Vem lär vem under en dubbelsidig övning?

Dubbelsidiga övningar kan vara ett fantastiskt verktyg för lärande och har goda förutsättningar att skapa viktiga beteenden. Men som övningar ofta hanteras i dag, där övningsformen genererar en tävlingssituation med en förlorare och en vinnare som ska koras, riskerar man att lära in felaktiga beteenden som saknar relevans i en verklig krigssituation.

Vad lär vi oss på våra övningar? Är det verkligen det vi tror att vi lär oss när vi övar våra förband och använder dubbelsidiga övningar för att utveckla vår förmåga till strid? Eller är det något helt annat? Denna artikel är ett ”snap-shot” från forskning om hur svenska markförband övar. Försvarsmakter runt om i världen använder sig av dubbelsidiga övningar, något som enligt Martin van Crevalds bok – Wargames – har en lång historia. Dubbelsidiga övningar kan spåras tillbaka till långt innan 1600-talet, men dagens moderna övningar introducerades i början på åttiotalet när simulatorer kunde monteras på övningsdeltagarna. Ett syfte som framkommer i van Crevalds bok är att dubbelsidiga övningar ska förbereda soldater och officerare för krig. Dubbelsidiga övningar är den enda existerande formen där förband kan möta och uppleva osäkerhet i stor skala. Det finns en tro på att dagens övningar är verklighetsliknade simuleringar, ett pedagogiskt verktyg som sätter lärandet i fokus. Men det finns en risk att det uppstår en motsättning mellan att vinna och att lära; det är två olika logiker som krockar – göra och reflektera.

Invävt i designen finns det en dysfunktionalitet med flera välkända problem med dubbelsida övningar som: 1) Avsaknaden av autentisitet vilket bidrar till ett felaktigt lärande. 2) Deltagare blir mer intresserade av att vinna övningen än att lära sig utföra det militära arbetet. 3) Svårigheten med att efterlikna stressen som finns i en autentisk situation. 4) Deltagare begränsas av övningsregler som inte finns i en verklig situation. Sammantaget kan detta leda till inbyggda snedvridningar och felaktiga lärandesituationer med dubbelsidiga övningar. 

För att visualisera övningsproblematiken skapade vi en konceptuell modell över hur verkliga förhållanden och övningsförhållande skapar inlärningsproblem.

Figur 1. Övningens svårighetsgrad
En övning med konkreta uppgifter och få interaktioner är enklare att genomföra autentiskt. Exempelvis är det enkelt att öva på att byta en glödlampa i ett kontor, jag kan kontrollera och genomföra alla momenten autentiskt. Genom att tillföra abstrakta uppgifter med många interaktioner är det betydligt svårare att bibehålla autenticismen, som vid en ledningsövning där flera aktörer är spelade. Scenariot är fiktivt för att efterlikna verkligheten och flera aktörer spelas av övningsledningen, till exempel polisen eller representanten från Länsstyrelsen som spelas av övningsledningen utan erfarenhet från den autentiska verksamheten. Trots att alla gör sitt bästa för att efterlikna en verklig situation är övningen en förenkling av situationen som personalen ska förbereda sig inför. Differensen mellan en autentisk situation och övningsförhållandet riskerar att skapa ett oönskat och snedvridet lärande för deltagande personal. Rutiner och regler utvärderas på felaktiga premisser vilket leder till att erfarenheterna som övningen skapade förlorar sitt värde. När begäret ”vinna” tillförs övningen ökar risken för att felaktiga metoder används för att nå övningsframgångar. Jag har identifierat fyra olika situationer som kan uppstå för att tillfredsställa begäret att vinna övningen: 1) Blå sida går utanför övningsområdet för att få taktiska fördelar. 2) Röd sida tar med extra utrustning för att få taktiska fördelar. 3) Förbandsinstruktör hjälper röd sida att få en taktisk fördel. 4) Övningsledningen intervenerar för att stoppa en rörelse för röd sida för att undvika en ofördelaktig situation.

Figur 2. Blå sida går utanför övningsområdet för att få taktiska fördelar

För att nå taktiska fördelar kan en sida välja att gå utanför övningsområdet. Det kan initialt verka som en listig manöver (krigslist). Samtidigt skapar rörelsen en orättvis lärsituation när en part följer övningsbestämmelserna och en annan part väljer att avvika från dem. De metoder och rutiner som inte fungerar i den ojämnbördiga situationen riskerar att omarbetas på felaktiga grunder. Om krigslisten belönas av övningsledning sänder det också signaler till övriga deltagare att det är något positivt och accepterat att bryta mot övningsbestämmelserna.

Figur 3. Röd sida tar med extra utrustning för att få taktiska fördelar
Ett annat exempel är när en sida väljer att ta med sig materiel som inte ingår i förband, som exempelvis extra fordon, elverk eller reservdelar. Enheten får en annan förmåga och tillskansar sig erfarenheter som inte är giltiga i en autentisk situation (samtidigt som, kanske?) erfarenheterna riskerar att ligga till grund för det fortsatta arbetet. Men vad är erfarenheterna värda?

Figur 4. Förbandsinstruktör hjälper röd sida att få en taktisk fördel
Ytterligare ett sätt att tillskansa sig en taktisk fördel är genom förbandsinstruktörerna. En part får information om den andra partens position genom exempelvis det digitala uppföljningssystemet. Informationen kan även spridas genom ledande frågor. Ska du verkligen vara här? Ska stridsställningen vara riktad åt det här hållet när fienden kommer därifrån? Förbandsinstruktörerna intervenerar i verksamheten och skapar orättvisa förutsättningar. Samtidigt försvåras lärandet av vilka metoder och rutiner som fungerar och vilka som inte fungerar. Vilka erfarenheter kan förbanden ta med sig hem efter övningen?

Figur 5. Övningsledningen intervenerar för att stoppa en rörelse för röd sida för att undvika en ofördelaktig situation
Slutligen kan övningsledningen intervenera i övningen när en sida blir för aggressiv eller får för stora framgångar. Det kan ske genom att övningsledningen spelar in en minering som inte existerat tidigare. Dels tar övningsledningen ett arbetsmiljöansvar för det som sker i den aktuella rörelsen, samtidigt som lärandet omintetgörs. Den planering och kommunikation som eventuellt kunde fallera förblir intakt och bristerna förblir okända för enheten.

Utöver exemplen finns det alltid en risk att deltagare utför olika manipulationer av simulatorerna för att nå taktiska fördelar. Det kan ske till exempel genom att montera utrustningen slarvigt eller medveten nedsmutsning av prismor. Det bakomliggande syftet kan vara att förskansa sig själv fördelar i syfte att vinna striden. Lärandet blir underordnat fixeringen på att vinna. 

En dubbelsidig övning består av minst två deltagande parter, röd sida och blå sida. Utöver deltagarna finns en övningsledning som är delaktig i övningen. Den lärandesituation som uppstår under den dubbelsidiga övningen består av många interaktioner. Röd och blå sida turas om att vara varandras lärare och elev. Blå sidas agerande ska utbilda röd sida i hur striden ska genomföras och tvärtom. Samtidigt är både blå och röd sida lärare för övningsledning och tvärtom.

Figur 6. Lärandeinteraktioner under en dubbelsidig övning
Figur 6 illustrera hur olika interaktioner påverkar de olika parternas lärandemiljö under en dubbelsidig övning. Röd och blå sida är varandras lärare när de interagerar med varandra. När en enhet deltar i en dubbelsidig övning har alla deltagare ett ansvar att utbilda motparten för att vi som helhet ska bli bättre. Samtidigt är övningsledningen lärare och elev i den dubbelsidiga övningen, övningsledningens interventioner blir lärtillfällen för deltagarna och reaktionerna blir lärtillfällen för övningsledningen.

Utformningen av övningen stimulerar begäret att vinna vilket möjliggörs av simulatorerna. Övningsutformningen skapar två konfliktande motiv, vinna och lära. När simulatorerna används i övningen tillförs ett värde till, att lösa uppgiften. Värdet blir möjlighetsskapande för olika initiativ och handlingar. Kombinationen gör det möjligt för deltagarna att omsätta abstrakta tankar till konkreta åtgärder. Det som blir viktigt är övningsresultatet, vem blev övningens vinnare och förlorare. Genom att kartlägga övningen med hjälp av aktivitetsteori kan motsättningarna förstås. Övningsresultatet formar aktiviteterna som ingår i övningen och verktyg, regler och befattningar som inte stödjer skapandet av övningsresultatet upplevs hindrande. Motiven vinna och lära samverkar med simulatorerna när de används i tävlingsformen (dubbelsidig övning). För att neutralisera hindrande aktiviteter använder övningsdeltagare frasen ”kriget krav”. Genom att rättfärdiga beslut med ”krigets krav” kan fokus ändras från misstaget eller säkerhetsbristen till den egenkonstruerade livsnödvändigheten. Frasen ”krigets krav” kan även indikera att soldater och officerare hamnat i ”gamer mode”, ett tillstånd där deltagande personal lever sig in i övning vilket medför att det fiktiva scenariot blir viktigare än världen utanför scenariot; ”Varför är du här och inspekterar säkerhet när det är krig?”. Men det kan även innebära att deltagare hamnar i handgemäng med motparten för att uppnå den taktiska övningsuppgiften. När deltagarna blir överraskade i scenariot agerar de utefter inlärda handlingslogiker. 

» Officerare säger ofta att de vill öva realistiskt men vid större dubbelsidiga övningar verkar de inte vilja ha autenticism. «

Den dubbelsidiga övningen är ett fantastiskt lärandeverktyg och följer till del den vetenskapliga forskningen bakom interventioner. Övningen har alla förutsättningar att skapa beteenden som är viktiga och goda. Det ställer också krav på oss att introducera rätt förutsättningar i övningen och premiera de åtgärder som leder fram till det vi efterfrågar. Officerare säger ofta att de vill öva realistiskt men vid större dubbelsidiga övningar verkar de inte vilja ha autenticism. Vissa områden exkluderas och genomförs innan övningen, de tonas ner eller genomförs inte alls som till exempel arbetsmiljö, elsäkerhet, brandsäkerhet, logistik, indirekt eld, markägarkontakter, miljö, personalhantering, vakanser med mera. Vilket lärande skapas av att förband lär sig manövrera och strida i en icke autentisk situation?  Det medför en stor risk för deltagande enheter. När den autentiska stridssituationen uppstår vet vi inte om våra taktiska kunskaper är tillämpbara. Att lära om något som blivit fel är ofta en svår och tidskrävande process. Våra kunskaper som skapats genom flera år av återkommande övningar kommer inte vara möjliga att radera eller förändra med en kort kurs innan den verkliga striden. Förmågan att reflektera över vad vi gör under övningar blir viktig först när vi är medvetna om vad det är för kunskap och beteende vi vill skapa. 

Utifrån mina observationer finns det en funktion som i dag har bäst förutsättningar för ett autentiskt lärande, nämligen övningsledningen. Genom planeringen och genomförandet av övningen kan övningsledningen om den reflekterar över vad de har genomfört, skapa goda möjligheter till lärande. Men det goda lärandet som finns borde inte kastas bort på övningsledning utan istället omhändertas av en autentisk stab, till exempel en stridskrafts- eller brigadstab. Övningsledningen skulle kunna ersättas med en autentisk stab som genomför planeringen och sedan följer upp hur planen faktiskt utfördes av övningsdeltagarna. 

martin.schuler@fhs.se
Martin Schüler, major och disputerade nyligen med en avhandling om säkerhetsklimat och lärande i Försvarsmakten.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post
I våras tecknade Försvarets materielverk, FMV, avtal med finska Sako om leverans av nya eldhandvapen. Första leveransen till FMV sker vid årsskiftet och tidigt nästa vår påbörjas truppförsök med självskyddsvapen i kaliber 5,56 på förband. ”Just nu är det inga förseningar i leveranserna av vapen”, säger Anders Östberg, projektledare för eldhandvapen på FMV.
Automatkarbin kaliber 5,56x45. Foto: Sako

Försvarsmakten har länge haft behov av att modernisera sina eldhandvapen. I april tecknade Försvarets materielverk, FMV, ett ramavtal med den finska leverantören Sako om eldhandvapen. Avtalet tecknades gemensamt med Finland och omfattar automatkarbin i kaliber 5,56 och 7,62, skarpskyttegevär och prickskyttegevär. De nya vapnen ska bland annat ersätta dagens automatkarbin 4 och 5, AK 4, AK 5, och prickskyttegevär 90, Psg 90.

Vad är det senaste i projektet?

– Just nu pågår den verifiering som vi har krävt och som vi alltid kräver av leverantörer. Vi vill se att Sako kan uppvisa att alla tester är gjorda, helst från ett oberoende institut. Det finns en Natostandard för hur prov ska gå till, det har vi kravställt och de ska visa att vapnen uppfyller den, säger Anders Östberg, projektledare för eldhandvapen, på Försvarets materielverk, FMV, och fortsätter:

– Sedan är det inte enbart Sako som är involverade i projektet, det finns andra leverantörer också, men Sako är först ut med tester. Nu pågår verifieringsskjutningar för att se att vapnen håller för de antal skott som vi har kravställt. Sedan tittar man på sådant som pipa, funktion och att vapnen inte får eldavbrott för ofta.

» De levererar mycket tidigare än planerat. Först får vi tio vapen till FMV vid årsskiftet och sedan 40 vapen till Markstridsskolan, som därefter ska ut på truppförsök. «

Enligt avtalet med Sako ska de leverera de första 200 vapnen den sista mars 2024. Men de kommer att leverera 50 vapen tidigare än så, berättar Anders Östberg.

– De levererar mycket tidigare än planerat. Först får vi tio vapen till FMV vid årsskiftet och sedan 40 vapen till Markstridsskolan, som därefter ska ut på truppförsök. De kommer att levereras under februari, så det är en positiv förändring. Det är självskyddsvapnet som är först ut. Just nu är det inga förseningar i leveranserna av vapen. Däremot finns det förseningar av tillbehör till främst prickskyttegeväret som en följd av omvärldsläget.

Tester kommer att genomföras för varje vapentyp, där sådant som kvalitet, ergonomi och hantering under varierande förhållanden testas. Testerna genomförs både av FMV:s testpersonal, Markstridsskolan och genom truppförsök på Försvarsmaktens förband.

– När vi får vapnen kommer vi att genomföra tester på FMV:s provplats för test och evaluering. Vi har valt ut ett antal prov som vi vill göra för att verifiera att det som leverantören säger är sant. Vi deltar i testerna som pågår hos Sako, men vill även göra egna tester. I samband med det kommer även Försvarsmakten att göra sin validering av sin systemmålsättning, säger Anders Östberg.

Vad innebär det?

– Systemmålsättning är Försvarsmaktens ”kravspecifikation” till FMV. Normalt sett ska det vara funktionskrav, det vill säga vad vill Försvarsmakten kunna göra med till exempel vapensystemet. Sedan ska FMV omsätta det till tekniska krav som skickas till leverantören. Validering av systemmålsättning genomförs av Markstridsskolan och startar i februari. Sedan går det ut ett mindre antal vapnen på truppförsök, som en del av FMV:s verifiering och Försvarsmaktens validering.

» Tidsplanen för införande av prickskyttegeväret i Försvarsmakten är försenat på grund av förseningar i leverans av tillbehör som en följd av omvärldsläget. För övriga vapen följer vi planen. «

Vilka vapen kommer Sako att leverera?

– Sako är leverantör av vapen; självskyddsvapen, automatkarbin, skarpskyttegevär och prickskyttegevär. Övriga delar och tillbehör kommer FMV att köpa in från olika leverantörer och sätta ihop systemet till Försvarsmakten, säger Anders Östberg och tillägger:

–  I projektet ingår också att köpa nytt automatgevär, där pågår det beställningsarbete just nu. När det gäller kulspruta och granatvapnen har vi inte kommit lika långt i arbetet än.

Har det blivit några justeringar i tidsplanen och i kontraktet?

– Tidplanen för införande av prickskyttegeväret i Försvarsmakten är försenat på grund av förseningar i leverans av tillbehör som en följd av omvärldsläget. För övriga vapen följer vi planen. Kontraktet med Sako går enligt plan och de levererar de första 50 vapnen tidigare än beställt. Sedan arbetas det med kontrakt, för sådant som bärväska, rem och skydd till kikarsikten med mera.

Hur ser det ut med Sakos kapacitet att producera de beställda vapnen?

– De har tillräcklig produktionskapacitet redan i dag för att möta våra behov, men de kommer att bygga ut sin fabrik ytterligare och utöka sin kapacitet de närmaste åren. Vi ska ha 7 500 vapen om året och det klarar de med nuvarande kapacitet. Finland har behov av stora volymer och andra länder är också sugna på att vara med. Därför behöver Sako utöka. Vi upplever inga problem med leveranstakten eller produktionskapaciteten. Vi håller tidsplanen.

» De har tillräcklig produktionskapacitet redan i dag för att möta våra behov, men de kommer att bygga ut sin fabrik ytterligare och utöka sin kapacitet de närmaste åren. «

Den 29 november meddelade Försvarsmakten att en införandeledare för eldhandvapen är utsedd. Överste Michael Carlén, chef för Fjärde brigaden, blir ansvarig för att leda arbetet med implementeringen i myndigheten. Detta är något som välkomnas av projektledaren Anders Östberg.

– Det är jättebra och välkommet. Vi har sett i andra materielprojekt att det behövs. Vi vill jobba parallellt i rask takt medan Sako levererar. Vi har sett i andra projekt att det går att korta förloppet med leveranser mellan FMV och Försvarsmakten.

Införandet i Försvarsmakten av nytt självskyddsvapen i kaliber 5,56 påbörjas 2024, vilket därmed innebär att det tidigareläggs med ett år. För prickskyttesystemet är införandet beräknat till 2025 och för automatkarbin i kaliber 7,62 är planen 2026.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post
Försvarets materielverk, FMV, har på uppdrag av Försvarsmakten anskaffat nya stridshjälmar. Leverantör är det kanadensiska företaget Galvion och första leverans till FMV sker första kvartalet 2024, skriver FMV i ett pressmeddelande.
Modellen är av typen Galvion Batlskin Caiman. Här med svenskt hjälmdok. Foto: FMV

Den nya hjälmmodellen är av typen Galvion Batlskin Caiman. ”Fördelarna med den nya hjälmen är flera. Förutom bättre ballistiskt skydd, så är den lättare och har ett storleksintervall som medger att den kommer passa alla användare med ökad komfort”, skriver FMV i ett pressmeddelande. Den nya hjälmen har också ett fast bildförstärkarfäste monterat på hjälmskalet.

Avropen görs mot ett ramavtal som upphandlats av Nato Support and Procurement Agency, NSPA. Utöver Sverige köper även Norge och Finland in hjälmen, enligt ett pressmeddelande från leverantören Galvion.

Den första ordern har lagts via Natos e-handelsportal Nato Logistic Stock Exchange, NLSE, skriver FMV. Förväntad leverans till FMV sker under första kvartalet 2024. Därtill har ytterligare en order lagts, med leverans under tredje och fjärde kvartalet 2024.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post
Elva procent av rekryterna har utsatts för någon form av ovälkommet beteende. Det visar årets utvärdering av värnpliktsutbildningen. Det finns också ett missnöje med den personliga utrustningen och många upplever att deras förväntningar på utbildningen inte infrias. Ändå får grundutbildningen överlag ett bra betyg.
52% av värnpliktiga har skadats under utbildningen, vilket är oförändrat från förra året. Grundutbildningen bedöms vara mer psykiskt än fysiskt ansträngande, med 9% av de svarande som upplever den som mycket fysiskt krävande jämfört med 19% som anser den vara mycket psykiskt påfrestande.

Varje år får värnpliktiga svara på en enkät när det närmar sig slutet på deras grundutbildning. I årets utvärdering av grundutbildningen, GU-enkäten, har de frågor som rör kränkande särbehandling förändrats.

Numera används samlingsbegreppet ovälkommet beteende i stället för den tidigare uppdelningen av kränkningar, trakasserier och diskriminering. I GU-enkäten 2022 svarade 24 procent att de utsatts för kränkningar medan 6 procent uppgav att de drabbats av diskriminering eller trakasserier.

Enligt årets GU-enkät är det elva procent som utsatts för någon form av ovälkommet beteende. Samtidigt har den andel av de drabbade som utsatts för sexuella trakasserier ökat, från 12 procent 2022 till 22 procent i år. I en majoritet av fallen (82 procent) är det en värnpliktig eller ett värnpliktigt befäl som står bakom handlingen medan det i 36 procent av fallen är anställda befäl. Fler svarsalternativ var möjliga. Kvinnor uppger oftare än män att de utsatts för ovälkommet beteende, 23 respektive 7 procent.

– Vi har inte analyserat svaren om ovälkommet beteende på djupet ännu, men vi tror att det kan bli en ännu större utmaning framöver. När fler pliktas in fast de egentligen inte vill göra värnplikten kan den här sortens problem öka, säger Alice Nilsson, ordförande i Pliktrådet.

» Detta har lett till ett omfattande missnöje hos oss officersaspiranter. Vi känner oss lurade och är besvikna över att Försvarsmakten inte håller ingångna avtal. «

Andelen värnpliktiga som råkat ut för skador under utbildningen ligger på 52 procent, vilket är samma nivå som förra året. Samtidigt upplevs grundutbildningen som mer psykiskt än fysiskt påfrestande och 9 procent ansåg att den var mycket fysiskt krävande medan 19 procent upplevde den som mycket psykiskt krävande.

– Värnpliktsutbildningen är både psykiskt och fysiskt krävande och att folk skadar sig är inte konstigt. Vår uppfattning är att många ute på förbanden gör ett bra jobb med belastningstrappor och individuella uppföljningar av personer som har lite sämre fysiska förutsättningar, säger Alice Nilsson.

På frågan om den personliga utrustningen uppfattas som ändamålsenlig ger 27 procent lägsta eller näst lägsta betyg på en femgradig skala. Kvinnorna är något mer besvikna på utrustningen än männen och bland rapportens frisvar är ”Bättre utrustning/material/Anpassa utrustning för tjejer/alla kroppstyper”, de vanligaste svaren.

– Vi är inte alls förvånade. Vi vet att det finns stora brister i allt från underkläder för kvinnor till hjälmar som inte fungerar och kroppsskydd som skaver. Personlig utrustning är ett av Pliktrådets prioriterade arbetsområden, säger Alice Nilsson.  

Huruvida befattningsutbildningen stämde överens med de värnpliktigas förväntningar inför utbildningen, fick medelvärdet 2,7 av 5. Det var något lägre än året innan då motsvarande siffra var 2,9.

– Till stor del beror det på otillräcklig information eller på att information saknas. Får man inte veta något om vad befattningen innebär målar man kanske själv upp en bild av hur det kommer att vara, men som inte stämmer överens med verkligheten. Något man ofta missar att informera om är att veckor eller månader av utbildningen kommer att genomföras på annan ort. Det är ett typexempel på bristande information, säger Alice Nilsson.

Det samlade helhetsomdömet av utbildningen fick medelvärdet 3,8, vilket är i nivå med resultaten i föregående års GU-enkät. Befälens ledarskap fick 3,9 i medelvärde. Hälften av de värnpliktiga har ambitionen att fortsätta sin tjänstgöring i Försvarsmakten i någon form efter avslutad grundutbildning. De flesta vill jobba som soldater, varav 27 procent som kontinuerligt tjänstgörande och 11 procent som tidvis tjänstgörande. Tre procent tänker söka Officersprogrammet och två procent vill gå vidare som specialistofficerare.

Årets GU-enkät omfattar värnpliktskullen 2022–2023. Totalt svarade 4.103 individer på enkäten vilket är en svarsfrekvens på 84 procent. 76 procent av de svarande är män och 24 procent kvinnor. De flesta, 93 procent, är i åldrarna 19–21 år.

Officerstidningen inväntar en intervju med representant från Försvarsmakten om GU-enkäten.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Observera att du även behöver klicka på godkänningslänken i det bekräftelsemeddelande som kommer att skickas till din e-postadress för att slutföra prenumerationen. Vänligen kontrollera din skräppostmapp om du inte har mottagit bekräftelsemeddelandet efter att ha registrerat dig.