Senast publicerat
Senast publicerat:

Projektledaren för eldhandvapen på FMV: ”Arbetet går enligt plan”

I våras tecknade Försvarets materielverk, FMV, avtal med finska Sako om leverans av nya eldhandvapen. Första leveransen till FMV sker vid årsskiftet och tidigt nästa vår påbörjas truppförsök med självskyddsvapen i kaliber 5,56 på förband. ”Just nu är det inga förseningar i leveranserna av vapen”, säger Anders Östberg, projektledare för eldhandvapen på FMV.

Josefine Owetz
Automatkarbin kaliber 5,56x45. Foto: Sako

Försvarsmakten har länge haft behov av att modernisera sina eldhandvapen. I april tecknade Försvarets materielverk, FMV, ett ramavtal med den finska leverantören Sako om eldhandvapen. Avtalet tecknades gemensamt med Finland och omfattar automatkarbin i kaliber 5,56 och 7,62, skarpskyttegevär och prickskyttegevär. De nya vapnen ska bland annat ersätta dagens automatkarbin 4 och 5, AK 4, AK 5, och prickskyttegevär 90, Psg 90.

Vad är det senaste i projektet?

– Just nu pågår den verifiering som vi har krävt och som vi alltid kräver av leverantörer. Vi vill se att Sako kan uppvisa att alla tester är gjorda, helst från ett oberoende institut. Det finns en Natostandard för hur prov ska gå till, det har vi kravställt och de ska visa att vapnen uppfyller den, säger Anders Östberg, projektledare för eldhandvapen, på Försvarets materielverk, FMV, och fortsätter:

– Sedan är det inte enbart Sako som är involverade i projektet, det finns andra leverantörer också, men Sako är först ut med tester. Nu pågår verifieringsskjutningar för att se att vapnen håller för de antal skott som vi har kravställt. Sedan tittar man på sådant som pipa, funktion och att vapnen inte får eldavbrott för ofta.

» De levererar mycket tidigare än planerat. Först får vi tio vapen till FMV vid årsskiftet och sedan 40 vapen till Markstridsskolan, som därefter ska ut på truppförsök. «

Enligt avtalet med Sako ska de leverera de första 200 vapnen den sista mars 2024. Men de kommer att leverera 50 vapen tidigare än så, berättar Anders Östberg.

– De levererar mycket tidigare än planerat. Först får vi tio vapen till FMV vid årsskiftet och sedan 40 vapen till Markstridsskolan, som därefter ska ut på truppförsök. De kommer att levereras under februari, så det är en positiv förändring. Det är självskyddsvapnet som är först ut. Just nu är det inga förseningar i leveranserna av vapen. Däremot finns det förseningar av tillbehör till främst prickskyttegeväret som en följd av omvärldsläget.

Tester kommer att genomföras för varje vapentyp, där sådant som kvalitet, ergonomi och hantering under varierande förhållanden testas. Testerna genomförs både av FMV:s testpersonal, Markstridsskolan och genom truppförsök på Försvarsmaktens förband.

– När vi får vapnen kommer vi att genomföra tester på FMV:s provplats för test och evaluering. Vi har valt ut ett antal prov som vi vill göra för att verifiera att det som leverantören säger är sant. Vi deltar i testerna som pågår hos Sako, men vill även göra egna tester. I samband med det kommer även Försvarsmakten att göra sin validering av sin systemmålsättning, säger Anders Östberg.

Liknande läsning:

Vad innebär det?

– Systemmålsättning är Försvarsmaktens ”kravspecifikation” till FMV. Normalt sett ska det vara funktionskrav, det vill säga vad vill Försvarsmakten kunna göra med till exempel vapensystemet. Sedan ska FMV omsätta det till tekniska krav som skickas till leverantören. Validering av systemmålsättning genomförs av Markstridsskolan och startar i februari. Sedan går det ut ett mindre antal vapnen på truppförsök, som en del av FMV:s verifiering och Försvarsmaktens validering.

» Tidsplanen för införande av prickskyttegeväret i Försvarsmakten är försenat på grund av förseningar i leverans av tillbehör som en följd av omvärldsläget. För övriga vapen följer vi planen. «

Vilka vapen kommer Sako att leverera?

– Sako är leverantör av vapen; självskyddsvapen, automatkarbin, skarpskyttegevär och prickskyttegevär. Övriga delar och tillbehör kommer FMV att köpa in från olika leverantörer och sätta ihop systemet till Försvarsmakten, säger Anders Östberg och tillägger:

–  I projektet ingår också att köpa nytt automatgevär, där pågår det beställningsarbete just nu. När det gäller kulspruta och granatvapnen har vi inte kommit lika långt i arbetet än.

Har det blivit några justeringar i tidsplanen och i kontraktet?

– Tidplanen för införande av prickskyttegeväret i Försvarsmakten är försenat på grund av förseningar i leverans av tillbehör som en följd av omvärldsläget. För övriga vapen följer vi planen. Kontraktet med Sako går enligt plan och de levererar de första 50 vapnen tidigare än beställt. Sedan arbetas det med kontrakt, för sådant som bärväska, rem och skydd till kikarsikten med mera.

Hur ser det ut med Sakos kapacitet att producera de beställda vapnen?

– De har tillräcklig produktionskapacitet redan i dag för att möta våra behov, men de kommer att bygga ut sin fabrik ytterligare och utöka sin kapacitet de närmaste åren. Vi ska ha 7 500 vapen om året och det klarar de med nuvarande kapacitet. Finland har behov av stora volymer och andra länder är också sugna på att vara med. Därför behöver Sako utöka. Vi upplever inga problem med leveranstakten eller produktionskapaciteten. Vi håller tidsplanen.

» De har tillräcklig produktionskapacitet redan i dag för att möta våra behov, men de kommer att bygga ut sin fabrik ytterligare och utöka sin kapacitet de närmaste åren. «

Den 29 november meddelade Försvarsmakten att en införandeledare för eldhandvapen är utsedd. Överste Michael Carlén, chef för Fjärde brigaden, blir ansvarig för att leda arbetet med implementeringen i myndigheten. Detta är något som välkomnas av projektledaren Anders Östberg.

– Det är jättebra och välkommet. Vi har sett i andra materielprojekt att det behövs. Vi vill jobba parallellt i rask takt medan Sako levererar. Vi har sett i andra projekt att det går att korta förloppet med leveranser mellan FMV och Försvarsmakten.

Införandet i Försvarsmakten av nytt självskyddsvapen i kaliber 5,56 påbörjas 2024, vilket därmed innebär att det tidigareläggs med ett år. För prickskyttesystemet är införandet beräknat till 2025 och för automatkarbin i kaliber 7,62 är planen 2026.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Försvarsmaktens forskningsbudget har mer än fördubblats på bara några år och nu ökar sam­­arbetet med civila lärosäten för att stärka kunskaps­utvecklingen ytterligare. Överstelöjtnant David Bergman, själv disputerad officer, är forskningschef i Försvarsmakten sedan den 1 september 2025.

    Linda Sundgren
    David Bergman
    Forskningssamarbetet med civila universitet och högskolor ökar, berättar David Bergman.

    Foto: Filip Erlind

    Hur har det första året som forskningschef varit?

    – Jättespännande. Hög belastning. Jag har aldrig tidigare haft en befattning där jag jobbat så mycket på min mentala tröskelnivå som här och jag står i spagat mellan olika delar. Generalläkarens forskningsmänniskor vill prata om dammpartiklar i lungor efter prolongerad ökenexponering, Undsäk och kryptologerna vill prata kvantsäkra kryptosystem och rymdgänget vill prata om friktionskoefficient vid atmosfäriskt återinträde. Det är extremt många roliga och intressanta områden, men det är mycket att sätta sig in i för att kunna prata vältaligt om dem.

    Förutsätts du själv ha koll på alla olika forskningsområden?

    – Nej, det kan jag ju inte men jag är jättestolt över att ha extremt kompetenta människor som jag arbetar med. Under mig finns 25 Fot-områden, alltså forsknings- och teknikutvecklingsområden, som är funktionellt indelade. Vi har såklart marksystem, flygsystem, marinsystem, rymdsystem och cybersystem. Sedan har vi också Undsäk som ligger under Must. Vi har försvarsmedicin som sköts av generalläkaren och CBRN som sköts av skyddscentrum och så vidare. För varje område finns en utsedd ordförande, men jag jobbar nära dem och vi har regelbundna avstämningar. Min uppgift som forskningschef är att ansvara för den kunskapsbyggande delen av forskning och utveckling. Forskningschefen är också ansvarig för doktorander och disputerade i myndigheten.

    Jag har aldrig tidigare haft en befattning där jag jobbat så mycket på min mentala tröskelnivå som här och jag står i spagat mellan olika delar.

    Genom åren har det riktats en del kritik mot Försvarsmakten för bristande förmåga att ta hand om disputerade officerares kompetens. Hur tycker du att Försvarsmakten sköter den uppgiften?

    – Vi har historiskt inte varit bra på det här, och ironiskt nog har det som jag klagat på i alla år nu blivit mitt problem att lösa. 1993 inrättades ÖB:s doktorandprogram. Ambitionen var god, men det fanns inte någon riktig styrning och ibland hamnade forskningen väl långt ifrån den militära kontexten. Man visste heller inte vad man skulle ha disputerade officerare till. Sedan har vi haft doktorandprogram på Försvarshögskolan ett tag, men världen är större än FHS. Nu är vi ändå ett drygt 50-tal officerare med forskarutbildning i organisationen och försvarsgrenarna har sina egna disputerade forskningschefer, även om den befattningen i armén just nu är vakant. Vi befolkar organisationen och äger den, en befattning i taget. Jag är inte på något sätt nöjd, men jag är oerhört stolt över att vi är så många som vi ändå är.

    Du är själv disputerad officer och doktorerade 2021 inom området stresspsykologi. Vad betyder det för den befattning du har idag?

    – Du måste vara forskare för att kunna leda andra forskare. Det är extremt många områden att sätta sig in i snabbt och det kräver att du har förståelse för hur det akademiska systemet fungerar. Jag blir också ofta rådgivande och det dyker hela tiden upp frågor om vad vetenskapen säger om ditt eller datt. Många gånger har vi bra forskning och då kan jag ge ett faktaunderlag som bygger på vetenskap och inte så mycket på känslor. Man behöver också ha en förståelse för hur den akademiska friheten fungerar kontra den ibland nödvändiga sekretessen. Det enklaste sättet att förklara det på är att jag kan prata både militäriska och akademiska. Å ena sidan måste jag vara en erfaren officer för att kunna förklara för ett civilt lärosäte vad som är relevant ur ett militärt perspektiv. Å andra sidan måste jag vara en meriterad forskare och förstå etikprövningsansökan och friheten att ingå publiceringar för att kunna föra samtal med Vetenskapsrådet om ansvarsfull internationalisering.

    Och ansvarsfull internationalisering, vad innebär det?

    – Civila lärosäten bygger alltid på öppenhet. Det är så vi bygger kunskap och transparens. Vi ska kunna granska och kritisera det som publiceras för att utvecklas framåt, och det bygger på den villkorslösa öppenheten. Men det fungerar bara så länge alla länder respekterar öppenheten och inte utnyttjar den ensidigt för sin egen förmågeutveckling. Det här har lärosätena nu börjat upptäcka och det är det som kallas ansvarsfull internationalisering. Dela med dig så mycket som möjligt, men dela inte med dig av alla dina forskningsrön till exempelvis Kina gratis. Annars finns risken att vi bygger ett annat lands förmågeutveckling med våra forskningsresurser. Inom Försvarsmakten är det inget konstigt att hantera sekretess, men för den civila forskningsvärlden går det stick i stäv med deras principer. Vetenskapsrådet gav förra året ut riktlinjer för ansvarsfull internationalisering. Nu har de fått i uppdrag av regeringen att titta på om det finns särskilda tekniker som vi bör skydda genom lag. Jag tror att det är bra. En fullständig sekretess hade varit katastrofal. Vi måste sprida kunskapen för att bygga trovärdighet, men en viss kontroll kan vara nödvändig.

    David Bergman

    Den öppenhet som allmänt råder inom forskning måste hanteras med viss försiktighet i den militära kontexten, menar David Bergman.

    Foto: Filip Erlind

    Hur står sig den svenska försvarsforskningen i en internationell jämförelse?

    – Vi står oss bra i Sverige och vi har en historik på området. Efter andra världskriget upptäckte vi att vi behövde försvarsforskning och började bygga upp dåvarande FOA (Försvarets forskningsanstalt, red. anm), Militärpsykologiska institutet och Flygtekniska försöksanstalten. Det lade grunden för FOI och FMV som kom sedan, och på nittiotalet började vi forskningsstyra dem mer och tala om vilka områden som vi ville ha beforskade. Nu är vi på väg in i tredje generationens forskning där vi börjar utveckla förband som kan utveckla själva och vi ser också en större innovationskraft nere på förbanden. Samtidigt är de 80 år av kunskapsuppbyggnad som FOI bidragit med och den organisatoriska kunskap som kommer därifrån är oersättlig. Många andra länder saknar försvarsforskningsmyndigheter. De är helt beroende av civila lärosäten för sin utveckling och då spelar det ingen roll hur mycket pengar du slänger på dem, de kommer ändå inte kunna komma fram med den kunskap som vi har tillgång till. Vi ligger konsekvent på topp tio i världen på Akademiskt frihetsindex och på Innovationsindex, vilket är väldigt bra. Vi saknar inte problem, men vi har alla förutsättningar att lösa dem.

    Hur stor är Försvarsmaktens forskningsbudget?

    – Vi har 1,5 miljarder i år och vi går mot 2 miljarder de kommande åren. Det kan jämföras med de 600 miljoner som vi var nere på under svältåren på den eviga fredens tid. Då var det nätt och jämnt att vi kunde hålla FOI levande och få inser nog hur nära det var att Rysslandsforskningen helt lades ner. Men vi lyckades hålla liv i den mest kritiska kompetensen, och det är guld värt idag. Att bygga upp den sortens kompetens tar en halv livstid och sedan har du en halv livstid att nyttja den. Nu kan vi istället vidmakthålla och fortsätta låta våra försvarsmyndigheter göra det de är bra på.

    Från vilka institutioner beställer Försvarsmakten sin forskning?

    – Huvuddelen av forskningen beställs från våra försvarsmyndigheter: Försvarshögskolan, Totalförsvarets forskningsinstitut och Försvarets materielverk. Men vi vänder oss allt oftare till civila lärosäten inom de områden där de är experter. Exempelvis har vi styrt om försvarsmedicin mot Karolinska institutet, eftersom det är det bästa medicinska universitetet i Sverige. Visserligen har FHS kvar några delar av försvarsmedicin hos sig, men då handlar det om hur du arbetar med sjukvårdsresurserna, inte om själva kirurgin. Igår hade jag toppmöte med företrädare för Chalmers om nästa generations 3D-printing, alltså additiv tillverkning, där de är ledande. Men det här innebär inte att våra försvarsforskningsmyndigheter kommer att få minskade forskningsanslag, det handlar om en breddning.

    Vi är redan inne på implantat och 3D-printade öron. Vad är nästa generation inom det området? Det blir lite science fiction, men det var ju AI också för tio, femton år sedan.

    Forskning handlar ju om att bygga kunskap och utveckling framåt. Vad ser du för behov av forskning kopplat till försvaret de kommande åren? 

    – Kvantteknik kommer, alltså nästa generations datorer. När vi får kvantdatorer som kan börja tänka själva, har vi då kvantsäkra kryptosystem som klarar av det hotet eller behöver vi designa om dem? Likaså sensorsystem. När vi får kvantsensorer, hur kommer det att påverka det skydd vi har? Bioteknik är en annan sak. Vi är redan inne på implantat och 3D-printade öron. Vad är nästa generation inom det området? Det blir lite science fiction, men det var ju AI också för tio, femton år sedan.

    David Bergman

    David Bergman är disputerad officer och har doktorerat inom området stresspsykologi.

    Foto: Filip Erlind

    Ur arkivet: