Senast publicerat
Senast publicerat:

»Trots miljardtillskott ser vi ingen som helst satsning på personalen«

Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.

Officersförbundets ordförande Lars Fresker välkomnar att satsningar görs för att stärka försvarsförmågan ytterligare. ”Ingen är gladare än vi att Försvarsmakten nu får rejält med tillskott – det behövs givet läget i omvärlden”.

Josefine Owetz

Lars Fresker fortsätter: ”Sedan innebär tillväxten att en mycket stor och tung börda läggs på våra medlemmars axlar, det är ju dom som ska göra jobbet. Det går exempelvis inte, precis som Johan Österberg också säger, att trycka in hur många värnpliktiga som helst eller öka antalet platser på officersutbildningarna ytterligare. Arbetsbördan på de som ska utbilda dem blir alldeles för hög”.

Officersförbundet har tidigare betonat vikten av att Försvarsmakten prioriterar rekryteringen och skapar fler incitament för att behålla sin personal, och att ytterligare ekonomiska medel prioriteras för adekvata och konkurrenskraftiga löner och villkor. 

– Men trots miljardtillskott ser vi ingen som helst satsning på personalen och det gör oss väldigt bekymrade. Varje medarbetare behövs för att klara det som ligger framför oss så satsningen på att behålla yrkesofficerare som Officersförbundet länge arbetat för behöver nu genomföras. Till det behövs en riktad satsning på att rekrytera tillbaka de specialistofficerare och officerare utbildade i det nya systemet som i dag inte är anställda i Försvarsmakten. Försvarsmakten måste också skapa incitament för dem som är på väg att gå i pension så att det lönar sig bättre att vara kvar ytterligare några år, säger Lars Fresker.

Han lyfter också gruppen av kontinuerligt tjänstgörande soldater, GSS/K, där många anställda nu uppnår de tolv år som är taket för den tidsbegränsade anställningsformen.

– Myndigheten behöver skapa möjligheter att tillsvidareanställa GSS vars kontrakt nu är på väg att löpa ut. Många av Sveriges mest rutinerade soldater har nu uppnått maxlängden på sina kontrakt men vill vara kvar. Att tvinga dem att sluta är resursslöseri och helt fel med hänsyn till rådande läge. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Försvarsmaktens uppdrag bärs inte bara av dem som tjänstgör, utan också av deras närstående. Hur­ ­säkerställer vi att stödet möter deras verklighet?

Redaktionen

Sveriges bidrag till fred och säkerhet bärs av många myndigheter, organisationer och enskilda medarbetare i uppdrag. Tillsammans utgör de en struktur som gör insatser möjliga, både nationellt och internationellt.

I detta sammanhang finns också ett lager som består av de närstående, de som i praktiken bär upp vardagen hemma runt uppdraget. Lagret är avgörande för både förutsättningarna att genomföra uppdrag och vad som händer efteråt. Anhörigas insats och roll är inte ett stöd i marginalen, utan en bärande del av den struktur som gör att uppdrag kan genomföras före, under och efter en insats.

Att vara anhörig till någon i internationell tjänst kan innebära olika saker beroende på relation och uppdragets karaktär. För vissa handlar det om att få vardagen att gå ihop, för andra om en ständig oro på avstånd, gemensamt är beredskapen inför det som skulle kunna hända.

Under senare tid har vi mött ytterligare en målgrupp: anhöriga till svensk personal i Ukraina-relaterade uppdrag.

Under många år har vi mött närstående från flera typer av insatser, internationella, nationella och medföljande till utsänd personal. Behoven skiljer sig åt, men i kärnan finns erfarenheter som förenar. Det handlar om att få fakta, igenkänning, råd och stöd och att få dela vidare.

Under senare tid har vi mött ytterligare en målgrupp: anhöriga till svensk personal i Ukraina-relaterade uppdrag. Personer som lever nära individer som utbildar, stödjer och förbereder ukrainsk personal för ett pågående krig. Det skapar en särskild typ av påfrestning.

Hur förhåller sig personalen professionellt till något som samtidigt är djupt mänskligt, när arbetet innebär att komma nära människor som i nästa steg skickas vidare in i kriget? De närstående vi möter beskriver hur de påverkas på flera plan, i det som delas, men också i det som inte sägs.

Vi är fem organisationer som är utpekade av Försvarsmakten att, inom ramen för IMI-lagstiftningen, komplettera stödet till personal och närstående. Det har funnits en tydlig ram för vårt arbete. Samtidigt ser vi nu hur gränserna börjar suddas ut. Insatsernas karaktär rör sig idag mellan nationellt och internationellt och genomförs av såväl anställda som frivilligorganisationer.

Uppdrag formas i allt högre grad av omvärldsläget, och skiljelinjer som tidigare varit tydliga blir svårare att upprätthålla i praktiken. För den som är närstående spelar det mindre roll hur uppdraget definieras, det är det uppdraget innebär och för med sig som behöver mötas.

När omvärldsläget förändras och gränser suddas ut behöver vi alla följa med. Det är avgörande för att våra stödinsatser fortsatt ska vara träffsäkra och göra största möjliga nytta för dem som tjänstgör, deras närstående och uppdragen i stort.

Det är också utgångspunkten i vårt arbete, där vi kontinuerligt utvecklar och anpassar stödet utifrån de behov vi möter. Ett första steg är att synliggöra hur dessa gränser förändras.

Ur arkivet: