Under det gångna året har Pliktrådet genom förbandsbesök granskat de totalförsvarspliktigas villkor och utbildningsmiljö. I rapporter från totalt nitton förband redovisar rådet sina slutsatser.
– Vi möts ofta av en positiv bild. De värnpliktiga hyser stor respekt för officerare och instruktörer som anses ha god pedagogik och i allmänhet vara kompetenta, säger Malin Eidmann, ledamot i Pliktrådet.
Men det förekommer undantag. Från ett förband rapporterar Pliktrådet om jargong med sexism, rasism och homofobi.
– Tyvärr är det så på vissa förband. Man pratar om att man vill förbättra jargongen, men det ageras väldigt lite. Och det är ganska milda konsekvenser. Det gör ju att man som individ tappar förtroende för systemet, säger Eidmann.
Pliktrådets uppgift är att företräda totalförsvarspliktiga under grundutbildning och ansvara för de värnpliktigas medinflytande i Försvarsmakten. Syftet är att skapa goda utbildningsförhållanden, men också att ge dem möjlighet att vara med och utveckla verksamheten.
I flera av rapporterna kritiseras just möjligheten till medinflytande, som enligt Pliktrådet ofta har stora brister och ännu inte har implementerats fullt ut.
– Hela förtroendeorganisationen behöver rustas upp. Utbildningen för de förtroendevalda är inte helt tillfredsställande, det är svårt att förstå hur och vad man ska göra. Det saknas verktyg och hjälpmedel.
Möjligheten till individuell anpassning av materiel är en annan punkt som får kritik. ”FM satsar på en ökad mångfald, i synnerhet gällande kvinnor. Givet detta är det motsägelsefullt och kontraproduktivt att motarbeta individuell anpassning på förbandsnivå” går att läsa i en av rapporterna.
– Det är brister överlag, det är alltid något som saknas. M90-kängan har länge varit ett problem, en känga till alla olika fötter fungerar inte.
Ofta saknas små storlekar, av exempelvis Kroppsskydd 90, handskar och uniform. Även materielen är dåligt anpassad för små kroppstyper, enligt Pliktrådet.
– Stridsvästarna är för långa. I kombination med bärsystemen som har en väldigt lång rygg blir det problematiskt – avbärarbältet hamnar på rumpan i stället för på höften, om du får upp den på höften når ryggsäcken upp till huvudet, säger Malin Eidmann.
Frågan om fysiska åkommor dyker frekvent upp i rapporterna. På ett förband uppmärksammar Pliktrådet det höga antalet belastningsskador bland värnpliktiga och hur Försvarshälsan på förbandet inte alltid anser att den belastningstrappa som finns efterföljs. Enligt Pliktrådet lyfter Försvarshälsan på flera av förbanden problem med kravprofiler för vissa befattningar. Rådet uppmuntrar förbanden att se över dessa. Man betonar att kravprofilen kopplat mot fysisk styrka vid ett flertal förband har sänkts för ett antal befattningar.
I rapporterna går att konstatera att det dels resulterat i en ökning av värnpliktiga som söker vård hos Försvarshälsan, dels att värnpliktiga som haft fysiska åkommor sedan tidigare är överrepresenterade bland de befattningar där kraven sänkts.
”Värnplikten får inte under några omständigheter riskera att bidra till fysiska eller psykiska men, men risken för detta är uppenbar när individer bär på skador sedan innan” konstaterar rådet.
Det är första gången sedan värnpliktens återinförande som rapporterna skrivs. Nästa år ska de följas upp av Pliktrådet. Men redan nu driver rådets ledamöter på Högkvarteret för att få till en förändring av de övergripande problemen, berättar Eidmann.
– När det gäller förbandsspecifika saker vänder vi oss däremot direkt till förbanden. De flesta vill ha återkoppling, men en del förband verkar bli chockade över kritiken.
