Senast publicerat
Senast publicerat:

”Jag ångrar inte att jag bytte personalkategori”

Thomas Rydh, förvaltare vid Blekinge flygflottilj
En arbetsgrupp i Högkvarteret arbetar med att ta fram beslutsunderlag för hur det slutliga införandet av trebefälssystemet ska gå till. I början av maj ska ÖB fatta beslut i frågan.
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Replik på insändaren ”Ovärdigt Försvarsmakten att behandla sina NBO-officerare på det här viset” i Officerstidningen nr 3/2021.

Jag har verkat som officer i NBO i större delen av min tämligen långa karriär (mer än 30 år). Jag läste till fänrik och var därefter instruktör i sex år år. Därefter läste jag till löjtnant och blev plutonchef och två år senare läste jag min sista nivåhöjande utbildning i NBO till kapten. Det tog 10 år från min fänriksexamen till min kaptensexamen. Nästan lika lång tid som resan för en sergeant till fanjunkare i flygvapnet.

Jag valde av olika anledningar att inte läsa vidare, mycket för jag faktiskt, handen på hjärtat, inte kände att majorsutbildningen med akademiska studier passade mig, jag var mera en praktiker.

» Jag kanske har haft tur, men jag har inte märkt av någonting av de farhågor som mina jämngamla NBO-kollegor ger uttryck för «

Då jag på senare år satt mig in i trebefälssystemet och gjort min ”inre resa” så identifierar jag mig mera i dagens specialistofficerare än officerare.  Jag har haft ett mycket för mig intressant och utvecklande yrkesliv och tror att kommande år fram till pension blir minst sagt utmanande och intressanta.

Bara för några år sedan så valde jag att byta personalkategori och läste Högre specialistofficersutbildningen. Jag ångrar i dag ingenting i mitt val och ser i dag mängder av olika intressanta och utmanande befattningar. Jag kanske har haft tur, men jag har inte märkt av någonting av de farhågor som mina jämngamla NBO-kollegor ger uttryck för (såsom bristande respekt, löneutveckling och utvecklingsmöjligheter).

Jag var inte positiv till då trebefälssystemet för snart 13 år sedan infördes. Men, i dag är jag övertygad om att Försvarsmaktens beslutsavsikt om att övergång skall genomföras är bra. Det är dags nu, frivilligheten har av olika anledningar inte funkat.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Soldater uppställda, bakifrån

    Foto: Bezav Mahmod/Försvarsmakten

    Det har snart gått ett år sedan utredningen ”Redo! En utredning om personalförsörjningen av det militära försvaret” (SOU 2025:86) tydligt slog fast vad många redan visste: Försvarsmakten behöver en ny personalkategori för erfarna gruppbefäl, soldater och sjömän, GSS.

    Ändå har ingenting hänt.

    Under tiden fortsätter vi att göra exakt det vi alltid har gjort: utbilda soldater, utveckla dem, och sedan tappa dem när de når sin högsta operativa nivå. Systemet är enbart designat för omsättning, inte förmåga. Problemet är inte otydlighet. Problemet är tempo. Eller snarare: bristen på det.

    Rapporter har skrivits. Brister har identifierats. Lösningar har föreslagits. Trots det fastnar frågan i byråkratiska mellanrum – mellan utredning och beslut, mellan ansvar och genomförande. Istället för handling ser vi fortsatt beredning.

    Under tiden diskuteras nya kategorier, modeller och strukturer. Men varje månad som går utan beslut är ytterligare en månad där erfaren personal lämnar. Det är inte en teoretisk brist, det är ett pågående kompetenstapp.

    Hur många erfarna soldater har vi råd att förlora?

    Det här är kärnan: systemet är redan identifierat som otillräckligt. Lösningen är redan föreslagen. Ändå står vi still. Vi har inte ett kunskapsproblem. Vi har ett genomförandeproblem.

    Om Sverige menar allvar med sin militära upprustning måste vi också våga agera när bristerna är uppenbara. Att utreda vidare det som redan är utrett är inte försiktighet, det är ineffektivitet.

    Snart är det 12 månader sedan utredningen offentliggjordes. Hur många erfarna soldater har vi råd att förlora? Frågan är inte längre vad som behöver göras, utan varför det fortfarande inte har gjorts.

    Olle Dahlkvist, GSS i flygvapnet

    Ur arkivet: