppmanade de honom att inte fullfölja införandet.  

– Alla drabbade på förbandet skrev under. Vi fick dock aldrig något svar. Redan från början har det saknats någon logisk förklaring till beslutet. Man säger att man fattat beslutet för att kunna tillväxa, men det har bara lett till att folk har slutat. Det är det enda som man har fått ut av det här. Försvarsmakten har blivit av med specialister genom detta. 

Andreas Jönsson arbetar som officer och har tjänstgjort 20 år på GU-bataljonen i olika roller kopplat till grundutbildningen, däribland kompanichef och sektionschef. 

– Jag har genomgående under hela min karriär suttit på officersrader och varit chef. Jag är så mycket generalist som man kan bli, jag är inte någon specialist. Vi är flera NBO-kaptener som varit lämpliga nog att vara kompanichefer på P 7 de senaste åren. Ute i verkligheten, till skillnad från vad Högkvarteret kanske tror, tittar man på kompetens och individ när man bemannar befattningar. 

» Jag är inte sur och bitter som person. Men stridslystnaden kommer ändå. «

För honom var det självklart att stanna kvar i Försvarsmakten, även om det från och med nu blir som specialistofficer. Vid årsskiftet omgaloneras Andreas Jönsson till fanjunkare. Nu närmast väntar en tjänst som chef för utbildningsavdelningen på garnisonsenheten.

Liknande läsning:

– Jag trivs så bra med mitt jobb, mina kollegor och mina chefer. Vi har fantastiskt duktiga chefer här på P 7. Det är ett kul och utvecklande jobb. Så nej, jag har inte funderat på att sluta på grund av detta. Det är det som gör det ännu mer retligare. Jag och mina kollegor har sagt det under året: fan, att vi inte kunde vara mer som stridspiloterna och våga gå ihop som kollektiv och sätta ner foten. Men man är som man är, man blir kvar för att man ändå trivs så pass bra.

Han funderar en stund och fortsätter:

– Jag är inte sur och bitter som person. Men stridslystnaden kommer ändå. Man kan som arbetsgivare inte bete sig hur som helst mot sina anställda. Jag tror inte att folk slutar i huvudsak för att de ska bli fanjunkare eller behöver byta kategori, utan de slutar för att de känner sig överkörda. De vill inte vill bli behandlade på det här viset av sin arbetsgivare.

Vilken kompromiss hade du velat se i stället?

– Jag tycker att Officersförbundets förslag på kompromiss hade kunnat vara en lösning. Det gick ut på att berörda officerare organisatoriskt i systemen skulle kunna placeras som specialistofficerare, men få behålla sin grad. Då är det rätt i datasystemen, men man får behålla sin gradbeteckning, det tycker jag hade varit en bra kompromiss. 

Från början var det 35 officerare på P 7 som berördes av beslutet, berättar Andreas Jönsson. Därefter har vissa fått skolplats på nivåhöjande utbildning eller planering mot att gå utbildning nästa år, medan andra har slutat i Försvarsmakten.

– Vi har några som redan har slutat, de fick nog och drog kort efter att beslutet kom. De var redan på väg att lämna, och detta gjorde att de slutligt bestämde sig. Vi har två riktigt duktiga fordonsspecialister som har lämnat Försvarsmakten. Nu är vi 18 officerare kvar som drabbas och som ska omgaloneras.

Hur ser du på att bli fanjunkare?

– Jag har pluggat två år på officershögskolan och sedan läst till både löjtnant och kapten. Men jag får en grad som motsvarar 1,5 års studier. Då känner man: vad gjorde jag i ett Skövde i ett år för att gå utbildning?  Utöver ögonblick i livet som när ens barn föddes och man gifte sig, så var utnämningen till kapten ett av de stoltaste ögonblicken i ens karriär.

För några år sedan tjänstgjorde han som militärobservatör i Mellanöstern och har tänkt att han gärna skulle bemanna en sådan befattning igen i karriären. Men i och med att han nu omgaloneras är det inte längre aktuellt, förklarar han.

– Jag tänker inte åka ut som observatör igen. Vi har fått information om att det går bra att som fanjunkare konstitueras till kapten under tjänstgöringen utomlands. Men kan jag inte vara kapten i Sverige så kan jag inte vara det utomlands heller. Det är ett principbeslut.

» Vår regementschef har varit superbra genom detta, men det är chefer högre upp som har varit osynliga. «

När Officerstidningen talar med Andreas Jönsson är han ömsom upprörd och ömsom uppgiven. Han berättar att han har ställt upp på intervjun med förhoppning om att försöka påverka nästa generations chefer i Försvarsmaktens ledning.

– Kanske kan våra vittnesmål göra att chefer i framtiden tänker efter en eller två gånger innan man fattar beslut som är direkt kontraproduktiva i förhållande till det man vill uppnå, säger han.

Perioden som har följt efter det slutliga beslut uppfattar han har präglats av brist på ledarskap från chefer högre upp i myndigheten. Han och hans kollegor har efterfrågat fler motiv bakom beslutet, men han uppfattar inte att de har fått några svar.

– Man har lagt det här rätt ner i knäna på förbandscheferna, som inte heller har kunnat ge några svar till oss på varför detta behöver genomföras. Vår regementschef har varit superbra genom detta, men det är chefer högre upp som har varit osynliga. Det har varit en avsaknad av ledarskap. Vi måste försöka förlika oss med att vi aldrig kommer få några logiska svar på varför detta beslut är viktigt, säger han och fortsätter:

– Skulle man från försvarsmaktsledning komma ner och upplysa oss om en sak som blivit bättre på P 7 i Revinghed på grund av detta beslut så kanske man kan vara beredd att omvärdera sin syn. Just nu ser jag bara dugliga kollegor som har sagt upp sig.

Han poängterar flera gånger att han har förtroende för regementsledningen på Södra skånska regementet. De har skött denna fråga ”exemplariskt”, säger Andreas Jönsson.

– De har gjort ett väldigt jobb utifrån de förutsättning de har haft. Jag tar mig friheten att tala för de på P 7 som är berörda, och vi har alla ett orubbligt förtroende för vår förbandsledning.

De berörda officerarna fick en fråga från förbandschefen om de ville ha en ceremoni nu i december i samband med att de ska konverteras till den nya personalkategorin. 

– Vi fick frågan men alla sa nej i kör. Det skulle vara förnedrande, så alla sådana planer lades ner.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Flygvapnet fyller 100 år samtidigt som nya flygsystem införs, rymdförmågan byggs upp och Natobidrag genomförs. Men enligt flygvapenchef Jonas Wikman är den viktigaste utmaningen en annan: att skapa en organisation som klarar ett säkerhetsläge som är oförutsägbart och där tempot aldrig går tillbaka till det normala.

Josefine Owetz
Jonas Wikman
"Vi kommer aldrig att kunna planera bort friktioner och osäkerheter i en snabbt föränderlig omvärld. Vi behöver därför bli en organisation som kan leva i kaos och må bra i kaos", säger flygvapenchef Jonas Wikman.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Flygvapenchef generalmajor Jonas Wikman sitter uppe på däck ombord på HMS Carlskrona och blickar ut över Visby hamn. I likhet med Försvarsmaktens övriga representanter har han ett hektiskt schema i Almedalen och deltar i många panelsamtal.

Men innan dagens seminarier tar vid, bland annat ett med rubriken ”Nästa generations luftstrid i en multidomänkontext”, ska han summera hur det första halvåret av 2026 har varit för flygvapnet.

– Jag tycker att läget är gott. Vi har ett bra och intensivt år. Organisationen är satt under press med stora externa och interna förväntningar på vad vi ska åstadkomma, både vad gäller förmågeutveckling och den säkerhetsmiljö vi lever i. Men jag känner att vi levererar. Det handlar om flygvapnets nästa steg, införandet av nya plattformar och nya förmågor.

Bland vårens större händelser för flygvapnet lyfter Jonas Wikman bidraget till Natos Air Policing på Island, som är en del av luftförsvaret i Arktisområdet. Under årets första månader bemannade en kontingent från Skaraborgs flygflottilj alliansens incidentberedskap. I februari deltog svenska flygbasjägare i den danska övningsserien Arctic Endurance 26 på Grönland för att stärka säkerheten i området och öva försvaret av Natos norra flank.

– Det känns nästan som länge sedan nu, men det är bara några månader sedan som vi genomförde det, i en tid då säkerhetssituationen i Arktis var väldigt aktuell.

Vi har en aktivitet i vårt närområde som gör att vi har daglig skarp verksamhet pågående.

Samtidigt pågår ständigt incidentberedskapen på hemmaplan, med flera insatser hittills i år. Den 13 juni meddelade Försvarsmakten att flygvapnet dagen innan genomfört dubbla insatser mot ryska stridsflyg nära svenskt luftrum.

– Vi har en aktivitet i vårt närområde som gör att vi har daglig skarp verksamhet pågående. Det är utmanande, men samtidigt känner jag att vi levererar på de uppdrag vi har, även när det gäller att utveckla framtida förmågor, säger Jonas Wikman och fortsätter:

– Jag känner mig trygg med var vi är och vart vi är på väg. Min bild är också att vi har en organisation som är stolt över vad vi åstadkommer med de förutsättningar vi har. Så här ett halvår in så kunde jag inte vara mer stolt över mitt flygvapen än vad jag är just nu – ett flygvapen som dessutom fyller 100 år i år.

Flygvapnet 100 år

Flygvapnet 100 år firades den 1 juli med en jubileumsceremoni vid Flygarmonumentet vid Karlaplan i Stockholm.

Foto: Petra Blomqvist/Försvarsmakten

Samtidigt som verksamheten pågår för fullt firar flygvapnet sitt 100-årsjubileum. Jonas Wikman medger att han först såg jubileumsåret som ytterligare en uppgift i en redan full kalender, men i stället har det blivit något helt annat.

– Det har blivit ett sätt att stärka oss. Vi har fått anledning att beskriva vilka vi är, träffa varandra och bygga laget flygvapnet. Jag önskar att vår egen personal ser flygvapnet med samma ögon som omvärlden gör. För när man står där varje dag så känns kanske allting som ett motstånd och som en övermäktig uppgift. Men när man står utanför och betraktar oss så är det ett väl fungerande maskineri som levererar på en högre nivå än vad folk förväntar sig. Och det önskar jag att organisationen får känna ibland. Jag tror och hoppas att 100-årsfirandet är ett tillfälle för att göra det.

Flygvapnet reformeras i en tid när reform krävs, och det känns väldigt bra.

För flygvapnet är 2026 också ett år då flera materielprojekt har börjat levereras eller är i slutet på en anskaffningsprocess. Jonas Wikman lyfter bland annat införandet av Jas 39 Gripen E, de nya radarspanings- och ledningsflygplanen, S 106, GlobalEye, transportflygplanen C 390 och TP 106 och det nya skolflygplanet SK 40. Samtidigt sker flera satsningar inom rymdområdet och i maj skickades Försvarsmaktens första militära spanings- och övervakningssatellit upp i rymden.

– Det är väldigt vältajmat. Vi tar steget in i en ny generation krigföringsförmåga där rymden, Gripen E och GlobalEye är byggda för att fungera tillsammans med armén, marinen och våra allierade i Nato inom ramen för multidomäna operationer, säger han och fortsätter:

– Vi har tagit viktiga steg inom rymdområdet och har blivit en operatör i rymden på riktigt under det här året. Rymdförmågan är till för att vi ska bättre ha en kapacitet att koppla ihop de olika domänerna och nationerna. Flygvapnet reformeras i en tid när reform krävs, och det känns väldigt bra.

Jonas Wikman, flygvpapenchef

För flygvapnet är 2026 ett år då flera materielprojekt har börjat levereras eller är i slutet på en anskaffningsprocess, däribland Jas 39 Gripen E, transportflygplanen C 390 och TP 106 och radarspanings- och ledningsflygplanen, S 106, GlobalEye.

Foto: Jesper Frisk/DI/TT

Hur ser det ut med flygvapnets personalförsörjning?

– Personalförsörjning är fortsatt en begränsande faktor för oss och kommer att vara det under lång tid. Med det sagt tycker jag att vi har gjort betydande framsteg. Vi har gjort en grundlig analys baserat på personalens iakttagelser och gett oss på flera områden som vi har haft särskilda problem med.

Han lyfter den satsning som gjorts inom teknikerområdet det senaste året och det stora arbetet som går under namnet ”Framåt”. Under 2023 genomfördes en stor översyn på personal­området i flygvapnet. Arbetet tog frågor som avtal, arbetsmiljö, materiel och lön. Jonas Wikman fattade därefter beslut om ett direktiv med åtgärder som nu ska införas för att skapa en mer hållbar arbetssituation för flygvapnets anställda.

Vi kommer aldrig att bli klara och det viktiga är inte att allt blir gjort. Det viktiga är att rätt saker blir gjorda.

– Vi har fortsatt prioriterat arbetet inom det vi kallar ”Framåt”. Jag är stenhård på att följa upp alla åtgärderna. De följs upp kvartalsvis och vi räknar med att vi ska få ett väldigt bra resultat. Jag tycker att vi är på rätt väg, men det tar lång tid och vi har mer jobb kvar att göra. 

En fråga som han återkommer till under intervjun är balansen mellan uppgifter och resurser. Jonas Wikman menar att Flygstaben länge har försökt väga uppgifter mot resurser, men att dagens säkerhetsläge kräver ett annat synsätt.

– Vi kommer aldrig att kunna planera bort friktioner och osäkerheter i en snabbt föränderlig omvärld. Vi behöver därför bli en organisation som kan leva i kaos och må bra i kaos. Vi kommer aldrig att bli klara och det viktiga är inte att allt blir gjort. Det viktiga är att rätt saker blir gjorda.

Flygvapnet 100 år

"Det har blivit ett sätt att stärka oss. Vi har fått anledning att beskriva vilka vi är, träffa varandra och bygga laget flygvapnet. Jag önskar att vår egen personal ser flygvapnet med samma ögon som omvärlden gör", säger Jonas Wikman om att flygvapnet i år firar 100 år.

Foto: Petra Blomqvist/Försvarsmakten

Han beskriver det med uttrycket ”Embrace the Chaos”, att acceptera att nya uppgifter och förändringar inte är undantag utan det nya normala. Målet är därför inte att allt ska hinnas med, utan att organisationen ska prioritera rätt och känna att ett väl utfört arbete är alldeles tillräckligt.

– Man måste kunna gå hem när arbetsdagen är slut och känna att man gjort ett bra jobb och är uppskattad, även om hela uppgiften inte är löst. Vi som chefer och ledare ska känna förtroende för att organisationen gör rätt prioriteringar.

I grunden handlar det om uppdragstaktik, konstaterar han. I en tid när omvärlden förändras snabbare än planeringscyklerna behöver högre chefer styra mot önskade effekter snarare än detaljerade planer. Förbanden ska få frihet att själva avgöra hur målen bäst nås utifrån den verklighet de möter.

– Det är ute på förbanden som kraften finns. Vi måste vidta åtgärder för att skapa en organisation som kan stå mitt i stormen. För det här är en dynamik som kommer att bestå en generation framåt. Vi vet vilka effekter vi ska uppnå: vi ska avskräcka, vi ska kunna försvara oss och vi ska utbilda förbanden till en viss nivå. Jag har fullt förtroende för att organisationen gör rätt saker.

Vi är uppskattade för det vi gör och det är personalen som har åstadkommit det.

En av de största förändringarna i flygvapnet märks dock inte i nya flygplan, utan i hur organisationen är uppbyggd. Flygvapnet har det senaste året gått från två separata grund- och krigsorganisationer till en sammanhållen organisation där personalen redan tjänstgör i sina krigsbefattningar.

– Det innebär att alla anställda normalt redan befinner sig på den befattning de har i alla konfliktnivåer. Vi har en plan, leder med en order mot en chef. Jag är helt trygg med att det är rätt väg att gå. Vi är i en tid där vi har ett hot att hantera hela tiden och det kommer inte finnas en brytning mellan fred, kris och krig, utan det är en flytande skala. Vi kan inte omorganisera några gånger per år. Det här känns jättebra.

Har du något medskick till flygvapnets anställda?

– Jag kunde inte vara stoltare över flygvapnet, det är helt ärligt från mitt hjärta. Det är lätt att gå rakryggad här genom Almedalen med detta flygvapen i ryggen. Vi har verkligen levererat, både i det skarpa och i förmågeutvecklingsperspektivet. Vi är uppskattade för det vi gör och det är personalen som har åstadkommit det. Varje gång människor utifrån möter flygvapnet slås de av lagandan och kamratskapet. Det är tillsammans vi löser våra uppgifter.

Ur arkivet: