Senast publicerat
Senast publicerat:

»Trots miljardtillskott ser vi ingen som helst satsning på personalen«

Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.

Officersförbundets ordförande Lars Fresker välkomnar att satsningar görs för att stärka försvarsförmågan ytterligare. ”Ingen är gladare än vi att Försvarsmakten nu får rejält med tillskott – det behövs givet läget i omvärlden”.

Josefine Owetz

Lars Fresker fortsätter: ”Sedan innebär tillväxten att en mycket stor och tung börda läggs på våra medlemmars axlar, det är ju dom som ska göra jobbet. Det går exempelvis inte, precis som Johan Österberg också säger, att trycka in hur många värnpliktiga som helst eller öka antalet platser på officersutbildningarna ytterligare. Arbetsbördan på de som ska utbilda dem blir alldeles för hög”.

Officersförbundet har tidigare betonat vikten av att Försvarsmakten prioriterar rekryteringen och skapar fler incitament för att behålla sin personal, och att ytterligare ekonomiska medel prioriteras för adekvata och konkurrenskraftiga löner och villkor. 

– Men trots miljardtillskott ser vi ingen som helst satsning på personalen och det gör oss väldigt bekymrade. Varje medarbetare behövs för att klara det som ligger framför oss så satsningen på att behålla yrkesofficerare som Officersförbundet länge arbetat för behöver nu genomföras. Till det behövs en riktad satsning på att rekrytera tillbaka de specialistofficerare och officerare utbildade i det nya systemet som i dag inte är anställda i Försvarsmakten. Försvarsmakten måste också skapa incitament för dem som är på väg att gå i pension så att det lönar sig bättre att vara kvar ytterligare några år, säger Lars Fresker.

Han lyfter också gruppen av kontinuerligt tjänstgörande soldater, GSS/K, där många anställda nu uppnår de tolv år som är taket för den tidsbegränsade anställningsformen.

– Myndigheten behöver skapa möjligheter att tillsvidareanställa GSS vars kontrakt nu är på väg att löpa ut. Många av Sveriges mest rutinerade soldater har nu uppnått maxlängden på sina kontrakt men vill vara kvar. Att tvinga dem att sluta är resursslöseri och helt fel med hänsyn till rådande läge. 

Liknande läsning:
Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

”Vi har landat i ett moraliskt ställningstagande där vi ser truppminor som ett nödvändigt ont för markstriden”, för att skydda befolkningen och minska förluster för egen trupp, skriver debattskribenterna i en slutreplik till Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda korset.

Josefine Owetz

Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

Frågan om Ottawakonventionen och Sverige handlar om två saker samtidigt. Ska svenska yrkesofficerare och soldater dömas till fängelse i Sverige för att man medverkar till försvaret av grannländer, i enlighet med landets lagar? Det var vår huvudingång i debattartikeln i Officerstidningen. Där välkomnar vi att Röda korset vill medverka i opinionsbildningen för att ändra lagstiftningen, till gagn ytterst för civila i Finland och Lettland. Så långt är vi överens med Ulrika Modéer.

Nästa fråga handlar om ifall Sverige ska lämna Ottawakonventionen eller inte? Modéer säger nej, med hänvisning till att det är ett moraliskt ställningstagande, och hänvisar till en resa i Ukraina, men det är illustrerande att det var en resa på fritt ukrainskt område och inte de territorier där de ohyggliga följderna av en rysk ockupation kan ses. Vi har också landat i ett moraliskt ställningstagande där vi ser truppminor som ett nödvändigt ont för markstriden, för att skydda befolkningen och minska förluster för egen trupp.

Med vilka andra metoder, som skulle innebära mindre skador på civilbefolkningen, kan en rysk framryckning på marken försvåras?

Ansvarsbördan för att besvara Modéers slutfråga ”Om målet är att skydda civila i väpnad konflikt måste man fråga sig om det inte finns bättre alternativ” landar därmed inte på oss utan på Modéer och Svenska Röda korset; med vilka andra metoder, som skulle innebära mindre skador på civilbefolkningen, kan en rysk framryckning på marken försvåras, och dessutom, hur undvika de ökade förluster det skulle innebära för svenska förband om de tvingas strida utan stöd av truppminor?

Patrik Oksanen, verksam som strategisk rådgivare på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan och resident senior fellow tankesmedjan Frivärld.
Karlis Neretnieks, generalmajor (PA), tidigare rektor för Försvarshögskolan.
Stefan Forss, docent vid finska Försvarshögskolan.

Samtliga tre skribenter är ledamöter i Kungliga Krigsvetenskapsakademien

Ur arkivet: