Senast publicerat
Senast publicerat:

Från soldat till ombudsman

Efter att ha muckat tänkte Andreas Ek ”aldrig mer grönt”, men han ändrade sig och har gjort en resa från soldat till specialistofficer – och efter att ha börjat engagera sig fackligt arbetar han nu som ombudsman centralt på Officersförbundets kansli.

Cecilia Gustafsson
Bezav Mahmod
Distansarbete har sina fördelar: ibland blir det en tur med barnen till en pulkabacke i närheten av hemmet innan middagen.
Artikel från Officersförbundet.

Andreas hade ingen aning om vad han gav sig in på när han skulle göra värnplikten och det blev därför en total kulturkrock. 

– Jag var en rätt ”macho” kille och det var en självklarhet att jag skulle göra lumpen – för att det skulle man bara göra helt enkelt. Första dagen klampade jag in och sa tjabba. Jag blev tillrättavisad direkt. Första terminen blev jobbig, jag hade svårt att bli tillrättavisad, men sedan vände det. Man kan lugnt säga att de bröt ner mig och byggde upp mig igen, berättar han och skrattar.

Efter att ha muckat kände sig Andreas klar med Försvarsmakten, men han fick ett jobberbjudande –att bli högvaktssoldat.

– Jag tänkte efter och kände att det inte kunde vara så farligt. Jag behövde ett jobb och när jag fick arbetsbeskrivningen kände jag att det här kan jag och har dessutom gjort gratis, så det är klart att jag kan göra det och få betalt. 

En dag efter julafton klockan sju på morgonen en kort tid innan anställningen som högvakt skulle ta slut fick han ett telefonsamtal med ett till jobberbjudande – den här gången som informationssystemassistent. Han började jobba med samband och ledningsstödsystem på ledningsregementet i Enköping. Det passade utmärkt för Andreas är född och uppväxt just i Enköping. Det hann dock bara gå knappt ett halvår innan en ny möjlighet dök upp – att åka med FS 25 till Afghanistan. Han hade precis träffat sin numera sambo och hans föräldrar var inte alltför förtjusta i tanken på att deras son skulle åka till en krigszon, men han blev handplockad att åka med bland dem som anmälde sig frivilligt.

– Det var en bekräftelse att bli handplockad. Jag visste inte hur det skulle vara, men vi hade övat så mycket inför att det kändes bra. Jag jobbade som fordonsförare och sambandssoldat. Det var intensivt, samtidigt som det ibland kändes overkligt, säger han.

När Andreas kom hem kändes det vanliga jobbet inte så spännande längre. Han hade inte så många system att arbeta med då de inte kommit på plats än. Han visste att han ville göra något mer utvecklande, men inte exakt vad. En dag blev han inkallad till ett möte med en representant från kompaniledningen som föreslog att han skulle vidarutbilda sig till specialistofficer och sedan komma tillbaka som gruppchef med inriktning ledning och samband. 

Liknande läsning:

– Jag hade inga tankar på att bli specialistofficer, men jag kände att här kommer kompaniledningen och säger att jag borde söka – då måste jag ha gjort något rätt. De vill ha kvar mig, säger han.

Han blev rekommenderad till anpassad specialistofficersutbildning som innebar ett halvår på Försvarsmaktens tekniska skola i Halmstad och sedan ett halvår på Ledningsregementet i Enköping. 

– Första terminen var generella studier i ledarskap, taktik, säkerhetspolitik och strategi. Andra terminen var mer praktik och övningar. Det var både roligt och utvecklade. 

När Andreas sedan började arbeta som gruppchef fanns det inte någon förtroendevald på hans kompani och när han blev tillfrågad visste han inte särskilt mycket om fackligt arbete. Han kände dock att han som ny gruppchef inte kunde tacka nej. Han blev inom kort både arbetsplatsombud och listförhandlare för sitt kompani. 

– Jag lärde mig mycket och snabbt om arbetsvillkor och arbetsmiljö. Jag arbetade främst för mitt kompani, men det var roligt för ryktet spred sig och medlemmar från andra kompanier hörde av sig med frågor som jag gärna svarade på, även om jag inte hade mandat att förhandla och samverka för deras kompani. 

Andeas Ek har arbetat som ombudsman på Officersförbundets kansli sedan förra året.

Andreas blev också invald som suppleant i styrelsen i OF Enköping då de noterat hans fackliga arbete och engagemang. Tanken var att han skulle bli ordinarie ledamot, men en facklig kollega tipsade honom om tjänsten som ombudsman med huvudfokus på medlemsstöd på Officersförbundets kansli i Stockholm. Han sökte och fick tjänsten och började på sin nya arbetsplats under pandemin. I början kunde han åka till kansliet och arbeta, men nu arbetar han bara hemifrån. Han och sambon har gjort om ett av sovrummen till kontor och där sitter han och svarar på frågor från medlemmar och officersföreningar och utbildar kadetter samtidigt som han tillsammans med sambon försöker få vardagen med två små barn att gå ihop.

– Det finns både för- och nackdelar med att arbeta hemifrån. Barnen har under hösten och vintern ofta varit sjuka. Eftersom att jag jobbat hemifrån och har förtroendearbetstid har jag då kunnat jobba och ta hand om sjuka barn. Det är inte alltid enkelt när man ska hinna med allt, men om jag inte kunnat jobba hemifrån och haft förtroendearbetstid hade jag nog blivit tvungen att välja mellan att jobba och att vabba. Då skulle det gått ut över antingen jobbet eller familjen. 

På pappret börjar jobbet klockan 08.20 och slutar 16.30, men oftast börjar han tidigare och slutar senare. Oftast hämtar Andreas sambo barnen på förskolan tidigt. Om de har tur hinner de med en tur till en pulkabacke i närheten innan middagen. Tjänsten som ombudsman på kansliet är tidsbegränsad till två år och han är tjänstledig från sin ordinarie tjänst i Försvarsmakten. Han vet inte exakt hur framtiden kommer att se ut, men är öppen för alla möjligheter.

– Jag är inte särskilt intresserad av grader, utan för mig handlar det mer om arbetet och vilka arbetsuppgifter jag har och att jag kan utvecklas och omges av goda kollegor. 

Oavsett kommer han nog fortsätta engagera sig fackligt.

– Jag är 30 år och har ett långt arbetsliv framför mig. Det är viktigt att ha bra anställnings-och arbetsvillkor och att ha ett hållbart arbetsliv. Ensam är inte stark, utan tillsammans blir vi starka. 

FAKTA

Andreas Ek

Ålder: 30 år. 

Fackliga uppdrag: Arbetsplatsombud och listförhandlare, suppleant OF Enköping, ombudsman Officersförbundet. 

Bakgrund i korthet: Värnplikt (utan plikt) 2010–2011, högvaktssoldat, fordonsförare och sambandsoldat FS 25, specialistofficer Försvarsmaktens tekniska skola i Halmstad, gruppchef med inriktning ledning och samband på Ledningsregementet i Enköping.

Bor: Enköping. 

Familj: Sambo och två barn i förskoleåldern. 

På fritiden: Renoverar, leker med barnen och tittar på film och spelar spel när det finns tid över (”Jag tycker om skräckfilmer. Favoriten är ”The Conjuring”.)

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.

    I går eftermiddag genomförde Officersförbundet ett direktsänt samtal på Youtube inför överbefälhavarens kommande beslut i början av maj om slutligt införande av trebefälssystemet. När vi informerade våra medlemmar om sändningen bad vi dem också skicka in frågor. Redan samma dag började de droppa in.

    Försvarsmaktens personaldirektör Klas Eksell och Peter Tagesson, som leder den arbetsgrupp som tar fram beslutsunderlaget till ÖB, fick jobba hårt med att försöka förklara nyttan med en obligatorisk omgalonering för NBO-officerare. Sedan tvåbefälssystemet (som nu blivit trebefälssystemet) infördes 2008 har det varit frivilligt om man som officer haft en specialistofficersbefattning. Men nu menar man att det helt enkelt är dags att slutföra reformen.

    Men Försvarsmakten har ju med högst begränsad framgång kunnat förklara nyttan – både för den enskilde och organisationen – med att officerare ska välja att växla till specialistofficerare. Mer än att det, möjligtvis, ser fint ut i en tabell i Prio. 

    Resultatet av den medlemsundersökning vi genomfört alldeles nyligen talar också sitt tydliga språk – sex av tio medlemmar och så många som nio av tio som berörs, är kritiska till obligatorisk omgalonering. Inte minst för att det riskerar att påverka trovärdigheten för hela trebefälssystemet. För att inte tala om oron för löneutvecklingen, både för nuvarande specialistofficerare och de NBO:are som går (tvingas) över. Lägg därtill att man, så här långt, också haft svårt att förklara varför en officersexamen inte längre ska vara giltig för löjtnanter och kaptener men är det för majorer. Eller generaler, för den delen. 

    I gårdagens sändning hade Klas Eksell svårt att ge rakt svar på om att han själv skulle omgalonera sig – om han hade suttit på en sådan befattning. Många NBO:arna upplever att de blir degraderade och nuvarande specialistofficerare är måttligt roade över att det plötsligt börjar regna in f.d kaptener och löjtnanter i deras skrå. Så myndigheten måste nog anses starta i en ordentlig uppförsbacke. 

    Vårt råd till ÖB har därför varit att låta det vara fortsatt frivilligt. Allt annat vore bara dumt. Särskilt i en tid av tillväxt, när varenda officer behövs.

    Arbetsgruppen har till uppgift att ta fram ett förslag på hur det här ska gå till. Beslutet om det ska genomföras är ÖB:s.

    Jag läste nyligen en intervju med ÖB i tidningen ”Svensk veteran” där han gav sina tre bästa tips till unga chefer i Försvarsmakten:

    • Ta hand om truppen. För det är tillsammans vi når bästa resultatet.

    • Inse betydelsen av att vara en god förebild. Då bygger du laget och är inkluderande.

    • Skapa och värna goda relationer. De kan vara avgörande i skarpa lägen.

    Efter att ha läst de goda råden skulle inte jag fatta ett sådant kontraproduktivt beslut som att tvinga mina medarbetare att omgalonera sig. 

    Ur arkivet: