Senast publicerat
Senast publicerat:

Samma brister påtalas år efter år

Under flera år har Säkerhetsinspektionen påtalat brister inom områden som elsäkerhet, brandskydd och trafiksäkerhet utan att problemen åtgärdats. Produktionschefen på Högkvarteret säger att förbättringsarbete pågår men att det tar tid att förändra.

Redaktionen
Försvarsmakten
Många officerare saknar grundläggande kunskaper i ellära.

I Säkerhetsinspektionens (Säkinsp) senaste årsrapport konstateras att flera av de avvikelser som nu noterats är sådant som har påtalats tidigare. Dit hör bland annat säkerhetskritiska områden som brandskydd, elsäkerhet och transport av farligt gods. Produktionschefen, generallöjtnant Johan Svensson, är dock inte bekymrad över säkerhetsläget i Försvarsmakten.

– Det är godtagbart. Att jag inte säger att det är gott handlar om att vi vill skapa en attityd som utgår från att vi alltid kan bli lite bättre. Vi får aldrig luta oss tillbaka och säga att vi är nöjda. Men det är inget som jag ligger sömnlös över, vi är duktiga på det här.

Men Säkinsp anser att Prod måste bli bättre på att omhänderta de avvikelser som inspektionen påtalar och sprida kunskapen om behov av åtgärder mellan förbanden. Johan Svensson håller med om att det finns förbättringspotential. 

– Det finns en hel del vi kan göra i vår systematik för att omhänderta avvikelser och det är något vi jobbar med, säger han och nämner bland annat det verksamhetssäkerhetsråd som instiftades för två år sedan av den då avgående Produktionschefen, generallöjtnant Anders Silwer.

– I verksamhetsrådet ingår alla chefer som är direkt underställda mig, bland annat samtliga försvarsgrens- och stridskraftschefer. Vi träffas minst tre gånger om året för att diskutera sådant som rör säkerheten på förbanden och det är ett forum för mig att kunna systematisera och sätta press på cheferna och följa upp det som görs. Rådet har fått avsedd effekt även om vi inte är i hamn ännu.

Skälen till att avvikelser består över åren kan ha flera förklaringar, tror Johan Svensson. Han nämner sådant som brister i styrningen från Högkvarteret, knappa resurser och att förbanden prioriterat annat än verksamhetssäkerhet.

– Till stor del tror jag att det bottnar i den organisation vi haft under många år med nedskärningar och reducering. Det har lett till att vi blivit väldigt orienterade mot singelkompetenser vilket gjort organisationen sårbar. 

Liknande läsning:

Ibland, säger han, fattas beslut innan organisationen är redo att genomföra dem.

– Ta elsäkerheten som exempel. Där beställdes en grundtillsyn av all elmateriel. Men för att kunna verkställa det beslutet måste all elmateriel individuppföljas och det beslutet är inte fattat. Då blir det en brist som sedan blir till en avvikelse.

Bland den kritik som Säkinsp lyfter fram finns specifika problem som återkommer inom flera olika områden. Dit hör bland annat otydlighet i organisationen och bristande styrning liksom otillräcklig utbildning. Ett exempel på det senare är hanteringen av explosiva varor där officerares okunskap om rådande regelverk tros ligga bakom många felförvaringar i nattfack och andra hanteringsutrymmen. Ett annat exempel är trafiksäkerheten. Huvuddelen av de inspekterade förbanden saknar fordonsinstruktörer vilket leder till att soldaterna inte får den utbildning som krävs. Även inom elsäkerhetsområdet är otillräcklig utbildning ett bekymmer, enligt Säkinsp rapport.   

– Vi försöker stödja verksamheten och i höstas körde vi en drive inom elsäkerhetsområdet där vi utbildade personalen på förbanden, säger Johan Svensson.

Säkerhetsinspektionen påpekar också att det fortfarande saknas kurser i elsäkerhet i de nivåhöjande utbildningarna för officerare och chefer. Enligt Säkinsp leder det sannolikt till att såväl förbandschefer som deras underställda befäl utses utan att ha tillräcklig kunskap på området. 

– Vi har intentionen att lägga in ett paket om verksamhethetssäkerhet i de olika skolstegen, säger Johan Svensson. 

Finns det utrymme för ytterligare kurser inom ramen för utbildningarna eller måste något annat plockas bort för att det här ska få plats?

– Det är en fråga om prioriteringar och på det stora, övergripande planet är det vi på Prod som ska göra de prioriteringarna, säger Johan Svensson.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Han var ett välkänt ansikte i media som expert på kriget i Ukraina – tills han blev ökänd som ”toppmilitären som greps i razzia”, misstänkt för brott mot rikets säkerhet. Närmare tre år efter att överstelöjtnant Johan Huovinen greps är misstankarna mot både honom och frun Lena avskrivna – och livet börjar återgå till det normala.

    Annica Ögren
    Johan Huovinen
    Även om gripandet 2023 har satt spår i Johan Huovinen säger han att det samtidigt stärkt hans relation med frun Lena.

    Foto: Margareta Bloom Sandebäck

    Johan Huovinen sitter bakåtlutad i en av mässens soffor på Försvarshögskolan, FHS, i Stockholm. Han är klädd i en ljusgrå kostym. Det har gått nästan två och ett halvt år sedan vi sågs för att göra detta personporträtt. Han är sig lik, bortsett från håret som har hunnit bli lite gråare.

    När vi träffades senast, hösten 2023, ringde Johan Huovinens telefon i ett. Då var han klädd i sin marinblå uniform och svarade på frågor om den senaste utvecklingen i kriget i Ukraina.

    – Ibland kan det ringa fem gånger om dagen från olika mediehus, förklarade han då.

    På det högra ficklocket på uniformen hade han fäst ryska generalstabsakademins utbildningstecken, vit och rombformad med en örn på. Ovanför den i höjd med bröstet syntes det ukrainska märket ”znak poshany” som på engelska blir ”badge of honour”, som Johan Huovinen tilldelades 2015 av dåvarande ukrainska försvarsministern Stepan Poltorak. Att han placerade det ryska tecknet under det ukrainska på uniformen var en symbolhandling, berättade han.

    – Jag tycker att jag har förtjänat det och är stolt över att jag gått där. Jag ställer ju inte upp på det ryska styret, men det talar om vad jag kan, sa Johan Huovinen då.

    Jag ställer ju inte upp på det ryska styret, men det talar om vad jag kan.

    Jobbet som lärare i militärstrategi vid Institutionen för krigsvetenskap och militärhistoria på Försvarshögskolan hade han vid den tidpunkten haft i ett år. Kontoret låg på markplan och delades med ”den andra finnen” som han själv beskrev det, överstelöjtnant Joakim Paasikivi.

    De båda blev efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 snabbt välkända ansikten i media som experter på kriget. Johan Huovinen har synts i intervjuer i SVT:s Aktuellt, i TV4:s Nyhetsmorgon, i Sveriges Radio, SvD och DN. Arbetet som militär lärare var en annorlunda roll för honom, som närmast kom från en treårig tjänst som militär rådgivare vid Sveriges ständiga delegation vid OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, i Wien.

    – Jag har aldrig varit lärare förut och jag har heller aldrig pratat med media tidigare egentligen. Jag har gjort kanske två eller tre intervjuer tidigare någon gång på rysk tv, på ryska, that’s it, sa han då.

    Men mycket har hänt sedan den oktoberdagen. Och vi återkommer dit snart.

    Johan Huovinen föddes 1967 och växte upp i ett hus i Bålsta utanför Stockholm i en familj med föräldrar och två yngre syskon. Mamman jobbade som lärare och pappan drev en bilfirma och arbetade senare som flygplanstekniker.

    Några officerare har inte funnits i familjen. Militäryrket var heller inget som han själv eftersträvade som barn.

    – Jag ville bli polis. Det var min dröm.

    Under sommarloven från Sigtunaskolan humanistiska läroverket jobbade han extra i den kiosk som hans föräldrar om somrarna drev vid ett bad i Bålsta. Rätt ofta stannade de patrullerande poliserna i området för en fikapaus.

    – Jag brukade prata med dem och blev väl lite fascinerad. Någon gång fick jag också åka med på en kvällspatrull, det tyckte jag var kul.

    Johan Huovinen

    Johan Huovinen tog examen från Ryska federationens väpnade styrkors generalstabs­akademi i Moskva med högsta betyg.

    Foto: Margareta Bloom Sandebäck

    För att skynda på processen mot Polishögskolan ansökte han om att få mönstra tidigare och beta av värnplikten så tidigt som möjligt. Men under värnpliktstjänstgöringen på Norrbottens regemente förändrades drömmen.

    – Det var väl äventyret som lockade: utbildningen, att få gå i befattning och ordning och reda. En organiserad strukturerad verksamhet.

    Nästan direkt efter muck började han jobba på Roslagens luftvärnskår, Lv 3, i Norrtälje där han stannade tills regementet lades ned 2000. I någon slags panik över framtiden anmälde han sig som frivillig till kontingenten, KS 03, i Kosovo för att skaffa sig lite betänketid.

    – Det var väl ett flyktbeteende, men det var också det som ledde fram till att jag senare hamnade på Must.

    Det var väl ett flyktbeteende, men det var också det som ledde fram till att jag senare hamnade på Must.

    För väl hemma från missionen låg ett kuvert på köksbordet. Det visade sig att Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must, skulle sätta upp en ny internationell underrättelseavdelning med ansvar för bland annat Kosovo och Bosnien. Johan Huovinen sökte sig dit och arbetade där fram till 2004. Efter det läste den högre officersutbildningen på Försvarshögskolan, följt av två år som elev – och som tredje svensk någonsin – vid den Ryska federationens väpnade styrkors generalstabsakademi i Moskva. Han lämnade med högsta betyg.

    Tillsammans med fru och två småbarn flyttade familjen sedan till Moskva där han de tre kommande åren var Sveriges armé- och flygattaché i Ryssland men även i Belarus.

    – De fem åren var den lyckligaste tiden i livet. Barnen var små, vi hade inte samma stress som många andra med hämtning och lämning eftersom Lena kunde vara hemma med dem. Vi var ute på ett enda äventyr hela familjen, med möjlighet att resa. Det var en bra tid.

    Att tala ryska är än idag inga problem, säger han, trots att han inte skulle kalla sig själv för flytande.

    – Jag tycker man ska vara ödmjuk inför språk. Det finns alltid någon som kan det bättre.

    Under åren som attaché representerade han Sveriges intressen under en period som präglades av kriget i Georgien 2008 och där Sverige hade avbrutit de bilaterala och militärdiplomatiska förhållandena med Ryssland.

    – Det var en svår balansgång där en del av jobbet var att återupprätta relationerna och en annan del att utbyta information, ta emot besök från de övriga 104 länderna som hade militärattachéer i Ryssland. Och samtidigt skulle man försöka komma ut och se saker i landet.

    Under dessa år påbörjade Ryssland dessutom en stor militär reform som lett fram till där vi är idag, vilket Johan Huovinen följde i detalj under sin tid i landet. 2014 till 2017 jobbade han även tre år som EU:s första militära rådgivare i Ukraina. Ett uppdrag som han trivdes med.

    – Uppdraget var väldigt fritt, det var att samverka med interlokutörer och att rapportera till EU. Jag fick träffa alla möjliga människor, samarbeta med försvarsattachéer och rådgivare, internationella organisationer och ukrainska generalstaben, säkerhetstjänsten SBU och alla frivilligorganisationer. Det gav en enorm inblick i ett land som varit under stor press sedan 2014, om vad som fungerade och inte. Kontakter jag har nytta av än i dag.

    Några dagar efter vår intervju i oktober 2023 skulle den här artikeln gå till tryck. I ett mejl den 16 oktober skriver Johan Huovinen att ”Jag läser detta ikväll och så får du svar under morgondagen, senast”. Men något svar kommer aldrig. Följande gryning, runt klockan fem på morgonen den 17 oktober står Johan Huovinen, som varje morgon i badrummet och rakar sig, till ljudet av den ukrainska piloten Denys Davidovs YouTube-kanal, med nästan en miljon prenumeranter.

    – Min fru är så otroligt trött på det där. ”Nej, inte den mannen igen” brukar hon säga. ”Skaffa hörlurar”.

    Men just den här morgonen hinner hon inte säga något. I stället reagerar Johan Huovinen på ett ljud från ytterdörren och börjar gå mot hallen. Halvvägs framme möts han av nationella insatsstyrkan som stormar in, ledd av Säpo. En av männen skriker ”polis, polis, ta det lugnt” och visar upp en polisbricka.

    Johan Huovinen grips och förs till Kronobergshäktet, misstänkt för grov obehörig befattning med hemlig uppgift, ett brott mot rikets säkerhet. Det innebär att någon utan lov skaffar sig eller röjer uppgifter om Sveriges försvar som kan skada Sveriges säkerhet om uppgifterna röjs för främmande makt. Brottet kan ge fängelse i upp till fyra år. Även frun Lena, som under 28 år jobbat på Försvarets radioanstalt, FRA, grips och misstänks för samma brott.

    Johan Huovinen

    ”Jag trivs bra med mitt jobb idag. Men de allra roligaste eller mest spännande uppdragen är så klart sådant som jag inte kan prata om”, säger Johan Huovinen.

    Foto: Margareta Bloom Sandebäck

    Efterföljande dygn försöker jag kontakta Johan Huovinen igen. Officerstidningen har pressläggning och citaten från intervjun några dagar tidigare behöver hans godkännande. Media känner ännu inte till att han sitter inlåst i en cell, utan någon möjlighet till kontakt med omvärlden.

    Ett dygn senare kommer en push-notis från Expressen i mobilen. ”Svensk toppmilitär och hans fru gripna i razzia” intill en pixlad bild som jag känner igen. Artikeln ställs.

    I åtta veckor satt Johan Huovinen häktad med fulla restriktioner utan kontakt med omvärlden och det skulle dröja nästan ett år innan åklagaren avskrev honom från utredningen. Under tiden i häktet hann han tänka tillbaka på vår intervju och om artikeln ändå publicerades till slut, berättar han när vi ses igen.

    – Allt det här har ju att göra med min bakgrund såklart. Och det är klart att jag hann tänka att artikeln skulle kunna stärka misstanken mot mig.

    Allt det här har ju att göra med min bakgrund såklart. Och det är klart att jag hann tänka att artikeln skulle kunna stärka misstanken mot mig.

    Men sedan september 2024 är Johan Huovinen att betrakta som juridiskt oskyldig. Gripandet har satt spår i honom och påverkat hans relationer med kollegor och vänner. Han beskriver att många till en början tog avstånd och att han upplevde att hans förtroende var borta. Planen då var att rida ut stormen de sista åren till pension, vilket man inom Försvarsmakten kan ta ut som 61-åring.

    Men så här nästan två år efter att Johan Huovinen kom tillbaka till sin tjänst på Försvarshögskolan – och snart tre år efter gripandet – har något hänt. Förutom att han flyttat upp en våning på jobbet till ett eget kontorsrum och att kontorskollegan Joakim Paasikivi gått i pension, har hans telefon börjat ringa igen. Media fortsätter att ställa frågor om kriget i Ukraina och vänner har börjat höra av sig.

    Och i början av juli i år meddelar chefsåklagaren i fallet, Per Lindqvist, att utredningen läggs ned, inkluderat misstankarna mot Johans fru Lena. ”Jag har lagt ned förundersökningen på grund av att brott inte kan styrkas. Skälet är att det inte är möjligt att i alla delar förhöra de vittnen som är nödvändiga. Vittnena är på grund av sekretess förhindrade att förhöras om vissa uppgifter”, skriver chefsåklagaren i ett pressmeddelande.

    Upplever du att du har lyckats vända på skutan nu?

    – Ja, det tycker jag. Samtidigt finns det ju de som säger ”ingen rök utan eld”. Och det finns ingen transparens i detta. Jag kan inte transparent förklara vad som ligger bakom. Det skulle annars kanske lägga saker till rätta.

    Så, vad var det som hände? Hela rättsfallet har omgärdats av omfattande sekretess och Johan Huovinen är belagd med yppandeförbud, vilket hindrar honom från att kunna berätta om fallet. Det är frustrerande, förklarar han.

    – Det finns ju en story där även om jag inte har något med den att göra.

    Har du en förhoppning om att alla uppgifter ska komma fram till slut?

    – Ja, och det finns en del som pekar på det. Vi får se. Det hade känts bra och som en slags återupprättelse.

    Johan Huovinen

    Foto: Margareta Bloom Sandebäck

    Fakta

    JOHAN HUOVINEN

    Ålder: 58 år.

    Yrke: Lärare i militär strategi på Försvarshögskolan.

    Familj: Fru och två vuxna barn.

    Bor: Lägenhet på Östermalm i Stockholm.

    Läser: ”Baltikums befrielse” av Tobias Berglund och Niclas Sennerteg.

    Lyssnar på just nu: ”Sommar i P1” med bland andra Martin Kragh.

    Karriär i urval:
    1986: Värnplikt, gruppchef, I 19/P 5.

    1991: Officersexamen, därefter instruktör robot 70-pluton, Lv 3.

    1997–1998: Stf Sektionschef S5/BA 09 och BA 10, Bosnien.

    2000: Sektions­chef S5/KS 03, Kosovo.

    2009–2012: Sveriges armé- och flyg­attaché i Ryssland.

    2014–2017: EU:s militära rådgivare i Ukraina.

    2017–2022: Militärrådgivare vid Sveriges ständiga delegation till OSSE i Wien.

    2022–: Militär lärare på FHS.

    Ur arkivet: