Aktuellt

Flygsäkerhet, Helikopter

Kraftiga stötar lämnas utan åtgärd

På 20 år har sex fall av statiska urladdningar i Försvarsmaktens helikopterverksamhet rapporterats. Det senaste inträffade i januari då en besättningsman fick en kraftig stöt på läppen av hjälmmikrofonen. Flygstaben meddelar att de inte planerar några åtgärder med anledning av det inträffade.

Text: Linda Sundgren
Foto: Mats Nyström, Försvarsmakten

2019-03-19

Att det finns risk att drabbas av statiska urladdningar inom helikopterverksamheten är allmänt känt bland Försvarsmaktens flygande besättningar. De senaste 20 åren har sex fall av statiska urladdningar rapporterats, det senaste inträffade i januari då en besättningsman fick en rejäl stöt på läppen av mikrofonen i hjälmen. Händelsen lades in i Prio, men något beslut om åtgärder har inte fattats, varken av ansvariga chefer lokalt eller på Flygstaben i Uppsala.

– Vi vill inte spekulera i det som skedde och huruvida det kan hända igen. Men vi är en lärande organisation och det är bra att sådant här rapporteras, säger Flygstabens kommunikationschef, Louise Levin.

» Att drabbas av en statisk urladdning är väldigt obehagligt. «

Det som skedde i januari inträffade under en flygning med stängda dörrar. Övriga fem inrapporterade fall har drabbat vinschoperatörer i samband med vinschning mot fartyg. För att förhindra att statiska urladdningar går upp i vinschlinan och slår mot ytbärgare eller vinschoperatör, finns en jordningskabel fäst i vinschlinan. Jordningskabeln släpps ner i fartygsdäcket eller vattnet, innan linan som vinschoperatören är fäst i når underlaget, för att fånga upp den statiska elektriciteten. Men metoden ger inget 100-procentigt skydd mot urladdningar som kan dyka upp i stort sett när som helst under en vinschoperation.

– Att drabbas av en statisk urladdning är väldigt obehagligt. Det gjorde fruktansvärt ont och vi fick avbryta övningen, säger Lars Nilsson, flygsäkerhetsofficer på helikopterskvadronen i Ronneby som själv fick två kraftiga urladdningar i ena örat vid en vinschövning 2001.

Lars Nilsson är övertygad om att det inträffat fler incidenter med urladdningar genom åren än de som har rapporterats. Den teorin får stöd i FM:s avvikelserapporteringssystem där man efter händelsen i januari hänvisar till tidigare incidenter med helikopter 14, utan att några sådana syns i Prio.

– Jag har hört talas om fler händelser än de som finns inrapporterade. Varför man inte alltid rapporterar vet jag inte, men kanske kan det bero på att man tycker att det ändå inte gör någon skillnad, säger han.

Vilka fysiska men en statisk urladdning kan ge är oklart. Enligt forskare som Officerstidningen varit i kontakt med saknas vetenskapliga undersökningar på området.

Efter flera incidenter längre tillbaka i tiden införde Försvarsmakten en särskild jordningsmanschett som helikopterbesättningarna skulle bära för att hindra urladdningar att slå mot kroppen. Men jordningsmanschetten är inte i bruk längre.

– Den togs fram till helikopter 4-systemet och vi har inga planer på att återinföra den, säger Louise Levin på Flygstaben.

Fakta

Olyckor med statiska urladdningar på helikopter mellan 1999 och 2019

2000: Vid en vinschövning med helikopter 4B, fattade en besättningsman tag om styrlinan innan den var jordad och fick en statisk urladdning. Samtidigt fick färdmekanikern samma urladdning från styrlinan via midjan in i helikopterskrovet beroende på att denne lutade sig mot dörrkanten. Urladdningen tros kunna ha gått genom interfonsystemet (internkommunikation) om inte färdmekanikern hade jordat sig i skrovet.

2001: En vinschoperatör på helikopter 4B fick en statisk urladdning när han tog tag i styrlinan i samband med att en vinschning skulle avbrytas. Operatören fick flera stötar i båda öronen.

2001: En färdmekaniker på helikopter 10A fick statiska urladdningar i öronen från hörselkåpan efter kontakt med vinschvajern.

2005: En färdmekaniker på helikopter 4B fick en kraftig statisk urladdning på höger öra i samband med vinschning. Vid urladdningen upplevde även spanaren en stöt i båda fötterna genom radarstativet. Dessutom blev det störningar på interfonsystemet.

2014: En vinschövning på helikopter 15B fick avbrytas sedan vinschoperatören drabbats av två rejäla urladdningar genom styrlinan. När vinschvajern sedan skulle tas in i helikoptern fick vinschoperatören ytterligare en kraftig stöt. Risk för personskador liksom skador på elektronisk utrustning konstaterades i den efterföljande diskussionen.

2019: En besättningsman på helikopter 14 fick en kraftig stöt på läppen av mikrofonen under flygning. Flygningen skedde med dörrarna stängda. I den efterföljande diskussionen konstaterades liknande problem på helikopter 14 i samband med vinschning. Några sådana händelser med helikopter 14 finns dock inte rapporterade i Prio.

Dela artikel:

Övningsledaren om Aurora 23: ”Bästa träningsmatchen för att kliva in som en trovärdig aktör i Nato”

Över 26 000 militärer deltar när hela Försvarsmakten tillsammans med 14 nationer och stora delar av totalförsvaret under tre veckor ska öva på att möta ett väpnat angrepp mot Sverige, i den största svenska militärövningen sedan kalla kriget. Att öva värdlandsstöd är mycket högt prioriterat, säger brigadgeneral Stefan Andersson, övningsledare för Aurora 23.

Text: Maria Widehed

2023-03-08

Övningen sker över hela Sverige, med en koncentration till de södra delarna inklusive Gotland. Berätta om innehållet!

– Scenariot bygger på att Sverige utsätts för påverkansoperationer och sabotage över hela landet, som övergår till militära angrepp. Under Aurora 23 kommer vi att skarpt öva hela kedjan, från enskilda förband till försvarsgrensstaberna och Försvarsstaben. Armén ska ha förmågan att leda brigader med en divisionsledning. Vi övar beredskapshöjning, mobilisering och offensiva anfall. Och framför allt ska vi kunna ge värdlandsstöd till andra nationer – vi ska ha resurser att ta in förband, eskortera och organisera dem i våra förband. En amerikansk marinkårsbataljon kommer hit via Norge, i Oskarshamn kommer vi att ta in mark- och luftvärnsförband från Finland samt ett brittiskt förband. Vi måste ha koll på havet, ett operativt moment är sjöfartsskydd för styrketillväxt från andra nationer, vi övar i såväl Östersjön som Västerhavet för att hålla Göteborgs hamn öppen. Vi ska skydda Gotland genom att nyttja förband från Polen och Storbritannien, säger brigadgeneral Stefan Andersson, övningsledare för Aurora 23.

När det stod klart att Aurora 20 fick skjutas fram på grund av pandemin beskrev du övningsledningens arbete som att ”lägga ner julsakerna i pappkartongen under ordnade former, väl medveten om att de ska fram igen. Då vet man var de ligger, de är hela, de är rena – man har gjort förberedelser så man kan kliva in i nästa jul”. Har det funkat?

– Ja, det mesta har bara varit att sätta i rullning igen, även om mycket har hänt sedan 2020. En fråga jag ofta får är om situationen i Ukraina, det försämrade säkerhetsläget och det faktum att vi är på väg in i alliansen Nato har förändrat övningen och där är svaret nej. De operativa övningsmålsättningarna är fortfarande att hålla en svensk nationell övning med internationellt deltagande, vi ska höja Försvarsmaktens förmåga att tillsammans med internationella partners och det civila samhället möta ett väpnat angrepp mot Sverige och genom detta öka totalförsvarsförmågan.

» Vi ska höja Försvarsmaktens förmåga att tillsammans med internationella partners och det civila samhället möta ett väpnat angrepp mot Sverige. «

Vad gör övningsledningen nu?

– Det är högt tempo. För några veckor sedan gick vi igenom varje enskilt dygn tillsammans med alla som har en uppgift. Vi har genomfört rekognoscering på plats och träffat representanter på Jönköpings flygplats där vi har ett omfattande civilmilitärt moment, vi åkte till Eksjö, Rinkaby, Ravlunda och Halmstad. Fokus under rekognosceringen har legat på verksamhetssäkerhet, mark och miljö, trafikreglering och vem som har ansvar för vilka övningsmoment. Vecka 11 håller vi en sista koordineringskonferens där respektive nation redovisar vad de bidrar med. Jag känner mig trygg i var vi står i planeringen, jag arbetar med otroligt erfarna officerare.

Är du orolig över något?

– Verksamhetssäkerheten är en helt central funktion som har stort fokus, men det finns alltid en oro att det ska hända någon olycka. En annan oro är att det med hänsyn till det säkerhetspolitiska läget vi har inte går att utesluta att man från rysk sida kommer anklaga oss för att eskalera ett redan dåligt säkerhetsläge. Övningen har dock varit känd under lång tid och i närtid kommer vi att tydligt notifiera denna övning, vara transparenta och visa att vi vill kommunicera. Samtidigt är det givetvis så att detta är den bästa träningsmatchen vi kan genomföra för att kliva in som en trovärdig aktör i Nato.

Du har nyligen kommit hem från ditt andra uppdrag i Mali, som chef över Minusma Sektor öst med placering i Gao. Vilka erfarenheter tar du med dig in i övningen?

– Vår krigföringsförmåga står på tre pelare; det konceptuella, de fysiska faktorerna och de moraliska. Under Aurora 23 kommer de moraliska aspekterna att belysas genom mikrosituationer som utmanar chefer på olika nivåer ända upp till divisionsstaben, som vid strid i bebyggelse där soldater och chefer konfronteras med svåra situationer. Jag har med mig mycket erfarenhet från min tid i Mali här, när de franska insatserna avbröts ökade jihadisternas handlingsfrihet, och därmed attacker, dramatiskt. Många situationer var svåra.

Övning Aurora 23 pågår mellan den 17 april och 11 maj.

Dela artikel:

Kompanichefen om räddningsinsatsen i Turkiet: ”Vi gjorde skillnad”

Försvarsmakten deltog nyligen i den svenska räddningsinsatsen i det jordbävningsdrabbade Turkiet. Officerstidningen har pratat med major Harald Glans, kompanichef för 1:a ammunitionsröjningskompaniet, som ledde insatsen på plats. "Vi gav allt och gjorde skillnad", säger han.

Text: Annica Ögren
Foto: Joel Thungren/Försvarsmakten.

2023-03-05

”Du behöver komma till jobbet. Ta med dig pass och kläder för en vecka”.

Det var sent på tisdagskvällen den 7 februari när chefen för Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum, Swedec, ringde till kompanichefen major Harald Glans, och ett knappt dygn efter den kraftiga jordbävningen hade inträffat i sydöstra Turkiet och norra Syrien.

Där och då gjorde Harald Glans inte kopplingen att det var dit han själv skulle vara på väg knappt två dygn senare.

– Just då var det oklart i vilket väderstreck jag skulle åka. Jag packade med mig varma kläder, men tänkte inte alls att det var till Turkiet vi skulle.

När C-17-planet lyfte från flygplatsen i Kallinge på torsdagskvällen samma vecka var totalt 24 personer från Swedec ombord, 16 flygbasjägare från Blekinge flygflottilj, F 17, en anställd stridsfotograf från Operativa kommunikationsförbandet och fem personer från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.

Tillsammans utgjorde de den svenska räddningsinsatsen som skickades ner för att hjälpa till att gräva fram människor som fastnat i rasmassorna. Ett beslut som fattades av regeringen efter att Turkiet utlyst den högsta nivån av nationellt undantagstillstånd och vädjat om internationell assistans. Harald Glans var kontingentschef och militär insatschef och operationen skedde under ledning av MSB, som ställt en stödbegäran till Försvarsmakten.

Major Harald Glans, kompanichef för 1:a ammunitionsröjningskompaniet, ledde Försvarsmaktens räddningsinsatsen i Turkiet.

”Swedec med vår avancerade sökförmåga och Flygbasjägarna med sina hundekipage har olika förmågor som kompletterade varandra på ett väldigt bra sätt, och det var häftigt att se hur väl det fungerade på plats”, säger Harald Glans.

Föregående

Nästa

Redan första dagen efter jordbävningen rapporterades det om tusentals döda och fastklämda. Siffran befarades stiga då tusentals flerfamiljshus låg i ruiner.

– När vi åkte var uppgiften fortfarande väldigt oklar och otydlig. Det vi visste var att vi skulle till ett katastrofområde men inte så mycket mer än så. Vi försökte skapa oss en bild genom media av hur det var på plats, och så vi packade för det, för överlevnad, säger Harald Glans till Officerstidningen.

» Det vi visste var att vi skulle till ett katastrofområde men inte så mycket mer än så. «

När vi pratar har det gått en dryg vecka sedan hans hemkomst och nästan tre veckor sedan han satte sig på planet i Kallinge tillsammans med personalen från Swedecs avancerade sökgrupper och Flygbasjägarna med sina hundekipage och avancerade sjukvårdsresurser.

De är specialister på att söka igenom byggnader och rasmassor och har kunskap i att förflytta sig i trånga utrymmen. Med i planet fanns även en lätt traumagrupp och ett mobilt medicinskt team.

– Man kan sammanfatta med att säga att det klart var lite spänt, dels på grund av relationen mellan Sverige och Turkiet, dels då vi åkte ner som militärer i uniform utan vapen. Tankar om vad skulle få se och vara med om där nere snurrade så klart i huvudet på oss alla när vi satt på planet, säger han.

Turkiet hade stängt luftrummet för civila flyg i flera städer och etablerat en luftkorridor i de värst drabbade områdena för att underlätta räddningsarbetet. När det svenska teamet flög in och landade i på den civila flygplatsen i Adana i södra Turkiet, var det sen kväll och högt tryck på flygplatsen.

– Det var fullständigt kaos på grund av all flygtrafik och gods som skulle in i landet, säger Harald Glans.

Flera länder skickade räddningsinsatser till Turkiet och på plats fanns bland annat Rödakorsfederationen (IFRC) och samarbetsorganisationen turkiska Röda Halvmånen liksom räddningsteam från länder som bland annat Brasilien, Tyskland och Japan.

Efter ett rörigt dygn på flygplatsen lyckades den svenska kontingenten få tag i sin materiel och hade förflyttat sig till Kahramanmaras i sydöstra delarna av landet, nära jordbävningens epicentrum och ett av de värst drabbade områdena.

Frivilliga hjälper till att leta efter överlevande under rasmassorna efter ett 16-våningshus som rasade under jordbävningen i Turkiet i februari. Foto: Anders Hansson/DN/TT.

Här rådde total misär. När Harald Glans och hans soldater rullade in i staden med sina Toyota Landcruisers var det dammigt, oreda och en konstant stank av lik. Flerfamiljshus på 15 våningar låg platta bredvid bättre konstruerade grannhus som fortfarande stod kvar helt intakta.

Människor hade bosatt sig på trottoarkanter och gjorde vad de kunde för att överleva. De kalla nätterna med tvåsiffriga minusgrader och risken för en kommande snöstorm gjorde inte tillvaron enklare

– All den där oron man hade inledningsvis försvann direkt när vi kom fram. Alla tog emot oss med öppna armar och var glada att vi var där för att hjälpa till

» Swedec med vår avancerade sökförmåga och Flygbasjägarna med sina hundekipage har olika förmågor som kompletterade varandra på ett väldigt bra sätt. «

På lördagen befann sig det svenska teamet i nordvästra Kahramanmaras. Harald Glans, som ledde insatsen från bakre ledningsplats, hörde då på sin komradio hur hans personal som befann sig i rasmassorna en bit bort bidrog till att rädda livet på en familj bestående av en tioårig flicka som satt instängd under massorna med sina föräldrar.

– Det är klart att det värmer lite extra att vi kunde få ut ett barn som har så många år kvar att leva, och att vi kunde ta ut hela familjen. Det är väldigt glädjande att få rädda så unga människor.

Tre gator bort lyckades det svenska räddningsteamet även vara med att få ut ett par levande ur rasmassorna. Totalt bidrog de till att rädda livet på fem personer.

– De som klarade sig länge var inte de som satt fastklämda utan människor som befunnit sig i rum som hamnat under rasmassorna men inte kollapsat. Det här var ju dygn fem och sex efter jordbävningen, så de klarade sig ändå länge under rasmassorna utan mat och vatten

Den minimala återhämtningen för soldaterna skedde i ett patrulltält som de hade med sig från Sverige, utan värme och med sommarsovsäck. Sida vid sida med andra länders försvarsmakter och hjälpinsatser trängdes de på en stor och öppen yta som Harald Glans beskriver närmast kan liknas med ett flyktingläger – utan möjlighet till skydd mot väder och vind och utan några som helst möjligheter till hygien.

Försvarsmaktens hundekipage var med och räddade flera människor ur rasmassorna i det jordbävningsdrabbade området.

Föregående

Nästa

– På nätterna kunde det vara minus 15 grader. Kylan var påfrestande rent återhämtningsmässigt men också utmanande för att skydda vårt vatten, läkemedel och mediciner som är svåra att ta hand om när det är så kallt, säger Harald Glans.

Att värmen kunde stiga upp till tio grader om dagarna gjorde det även svårt för kroppen att hänga med och han beskriver de totalt tio dygnen innan han landade på svensk mark igen som väldigt påfrestande.

Vilka fler utmaningarna stötte du på under insatsen?

– Som chef för insatsen var det att balansera allas vilja och hunger att hjälpa till med vår egen säkerhet och arbetsmiljö, i vilken miljö vi skulle verka och på vilken återhämtningsnivå vi var samtidigt som att göra en säkerhetsanalys kopplat till arbetsplatserna där vi verkade, säger Harald Glans.

» Det har varit en fantastisk förmån att vara chef över alla soldaterna och jag måste framhäva allas ödmjuka arbetsvilja och lojalitet. «

Även många invånare ville hjälpa till i räddningsarbetet, med att hitta anhöriga, grannar och vänner vid liv, berättar han och beskriver att det var ett enormt engagemang och samarbetsvilja hos nationer, organisationer och invånare på plats.

– Trots att vi var mitt i katastrofområde fanns det en delad glädje i det man lyckades med och det alla kämpade för: att lyckas rädda någon. Varje räddat liv är ett liv extra.

Samarbetet med MSB och mellan F 17 och Swedec beskriver han som välfungerande och stödet från regeringen och hela vägen ner till soldaterna på plats har skötts med framåtanda och högt tempo.

– Det har varit en fantastisk förmån att vara chef över alla soldaterna och jag måste framhäva allas ödmjuka arbetsvilja och lojalitet. Jag kände också att vi som förband eller kontingent hittade varandra väldigt snabbt och var tvungna skapa en tillit till varandra direkt, som också höll hela resan.

Över 50 000 människor beräknades i slutet av februari ha dött i jordbävningen i Turkiet och Syrien, enligt Reuters, och totalt har nära 26 miljoner människor påverkats av katastrofen, enligt World Health Organization, WHO.

Dela artikel:

Civilplikten kan vara återinförd 1 oktober

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap bedömer att civilplikten inom kommunal räddningstjänst kan vara aktiv igen den 1 oktober. Men om räddningstjänsten ska kunna lösa sina uppgifter under ett väpnat angrepp krävs dubbelt så mycket personal som i dag.

Text: Linda Sundgren
Foto: Istock

2023-03-03

Vid sidan av den allmänna tjänsteplikten spelar civilplikten en viktig roll för personalförsörjningen av de civila delarna inom totalförsvaret. År 2008 genomförde sista kullen civilpliktiga den längre grundutbildning på 60 dagar. Efter det utbildades endast enstaka beredskapspoliser innan systemet lades i malpåse. Men nu vill regeringen aktivera civilplikten på nytt. Í två utredningar som presenterades onsdagen den 1 mars har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, undersökt vad som krävs för att civilplikten ska kunna aktiveras inom kommunal räddningstjänst.

– Föreskrifter och andra nödvändiga delar skulle kunna vara på plats den 1 oktober, säger Per Hulling, enhetschef för utbildningsutveckling på MSB. Men det kräver ett regeringsbeslut i närtid om att aktivera civilplikten.

» Det handlar om personer som redan har kompetensen, men som skulle behöva kläs på en repetitionsutbildning. «

Genom civilplikten är det möjligt att utbilda och krigsplacera personer på arbetsplatser där de normalt inte tjänstgör, för att stärka upp viss typ av verksamhet vid höjd beredskap eller krig. MSB bedömer att räddningstjänsten skulle kunna tillföras mellan 2.000 och 3.000 personer till 2026 års utgång genom civilplikten.

– Det handlar om personer som redan har kompetensen, men som skulle behöva kläs på en repetitionsutbildning. Det behöver också tillföras utbildning om krigets miljö, olika typer av räddningsinsatser, förståelse för krigets lagar och orientering i beredskapsorganisationen. Det här behöver ske i dialog med Försvarsmakten, säger Per Hulling.

För att upprätthålla den kommunala räddningstjänsten under ett väpnat angrepp behöver också antalet hel- och deltidsbrandmän öka kraftigt. Enligt MSB:s rapport handlar det om en fördubbling av personalstyrkan jämfört med dagens 16.000 medarbetare, ett mål som förväntas kunna nås till 2033. Räddningstjänstens personal behöver också tillföras mer kunskap om deras uppgifter i krig, som röjning av oexploderad ammunition och hantering av kemiska stridsmedel.

– I ett längre perspektiv finns det utbildningsuppdrag inom räddningstjänsten där vi skulle behöva arbeta närmare tillsammans med Försvarsmakten. Ett exempel är röjning av oexploderad ammunition där Swedec har hög kompetens, säger Per Hulling.

Ges ut av Officersförbundet

Kraftiga stötar lämnas utan åtgärd

Lars Nilsson, flygsäkerhetsofficer på helikopterskvadronen i Ronneby

Andra läser

liknande läsning

Övningen sker över hela Sverige, med en koncentration till de södra delarna inklusive Gotland. Berätta om innehållet!

Vad gör övningsledningen nu?

Stefan Andersson, övningsledare Aurora 23.

Är du orolig över något?

Du har nyligen kommit hem från ditt andra uppdrag i Mali, som chef över Minusma Sektor öst med placering i Gao. Vilka erfarenheter tar du med dig in i övningen?

Försvarsmakten deltog nyligen i den svenska räddningsinsatsen i det jordbävningsdrabbade Turkiet. Officerstidningen har pratat med major Harald Glans, kompanichef för 1:a ammunitionsröjningskompaniet, som ledde insatsen på plats. "Vi gav allt och gjorde skillnad", säger han.

Vilka fler utmaningarna stötte du på under insatsen?

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap bedömer att civilplikten inom kommunal räddningstjänst kan vara aktiv igen den 1 oktober. Men om räddningstjänsten ska kunna lösa sina uppgifter under ett väpnat angrepp krävs dubbelt så mycket personal som i dag.

mest läst

01

01

01

01

01

01

01

01

01

01