Senast publicerat
Senast publicerat:

Försvarsmaktens utbildningschef: ”De nya fänrikarna har vad som krävs”

Försvarsmaktens utbildningschef generalmajor Michael Cherinet välkomnar den pågående debatten om Officersprogrammets innehåll, men ser kritiken om att utbildningen blivit för teoretisk som något kategorisk. Samtidigt pågår en översyn för att Försvarsmaktens kravställning till Försvarshögskolan ska bli tydligare.

Josefine Owetz
"Vi ska ta ett stadigare grepp om kravställningen på utbildningen", säger Försvarsmaktens utbildningschef Michael Cherinet om den översyn som nu pågår.

Foto: Försvarsmakten. Bildkollage.

Den senaste tiden har det återigen pågått en debatt om Officersprogrammets innehåll och flera kritiker menar att utbildningen blivit alltmer akademisk. ”Officersutbildningen är alltför teoretisk och utbildar inte till yrket”, enligt generalmajor Karlis Neretnieks, Försvarshögskolans tidigare rektor. ”Taktiskt och operativt tänkande får stå tillbaka för teoretiska diskussioner”, menar Erik Hedlund, docent vid Försvarshögskolan på DN Debatt.

Försvarsmaktens utbildningschef generalmajor Michael Cherinet välkomnar debatten.

– Jag tycker att den är bra. Debatten behövs och vi ska också vara med i den. Debattörerna vill samma sak som vi vill uppfattar jag. Vi ska självklart ha en bra officersutbildning som resulterar i fänrikar som kan lösa sina uppgifter i krig, säger han.

Att frågor om utbildningens innehåll väcker stort engagemang just nu ser Michael Cherinet som ett uttryck för en gemensam vilja att stärka officersprofessionen i ett allvarligt och osäkert omvärldsläge.

Mycket har hänt de senaste åren konstaterar han: Rysslands fullskaliga krig i Ukraina, en pågående historisk upprustning av Försvarsmaktens militära förmåga och ett svenskt Natomedlemskap. 

– Vi är i en situation idag där vi är väldigt medvetna om att vi, som en del i alliansen, måste vara avskräckande både här och nu och om två, tre, fyra och fem år. Officerarnas kompetens är kärnan i avskräckningen. Avskräckning bygger på trovärdighet och då är våra officerares trovärdighet att kunna lösa sina roller helt centralt.

Debatten får inte leda till tvivel om våra officerare klarar sina uppgifter i krig

Han betonar att han vill undvika att den pågående debatten skapar en osäkerhet om huruvida yrkesofficerare efter examen från Officersprogrammet och specialistofficersutbildningen har det som krävs eller inte. Han menar att den utbildning som bedrivs i dag svarar mot Försvarsmaktens behov.

Liknande läsning:

– Debatten får inte leda till tvivel om våra officerare klarar sina uppgifter i krig. Jag är helt trygg med att fänrikarna, och sergeanterna för delen, har det som krävs för att kunna lösa sina uppgifter i krig, säger Michael Cherinet.

Ett perspektiv som faller bort i debatten är införandet av trebefälssystemet, anser Michael Cherinet, och poängterar att befälskategorierna har olika syften och roller. Han menar också att det finns en viss nostalgisk ton i debatten, där tidigare generationers utbildningsmodeller blir utgångspunkt för kritik mot dagens utbildningar.

– Specialistofficerare ska ha djup professionskunskap och leda på stridsteknisk nivå, medan de taktiska officerarna behöver kunna lösa komplexa problem och agera på högre nivåer. De kompletterar varandra, säger han och fortsätter:

– Ibland kan jag uppfatta att man ställer specialistofficerskrav på de taktiska officerarna. Vi har idag ett annat befälssystem nu än vad vi hade när några av debattörerna blev officerare och klev in i Försvarsmakten.

I dag utbildas årligen runt 1 000 yrkesofficerare, berättar Försvarsmaktens utbildningschef. Av dessa blir cirka 550 specialistofficerare, 300 officerare och uppemot 100 reservofficerare.

– Förut hade alla dessa blivit fänrikar. Nu är det två tredjedelar som blir sergeanter och en tredjedel som blir fänrikar. Och där specialistofficerarna ska ha det här djupa fokuset på professionen och fokus på striden i alla domäner, säger Michael Cherinet.

Samtidigt pågår en översyn inom utbildningsområdet och flera förändring är på gång. Inom ramen för den pågående strukturutredningen ser Försvarsmakten nu över möjligheten att ge ett större inflytande över utbildningarnas utformning till försvarsgrenar och stridskrafter. Planen är att dessa ska ta ett större ansvar för rekrytering, urval och antagning till specialistofficersutbildningen, förklarar Michael Cherinet.

– Det innebär att utbildningarna kommer ännu närmare professionen. Och närmare försvarsgrenarnas och stridskrafternas unika förutsättningar.

Även förutsättningarna för att försvarsgrenarna och stridskrafterna ska kunna få ett större inflytande över Officersprogrammet ska nu ses över.

– Grunden för programmet är att det är en akademisk utbildning som genomförs av Försvarshögskolan. Men vi ska ta ett stadigare grepp om kravställningen på utbildningen, med utgångspunkt i vad officerare i armén, marinen och flygvapnet och stridskrafterna ska kunna när de kommer ut som fänrikar. Och vilken grund de behöver när de sen fortsätter sin karriär.

Enligt Michael Cherinet behöver den verksamhetsförlagda utbildningen, VFU, som Försvarsmakten ansvarar för, utvecklas ytterligare, bland annat för att bättre ta hänsyn till kadetternas olika militära erfarenheter när de påbörjar Officersprogrammet.

– Ungefär hälften av kadetterna har varit soldater i flera år. Och andra hälften kommer direkt från grundutbildningen. Därmed har det ju en rätt stor spridning i förkunskaper.

Han förklarar att översynen bland annat handlar om att se över ordningen på terminerna på Officersprogrammet. Den verksamhetsförlagd utbildningen äger i dag rum under termin fyra och fem och sker på någon av Försvarsmaktens skolor. 

Det är vi som ska definiera vad en fänrik ska kunna när de kommer ut. 

Vad ser du skulle behöva justeras på den verksamhetsförlagda utbildningen?

– Egentligen är det varje försvarsgren och stridskraft som ska ge svaret på hur man vill utveckla VFU-tiden. Men det vi kan se är att vi har vissa utmaningar, till exempel är det svårt att få tillräckligt med truppföringstillfällen. Det kan också saknas materiel och vara instruktörsbrist. Det är i sig ett resultat av den här oerhörda ansträngda situationen som vi har just nu.

Frågan om Försvarsmaktens inflytande över Officersprogrammet är tillräcklig har varit återkommande i den senaste tidens debatt. Michael Cherinet tror att Försvarsmakten behöver bli tydligare i sina krav. I översynen som pågår handlar det också om att komplettera den styrning som Försvarshögskolan har i förordningen som reglerar den grundläggande officersutbildning, berättar han.

– Jag uppfattar att vi har ett bra samarbete med Försvarshögskolan. De är väldigt receptiva för våra krav. Men vi behöver jobba på kravbilden och utveckla den. Det är vi som ska definiera vad en fänrik ska kunna när de kommer ut. Då måste vi också ta ansvar för att uttrycka det så tydligt som möjligt. Vi behöver ha en tydlig kravprofil på vad vi vill ha ut av utbildningen. Det handlar om målsättningar och krav för vad resultatet ska vara, säger han och fortsätter:

– Vi måste uppdatera vår kravställning och ta hänsyn till vad vi lär oss av kriget i Ukraina. Och vad innebär det för vår officersutbildning att vi har blivit en del i alliansen? Vad innebär det att våra övningar nu handlar om att förbereda oss för att öva för uppdrag som vi ska lösa inom alliansens operativa planer tillsammans med andra?

Vad ska de nya fänrikarna kunna efter utbildningen?

– De ska kunna leda på taktisk, operativ och militärstrategisk nivå senare i karriären, men som redan från början när de kliver in på den stridstekniska nivån måste ha den här förmågan att kunna lösa komplexa problem och tänka kritiskt. Det kräver en akademisk utbildning som är baserad på vetenskaplig nivå och beprövad kunskap.

Det måste ta sig utgångspunkt i vad som krävs för att leda sitt förband i strid.

Hur kommer den nya kravställningen att se ut tror du? 

– Jag tänker mig att kraven måste tydligt ha sin utgångspunkt i vad armén, flygvapnet, marinen, logistiken, ledningsförbanden och inte minst cyberförsvarsförbanden kräver av plutonchefer, kompanichefer och så vidare för att man ska kunna vinna striden. Det är det som är utgångspunkten. Inte bara de generella kraven på att man ska vara en bra ledare, chef och utbildare och så vidare. Det måste ta sin utgångspunkt i vad som krävs för att leda sitt förband i strid, utbilda sitt förband så att det kan vinna i strid och utveckla verksamheten på högre nivå.

Debatten kommer sannolikt att fortsätta, men ett av Michael Cherinets viktigaste budskap är att den inte får leda till misstro mot dem som just tagit examen eller står inför att börja utbildningen.

– De fänrikar som vi får ut och de fänrikar som snart tar examen – de har självklart det som krävs för att bli dugliga officerare. Den tveksamheten får inte vara det som blir kvar av den här debatten Och de som står i begrepp att nu kliva in på militärhögskolan, oavsett om det är Karlberg eller Halmstad eller de andra skolorna, här i sommar, de kommer att få en minst lika bra utbildning som de som går där nu, säger han.

Målsättningen är att arbetet med en tydligare kravprofil för målen i Officersprogrammet ska vara färdig för implementering senast den 1 januari 2027.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Arméns ekonomiska planering har under årets första sex månader präglats av ett glapp på omkring 300 miljoner kronor mellan planerad verksamhet och ekonomisk ram. Arméstaben har tvingats prioritera, omfördela och ge förbanden i uppgift att planera om.

Maria Widehed
Hundratals ­miljoner saknades i arméns planering
Armén har fått ambitionsanpassa för att hantera det ekonomiska glappet. Enligt Martin Johansson, planeringschef på Arméstaben, har bland annat övningar kortats och möten genomförts digitalt.

Foto: Försvarsmakten

Efter årets första tre månader räknade arméns förband och enheter med kostnader på sammanlagt 14,3 miljarder kronor. Det var 296 miljoner kronor mer än arméns ekonomiska ram. I ett direktiv från Arméstaben stod att läsa att: ”OrgE ekonomiska behov är fortsatt betydligt större än arméns tilldelade anslagsram” vilket har lett till ”strikta prioriteringar inom armén”. Överste Martin Johansson, planeringschef på Arméstaben, beskriver kostnadsskillnaden som en följd av det sätt på vilket armén planerade inför 2026.

– Inför året arbetade vi med en ramlös ekonomisk planering då bedömningen var att de ekonomiska resurserna inte skulle vara gränssättande. Under inledningen av året konstaterade vi att vi gick mot ett övertryck och inte skulle hålla oss inom de tilldelade ramarna. Då var vi tvungna att göra balanseringar i verksamheten.

Martin Johansson

Martin Johansson

Planeringschef på Arméstaben

Att verksamhetsuppdragen behöver ses över under året är enligt Martin Johansson normalt, justeringarna under 2026 har dock varit stora. Enligt honom har Arméstaben inte valt bort någon större verksamhet.

– Det har i mångt och mycket handlat om att ambitionsanpassa. Vissa fältövningar har kortats, möten har genomförts digitalt istället för fysiskt och vissa stridsskjutningar har fått anpassad ambitionsnivå utifrån ramen, säger han.

Även planeringsinternat har genomförts på billigare sätt. En konkret följd är enligt Martin Johansson även att armén har tvingats använda reservofficerare och tidvis tjänstgörande soldater i mindre omfattning än planerat.

Under inledningen av året konstaterade vi att vi gick mot ett övertryck och inte skulle hålla oss inom de till­delade ramarna.

I direktivet beskriver Arméstaben konsekvenserna av förbandens personal- och kompetensläge. De skriver bland annat att det leder till begränsade möjligheter att genomföra utbildning och produktion med önskad kvalitet samt ambitionssänkningar, omplaneringar och ökad sårbarhet vid samtidiga uppdrag. Där anges även ”hög och långvarig arbetsbelastning i många förband”, begränsade möjligheter till återhämtning, ledighet och kompetensutveckling samt risk för arbetsmiljöproblem och personalavgångar.

– En slutlig ram som är mindre än planeringen får förstås effekt på krigsförbanden. Samtidigt har vi totalt under året genomfört mycket verksamhet med utgångspunkten att prioritera sådant som direkt bidrar till krigföringsförmågan här och nu respektive till arméns leverans enligt försvarsbeslut 24, säger Martin Johansson.

Han betonar att förslagen till besparingar i första hand har tagits fram av förbanden själva.

– Det är de som har bäst uppfattning om vilken verksamhet som kan omprioriteras på olika sätt för att hantera den ram vi har. Sedan gör vi en samlad bedömning i Arméstaben.

Så mycket översteg prognoserna arméns ekonomiska ram

Så mycket översteg prognoserna arméns ekonomiska ram. Skillnad mot arméns ekonomiska ram, miljoner kronor.

Vid halvårsskiftet förklaras överskridandet av prognosen bland annat av nya uppgifter som FLF Finland, stödet till Ukraina och nationella operationer. Källa: Arméstabens ekonomiska rapportering 2026 efter tre och sex månader. Tremånadersprognosen exklusive FLF Finland.

Av handlingar som Officerstidningen har tagit del av framgår att prognosskillnaden under våren var störst vid Norrbottens regemente, I 19. Förbandet räknade med kostnader på närmare 1,5 miljarder kronor. Det var drygt 230 miljoner mer än den prognos som Arméstaben fastställde.

I 19 producerar huvuddelen av Norrbottensbrigaden och har också en central roll i det svenska bidraget till Natos framskjutna markstyrkor i Finland.

– Allt handlar om FLF. Vi fick i uppgift att göra en ekonomisk planering innan det politiska beslutet var fattat. Ingångsvärdet var att vi skulle sätta upp en styrka, men styrningarna kom sent så vi fick göra flera antaganden, säger Carin Bergensten, ekonomichef på I 19, och fortsätter:

– Vi gjorde ett första förslag utifrån vad vi då trodde, sedan fick vi besked att plocka bort planeringen för att förhoppningsvis kunna göra en bättre prognos i halvårsuppföljningen.

Vid halvårsuppföljningen skiljde drygt en miljon kronor mellan förbandets prognos och Arméstabens fastställda dito.

– Vi har fått skala ner en del, men inte så att krigsförbanden har påverkats i någon större utsträckning, säger Carin Bergensten.

Samtidigt skriver Arméstaben i sin sammanfattning vid halvårsuppföljningen att Norrbottens regemente, Försvarsmedicincentrum och Livregementets husarer har rapporterat att tillväxten av framför allt yrkesofficerare och erfarna chefer ”inte håller jämna steg med uppdragstillväxten”, vilket innebär en risk för både arbetsmiljön och den långsiktiga utvecklingen.

– Vi är väldigt underbemannade vid I 19. Bemanningen av officerare på pansarbataljonen ligger på 54 procent. Det gör att personalen får gå tungt, att det blir mycket övertid och att människor inte kan ta ut den ledighet de ska. Det leder i sin tur till en växande ledighetsskuld som ska gå ihop både för verksamhet och rent ekonomiskt, säger Carin Bergensten.

I 19 har nu lämnat sin ekonomiska rapportering efter årets första nio månader. Förbandet har där begärt ytterligare medel, men hade vid intervjutillfället ännu inte fått Arméstabens besked.

– Viss oro finns att om armén inte får full finansiering för FLF – då kommer det att drabba förbandens ordinarie verksamhet, säger Carin Bergensten och fortsätter:

– Under årets sista kvartal ska vi försöka vara sparsamma med inköp, möten och resor, samt skjuta viss utbildning framåt. Hittills har vi inte behövt ställa in någon verksamhet, men beskedet efter rapporteringen kan innebära att vi måste göra det.

Jag har aldrig upplevt att det varit så stökigt som det är nu.

Carin Bergensten har arbetat med ekonomi i Försvarsmakten sedan 2000 och de senaste sju åren som ekonomichef.

– Jag har aldrig upplevt att det varit så stökigt som det är nu. Det är främst korta tidsförhållanden vilket innebär antaganden och nya uppgifter där det saknas erfarenhetsvärden. Väldigt mycket ska hanteras på kort tid. Men alla gör vad de kan.

Gotlands regemente, P 18, räknade i våras med kostnader på närmare 740 miljoner kronor. Det var 68 miljoner mer än den prognos som Arméstaben fastställde – den näst största skillnaden bland de redovisade arméförbanden.

P 18 befinner sig samtidigt i en snabb expansion. Vid halvårsuppföljningen räknade förbandet med kostnader på drygt 730 miljoner kronor. Arméstabens fastställda prognos var knappt 725 miljoner.

– De fasta kostnaderna ökar eftersom vi har rekryterat, vi är nästan 430 anställda nu, och har höga kostnader för hyra. Från högsta ledningen är det väldigt hög press på att det här ska bli bättre och gå fortare. Kraven på oss att genomföra mer verksamhet är tydliga, säger överstelöjtnant Joakim Marklund, ställföreträdande chef på P 18.

I halvårsdirektivet framgår samtidigt att armén hade begärt 15 miljoner kronor för verksamhet på Gotland som man ansåg borde bekostas av andra försvarsgrenar. Den begäran beviljades inte centralt.Finansieringen löstes istället genom en omfördelning inom armén.

– Det handlar om många bäckar små. Vi ställer inte in någon verksamhet eller prioriterar ned något förband, utan snarare ambitionsanpassar, säger Martin Johansson.

Efter årets första sex månader hade arméns ekonomiska ram höjts till strax över 14 miljarder kronor.

I Arméstabens direktiv efter halvårsuppföljningen sammanfattas förbandens rapportering om personal- och arbetsmiljöläget. ”Den främsta utmaningen är en hög arbetsbelastning till följd av förbandstillväxt, övningsintensiv verksamhet, kompetensbrist och begränsade personella resurser, samt brist på ändamålsenliga lokaler”, står det i sammanfattningen.

Största skillnaderna mellan förbandens och Arméstabens prognoser

Största skillnaderna mellan förbandens och Arméstabens prognoser. Skillnad i miljoner kronor mellan förbandens egna prognoser och den prognos Arméstaben fastställde.

Källa: Arméstabens ekonomiska uppföljningar efter tre och sex månader 2026. Officers­tidningens ­beräkningar. Avrundade belopp. Enheter vars ­prognos höjdes ingår inte.

Flera förband och enheter uppges ha svårt att balansera ordinarie verksamhet mot utvecklingsarbete, utbildning och bemanning. Enligt Arméstaben leder det till ”högt tempo, korta planeringshorisonter och ett ökat behov av prioriteringar”.

Under våren ökade också kostnadsprognosen för stödet till Ukraina, FLF Finland togs med i prognosen och antalet nationella operationer ökade. Vid halvårsskiftet begärde armén 281 miljoner kronor för verksamheten i Finland och sammanlagt 77 miljoner för Ukrainastöd och nationella operationer.

– Vi har fått en stor andel avsatt för de uppgifter vi har. Sedan är det en diskussionsfråga hur stor del som ska konteras på exempelvis FLF Finland. Det är svårt att säga att alla medel har tilldelats specifikt för en viss verksamhet och ibland behöver avvägning ske mot andra uppgifter, säger Martin Johansson.

Det är inte ett tillfälle att beklaga sig. Vår uppgift är att få maximal effekt av de medel som tillförs.

När intervjun genomförs analyserar Arméstaben fortfarande förbandens rapportering efter årets tredje kvartal. Martin Johansson lämnar därför inget besked om armén nu bedöms hålla den ekonomiska ramen för 2026 eller hur prognosen har förändrats jämfört med i somras.

– Vi tittar på tredje kvartalet och kan få korrigerade ramar för resten av året.

Samtidigt betonar han att armén disponerar större resurser än tidigare.

– Det läggs mycket på Försvarsmakten nu och vi i armén har större resurser än vi någonsin har haft för att bygga den förmåga som behövs. Det är inte ett tillfälle att beklaga sig. Vår uppgift är att få maximal effekt av de medel som tillförs.

Kommentar från Försvarsstaben

Konteramiral Bo Berg, chef för Försvarsstabens genomförandeenhet:

”Armén sänker ambitionen i verksamheten i syfte att nå ekonomisk balans. Försvarsmakten optimerar över tid verksamheten givet de aktuella förutsättningarna. Inför ett nytt år gör försvarsgrenarna en planering utifrån tilldelade resurser. Ingenting är underfinansierat från början, men det kan uppkomma aktiviteter under året som behöver omhändertas. Ibland får förbanden bekosta det inom tilldelad ram, och då behöver något annat prioriteras bort. Ibland får de tillförda ekonomiska medel, som i fallet med FLF Finland. Ingen av de övriga försvarsgrenarna har genomfört en återrapporterad ambitionssänkning i år, men de säger att det är en utmanande situation att bedriva verksamhet inom ramen för ekonomiska medel.”

Ur arkivet: