Vad lär vi oss på våra övningar? Är det verkligen det vi tror att vi lär oss när vi övar våra förband och använder dubbelsidiga övningar för att utveckla vår förmåga till strid? Eller är det något helt annat? Denna artikel är ett ”snap-shot” från forskning om hur svenska markförband övar. Försvarsmakter runt om i världen använder sig av dubbelsidiga övningar, något som enligt Martin van Crevalds bok – Wargames – har en lång historia. Dubbelsidiga övningar kan spåras tillbaka till långt innan 1600-talet, men dagens moderna övningar introducerades i början på åttiotalet när simulatorer kunde monteras på övningsdeltagarna. Ett syfte som framkommer i van Crevalds bok är att dubbelsidiga övningar ska förbereda soldater och officerare för krig. Dubbelsidiga övningar är den enda existerande formen där förband kan möta och uppleva osäkerhet i stor skala. Det finns en tro på att dagens övningar är verklighetsliknade simuleringar, ett pedagogiskt verktyg som sätter lärandet i fokus. Men det finns en risk att det uppstår en motsättning mellan att vinna och att lära; det är två olika logiker som krockar – göra och reflektera.
Invävt i designen finns det en dysfunktionalitet med flera välkända problem med dubbelsida övningar som: 1) Avsaknaden av autentisitet vilket bidrar till ett felaktigt lärande. 2) Deltagare blir mer intresserade av att vinna övningen än att lära sig utföra det militära arbetet. 3) Svårigheten med att efterlikna stressen som finns i en autentisk situation. 4) Deltagare begränsas av övningsregler som inte finns i en verklig situation. Sammantaget kan detta leda till inbyggda snedvridningar och felaktiga lärandesituationer med dubbelsidiga övningar.
För att visualisera övningsproblematiken skapade vi en konceptuell modell över hur verkliga förhållanden och övningsförhållande skapar inlärningsproblem.
Figur 1. Övningens svårighetsgrad
En övning med konkreta uppgifter och få interaktioner är enklare att genomföra autentiskt. Exempelvis är det enkelt att öva på att byta en glödlampa i ett kontor, jag kan kontrollera och genomföra alla momenten autentiskt. Genom att tillföra abstrakta uppgifter med många interaktioner är det betydligt svårare att bibehålla autenticismen, som vid en ledningsövning där flera aktörer är spelade. Scenariot är fiktivt för att efterlikna verkligheten och flera aktörer spelas av övningsledningen, till exempel polisen eller representanten från Länsstyrelsen som spelas av övningsledningen utan erfarenhet från den autentiska verksamheten. Trots att alla gör sitt bästa för att efterlikna en verklig situation är övningen en förenkling av situationen som personalen ska förbereda sig inför. Differensen mellan en autentisk situation och övningsförhållandet riskerar att skapa ett oönskat och snedvridet lärande för deltagande personal. Rutiner och regler utvärderas på felaktiga premisser vilket leder till att erfarenheterna som övningen skapade förlorar sitt värde. När begäret ”vinna” tillförs övningen ökar risken för att felaktiga metoder används för att nå övningsframgångar. Jag har identifierat fyra olika situationer som kan uppstå för att tillfredsställa begäret att vinna övningen: 1) Blå sida går utanför övningsområdet för att få taktiska fördelar. 2) Röd sida tar med extra utrustning för att få taktiska fördelar. 3) Förbandsinstruktör hjälper röd sida att få en taktisk fördel. 4) Övningsledningen intervenerar för att stoppa en rörelse för röd sida för att undvika en ofördelaktig situation.
Figur 2. Blå sida går utanför övningsområdet för att få taktiska fördelar
För att nå taktiska fördelar kan en sida välja att gå utanför övningsområdet. Det kan initialt verka som en listig manöver (krigslist). Samtidigt skapar rörelsen en orättvis lärsituation när en part följer övningsbestämmelserna och en annan part väljer att avvika från dem. De metoder och rutiner som inte fungerar i den ojämnbördiga situationen riskerar att omarbetas på felaktiga grunder. Om krigslisten belönas av övningsledning sänder det också signaler till övriga deltagare att det är något positivt och accepterat att bryta mot övningsbestämmelserna.
Figur 3. Röd sida tar med extra utrustning för att få taktiska fördelar
Ett annat exempel är när en sida väljer att ta med sig materiel som inte ingår i förband, som exempelvis extra fordon, elverk eller reservdelar. Enheten får en annan förmåga och tillskansar sig erfarenheter som inte är giltiga i en autentisk situation (samtidigt som, kanske?) erfarenheterna riskerar att ligga till grund för det fortsatta arbetet. Men vad är erfarenheterna värda?
Figur 4. Förbandsinstruktör hjälper röd sida att få en taktisk fördel
Ytterligare ett sätt att tillskansa sig en taktisk fördel är genom förbandsinstruktörerna. En part får information om den andra partens position genom exempelvis det digitala uppföljningssystemet. Informationen kan även spridas genom ledande frågor. Ska du verkligen vara här? Ska stridsställningen vara riktad åt det här hållet när fienden kommer därifrån? Förbandsinstruktörerna intervenerar i verksamheten och skapar orättvisa förutsättningar. Samtidigt försvåras lärandet av vilka metoder och rutiner som fungerar och vilka som inte fungerar. Vilka erfarenheter kan förbanden ta med sig hem efter övningen?
Figur 5. Övningsledningen intervenerar för att stoppa en rörelse för röd sida för att undvika en ofördelaktig situation
Slutligen kan övningsledningen intervenera i övningen när en sida blir för aggressiv eller får för stora framgångar. Det kan ske genom att övningsledningen spelar in en minering som inte existerat tidigare. Dels tar övningsledningen ett arbetsmiljöansvar för det som sker i den aktuella rörelsen, samtidigt som lärandet omintetgörs. Den planering och kommunikation som eventuellt kunde fallera förblir intakt och bristerna förblir okända för enheten.
Utöver exemplen finns det alltid en risk att deltagare utför olika manipulationer av simulatorerna för att nå taktiska fördelar. Det kan ske till exempel genom att montera utrustningen slarvigt eller medveten nedsmutsning av prismor. Det bakomliggande syftet kan vara att förskansa sig själv fördelar i syfte att vinna striden. Lärandet blir underordnat fixeringen på att vinna.
En dubbelsidig övning består av minst två deltagande parter, röd sida och blå sida. Utöver deltagarna finns en övningsledning som är delaktig i övningen. Den lärandesituation som uppstår under den dubbelsidiga övningen består av många interaktioner. Röd och blå sida turas om att vara varandras lärare och elev. Blå sidas agerande ska utbilda röd sida i hur striden ska genomföras och tvärtom. Samtidigt är både blå och röd sida lärare för övningsledning och tvärtom.
Figur 6. Lärandeinteraktioner under en dubbelsidig övning
Figur 6 illustrera hur olika interaktioner påverkar de olika parternas lärandemiljö under en dubbelsidig övning. Röd och blå sida är varandras lärare när de interagerar med varandra. När en enhet deltar i en dubbelsidig övning har alla deltagare ett ansvar att utbilda motparten för att vi som helhet ska bli bättre. Samtidigt är övningsledningen lärare och elev i den dubbelsidiga övningen, övningsledningens interventioner blir lärtillfällen för deltagarna och reaktionerna blir lärtillfällen för övningsledningen.
Utformningen av övningen stimulerar begäret att vinna vilket möjliggörs av simulatorerna. Övningsutformningen skapar två konfliktande motiv, vinna och lära. När simulatorerna används i övningen tillförs ett värde till, att lösa uppgiften. Värdet blir möjlighetsskapande för olika initiativ och handlingar. Kombinationen gör det möjligt för deltagarna att omsätta abstrakta tankar till konkreta åtgärder. Det som blir viktigt är övningsresultatet, vem blev övningens vinnare och förlorare. Genom att kartlägga övningen med hjälp av aktivitetsteori kan motsättningarna förstås. Övningsresultatet formar aktiviteterna som ingår i övningen och verktyg, regler och befattningar som inte stödjer skapandet av övningsresultatet upplevs hindrande. Motiven vinna och lära samverkar med simulatorerna när de används i tävlingsformen (dubbelsidig övning). För att neutralisera hindrande aktiviteter använder övningsdeltagare frasen ”kriget krav”. Genom att rättfärdiga beslut med ”krigets krav” kan fokus ändras från misstaget eller säkerhetsbristen till den egenkonstruerade livsnödvändigheten. Frasen ”krigets krav” kan även indikera att soldater och officerare hamnat i ”gamer mode”, ett tillstånd där deltagande personal lever sig in i övning vilket medför att det fiktiva scenariot blir viktigare än världen utanför scenariot; ”Varför är du här och inspekterar säkerhet när det är krig?”. Men det kan även innebära att deltagare hamnar i handgemäng med motparten för att uppnå den taktiska övningsuppgiften. När deltagarna blir överraskade i scenariot agerar de utefter inlärda handlingslogiker.
» Officerare säger ofta att de vill öva realistiskt men vid större dubbelsidiga övningar verkar de inte vilja ha autenticism. «
Den dubbelsidiga övningen är ett fantastiskt lärandeverktyg och följer till del den vetenskapliga forskningen bakom interventioner. Övningen har alla förutsättningar att skapa beteenden som är viktiga och goda. Det ställer också krav på oss att introducera rätt förutsättningar i övningen och premiera de åtgärder som leder fram till det vi efterfrågar. Officerare säger ofta att de vill öva realistiskt men vid större dubbelsidiga övningar verkar de inte vilja ha autenticism. Vissa områden exkluderas och genomförs innan övningen, de tonas ner eller genomförs inte alls som till exempel arbetsmiljö, elsäkerhet, brandsäkerhet, logistik, indirekt eld, markägarkontakter, miljö, personalhantering, vakanser med mera. Vilket lärande skapas av att förband lär sig manövrera och strida i en icke autentisk situation? Det medför en stor risk för deltagande enheter. När den autentiska stridssituationen uppstår vet vi inte om våra taktiska kunskaper är tillämpbara. Att lära om något som blivit fel är ofta en svår och tidskrävande process. Våra kunskaper som skapats genom flera år av återkommande övningar kommer inte vara möjliga att radera eller förändra med en kort kurs innan den verkliga striden. Förmågan att reflektera över vad vi gör under övningar blir viktig först när vi är medvetna om vad det är för kunskap och beteende vi vill skapa.
Utifrån mina observationer finns det en funktion som i dag har bäst förutsättningar för ett autentiskt lärande, nämligen övningsledningen. Genom planeringen och genomförandet av övningen kan övningsledningen om den reflekterar över vad de har genomfört, skapa goda möjligheter till lärande. Men det goda lärandet som finns borde inte kastas bort på övningsledning utan istället omhändertas av en autentisk stab, till exempel en stridskrafts- eller brigadstab. Övningsledningen skulle kunna ersättas med en autentisk stab som genomför planeringen och sedan följer upp hur planen faktiskt utfördes av övningsdeltagarna.
