Sök
Stäng denna sökruta.

Från underrättelse till verkan för kustjägarkompaniet

Kustjägarkompaniet har utvecklats till att bli marinens och amfibiekårens mest specialiserade underrättelseresurs. Fokus ligger på spaning, informationsinhämtning och verkan i skärgårdens komplexa miljöer. Rekryteringen till kompaniet går bra, men ett arbete pågår för att skapa bättre redundans i personalförsörjningen.

Josefine Owetz
Utblick från en observationsplats. ”De ska smälta in i miljön och dokumentera vad de ser” säger Andreas, fanjunkare och chef för grundkurs kustjägare. 
Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Ett kuperat skogsparti inne på Berga. Ljudet av spridda fågelkvitter blandas med mumlande och lågmälda samtal. Genom tallarnas trädkronor skymtas Hårsfjärdens blänkande vatten. Inuti en observationsplats, noggrant dold under mossa och växtlighet som går i linje med omgivande terräng, har två kustjägare upprättat en plats från vilken de nu ska bedriva spaning mot hamnen. Till sin hjälp, utöver kikare och bildförstärkare, har soldaterna olika typer av kamerasystem.  

– De ska smälta in i miljön och dokumentera vad de ser. De ska rapportera in observationer och komplettera rapporterna med tillägg i form av rörliga bilder och stillbilder, säger Andreas, fanjunkare och chef för grundkurs kustjägare. 

 Tillsammans med några kollegor visar han hur en bra observationsplats ska se ut och beskriver hur ett spaningsuppdrag kan gå till, och inte minst dess betydelse. 

– Vi kommer aldrig att kunna ersätta truppspaning med teknik. Människor kan få en helt annan uppfattning om situationer, till exempel att kunna beskriva en normalbild och fånga sådant som inte är uppenbart på filmer eller bilder, säger Andreas.

Vi ska kunna lösa uppgifter på stora avstånd från egna enheter.

Det är början av oktober när Officerstidningen besöker kustjägarkompaniet på Stockholms amfibieregemente på Berga, den marina militärbasen söder om Stockholm. Kompaniet, som är det enda i sitt slag i Försvarsmakten, tillhör 2:a amfibiebataljonen organisatoriskt och är marinens och amfibiekårens underrättelseförband. Kompaniets huvuduppgift är informationsinhämtning samt att lösa direkta stridsinsatser mot fiendens gränssättande förmågor, med både egna och externa verksansdelar. 

– Vår uppgift är att med hjälp av olika sensorer och personbaserad inhämtning delge underrättelser till en högre chef och svara på deras informationsbehov. Vi ska kunna lösa uppgifter på stora avstånd från egna enheter. Det ställer särskilda krav och är dimensionerande för både förbandets sammansättning och resurser, säger major Patrik Greiborn, kompanichef och fortsätter: 

– Kompaniet har också förmåga att lösa direkta stridsinsatser, eller genom ledning av bekämpning av externa resurser med kompaniets JTAC:s (Joint terminal attack controller, reds.anm) mot en motståndares gränssättande delar. 

margaretabsandeback_24-10-01_MBS2499--

Soldater i en observationsplats. Kustjägarna ska kunna lösa spaningsuppgifter dolt under många dagar.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

På kustjägarkompaniet arbetar i dag över 100 officerare, specialistofficerare och  kontinuerligt anställda soldater. Personalramarna har de senaste åren kontinuerligt vuxit och kommer att fortsätta utökas. Även om det finns vissa brister i några kategorier är kompaniet väl uppfyllt personellt, berättar Patrik Greiborn. Några av de anställda tjänstgör i övriga delar av amfibiekåren eller är föräldralediga, men i stort ser personalläget bra ut. 

– Men den stora utmaningen för oss, likt för många andra, är främst antalet officerare och specialistofficerare. Vi jobbar mycket med att uppnå tillväxt på kortaste möjligaste tid. Uppdragens karaktär kräver erfarna officerare och soldater, varför vi bland annat har specialistofficerare som gruppchefer. Detta kräver en tröghet i vår personalrörlighet, vilket blir en utmaning då övriga enheter i hela Försvarsmakten också har behov att fylla sina vakanser, säger Patrik Greiborn.

margaretabsandeback_24-10-01_MBS3466--

Patrik Greiborn

Kompanichef

I kustjägarkompaniet ingår attackdykarplutonen, kustjägarplutonen och stabsplutonen med bland annat logistikgrupp, prickskyttegrupp och SUAV-grupp. 

Attackdykarna utgör kustjägarkompaniets främsta spaningsresurs för kvalificerad inhämtning. Dykgruppernas uppgift är att autonomt och långt från egna förband inhämta information om motståndaren. 

– De är bäst på spaning av oss alla här. De fokuserar på spaning och sabotage. Deras kännetecken är ju dykning, med syrgas eller blandgas, beroende på uppdragets karaktär och profil. De kan vara mest dolda av alla, säger Jacob, kapten och ställföreträdande kompanichef.

Kustjägarplutonen, med tre jägargrupper och en understödsgrupp, utgör kompaniets förmåga till strid och verkan på djupet. Plutonen ska kunna lösa komplexa strids- och spaningsuppgifter mot motståndarens skyddsvärden. 

– De har också spaning som huvuduppgift, men plutonen har en utökad förmåga till strid. I kustjägarplutonen dyker vi inte, men vi ytsimmar, säger Jacob. 

Kompaniet har gått från att vara ett anfallsförband till att i dag i större utsträckning genomföra djupare inhämtning på bredd, snarare än strid. Förskjutningen har skett över tid från det fasta kustartilleriet till dagens rörliga amfibiebataljon, förklarar Jacob. 

– Det som var kustjägarna tidigare är ju mer av det som amfibieskyttekompanierna är i dag vad gäller verkan. Sedan ska vi kunna genomföra verkan också men då främst genom ledning av indirekt eld eller bekämpning med externa resurser, alltså att vi är där och spanar och sedan leder in en verkansdel, säger han. 

Amfibiekårens verkansdelar, som exempelvis granatkastare och sjömålsrobot, finns på andra delar i bataljonen.   

– Vår huvuduppgift är inhämtning i den marina miljön. Den svenska skärgården med Östersjön är vår hemmaplan, vilket gör att vi är bland de bästa i världen när det kommer till det. Tar man exempelvis USA och deras marina specialförband så har de länge inriktat sig mot uppgifter i ökenmiljö. Vi märker att det finns ett stort intresse hos andra länder för att komma hit och öva med oss och lära sig hur man gör det här under en längre tid, säger Jacob och slår ut med handen i riktning mot observationsplatsen. 

Han tillägger: 

– Även om vi också har varit i Mali och Afghanistan har vi fortsatt att upprätthålla förmågan till dold inhämtning med lång uthållighet i skärgårdsmiljö.

margaretabsandeback_24-10-01_MBS2209--

Sedan 2014 använder ­kust­jägarna UAV 05, Korpen, för spaning. Alla grupper på kustjägarkompaniet använder också det betydligt ­mindre systemet UAV 06.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

En kort promenad från skogsområdet ligger byggnaden Tyr där kompaniet huserar. Grundkursen till kustjägare sker internt på kompaniet och ett 30-tal soldater är inne på den åttonde veckan av den 40 veckor långa utbildningen. I en glasmonter i entrén är elevernas blivande utbildningstecken, den gyllene treudden, fästa på en tygbeklädd tavla. Spridda bortfall syns på tavlan, några elever har avbrutit utbildningen. 

– Ungefär fem till tio procent av eleverna faller bort under grundkursen. I majoriteten av fallen handlar det om bristande motivation skulle jag säga. Vi börjar kursen med en del jobbiga delar, bland annat en fältvanevecka som är tung, både fysiskt och mentalt. Då är det ofta någon som känner att detta inte är något för mig, säger Jacob.

Utöver motivation är uppkomna skador under utbildningen det som oftast sätter käppar i hjulen för vissa elever att klara kursens alla moment. 

– Alla befattningar på kustjägarkompaniet är inte kustjägarbefattningar, de som inte gör klart grundkursen kan då placeras på kompaniets amfibiebefattningar. I vissa fall kan vi möjliggöra att man gör klart grundkursen i ett senare skede. På så vis så faller de ju inte bort. De arbetar ett år på kompaniet och rehabiliterar sig, sedan kan de bli kustjägare, säger Jacob. 

Fakta

5 x Kustjägarna

• Kustjägarnas födelsedatum är satt till den 15 september 1956, det var då som en kustartilleriorder utfärdades som innebar att försöksutbildning av kustjägare skulle inledas.

• Syftet med tillblivelsen av ett kustjägarförband var att det saknades en dimension i försvaret av de fasta kustbatterierna, det fanns behov av en slagkraftig och snabbrörlig amfibiestyrka.

• I kompaniets stabspluton ingår driftstöds- och logistikgrupp, stridsledningsgrupp, prickskyttegrupp, SUAV-grupp, inhämtningsgrupp och en lätt traumagrupp.

• Kompaniets prickskyttegrupp vann nyligen SM i militärt prickskytte och kommer representera Sverige under VM i militärt prickskytte i USA våren 2025.

• Kustjägarnas motto är ”mod, kraft och spänst.”

margaretabsandeback_24-10-01_MBS2729--

Kompaniet är personellt välfyllt. 100 officerare, specialistofficerare och kontinuerligt anställda soldater.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

För att bli antagen till grundutbildningen genomför den sökande en kompletterande prövning. Vid denna prövning gör kompaniet en noggrann utvärdering av den enskilde individens förutsättningar att klara tjänsten. Varje år är det 200–300 personer som söker till prövningen, som består av fysiska och medicinska tester under två dagar.

–  Det sker en urgallring som renderar i att det är någonstans mellan 20 och 35 personer som börjar på grundkursen varje år. Så intresset är stort, men många försvinner i urvalsprocessen. Vi tycker att vår prövning är bra och att vi hittar de personer som har förutsättningar för att klara utbildningen, säger Jacob.

Samtliga elever på grundkursen har genomfört värnplikt och är anställda i Försvarsmakten. Den stora majoriteten som påbörjar grundkursen kommer numera direkt från avslutad värnpliktsutbildning. Den andra delen har arbetat som soldat i något eller några år, eller varit civil en tid. Många av de soldater som vill bli kustjägare har en bakgrund som amfibiesoldater, men även soldater från andra delar av Försvarsmakten söker till grundkursen. 

–  När jag gjorde grundkursen hade vi bland eleverna både en kock från flottan och grundutbildade jägare från Arvidsjaur, säger Jacob.

Vi märker att det finns ett stort intresse hos andra länder för att komma hit och öva med oss.

Han sökte sig till kustjägarkompaniet 2018. Han hade då arbetat som officer i några år på Amfibieregementet. Det hör dock inte till vanligheterna att officerare påbörjar grundkursen.

– Det kanske är en taktiker som börjar kursen vart tredje år. Specialistofficerare är lite vanligare, i snitt ungefär en till två per utbildningsomgång, säger Jacob. 

Efter grundkursen har han varit plutonchef på kustjägarplutonen, arbetat på bataljonsstaben som stridsledare och tjänstgjort som kompanichef när Patrik Greiborn läste på Högre officersprogrammet, HOP. 

Hur trivs du på kompaniet?

– Hur bra som helst. Jag älskar mitt jobb och det är kollegorna som gör det. Det är bra folk som jobbar här. Vi hjälper till att driva på varandra. När man ger någon en uppgift, då kommer de tillbaka och den är löst bättre än vad man hade tänkt från början, säger Jacob. 

Patrik Greiborn gjorde värnplikt som kustjägare i början av 2000-talet. Efter några år som civil kände han en dragningskraft tillbaka till Försvarsmakten. Som nyexaminerad officer tjänstgjorde han först som instruktör på kustjägarutbildningen, under de sista åren med värnpliktiga. Därefter dök en fråga upp om han ville utbilda sig till attackdykare. 

– De behövde tillsätta fler officerare på attackdykarplutonen. Det var jag och slutligen tre värnpliktiga som klarade utbildningen, säger han och fortsätter:

– Så redan där byggde man vidare på det som är lite speciellt med att jobba här. Jag var ju officer och hade redan en kollegial relation med officerarna som nu utbildade mig under prövande former. Jag hade också varit chef över de värnpliktiga som nu var mina närmsta kamrater under den tuffa utbildningen. I den kontexten utvecklas du inte bara som chef och ledare, utan även som medmänniska.

margaretabsandeback_24-10-01_MBS2989--

Attackdykarna utgör kompaniets främsta spaningsresurs för kvalificerad inhämtning. Dykgruppernas uppgift är att autonomt och långt från egna förband inhämta information om motståndaren.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Efter dykutbildningen har Patrik Greiborn haft olika chefsbefattningar på kompaniet och genomfört två utlandsvändor i olika stabsbefattningar. Möjligheten att få ha tjänstgjort länge på kustjägarkompaniet är något som han värdesätter mycket.

– Det är ju svårare i dag för Jacobs generation så att säga. Behoven att tillsätta officerare inom hela organisationen kan medföra att karriären går snabbare i dag än tidigare. Det fanns mer tid och möjligheter tidigare att även som officer att förkovra sig i någonting. Jag har haft förmånen att kunna djuploda mig och bli till del specialist i vissa områden, men ändå vara generalist, säger Patrik Greiborn och tillägger:

– Efter HOP fick jag förmånen och förtroendet att komma tillbaka hit. Det är bra. Vi har jättedugliga yngre officerare men i och med att jag fick återgå som kompanichef skapas lite mer tid för att bygga mer erfarenhet hos den yngre generationen. Som allierade i Nato har vi också mycket internationella samarbeten och då underlättar det om nivåerna hos våra officerare motsvarar deras enheter i större utsträckning.

När grundkursen avslutas nästa vår kommer kompaniet att ha en mycket hög uppfyllnadsgrad på soldater. Men en genomförd grundkurs innebär att man är en generisk kustjägare med baskunskaper, betonar ställföreträdande kompanichefen.

– Vi utbildar inte prickskyttar, attackdykare och sjukvårdare inom ramen för grundkursen. Det utbildar vi in-house efter en grundkurs. Vilket gör att det ofta är på den typen av specialbefattningar där vi kan ha några vakanser, säger Jacob.

Det är någonstans mellan 20 och 35 personer som börjar på grundkursen varje år.

Vilken inriktning som de blivande kustjägarna ska välja efter genomförd utbildning bestäms i ett tämligen sent skede. Under grundkursen genomförs informationsträffar där de olika inriktningarna och befattningarma presenteras. 

– Först då börjar de få lite mer kött på benen om de olika funktionerna. Vissa kommer kanske hit och tänker att de vill bli prickskytt men har en felaktig förväntansbild. Jag brukar vänta med att ens börja ta in intresseanmälningar tills de vet mer vad det handlar om, säger Andreas.

För tillfället pågår ett av de viktigare utbildningsblocken på grundkursen. På schemat står en tre veckor lång spaningsutbildning. 

– Eleverna lär sig grunderna i underrättelsetjänst, inklusive teorin bakom underrättelsecykeln. Både hur den funkar på kompaniet och hur den pågår ständigt i Försvarsmakten, från Must och Operationsledningen ner till oss. Sedan är det fokus på att skriva spaningsrapporter och att kunna göra det i ett läge där man behöver vara väldigt dold, säger Andreas.

Rapportskrivningen omfattar både fasta och rörliga spaningsövningar under fältförhållanden, där soldaterna övar på att observera, identifiera och rapportera detaljer och händelseförlopp om fordon, personer och byggnader utan att avslöja sin position, berättar han.

– Rörlig spaning kan handla om att det finns indikationer på att en motståndare eller något annat intressant, kanske en ledningsplats, finns i ett visst område. En sådan uppgift har ofta i syfte att lokalisera och identifiera en motståndare. När det väl är gjort kan uppgiften övergå till att övervaka den här motståndaren.

margaretabsandeback_24-10-01_MBS3218-- 1

”Vår styrka är att dolt kunna innästla i ett område för att inhämta underrättelser med möjlighet att övergå till att slå mot motståndarens gränssättande delar”, säger Jacob, ställföreträdande kompanichef.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

En central del av utbildningen är insatsplanering. Eleverna har delats in i grupper och ansvarar för att planera och sedermera genomföra spaningsoperationer i vissa områden. Övningarna innebär att grupperna måste koordinera sina rörelser, samla in information och rapportera tillbaka till högre chef. Grupperna får också träna på att anpassa sina planer i realtid, exempelvis vid möte med fientlig aktivitet.

– Insatsplanering är en sådan sak som är lite av en omställning om man inte har en bakgrund från ett annat jägarförband sedan tidigare, säger Andreas och fortsätter:

– En grupp kan få i uppgift att spana avskilt långt bort från egna enheter, från ett par dygn till över en längre period. Det innebär att gruppen får väldigt mycket ansvar och har en hög förväntansbild på sig, men att de också får väldigt mycket frihet i hur vi vill lösa uppgiften.

I en soffgrupp intill gymmet sitter några av eleverna vid ett bord och har spaningspärmarna uppslagna. En av dem är Alexander. Han är utbildad civilingenjör och arbetade som det i några år innan han häromåret bestämde sig för att göra värnplikt. 

– Jag gjorde värnplikten här på Amf 1 och sökte sen till kustjägarna direkt. Det är en utbildning med ett högt tempo. Det är väldigt intensivt men kul. Det är en riktigt bra utbildning och man märker att det är många som har investerat i att det ska bli så bra som möjligt, säger han. 

Har utbildningen varit som du har tänkt dig hittills? 

– Det har både varit som jag har tänkt mig och samtidigt inte. Det fysiska och psykiska krävande ute i skogen har varit som jag förväntat mig, och det var också en av anledningarna till att jag sökte. Sedan har det också varit mycket teoretiskt som man behövt ta in för att kunna tillämpa det man lär sig ute i skogen sen. Så det har varit fysiskt och mentalt utmanande.

Någonting som lockade honom att söka grundkursen var möjligheten att utveckla sig själv och den utmaning som utbildningen innebär. 

– Det som vi verkligen förfinar skulle jag säga är att du är en väldigt tänkande soldat. Du måste ta beslut själv och stå för de besluten. Så det blir ett mycket större ansvar på den enskilde, jämfört med att säga att jag bara är en liten kugge i ett väldigt stort hjul. Det är helt klart en mer axlande roll som man tar på sig som soldat här på kustjägarkompaniet. 

En grupp kan få i uppgift att spana fem mil bort ensamma i en vecka eller tre dygn.

Efter utbildningen har han som mål att stanna kvar i Försvarsmakten och utbilda sig till yrkesofficer.

– I och med att jag har några fler år på nacken än många andra så tror jag att det blir ganska aktuellt att välja Försvarsmakten som karriärsbana och då är det officersspåret som ligger nära till hands, säger Alexander.

Senare samma kväll ska eleverna ut till ön Myttinge och genomföra en övning i rörlig spaning. Deras uppgift kommer att vara att identifiera hot mot marin infrastruktur och nu pågår de sista förberedelserna. Kurschefen Andreas, som ska med ut till ön för att övervaka övningen, har tagit plats vid ett konferensbord och äter en uppvärmd matlåda medan han berättar och minns till den stunden han utnämndes till kustjägare:

– Jag tror aldrig att jag kommer att glömma hur det kändes. Det är svårt att beskriva, men jag minns att känslan var större än vad jag hade trott att den skulle vara. Det här sker ju efter vår utbildningskontroll Neptun, som i sin tur är en krävande och jobbig övning. Man var trött och hade ont överallt. Det var känslosamt och jävligt stort att bli utnämnd.

Han har varit kurschef för grundkursen till kustjägare sedan 2021.

– Det är jättekul att jobba med den här typen av individer som söker sig hit. Det finns inte på kartan att de inte gör sitt bästa. Men det är också en utmaning, för det blir upp till mig att sätta stopp. De kommer springa tills de svimmar. Och de kommer inte säga till när de har ont. Så där får man ha en balans. Vi vill pressa dem, men vi vill inte att de skadar sig.

Hittills är det en kvinna som har blivit utnämnd kustjägare. Hon genomförde kursen för några år sedan. Utöver henne är det två kvinnor som har blivit antagna och påbörjat utbildningen, men som avbrutit. 

– Ingen av dessa kvinnor jobbar på förbandet i dag. Vi har också haft några kvinnor som sökt till den kompletterande prövningen men sedan dragit tillbaka sina ansökningar, säger Jacob. 

Har det funnits ett tryck eller önskemål från högre chef att justera kraven för att öka antalet kvinnor till utbildningen? 

– Nej, jag tror inte det. Jag tror också att man lurar sig själv om man börjar luckra upp krav eller anpassar utbildningar, det gäller inte bara oss utan i stort. Vi har alltid utgått från att våra chefer och uppdragsställare har en tanke kring vad de vill göra med det här kompaniet och funktionen. Den generella uppfattningen är att det här är en funktion med individer vars uppdrag är att göra det mest svåra tänkbara möjliga i en svår och krävande miljö, säger Patrik Greiborn och fortsätter:

– Då kan vi inte kravunderskrida någonting, för då kommer skador som ett brev på posten eller att vi har individer som inte är tillräckligt mentalt starka. De kanske skulle kunna verka i den här miljön till vardags, men när det ställs på sin spets, det är ju där leveransen ska vara. Det känner jag att vi är väldigt trygga med. Om vi sänker kravet kommer vi inte kunna få ut den effekt som krävs i slutändan.

margaretabsandeback_24-10-01_MBS3630--

Eleverna vid grund­­kursen genomför insatsplanering inför kommande övning.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

2:a amfibiebataljonen vid Stockholms amfibieregemente och 5:e amfibiebataljonen vid Älvsborgs amfibieregemente utvecklas just nu mot det som går under namnet ”Amfbat 2030”, det vill säga Amfibiebataljon 2030. Det sker genom tillförsel av ny materiel och nya förmågor. För kustjägarkompaniets del handlar det om att bidra till underrättelseinhämtning och tempot i verkansprocessen, förklarar Jacob. 

– I framtiden klär man på det här med nya verkanssystem och sensorer så att det blir en mer potent bataljon. Framför allt med nya granatkastarbåten, men vi kommer också ha sjömålsrobotar med längre räckvidd och tillskott av luftvärn, säger han. 

Personellt för kustjägarkompaniet sker tillskottet på Västkusten i form av krigsplacerad personal. 

– Vi är placerade i Stockholmsområdet och vi utbildar kustjägare här. Sedan har vi ett uppdrag mot Göteborg och det är att tillföra personal i krigsorganisationen. Och det gör vi också. Men bristen på yrkesofficerare är en utmaning, säger Patrik Greiborn. 

Eftersom kompaniet har specifika och unika kompetenser och funktioner som bygger på tämligen få individer pågår ett arbete för att stärka redundansen, bland annat försöker de bli fler inom vissa funktioner så att systemet inte är lika känsligt, berättar han. 

– Vi tillhör ett krigsförband och är ständigt insatsberedda. Samtidigt övar vi kontinuerligt och genomför intern utbildning för att producera nya kustjägare. Vi jobbar väldigt hårt varje dag, och det är såklart att det sliter på personalen. Men det är ingenting som vi kan välja, utan det är så omvärldsläget ser ut, säger Patrik Greiborn. 

De kommer springa tills de svimmar. Och de kommer inte säga till när de har ont.

Hur kombinerar man livet som småbarnsförälder med jobbet på kustjägarkompaniet? Patrik Greiborn, Jacob och Andreas är samtliga småbarnsfäder och kämpar, i likhet med många andra, för att få vardagspusslet att gå ihop med hämtningar och vabb.

– Vi försöker se till individen som arbetskollega här på jobbet, men även hur jobbet påverkar familjelivet hemma. Vi är i väg väldigt mycket. Det är lätt att man då får försaka familjen, och det ska man inte göra, men det kan vara svårt att få balans däremellan. Det är inte vi unika i Försvarsmakten med, men vi är en del som ofta är insatta och det kräver mycket arbetstid, säger Patrik Greiborn. 

Jacob berättar att hans sambo som jobbar med rekrytering tjänar mer än vad han gör, men att det ändå oftast är hon som tar vård av barn.

–  Rent privatekonomiskt borde det ju vara jag som vabbar, men hennes jobb och verksamhet påverkas inte lika mycket för att hon är borta några dagar. Det gör vår om jag vabbar. Anledningen till att jag kommer undan hemma, om man kan uttrycka det så, det är för att hon ser att jag älskar mitt jobb och det jag gör, säger Jacob. 

Att det i regel är ambitiösa och drivna människor som blir kustjägare är något som återkommer i samtalen med de anställda på kompaniet. ”Kustjägarandan” nämns flera gånger, likaså vad det egentligen innebär att förvalta varumärket. 

– Varumärket kustjägare står för kvalitet, kunskap och framåtanda. Det har alltid funnits ett driv att hela tiden vilja framåt och påverka verksamheten till det bättre och utvecklas och hjälpa andra. Det är vi tillsammans som ska framåt, vi är längst fram i linan, säger Patrik Greiborn. 

Han berättar att de försöker ha en trygg och kollegial stämning på arbetsplatsen, men att det också är viktigt att kunna tempoväxla. 

– Vi vill ha lugna, stabila och harmoniska individer som kan växla snabbt för att kunna jobba i en kärv miljö. Om jag skulle skriva något i en annons för att rekrytera folk hit skulle jag skriva: vill du jobba i en vacker och komplex marin miljö, vill du svettas och ta dig in på konstiga sätt – simma, dyka, åka båt, flyga helikopter – för att lösa svåra och komplicerade uppgifter och problem? Och vill du göra det med ett gäng kollegor där styrkan är att man verkligen har tillit till varandra? Då är det här man ska jobba.

Efter önskemål från kompaniet skriver vi inte ut kustjägarnas efternamn.

Fakta

Kustjägarkompaniet

Kustjägarkompaniet är amfibiekårens underrättelseförband. Kompaniets huvuduppgift är underrättelseinhämtning. Det sker genom spaning med hjälp av olika sensorer och personbaserad inhämtning. Kompaniet består av en kompaniledning och tre plutoner i form av en attackdykarpluton, kustjägarpluton och en stabspluton.

Dela artikel:
Facebook
X
E-post
Ur arkivet