Senast publicerat

Senast publicerat:

»Trots miljardtillskott ser vi ingen som helst satsning på personalen«

Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.

Officersförbundets ordförande Lars Fresker välkomnar att satsningar görs för att stärka försvarsförmågan ytterligare. ”Ingen är gladare än vi att Försvarsmakten nu får rejält med tillskott – det behövs givet läget i omvärlden”.

Josefine Owetz

2022-05-06

Lars Fresker fortsätter: ”Sedan innebär tillväxten att en mycket stor och tung börda läggs på våra medlemmars axlar, det är ju dom som ska göra jobbet. Det går exempelvis inte, precis som Johan Österberg också säger, att trycka in hur många värnpliktiga som helst eller öka antalet platser på officersutbildningarna ytterligare. Arbetsbördan på de som ska utbilda dem blir alldeles för hög”.

Officersförbundet har tidigare betonat vikten av att Försvarsmakten prioriterar rekryteringen och skapar fler incitament för att behålla sin personal, och att ytterligare ekonomiska medel prioriteras för adekvata och konkurrenskraftiga löner och villkor.

– Men trots miljardtillskott ser vi ingen som helst satsning på personalen och det gör oss väldigt bekymrade. Varje medarbetare behövs för att klara det som ligger framför oss så satsningen på att behålla yrkesofficerare som Officersförbundet länge arbetat för behöver nu genomföras. Till det behövs en riktad satsning på att rekrytera tillbaka de specialistofficerare och officerare utbildade i det nya systemet som i dag inte är anställda i Försvarsmakten. Försvarsmakten måste också skapa incitament för dem som är på väg att gå i pension så att det lönar sig bättre att vara kvar ytterligare några år, säger Lars Fresker.

Han lyfter också gruppen av kontinuerligt tjänstgörande soldater, GSS/K, där många anställda nu uppnår de tolv år som är taket för den tidsbegränsade anställningsformen.

– Myndigheten behöver skapa möjligheter att tillsvidareanställa GSS vars kontrakt nu är på väg att löpa ut. Många av Sveriges mest rutinerade soldater har nu uppnått maxlängden på sina kontrakt men vill vara kvar. Att tvinga dem att sluta är resursslöseri och helt fel med hänsyn till rådande läge.

Liknande läsning:

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Försvarsekonomi

Senast publicerat:

Debatt /

Tystnadskultur

”Den farliga tystnaden – om organisatorisk narcissism, svart lojalitet och tystnadskultur”

Besök /

Statsflygskvadronen

Statsflyget mot nya höjder

Analys /

Nato

Kampen om Östersjön – Sveriges nya verklighet i Nato

Aktuellt /

Värnplikt

Barn till högutbildade får göra värnplikt oftare än barn till lågutbildade

Barn till högutbildade får göra värnplikt oftare än barn till lågutbildade

Ungdomar till välutbildade föräldrar med höga inkomster blir oftare antagna till militär grundutbildning än dem från socioekonomiskt svaga familjer. Bland värnpliktiga som utbildas mot befälsbefattning är skillnaderna som störst. Det visar en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut.

Linda Sundgren

2026-06-22

I höstas kom en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) som visar att socioekonomisk status inte spelar någon roll för ungdomars inställning till värnplikten. Ungdomar till lågutbildade föräldrar med låga inkomster var ungefär lika intresserade av att göra lumpen som dem i andra samhällsklasser. Däremot finns det tydliga skillnader mellan olika socioekonomiska grupper utifrån vem som faktiskt gör lumpen.

Enligt FOI-studien, Vem får försvara Sverige, som publicerades under våren är ungdomar från resursstarka familjer överrepresenterade bland de värnpliktiga. Av de cirka 500 000 totalförsvarspliktiga födda mellan 2000 och 2004 som ingår i studien, har 42 procent högutbildade föräldrar. Bland dem som faktiskt skrivs in till värnplikt stiger andelen till närmare 60 procent.

– Värnplikten är inte den sociala smältdegel den en gång var. Många har fortfarande uppfattningen att värnplikten är en arena för social integration och att deltagandet i militären jämnar ut skillnaderna mellan olika samhällsklasser, men det stämmer inte, säger Peter Bäckström, forskare vid FOI som lett undersökningen.

Sammansättningen på dem som gör värnplikten liknar den vi ser på civila lärosäten

Skillnaderna mellan dem som vill göra värnplikten och de som får göra den, ökar i takt med föräldrarnas utbildningsnivå. Störst är överrepresentationen av ungdomar vars föräldrar har en forskarutbildning. Lägger man även till andra faktorer som om föräldrarna förvärvsarbetar eller inte och om familjen någon gång tagit emot ekonomiskt bistånd, blir skillnaderna ännu tydligare.

– Sammansättningen på dem som gör värnplikten liknar den vi ser på civila lärosäten. Även där är barn till socioekonomiskt starka föräldrar överrepresenterade. Egentligen är det inte särskilt konstigt, men jag tror inte att vare sig allmänheten eller politikerna alltid är medvetna om det, säger Peter Bäckström.

Studien visar också ett samband mellan socioekonomisk bakgrund och vilken sorts värnpliktsutbildning som individen genomför. Flest deltagare från resursstarka familjer är det bland dem som utbildas till en befälsbefattning. Närmare 70 procent av de som skrevs in på en längre befälsutbildning hade högutbildade föräldrar, vilket kan jämföras med 55 procent av de som utbildades mot en soldatbefattning.

Enligt rapporten motsvarar sammansättningen i värnpliktskullarna som går den längre befälsutbildningen, den fördelningen av studenter som råder på läkarprogrammet. Men den sociala snedrekryteringen beror inte på att Plikt- och prövningsverket gör något fel vid mönstring och uttagning till värnplikten. Peter Bäckström konstaterar att myndigheten följer de direktiv och lagar som politikerna beslutat om.

Ungdomar från socioekonomiskt starka familjer presterar bättre på testerna än andra.

– Det handlar alltså inte om någon godtycklighet eller medveten särbehandling. Plikt- och prövningsverket har till uppgift att välja ut dem som är bäst lämpade för uppgiften och ungdomar från socioekonomiskt starka familjer presterar bättre på testerna än andra, säger han.

Enligt Peter Bäckström är det av stor nytta för samhället att försvaret har tillgång till högpresterande ungdomar. Samtidigt konstaterar han att denna nytta måste vägas mot värnpliktens kostnader och att det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är tveksamt om det är effektivt att blivande toppstudenter kommer in på arbetsmarknaden ett år senare än andra.

Det är heller inte säkert att de som antas till grundutbildningen också är de som är mest intresserade av att efter värnplikten ta anställning som soldat eller söka till Officersprogrammet. I slutändan är värnplikten också en rättvisefråga som handlar om vem som ska försvara Sverige.

– I fredstid kan det vara lätt att tänka på värnplikten som en utbildning eller ett privilegium. Men i slutändan handlar det om att försvara Sverige och Nato och det är förenat med risker, säger Peter Bäckström och fortsätter:

– Till syvende och sist handlar det om vem som ska bära bördan av kriget. Man kan se värnplikten som en slags beskattning och i det perspektivet är frågan om vem som gör lumpen inte trivial.