Senast publicerat

Senast publicerat:

Marinen 500 år – från Vasa till Visbykorvetter

De första fartygen i den nyetablerade svenska örlogsflottan anländer till Slätbaken på pingstdagen 1522.

Ett halvt millenium har passerat sedan Gustav Vasa köpte in de tio bestyckade fartyg som lade grunden till den svenska flottan. Men med en av Europas längsta kuster är kontrollen över farvattnen och skyddet av fartygstransporter lika viktig nu som då. Det menar Claes-Göran Dahl, redaktör för böckerna "Vår marin 500 år".

Linda Sundgren

Ur boken ”Vår Marin 500 år”

2022-09-07

Danskarna insåg tidigt betydelsen av att förfoga över en inhemsk örlogsflotta med vilken de viktiga handelslederna i Östersjön kunde kontrolleras. År 1520 erövrade kung Kristian II Stockholm med sin flotta och kunde tack vare de bestyckade fartygen också behålla greppet om svenskarna. Gustav Vasas försök att landvägen befria huvudstaden från danskarna misslyckades eftersom ockupanterna kunde förses med proviant och ammunition sjövägen. Men även Hansan ville bryta den danska dominansen i Östersjöområdet. År 1522 köpte Gustav Vasa tio örlogsfartyg från Lübeck och den 7 juni seglade fartygen in mot den svenska kusten vid Söderköping. Huruvida den blivande svenske kungen betalde för fartygen är oklart, men på midsommarafton ett år senare tågade han in i Stockholm.

– Gustav Vasa slängde ut danskarna och enade landet, men utan flottan hade det inte varit möjligt, säger Claes-Göran Dahl, redaktör för jubileumsböckerna ”Vår marin 500 år”, och som själv har ett förflutet som sjöofficer.

– Och så har det varit genomgående under historien. När flottan varit stark har vi levt i relativ lugn och ro, men när den tillåtits förfalla har det blivit problem. Jag brukar säga som det latinska ordspråket: Om du vill fred, rusta dig för krig.

Liknande läsning:

Gustav Vasa slängde ut danskarna och enade landet, men utan flottan hade det inte varit möjligt.

Under Gustav Vasas tid på tronen växte den svenska flottan med fler örlogsfartyg och även ett antal mindre båtar, avsedda för krigsföring i skärgårdarna. Vid hans bortgång 1560 fanns sju stora kraveller, ett tiotal mindre örlogsfartyg liksom 26 galejor. Artilleribestyckningen utgjordes av kopparskytt, järnskytt och stenbössor. Därutöver fanns också lättare pjäser som falkuner och hakar. Men att bygga upp en marin från grunden var en diger uppgift som utöver örlogsfartyg och andra flytetyg, krävde både teoretiskt och praktiskt kunnande. Kunskapen inom skeppsbyggnadstekniken var begränsad och yrkesskickligheten ombord ofta låg. Sjökorten var ännu inte uppfunna, farlederna hade inte lodats och det brast i både navigationskunskap och marin krigsstrategi.

– Man anlitade lotsar som ofta var skärgårdsbor och kände till farvattnen. Navigation och segling sköttes av skeppare och styrmän och på manskapssidan fick man samla ihop de man fick tag i, som fiskare och skärgårdsfolk. De flesta som tjänstgjorde ombord saknade utbildning och det var därför det många gånger gick dåligt för svenskarna, säger Claes-Göran Dahl.

Storamiralsskeppet, linjeskeppet Gustaf III, där Gustaf III vid halvfyratiden på morgonen den 3 juli 1790 uppmanade överstelöjtnant Johan Puke att med Dristigheten ta täten under utbrytningen från Viborgska viken.

Av de sjöslag som utkämpades under marinens första århundraden är det ett par som utmärker sig framför andra. Ett sådant, berättar Claes-Göran Dahl, var slaget vid Ölands södra udde under skånska kriget, där sjöherraväldet i södra Östersjön stod på spel. Mitt på dagen den 1 juni 1676 drabbade svenska flottan samman med danska och nederländska fartyg. Det svenska flaggskeppet – skeppet av regalskeppet Stora Kronan som var utrustat med 105 kanoner över tre batteridäck – gjorde en genomvindsvändning utan att stänga kanonportarna och giga seglen, varpå fartyget kantrade. Ett krutförråd ombord exploderade och över 800 man omkom när Kronan gick till botten.

– Det var en jättestor förlust för Sverige, hon var vårt finaste örlogsskepp. Problemet var att man överlåtit befälet till nyutnämnde amiral Lorentz Creutz, trots att han saknade all sjöerfarenhet och sjömanskap. Kronan är ett bra exempel på hur viktigt det är med kunskap och utbildning för att nå framgång, säger Claes-Göran Dahl.

Förhållandena ombord var ofta miserabla med torftig proviant och dåligt med kläder och övrig utrustning. Kosten bestod mestadels av skorpor, ärtor och ibland saltad fisk eller kött. Till det serverades stora mängder öl. Främst därför att den jästa drycken hade längre hållbarhet än färskvatten, där bakterier och alger snabbt växte till sig i värmen.

– Pesten och andra sjukdomar tog betydligt fler liv ombord än striderna. Lönerna bestod huvudsakligen av mat och kläder. Provianten kunde vara väldigt enahanda men med tiden lärde man sig av handelsflottan där maten i alla fall var lite bättre, säger Claes-Göran Dahl.

År 1680 grundades örlogsstaden Karlskrona och blev ny hemvist för den svenska flottan som fram tills nu varit förlagd i Stockholm. Att placera örlogsbasen längre söderut var logiskt. Dels på grund av de problem som det svåra isläget inneburit med innefrusna fartyg kring Älvsnabbenbassängen, dels eftersom man därmed kom närmare Danmark som förutspåddes fortsätta vara Sveriges huvudmotståndare. Även utbildningsväsendet började med tiden att byggas upp. 1756 beslutade riksdagen att efter brittisk förlaga inrätta en Cadette Corps vid amiralitetet i Karlskrona. Skolbyggnaden kom dock att totalförstöras i en brand i slutet av 1700-talet varpå Sjökadettskolan förflyttades till den nytillkomna Krigs-akademien på Karlberg i Stockholm. Antagningsåldern bland eleverna var 11–13 år. De tre första klasserna var gemensamma elementarklasser medan fjärde och femte klass var tillämpningsklasser för militär utbildning med skilda land- och sjölinjer.

– Officerskåren och underofficerskåren gav med tiden tillsammans med skeppsgossekåren en viss stadga, men det är först i slutet av 1800-talet som man kan tala om en professionell örlogsflotta med moderna fartyg och utbildade besättningar. Men även då kunde man önska sig mer utbildning ombord. Under många år genomfördes inga övningar i förband över huvud taget, säger Claes-Göran Dahl.

det är först i slutet av 1800-talet som man kan tala om en professionell örlogsflotta.

Mellan 1880 och 1905 genomgår sjöstridskrafterna en stark utveckling. Såväl teknik som utbildning och taktik förändras och vid 1900-talets början hade de ekbyggda segelskeppen ersatts av pansarbåtar drivna med ångturbiner, torpedkryssare, torpedbåtar och kanonbåtar. Den första svenska ubåten, Hajen, togs i bruk 1904.

Spänningarna i Europa ökade och svenska folkets uppslutning kring försvaret och sjöförsvaret var stark. När regeringen Staaf 1911 beslutade att skjuta upp det planerade bygget av F-båten, en första klassens pansarbåt, utbröt omfattande protester. Pansarbåten blev en nationell angelägenhet och genom ett privat initiativ samlade allmänheten in tillräckligt med pengar för att fartyget skulle kunna byggas. Den 3 maj 1915, ett knappt år efter första världskrigets utbrott, sjösattes HM pansarskeppet Sverige vid Götaverken i Göteborg. Två år senare levererades hon.

– Det var ett fantastiskt fint och modernt fartyg. De insamlade pengarna räckte också till några mindre fartyg och några flygplan, säger Claes-Göran Dahl.

Utbildning av sjömän på seglande skepp. Bilden tagen under ett uppehåll i Darthmouth där Britannia Royal Naval College är beläget då fregatten af Chapman (levererad 1830) var på övningsexpedition med kadetter 1870.

Den senaste af Chapman, numera förtöjd vid Skeppsholmen i Stockholm.

Ånga alstrad av kol drev den nya tidens örlogsfartyg och i kolningen deltog alla utom fartygschefen.

Även om Sverige förklarade sig neutralt under kriget påverkades landet i allra högsta grad av de pågående konflikterna. Skyddet av handelssjöfarten innebar ett stort risktagande och omfattande resurser lades på patrullering och bevakning av svenskt sjöterritorium. Kriget medförde en kraftig upprustning av hela det svenska försvaret och vid krigets slut i november 1918 stod flottan stark, om än sliten. Men när det krigströtta Europa gick in i det glada 20-talet under parollen ”Aldrig mera krig”, ansågs det inte längre motiverat att finansiera en stor försvarsmakt. 1925-års försvarsbeslut innebar omfattande nedskärningar i hela försvaret. Flottan skulle minska från 102 till 79 fartyg medan antalet aktiva officerare och underofficerare skulle skäras ned rejält.

– Många fartyg låg och rostade sönder. Det byggdes visserligen en del nya också, men inte alls i samma omfattning som under föregående år, säger Claes-Göran Dahl.

I 1930 års försvarskommission, som låg till grund för försvarsbeslutet 1936, fick marinen dessutom stryka på foten till förmån för armén och flyget. En majoritet av kommissionens ledamöter förordar en årlig försvarsbudget på 148 miljoner kronor, varav 31,5 miljoner till flottan. Samtidigt fick Sverige en ny försvarsledning med egna försvarsgrenschefer, där konteramiral Charles L de Champs fick ansvaret för marinen.

1949 stod den svenska flottan stark med en stor flotta av moderna örlogsfartyg.

Fregatter och jagare
i kombination var
effektiva ubåtsjägare. — Fregatter och jagare i kombination var effektiva ubåtsjägare.

Kvinnorna mönstrar ombord 1983: Karin Andersson, numera Svensson, som förstekock ombord på minfartyget Älvsborg.

Det inrättades också en gemensam försvarsstab för planläggning av rikets samlade stridskrafter. Inom marinen argumenterade man för att det skulle satsas mer på de sjögående enheterna inom krigsmakten, men det var först i samband med Münchenkonferensen 1938 som politikerna började hörsamma kraven. Under de kommande åren skulle mängder av fartyg och båtar byggas och leveranserna av dem fortsatte även några år efter krigsslutet, berättar Claes-Göran Dahl.

– 1949 stod den svenska flottan stark med en stor flotta av moderna örlogsfartyg. Det talades även om att handelsfartygen skulle förses med luftvärnskanoner för att kunna skydda sig mot anfallande flygplan.

Efter andra världskriget sjönk åter viljan att finansiera försvaret. Claes-Göran Dahl lyfter bland annat fram Marinplan 60, som innebar en rejäl kalldusch för de sjögående enheterna.

– Marinplan 60 blev ett dråpslag. Det sades att vi skulle ha färre stora fartyg och fler små, men de blev bara mindre och färre. Marinen fick inga anslag till nya korvetter och fregatter och man försökte rätta kostymen efter matsäcken.

Efter kalla kriget minskade det politiska intresset för försvaret. Regementen lades ner och många anställda valde att lämna försvaret. Örlogsbasen på Muskö, stor som Gamla stan i Stockholm och insprängd i berget, avvecklades och marinen skulle endast ha en bas, den i Karlskrona. Under ett antal år fanns endast mindre marina verksamheter igång på Musköbasen, innan anläggningen återinvigdes den 30 september 2019 och blev hemvist åt den nybildade marinstaben. Men även om Försvarsmakten nu befinner sig i sin största upprustning sedan andra världskriget, är Claes-Göran Dahl kritisk till hur flottan hanteras.

– Fem Visbykorvetter och några ubåtar, vad är det när vi har en 270 mil lång kust att försvara? Och på västkusten har vi nästan ingenting, utöver ett amfibieregemente, säger han.

I samband med 500-årsjubilieet har marinen i alla fall sett till att göra rätt för sin historia. I maj reste marinchefen, konteramiral Ewa Skoog Haslum, till Lübeck för att tacka för de tio fartyg som 1522 lade grunden till den svenska flottan. Med sig hade hon ett skrin med silvermynt som hon överräckte till stadens ställföreträdande stadtpräsident, Ulrich Pluschkell. Därmed är slutlikviden för fartygen betalad.

– Ärlighet och rättskaffenhet har alltid varit en dygd i marinen, säger Claes-Göran Dahl.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Försvarshistoria

Senast publicerat:

Aktuellt /

Fortifikationsverket

Fortifikationsverkets generaldirektör: ”Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning”

Aktuellt /

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Aktuellt /

Marinen

Johan Norlén: ”Nu blir det handling bakom orden om marinens tillväxt”

Aktuellt /

Armén

Jonny Lindfors: ”Jag hoppas att alla i armén känner vilka steg vi har tagit”

3D-skanning kan lösa mätproblem med nya uniformssystemet

Brister i personlig utrustning åtgärdas nu genom tillfälliga lösningar, medan arbetet med att hitta långsiktigt hållbara metoder fortgår. Samtidigt har kvalitetsproblem med nya uniformssystemet markstridsuniform 24 uppdagats och försök pågår med måttagning med hjälp av 3D-skanning. Det uppger företrädare för Försvarsmaktens logistik i en intervju med Officerstidningen.

Linda Sundgren

2026-07-02

På bara några år har antalet värnpliktiga som påbörjar grundutbildningen ökat kraftigt, från 5 000 år 2020 till 8 000 i år. De växande värnpliktskullarna tillsammans med fler anställda, fler hemvärnssoldater, fler reservofficerare och mer frivilligpersonal ökar trycket på Försvarsmaktens logistik, FM log, som har till uppgift att tillgodose behovet av personlig utrustning i organisationen.

– Antalet pårustningar har mer än dubblerats de senaste fem åren och det sker ungefär 25 000 pårustningar inom myndigheten varje år. Vi svarar för cirka 15 000 artiklar och ska kunna utrusta personalen med rätt storlekar i alla klimat. Det är en ganska komplex uppgift, säger överstelöjtnant Ola Hansson, enhetschef för TVK log (Teknik- och vidmakthållandekontor logistik) vid FM log.

Som personlig utrustning räknas den utrustning som soldaten bär på kroppen, förutom eldhandvapen och kommunikationssystem. Vid inrycken 2023 rådde akut brist på flera persedlar som kängor, termosar och regnkläder, och officerare ombads lämna in sina ryggsäckar för att förbanden skulle klara av att utrusta de värnpliktiga. Enligt kommendörkapten Per Wendel, sektionschef för stödenhetens materielsektion vid FM log, är de problemen till stora delar lösta.

– Vi har köpt in regnkläder och termosar till förbannelse, höll jag på att säga, och vår uppfattning är att det kommer att finnas fullständig personlig utrustning till alla som rycker in i år. Men det finns fortfarande brister, framför allt på vissa storlekar, och då får vi använda substitut istället eller omfördela utrustning mellan förbanden. Målsättningen är att alla ska vara utrustade inom en vecka efter intryck, säger han.

Ett exempel på utrustning som ännu inte finns i tillräcklig mängd är marschkänga 90 med stålhätta. Framför allt handlar det om brist på de minsta och de största storlekarna.

– Det är ytterlighetsmåtten på storlekskurvan som vi beställer från som är utmaningen. Vi har allt från storlek 32 till storlek 52. Vi har också fler kvinnor i försvaret idag och de tenderar att ha smalare hälar än män så vi har fler faktorer att ta hänsyn till när det kommer till storlekar, säger Per Wendel.

Ibland kan bristen på utrustning lösas genom omfördelning mellan förbanden, berättar Ola Hansson. Exempelvis kan kroppsskydd skickas mellan förråden för att alla ska kunna få utrustning som passar.

– Nu har vi ett antal kroppsskydd i olika modeller där en del är anpassade för kvinnor och en del för andra kategorier. Tar någon fel kroppsskydd kommer det uppstå en brist och därför är det viktigt att alla tar rätt typ av skydd i rätt storlek, säger Ola Hansson och fortsätter:

– Vi kommer att göra veckovisa uppföljningar under hela sommaren på de förband som har inryck, för att säkerställa att de värnpliktiga får avsedd utrustning.

Vi har gett ett mandat till varje organisationschef som ansvarar för sin logistikenhet att anskaffa det som saknas.

Redan nu vet man att det råder brist på vinterutrustning, som exempelvis kängor. Därför kommer man vänta med tilldelning av vinterutrustning till längre fram i höst.

– Ambitionen är att det ska finnas tillräckligt med vinterkängor i vinter, och vi håller på att anskaffa för fullt just nu. Kvarstår brister kommer det att lösas med substitut, säger Ola Hansson.

Ersättning via substitut handlar om att förbanden själva tillåts köpa in personlig utrustning om den inte finns i tillräcklig mängd i organisationen.

– Vi har gett ett mandat till varje organisationschef som ansvarar för sin logistikenhet att anskaffa det som saknas. Mandatet ligger på upp till 700 000 kronor per organisationsenhet. Men man kan inte gå till vilken butik som helst och handla, utan måste vända sig till någon av dem som vi tecknat ramavtal med, säger överste Fredrik Gustafsson, tjänsteförättande chef för FM log.

Problemen med att tillhandahålla utrustning i rätt storlekar till alla soldater beror på flera saker, enligt ansvariga chefer vid FM log. Bland annat är variationen av storlekar svår att förutse.

– På 90-talet gjorde hälften av befolkningen värnplikten, det vill säga alla män. Då fanns det en normalfördelningskurva utifrån längd och vikt som byggde på mönstringsdata, och vi hade en ganska god bild av hur det såg ut, säger Per Wendel och fortsätter:

– Idag är det 8 000 av 100 000 ungdomar som gör värnplikten. Vissa är kvinnor, vissa är män och många är vältränade. Det gör att kurvan idag är betydligt svårare att förutse. Att vi inte köper in jättemycket mer utrustning beror på att det finns en ekonomisk aspekt också, men grunden är naturligtvis att vi ska ha utrustning till alla soldater.

Det gäller att alla ute på förråden registrerar rätt data i Prio så fort man lämnat ut något.

Problemen med storlekar beror också på hanteringen av utrustning i Försvarsmaktens it-stödsystem Prio. I Prio samlas alla uppgifter om tillgång till persedlar och kroppsmått på dem som rycker in, men det är inte alltid som informationen i systemet överensstämmer med verkligheten. Det kan handla om att fel mätdata har matats in eller att det som lämnas ut inte registrerats korrekt.

– Det gäller att alla ute på förråden registrerar rätt data i Prio så fort man lämnat ut något. Annars blir det fel i lagersaldot och det är den data som man utgår från centralt. Vi har haft en ganska häftig personalrekrytering de senaste åren och kompetensuppbyggnad tar tid, men vi håller på att lösa det genom utbildning, säger Ola Hansson.

För att få leveranser av utrustning i tid krävs framförhållning. Om avtal redan finns kan Försvarsmakten göra inköp på egen hand, något som enligt Fredrik Gustafsson ofta tar mellan tre och tolv månader från beställning till leverans. Ny materiel köps in via Försvarets materielverk, FMV, och är en betydligt mer omfattande process.

Under 2025 inleddes utrullningen av det nya nordiska uniformssystemet till förband. Markstridsuniform 24, MSU 24, är ett komplett koncept, från underkläder till skaljacka, som även finns i öken- och djungelkamouflage. Men införandet har inte gått som planerat och utrullningen har pausats upprepade gånger efter att man uppdagat problem med storlekarna.

Det har varit brist på uniformer i större storlekar medan det funnits ett överskott av uniformer i extra small och small. När anställda på FMV åkte ut till förbanden och kontrollmätte personalen konstaterade de bland annat att den registrerade benlängden hade blivit fel i 30 procent av fallen. Problemen berodde på att personalen hade tagit mått på sig själva och därmed fått fram fel siffror.

– För det gamla uniformssystemet, fältuniform 90, räckte det med vikt och längd, men med det nya uniformssystemet krävs minst fem mätpunkter med hals, bål och så vidare. Totalt är det 19 mätpunkter på hela systemet, inklusive huvudomkrets och fotstorlek, säger Fredrik Gustafsson.

I höstas meddelade Försvarsmakten att mätproblemet skulle lösas genom att textilingenjörer vid FMV stöttade förbanden med måttagning och utbildning. Enligt Fredrik Gustafsson har förrådspersonalen utbildats i hur måttagning ska genomföras och mäter de som ska rustas. Men det behövs fler insatser för att lösa problemen fullt ut.

– Nu genomförs en analys av vad som krävs för att det ska bli rätt. Egenmätningar fungerar inte, det vet vi. Vi utreder också vissa artiklar i MSU 24 för att ta reda på om måttabellerna som är inlagda i Prio stämmer, säger Per Wendel.

När det gäller själva mätningarna undersöks möjligheten att använda tekniska hjälpmedel.

– Vi håller på att göra prov och försök med 3D-kropsskanning på två orter, Karlsborg och Enköping. Med 3D-skanner tar mätningen bara någon sekund och efterarbetet några minuter. Men vi måste säkerställa att mätningarna är tillförlitliga innan metoden börjar användas, säger Per Wendel.

Vi har identifierat kvalitetsproblem eller funktioner i uniformen som vi skulle vilja förändra.

Samtidigt kommer rapporter om kvalitetsbrister i MSU 24 från såväl Norge som Danmark och Finland, något som försvarsdebattören Taktisk har uppmärksammat. Det handlar om tyg som bleknar och går sönder fort och plagg som är för täta. Även i Sverige har brister uppdagats bland dem som börjat använda uniformen.

– Vi har identifierat kvalitetsproblem eller funktioner i uniformen som vi skulle vilja förändra. Bland annat är snödräkten för tät. När det gäller byxorna är öppningen nere vid benen för liten. Förstärkningsplattan på knäna är i någon form av plastmaterial och den vill vi byta ut mot tyg eftersom vissa upplever att den skaver och jackan behöver ha en annan placering av öppningar för ventilation, säger Per Wendel.

Att det uppstått problem trots att uniformssystemet testades innan tillverkningen startade, tror Per Wendel beror på att projektet drivits av flera länder tillsammans.

– Det har hela tiden varit en jämkning av krav. Vi kanske har velat ställa vissa krav som övriga länder inte hållit med om och då har det blivit en jämkning. Men delar av systemet fungerar väldigt bra, som underkläder och lager två. Det är riktigt bra grejer, säger han och fortsätter:

– Vi vidarebefordrar informationen om våra erfarenheter av uniformssystemet till FMV för att försöka få till förändringar, men det är svårt när det ska vara en gemensam design än så länge.

Leverantören av MSU 24 är det norska företaget Oskar Pedersen A/S, och plaggen tillverkas på olika platser i Europa. Till exempel tillverkas underkläder av Aclima i Norge och Estland, mellanlager av Woolpower i Sverige och ytterplagg av Siamidis i Grekland och Albanien. Utvecklingen av MSU 24 startade inom det nordiska försvarssamarbetet Nordefco 2016. Till 2032 ska det nya uniformssystemet vara infört i Försvarsmakten.

– Under tiden fortsätter vi att köpa in fältuniform 90, tills vi har en stabil försörjning av det nya systemet och vi har jobbat bort barnsjukdomarna. Men hela Försvarsmakten kommer aldrig att få MSU 24, som exempelvis delar av marinen, säger Per Wendel.

Senast publicerat

Senast publicerat:

Marinen 500 år – från Vasa till Visbykorvetter

Liknande läsning:

Claes-Göran Dahl

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Senast publicerat:

Mest läst:

Läs mer:

Läs mer:

Ur arkivet: