Senast publicerat
Senast publicerat:

Försvarsgrenarna övade inte tillsammans i tillräcklig utsträckning under Aurora 23

Deltagande förband fick överlag bra övning, men den gemensamma striden mellan försvarsgrenarna blev begränsad och bara hälften av de militärstrategiska målen uppnåddes. Det framgår av utvärderingen av Aurora 23. Enligt Försvarsmaktens genomförandechef Michael Cherinet är de främsta orsakerna till bristerna stödet till Ukraina, tillväxten, Natoprocessen och beredskapshöjningar.

Linda Sundgren
Mellan den 17 april och 11 maj 2023 genomfördes övningen Aurora 23. Med ett deltagarantal på över 26 000 personer från armén, marinen, flygvapnet, hemvärnet och militära enheter från ytterligare 14 länder var övningen en av de största i Sverige på många år. Foto: Jimmy Croona/Försvarsmakten

Den tre veckor långa försvarsmaktsövningen Aurora 23 som hölls under förra våren, nådde sitt syfte. Det konstateras i den över 400 sidor långa utvärderingen av övningen som publicerades i början av december. Övningen har genomförts på ett kompetent sätt, står det i utvärderingen, och de övade förbanden har i allmänhet fått bra övning och ökat sin förmåga. Också verksamhetssäkerheten prioriterades högt och inga allvarliga olyckor inträffade.

– Vi har övat stora delar av Försvarsmakten i en multinationell miljö med ett komplext scenario samtidigt som vi har omhändertagit en rad andra uppgifter. Utifrån de förutsättningar som rådde fick vi ett väldigt bra resultat, säger generalmajor Michael Cherinet, genomförandechef vid Försvarsstaben.

Liknande läsning:

Men utvärderingen pekar också på brister inom såväl planering som genomförande och uppföljning av övningen. Bland annat konstateras att försvarsgrenarna visserligen övat under samma tidsperiod, men inte tillsammans i tillräcklig omfattning. Michael Cherinet, säger att den slutsatsen är korrekt, men framhåller samtidigt att det var en konsekvens av den pressade situation som Försvarsmakten befinner sig i med höjd beredskap, tillväxt, Natoprocessen och stödet till Ukraina.

» Som en direkt konsekvens av det kunde vi inte öva den gemensamma striden mellan försvarsgrenarna, eftersom det kräver operationsledningens medverkan. «

– Vi hade utbildat ukrainska förband, skänkt materiel och levererat ett stridsfordonskompani till Ukraina precis innan Försvarsmaktsövningen drog igång. I det läget valde vi att inte öva operationsledningen och som en direkt konsekvens av det kunde vi inte öva den gemensamma striden mellan försvarsgrenarna, eftersom det kräver operationsledningens medverkan, säger han.

Enligt Michael Cherinet var läget i myndigheten inför Aurora 23 mycket ansträngt, men det ansågs ändå viktigt att genomföra övningen.

– När jag började här för ett år sedan diskuterades det att begränsa övningen, men att ställa in eller flytta fram den var inget alternativ. Övningen var en viktig signal till såväl oss i Försvarsmakten som till samhället, framtida partners och till de som vill oss illa, att vi kan göra det här.

En annan kritik som förs fram i utvärderingen är att Försvarsmakten bara uppnådde två av de fyra mål som fanns på militärstrategisk nivå. Målen att ge och ta stöd internationellt och med civila aktörer, uppnåddes.

Det gjorde däremot inte de två mål som handlade om att slå tillbaka mot och bryta motståndarens operativa kontroll. Dessa mål kunde heller inte uppnås eftersom de inte övades, något som utredningen menade borde ha justerats i styrdokumenten för övningen.

Övningsinriktningen för fjolårets försvarsmaktsövning fastställdes redan 2021, innan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och de effekter som det fört med sig. Men någon anpassning av styrdokumenten skedde inte utifrån de förändrade omständigheterna.

– Om vi hade ändrat i specifikationen för övningen så hade vi fått ett annat resultat i utvärderingen. Kanske skulle vi också ha anpassat våra förväntningar på övningen utifrån det förändrade läget, säger Michael Cherinet.

Något annat som fanns med i planeringen inför övningen men som inte omhändertogs, var hur ett väpnat angrepp kan komma att påverka civilsamhället. Enligt den fastställda planeringen skulle det skapas övningsmoment där fördjupad civillägesbedömning, jämställdhet och skydd av civila – inklusive konfliktrelaterat sexuellt våld – omhändertogs. Men så skedde inte, enligt utvärderingen.

» Det är inte första gången som vi inte når fram med att ta in civilsamhället när vi övar väpnat angrepp. «

– Det fanns inslag av den sortens moment på lokal och regional nivå men inte systematiskt och inte på central och nationell nivå. Här behöver vi verkligen göra en ordentlig analys. Det är inte första gången som vi inte når fram med att ta in civilsamhället när vi övar väpnat angrepp, säger Michael Cherinet och fortsätter:

– Mot bakgrund av det vi ser på teve från Ukraina om kvällarna är det tydligt att vi behöver bli bättre på detta. Vi behöver komma till ett läge där vi är lika bra på att öva civilläget som det militära, utan att för den skull göra avkall på den väpnade striden.

En orsak till att effekterna på civilsamhället inte övats i avsedd utsträckning, tror Michael Cherinet beror på att det saknas kunskap om hur den sortens övningar ska genomföras.

– Vi måste ta fram exempelövningar för att man ska förstå hur det ska genomföras. Vad gör ett logistikförband om vägen de ska fram på är blockerad av civila flyktingströmmar. Eller hur agerar en militärregion när man upptäcker en massgrav eller när det finns tydliga tecken på tortyr och våldtäkter?

Enligt utvärderingen behöver Försvarsmakten också bli bättre på att utforma tydliga och mätbara mål. Det påpekas att de militärstrategiska målen varit utformade på ett sådant sätt att de anses uppfyllda bara genom att övningen genomförts, men utan att det egentligen säger något om nivån på den övade förmågan.

– Vi har tittat noga på målen och vi borde kunna uttrycka vår militärstrategiska förmåga på ett bättre sätt. Men när vi går in i Nato kommer det bli ett paradigmskifte på det här området eftersom Natos metoder för att värdera förbandens förmåga då kommer att gälla, säger överste Martin Liander, chef för övningsavdelningen vid Försvarsstaben.

» När vi går in i Nato kommer det bli ett paradigmskifte på det här området eftersom Natos metoder för att värdera förbandens förmåga då kommer att gälla. «

I utvärderingen förs det också fram att det inte gått att följa upp ekonomin under övningen eftersom anvisningarna i ekonomisk planering och budgetering inte följts fullt ut. Bland annat pekar man på att kostnaderna för det utökade antalet övningsdygn drog i väg. Michael Cherinet berättar att det gjorts en särskild utredning av ekonomin kring övningen.

– Vi ser kostnadsökningar på drivmedel, förplägnad, transporter och resor i samband med övningen. Någon större skillnad i antal övningsdygn om vi jämför med andra övningar ser vi inte, men kostnaderna för övningsdygn har ökat. Bland annat därför att budgeten lades innan flera satsningar på personalen gjordes med exempelvis höjda lönetillägg. Sedan har vissa budgeteringsfel behövt justeras för att få en rättvisande bild av övningens kostnader, säger han. 

FAKTA

Slutrapporten Aurora 23

I rapporten redovisas över 300 rekommendationer. Här följer de nio viktigaste rekommendationerna som presenteras utan inbördes ordning.

  • Utformning och användning av övningsbestämmelser bör förbättras.
  • Metoderna för att styra övningar genom nedbrytning av mål bör förbättras.
  • Det bör råda balans mellan i vilken utsträckning den operativa nivån representeras i övningen och hur nivåerna närmast under den ska öva.
  • Behovet av försvarsmaktsgemensamma moment bör beaktas tidigt i planeringen.
  • Civilläget bör övas och civila aktörer bör representeras i övningen. På så sätt skapas också förutsättningar för att öva fördjupad civillägesbedömning, jämställdhet och skydd av civila, inklusive konfliktrelaterat sexuellt våld.
  • Planeringen bör underlätta chefsengagemanget under hela planeringsskedet.
  • Metoderna för att i ett läge med brist på personal bemanna planerings- och utvärderingsorganisationen bör utvecklas.
  • Den centrala övningsledningen vid större övningar kan utformas med Försvarsmaktsövning 23 som förebild.
  • Planeringen av större övningar bör utformas så att det blir lätt att ta till sig erfarenheter från tidigare övningar.

Källa: Slutrapporten av Aurora 23

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Kaliber 5,56 millimeter kommer fortsatt att vara huvudkaliber för Försvarsmaktens automatkarbiner. Det har arméchef Jonny Lindfors beslutat efter att en översyn av kalibervalet för de nya eldhandvapnen genomförts. För skarpskyttegevär och kulsprutor kommer kaliber 7,62 millimeter att gälla. Målet på sikt är dock att införa en mellankaliber för samtliga vapen.

    Josefine Owetz
    Sedan början av 2024 har en översyn av Försvarsmaktens kaliberval genomförts. 5,56 blir den kaliber som i huvudsak ska användas för automatkarbiner.

    Foto: Robin Sandgren Krüger/Försvarsmakten

    Våren 2023 tecknade Försvarets materielverk, FMV, avtal med finska Sako om leverans av nya eldhandvapen till Försvarsmakten. Avtalet tecknades gemensamt med Finland och omfattar bland annat automatkarbiner i kaliber 5,56 och 7,62 millimeter.

    Nyligen fattade arméchef generalmajor Jonny Lindfors, i egenskap av materielområdesansvarig, beslut om inriktningen för Försvarsmaktens kalibrar under 2020-talet. Beslutet innebär att 5,56 blir den kaliber som i huvudsak ska användas för automatkarbiner, medan 7,62 fortsatt ska användas för skarpskyttegevär och kulsprutor.

    – Det betyder att huvudalternativet 5,56 är den kaliber som vi i huvudsak använder till våra eldhandvapen, säger regementsförvaltare Henrik Lundin, Försvarsmaktens införandeledare för nya eldhandvapen.

    Sedan början av 2024 har en översyn av kalibervalet genomförts. Detta efter att arméchef Jonny Lindfors bedömde att kunskapsläget behövde analyseras på nytt, bland annat med hänsyn till de kaliberval som andra länder hade gjort. Enligt tidigare beslut skulle 7,62 vara huvudkaliber för Försvarsmaktens personal.

    Det beslutsunderlag som då låg till grund för kalibervalet byggde på flera omfattande utredningar, bland annat från Totalförsvarets forskningsinstitut och FMV. En sammanställning gjordes 2018, och beslutet om den nya eldhandvapenfamiljen baserades på dessa slutsatser. ”Omvärldsläget, svensk försvars- och säkerhetspolitik samt den tekniska utvecklingen har alla genomgått stora förändringar. De slutsatser som drogs 2018 behöver sättas i kontext 2024”, skrev brigadgeneral Michael Carlén, dåvarande införandeledare för nya eldhandvapen, i ett nyhetsbrev om översynen.

    Natointrädet är det som måste tas hänsyn till. Vi var i ett annat läge tidigare. 

    – Det var nödvändigt att vi gjorde en översyn för att fånga upp tidigare arbete med de nya värden och förutsättningar som finns idag. Det handlar om interoperabilitet, hur andra nationer gör och vilket val har de gjort. Vi måste matcha ihop det här, säger Henrik Lundin.

    Den kanske mest avgörande förändringen är Sveriges medlemskap i Nato, vilket påverkar såväl operativa som logistiska överväganden, förklarar han. Det handlar om en logistisk helhet, både vad gäller tillverkning och kompatibilitet med andra allierades vapensystem. Ammunitionen måste också kunna delas och försörjas i ett gemensamt system med exempelvis transport och lastytor.

    Henrik Lundin, införandeledare eldhandvapen.

    Henrik Lundin

    Införandeledare eldhandvapen

    – Natointrädet är det som måste tas hänsyn till. Vi var i ett annat läge tidigare. Nu behöver vi ta hänsyn till det som är runt omkring oss. Interoperabilitet och logistik har legat högt upp i argumentationen. Det finns ekonomisk aspekt i det här också. En grövre kaliber är dyrare.

    Ammunitionsstorlek är även en konkret fråga för den enskilde soldaten. Skillnaden i vikt mellan kalibrarna påverkar både bärförmåga och uthållighet.

    – Med en mindre kaliber är det lättare att ta med sig mer ammunition om man ska förflytta sig. Det handlar om uthållighet i logistiklösningen och hur mycket man kan bära med sig. Tar vi 180 patroner i 5,56 och jämför med samma mängd 7,62 så väger det sistnämnda betydligt mer, säger Henrik Lundin.

    En annan aspekt är uppföljningsskottet.

    – Det andra skottet som du skjuter blir betydligt snabbare med 5,56. Det är också en utbildningsfråga. Oavsett ålder, kön och kroppsstorlek är det lättare att hantera en lättare kaliber än en tyngre. Det är flera faktorer som har spelat in i beslutet.

    Ksp 58

    5,56 millimeter och 7,62 millimeter ska under 2020-talet vara Försvarsmaktens huvudkalibrar. 5,56 nyttjas till automatkarbin och 7,62 används till skarpskyttegevär och kulspruta.

    Foto: Robin Krüger/Försvarsmakten.

    Samtidigt är beslutet inte ett ställningstagande mot 7,62, betonar Henrik Lundin. Tvärtom understryks i beslutet att båda kalibrarna behövs under överskådlig tid.

    – Vi tar inte bort 7,62. Den behövs till skarpskyttegevär och kulsprutor, men också i en mindre del automatkarbiner där krav på verkan och skjutavstånd kräver det.

    När det gäller nackdelar med 5,56 lyfts att den saknar verkan i keramiska skyddsplattor och har begränsad räckvidd.

    – Räckvidden blir kortare än med 7,62. Det är en lättare projektil och det påverkar det praktiska skjutavståndet.

    Men enligt Henrik Lundin måste kaliberfrågan sättas i ett systemperspektiv. Strid avgörs inte av ett enskilt vapensystem, utan av hur olika system samverkar på plutonsnivå.

    – Striden avgörs inte med ett enskilt eldhandvapen utan sker kombinerat med skarpskyttegevär, kulspruta, granatgevär och pansarskott. De kompletterar varandra.

    Detta har varit en hjärtefråga för många och det har varit ett stort engagemang.

    Frågan om kalibervalet på eldhandvapen har varit en långvarig diskussion och något som engagerat många anställda i myndigheten, konstaterar Henrik Lundin, som välkomnar att det nu finns en fastställd inriktning.

    – Det är bra att vi har ett beslut av arméchefen så att det kan bli tydligt för organisationen. Nu har personalen något att kunna förhålla sig till. Detta har varit en hjärtefråga för många och det har varit ett stort engagemang. Alla bidrag in i det här har påverkat slutresultatet på ett eller annat sätt.

    Parallellt följer Sverige den internationella utvecklingen mot en möjlig mellankaliber, oftast beskriven i spannet mellan 5,56 och 7,62. Arbetet sker inom olika Natoforum där Försvarsmakten deltar.

    – Vi har en närvaro i de här sammanhangen och tar del av vad andra nationer gör i sina utvecklingsarbeten. Jag tror på en mellankaliber, absolut. Målsättningen är att det ska finnas något sådant runt år 2030. Exakt om det är 6,5 eller 6,8 får framtiden utvisa, säger Henrik Lundin.

    Fakta

    Kaliberbeslutet

    5,56 millimeter och 7,62 millimeter ska under 2020-talet vara Försvarsmaktens huvudkalibrar. 5,56 nyttjas till automatkarbin och 7,62 används till skarpskyttegevär och kulspruta. 7,62 används i undantagsfall till automat­karbin när krav på verkan och skjut­avstånd kräver detta. Fortsatt utveckling av 7,62-ammunition ska genomföras med alla vapentyper för att skapa handlingsfrihet avseende kaliberval. Om och när Nato inför en mellankaliber ska Sverige på kort tid kunna följa efter. Inledningsvis ska kaliber 7,62 ersättas.

    Källa: Kaliberbeslut 2026, FM 2026-1967:1

    Ur arkivet: