Senast publicerat
Senast publicerat:

Från soldat till ombudsman

Efter att ha muckat tänkte Andreas Ek ”aldrig mer grönt”, men han ändrade sig och har gjort en resa från soldat till specialistofficer – och efter att ha börjat engagera sig fackligt arbetar han nu som ombudsman centralt på Officersförbundets kansli.

Cecilia Gustafsson
Bezav Mahmod
Distansarbete har sina fördelar: ibland blir det en tur med barnen till en pulkabacke i närheten av hemmet innan middagen.
Artikel från Officersförbundet.

Andreas hade ingen aning om vad han gav sig in på när han skulle göra värnplikten och det blev därför en total kulturkrock. 

– Jag var en rätt ”macho” kille och det var en självklarhet att jag skulle göra lumpen – för att det skulle man bara göra helt enkelt. Första dagen klampade jag in och sa tjabba. Jag blev tillrättavisad direkt. Första terminen blev jobbig, jag hade svårt att bli tillrättavisad, men sedan vände det. Man kan lugnt säga att de bröt ner mig och byggde upp mig igen, berättar han och skrattar.

Efter att ha muckat kände sig Andreas klar med Försvarsmakten, men han fick ett jobberbjudande –att bli högvaktssoldat.

– Jag tänkte efter och kände att det inte kunde vara så farligt. Jag behövde ett jobb och när jag fick arbetsbeskrivningen kände jag att det här kan jag och har dessutom gjort gratis, så det är klart att jag kan göra det och få betalt. 

En dag efter julafton klockan sju på morgonen en kort tid innan anställningen som högvakt skulle ta slut fick han ett telefonsamtal med ett till jobberbjudande – den här gången som informationssystemassistent. Han började jobba med samband och ledningsstödsystem på ledningsregementet i Enköping. Det passade utmärkt för Andreas är född och uppväxt just i Enköping. Det hann dock bara gå knappt ett halvår innan en ny möjlighet dök upp – att åka med FS 25 till Afghanistan. Han hade precis träffat sin numera sambo och hans föräldrar var inte alltför förtjusta i tanken på att deras son skulle åka till en krigszon, men han blev handplockad att åka med bland dem som anmälde sig frivilligt.

– Det var en bekräftelse att bli handplockad. Jag visste inte hur det skulle vara, men vi hade övat så mycket inför att det kändes bra. Jag jobbade som fordonsförare och sambandssoldat. Det var intensivt, samtidigt som det ibland kändes overkligt, säger han.

När Andreas kom hem kändes det vanliga jobbet inte så spännande längre. Han hade inte så många system att arbeta med då de inte kommit på plats än. Han visste att han ville göra något mer utvecklande, men inte exakt vad. En dag blev han inkallad till ett möte med en representant från kompaniledningen som föreslog att han skulle vidarutbilda sig till specialistofficer och sedan komma tillbaka som gruppchef med inriktning ledning och samband. 

Liknande läsning:

– Jag hade inga tankar på att bli specialistofficer, men jag kände att här kommer kompaniledningen och säger att jag borde söka – då måste jag ha gjort något rätt. De vill ha kvar mig, säger han.

Han blev rekommenderad till anpassad specialistofficersutbildning som innebar ett halvår på Försvarsmaktens tekniska skola i Halmstad och sedan ett halvår på Ledningsregementet i Enköping. 

– Första terminen var generella studier i ledarskap, taktik, säkerhetspolitik och strategi. Andra terminen var mer praktik och övningar. Det var både roligt och utvecklade. 

När Andreas sedan började arbeta som gruppchef fanns det inte någon förtroendevald på hans kompani och när han blev tillfrågad visste han inte särskilt mycket om fackligt arbete. Han kände dock att han som ny gruppchef inte kunde tacka nej. Han blev inom kort både arbetsplatsombud och listförhandlare för sitt kompani. 

– Jag lärde mig mycket och snabbt om arbetsvillkor och arbetsmiljö. Jag arbetade främst för mitt kompani, men det var roligt för ryktet spred sig och medlemmar från andra kompanier hörde av sig med frågor som jag gärna svarade på, även om jag inte hade mandat att förhandla och samverka för deras kompani. 

Andeas Ek har arbetat som ombudsman på Officersförbundets kansli sedan förra året.

Andreas blev också invald som suppleant i styrelsen i OF Enköping då de noterat hans fackliga arbete och engagemang. Tanken var att han skulle bli ordinarie ledamot, men en facklig kollega tipsade honom om tjänsten som ombudsman med huvudfokus på medlemsstöd på Officersförbundets kansli i Stockholm. Han sökte och fick tjänsten och började på sin nya arbetsplats under pandemin. I början kunde han åka till kansliet och arbeta, men nu arbetar han bara hemifrån. Han och sambon har gjort om ett av sovrummen till kontor och där sitter han och svarar på frågor från medlemmar och officersföreningar och utbildar kadetter samtidigt som han tillsammans med sambon försöker få vardagen med två små barn att gå ihop.

– Det finns både för- och nackdelar med att arbeta hemifrån. Barnen har under hösten och vintern ofta varit sjuka. Eftersom att jag jobbat hemifrån och har förtroendearbetstid har jag då kunnat jobba och ta hand om sjuka barn. Det är inte alltid enkelt när man ska hinna med allt, men om jag inte kunnat jobba hemifrån och haft förtroendearbetstid hade jag nog blivit tvungen att välja mellan att jobba och att vabba. Då skulle det gått ut över antingen jobbet eller familjen. 

På pappret börjar jobbet klockan 08.20 och slutar 16.30, men oftast börjar han tidigare och slutar senare. Oftast hämtar Andreas sambo barnen på förskolan tidigt. Om de har tur hinner de med en tur till en pulkabacke i närheten innan middagen. Tjänsten som ombudsman på kansliet är tidsbegränsad till två år och han är tjänstledig från sin ordinarie tjänst i Försvarsmakten. Han vet inte exakt hur framtiden kommer att se ut, men är öppen för alla möjligheter.

– Jag är inte särskilt intresserad av grader, utan för mig handlar det mer om arbetet och vilka arbetsuppgifter jag har och att jag kan utvecklas och omges av goda kollegor. 

Oavsett kommer han nog fortsätta engagera sig fackligt.

– Jag är 30 år och har ett långt arbetsliv framför mig. Det är viktigt att ha bra anställnings-och arbetsvillkor och att ha ett hållbart arbetsliv. Ensam är inte stark, utan tillsammans blir vi starka. 

FAKTA

Andreas Ek

Ålder: 30 år. 

Fackliga uppdrag: Arbetsplatsombud och listförhandlare, suppleant OF Enköping, ombudsman Officersförbundet. 

Bakgrund i korthet: Värnplikt (utan plikt) 2010–2011, högvaktssoldat, fordonsförare och sambandsoldat FS 25, specialistofficer Försvarsmaktens tekniska skola i Halmstad, gruppchef med inriktning ledning och samband på Ledningsregementet i Enköping.

Bor: Enköping. 

Familj: Sambo och två barn i förskoleåldern. 

På fritiden: Renoverar, leker med barnen och tittar på film och spelar spel när det finns tid över (”Jag tycker om skräckfilmer. Favoriten är ”The Conjuring”.)

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.

    Försvaret blir en allt viktigare fråga för det svenska folket och förtroendet för Försvarsmakten ökar, det visar två nyligen publicerade undersökningar från DN/Ipsos och Kantar Public.

    Resultaten är föga förvånande, men lämnar ändå en bitter smak i munnen eftersom det är läget i omvärlden med Rysslands invasion av Ukraina som den tydligaste markören bakom de höga siffrorna. Bilderna från Butja, Mariupol och andra platser i Ukraina kommer att ta lång tid att få bort från näthinnan. Det ryska agerandet är inte bara folkrättsligt vidrigt utan också exempel på människans totala grymhet och hänsynslöshet. 

    Samtidigt visar det ukrainska folkets och de ukrainska väpnade styrkornas oförtrutna kamp mot inkräktaren, liksom Europas enighet och det svenska folkets vilja att omfamna och hjälpa de ukrainska flyktingar som kommer till Sverige, på mänsklighetens goda sidor. 

    De politiska partierna har enats om att kostnaden för totalförsvaret i Sverige ska uppgå till två procent av BNP. Finland förefaller vara på väg in i Nato med stormsteg och i den svenska riksdagen finns nu för första gången en majoritet för ett svenskt Nato-medlemskap. 

    »Det är våra medlemmar som ska bemanna de svenska befattningarna i de olika Nato-staberna om Sverige väljer att gå med i försvarsalliansen.«

    Allt det här påverkar i allra högsta grad Officersförbundets medlemmar. Det är våra medlemmar som ska se till att de höjda anslagen leder till ökad försvarsförmåga – från materielprocesser till utbildning av värnpliktiga och upprätthållande av den territoriella integriteten. Det är våra medlemmar som ska bemanna de svenska befattningarna i de olika Nato-staberna om Sverige väljer att gå med i försvarsalliansen. Utan oss ingen tillväxt. Så enkelt – eller så svårt – är det.

    För en tid sedan träffade vi ett stort antal förtroendevalda i samband med att vi genomförde en förbundskonferens. Viljan att ta ansvar för Försvarsmaktens utveckling och försvaret av Sverige är mycket stark. Försvarsmakten ska vara glad över att ha sådana medarbetare. Men ”it takes two to tango”, som man brukar säga. Personalen går redan nu hårt och tuffare kommer det att bli vart efter ambitionen ökar. Dessutom är det slutliga införandet av trebefälssystemet alltjämt ett öppet sår på många håll. Budskapet till Försvarsmakten är därför tydligt: glöm inte bort att personalen är mer än bara rader i Prio. Det är människor av kött och blod som behöver ges de bästa av förutsättningar för att leverera det som det svenska folket förväntar sig att vi ska göra.

    Mycket av fokus ligger nu, av naturliga skäl, på det som Försvarsmakten gör i Sverige. Men så här, ungefär en månad innan Veterandagen, tycker jag också det är viktigt att uppmärksamma de internationella insatserna. Exempelvis var det inte länge sedan specialförbandsinsatsen Task Force Takuba avslutades i Mali. Till alla er som nyligen kommit hem, till er som just nu genomför insats hemma eller utomlands: tack för era insatser! Det är ni som är människorna bakom sifforna i förtroendemätningarna!

    Ur arkivet: