Senast publicerat
Senast publicerat:

Efter åtgärder på Flygskolan – införandet av SK 40 återupptas

Nyrekryteringar har lett till att arbetsmiljön på Flygskolan i Linköping förbättrats och deltagandet i införandet av det nya skolflygsystemet SK 40 har återupptagits. Det uppger chefen för Luftstridsskolan, överste Anna Siverstig.

Linda Sundgren
Jonas Holmberg/Försvarsmakten
De senaste månaderna har Flygskolan vidtagit åtgärder för att minska arbetsbördan hos personalen och nya medarbetare har rekryterats.

Den 12 april fattades beslut om att verksamhet som inte var direkt kopplad till Flygskolans kärnuppgift – den pågående flygutbildningen av pilotelever – skulle avbrytas med omedelbar verkan, något som Officerstidningen rapporterat om under våren. Bland annat stoppades Flygskolans deltagande i införandet av skolflygsystemet SK 40 och man drog sig ur Försvarsmaktens flygdag på Helikopterflottiljen i Linköping, ett evenemang som sedermera ställdes in helt efter flygvapenchefens bedömning att det osäkra omvärldsläget krävde omprioriteringar.

Orsaken till problemen på Flygskolan var, enligt överste Anna Siverstig, en alltför hög arbetsbelastning på grund av införandet av SK 40 samtidigt som nuvarande utbildningssystem skulle göras om och det gamla skolflygplanet SK 60 avvecklas, och den tunga arbetsbördan ledde till att chefer sjukskrev sig.

Liknande läsning:

» Vi har tydliggjort att införandet av SK 40 är en flygvapenangelägenhet, inte bara en uppgift för Flygskolan. «

Men de senaste månaderna har åtgärder vidtagits för att minska arbetsbördan och nya medarbetare har rekryterats. Enligt Anna Siverstig har det gett positiva resultat och den pausade verksamheten har återupptagits, men med markeringen att införandet av SK 40 är ett delat ansvar. 

– Vi har tydliggjort att införandet av SK 40 är en flygvapenangelägenhet, inte bara en uppgift för Flygskolan. Flygskolan har genomfört de första flygningarna med SK 40 i flygvapnets regi och arbetet med skolflygplanet fortsätter, skriver Anna Siverstig i ett mejl till Officerstidningen.

De nya tjänster som tillkommit är administratörsbefattningar. Dessutom ska Flygskolans ledning utökas.  

» Flygvapnet har gemensamt, på alla ledningsnivåer, tagit fram en åtgärdsplan vilket gjort att läget förbättrats. «

– Tidigare har chefen för Flygskolan även varit lokal flygchef, men genom att det blir två separata tjänster den 1 september så kan den lokala flygchefen fokusera på införandet av SK 40 och avvecklingen av SK 60, skriver Anna Siverstig vidare och fortsätter:

— Flygvapnet har gemensamt, på alla ledningsnivåer, tagit fram en åtgärdsplan vilket gjort att läget förbättrats. Några av delarna är redan på plats och andra delar är på väg. Jag känner att vi nu gett möjlighet för Flygskolan att göra sitt jobb och att personalen kan ha en rimlig arbetsbelastning. Vi har en stabil plan för framtiden, skriver Anna Siverstig.

Flygskolan utbildar alla stridspiloter, helikopterpiloter och transportpiloter i Försvarsmakten. Den är en av fyra flygvapengemensamma skolor och är en del av Luftstridsskolan.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "Jag anser att utbildningen kräver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning", skriver insändarskribenten.

    Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten.

    Efter att precis ha avslutat min värnplikt ryckte jag in på Officersprogrammet (OP) 2025 och visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig. Visserligen hade jag genomfört min värnplikt som logistikgruppchef, men trots det anser jag inte att jag var redo för de krav jag upplever utbildningen ställer på mig. En genomförd värnplikt var inte nog för att ge mig den kunskap jag behöver för att utvecklas optimalt på Officersprogrammet. Jag anser att utbildningen kräver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning.

    Fördelen med OP är kadetternas många tidigare erfarenheter. Detta innebär att man kan lära av varandra och knyta viktiga kontakter inom Försvarsmaktens många funktioner. Dock är detta även en nackdel när utbildningen är standardiserad och är starkt formad efter arméns stridande förband.

    Varje officer i Försvarsmakten måste kunna strida och leda strid, men för att uppnå detta krävs att kadetterna har en gemensam lägstanivå som är känd av befälslaget. En känd lägstanivå medför att utbildningen kan fokusera mer på att utveckla kadetternas ledarskap i strid, än att kadetterna skall behöva jaga i kapp sina kollegor som har mer stridsvana.

    Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande

    För många som tidigare har arbetat med någon av arméns funktioner, såsom underhåll, ledning eller fältarbete, är markstridsförmågan i min mening skrämmande låg. Detta inkluderar inte de andra vapengrenarna, vars genomsnittsförmåga troligtvis är ännu sämre. Eftersom väpnad strid i mångt och mycket är Försvarsmaktens huvuduppgift, krävs att kadetterna hanterar grunderna innan övrig utbildning kan staplas ovanpå.

    Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande, och det känns enligt mig som att bataljonen stoppar huvudet i sanden och ignorerar problemet. Trots detta uttrycker befälslaget ett missnöje över den låga utbildningsnivån. En kortare repetitionsutbildning på cirka en månad med fokus på att strida och leda strid, hade enligt mig löst många av de ovannämnda problemen.

    I samband med mitt inryck tilldelades Försvarsmakten blott två veckor att förbereda kadetterna för utbildningen samt att kontrollera kadetternas fysiska förutsättningar. Inrycksveckorna borde utan större förhinder för Försvarshögskolans planering kunna förlängas med ett par veckor. De kadetter som tidigare varit anställda som GSS/K kan eventuellt möta en sådan utbildning med skepsis, då den kan för den erfarne te sig överflödig.

    En repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå 

    Dock är en sådan utbildning vital för de som antingen varit civila och behöver skaka av sig rosten, eller haft en mestadels ickestridande funktionsbefattning under värnplikten. Detta hade möjliggjort att kadetterna med mindre erfarenhet inte behöver oroa sig för att deras tidigare erfarenheter är otillräckliga för att ta tillvara på utbildningen till fullo.

    Sammanfattningsvis anser jag att en repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå som gör det lättare för befälslaget att utgå från. Utbildningen hade även gett kadetterna lika villkor inför utbildningens krav inom markstrid och tagit bort kadetternas behov av att jaga i kapp sina kollegor.

    Slutligen hade en sådan repitionsutbildning möjliggjort att kadetterna inte behöver oroa sig för att otillräcklig kunskap inom en arméfärgad utbildning begränsar deras möjlighet till personlig ledarskapsutveckling.

    Kadett R

    Ur arkivet: