Att Försvarsmakten går igenom en upprustning, som till viss del kanske går lite för snabbt för sitt eget bästa, är inget som har undgått anställda i försvaret. Nya organisationsenheter ska startas upp, lokaler behöver byggas, materiel behöver både bytas ut och köpas in. Det sistnämnda är någonting som diskuteras flitigt, på alla nivåer i Försvarsmakten. Vad ska införskaffas och hur kommer man fram till det? Jag som kontinuerligt tjänstgörande soldat, GSS/K, vill då också självklart lägga näsan i blöt i denna fråga.
Jag är anställd soldat vid ett jägarförband där vi är relativt oreglerade när det kommer till egeninköpt utrustning. Många enheter på förbandet går efter devisen ”funktion över form”. Soldater har möjlighet att anpassa utrustningen efter sin egen befattning, utan att begränsas av Försvarsmaktens tilldelade materiel. Konsekvensen blir att utrustningen inte är enhetlig mellan alla soldater. Många kollegor, inklusive jag själv, uppskattar möjligheten att köpa in och testa nya lösningar för vår stridsutrustning, för att optimera vår egen och gruppens förmåga att lösa uppgifterna som ställs på oss.
Mycket pengar kan läggas på utrustning ur egen ficka. Man kan komma undan ganska billigt genom att köpa fickor med lägre kvalitet, om målet är att slippa stridsväst 2000-fickorna på sitt kroppsskydd 12. Soldater på bataljonen är dock villiga att spendera mer pengar för att få kvalitetssäkrad och väl beprövad utrustning, många ser det som en hobby. Jag är medveten om att mycket av den tilldelade materielen fortfarande fungerar, trots sin ålder. Dock finns det utrustning som inte ens i närheten håller måttet för vad som krävs, speciellt för anställda soldater. Denna utrustning spenderar jag inte lika gärna pengar på.
Som soldat blir du tilldelad två sorters handskar, Arbetshandsken och Stridshandske 2000. Jag har aldrig sett någon av handskarna användas av en kollega, om det inte har beordrats.
Ett exempel på sådan utrustning är Försvarsmaktens handskar. Som soldat blir du tilldelad två sorters handskar, Arbetshandsken och Stridshandske 2000. Jag har aldrig sett någon av handskarna användas av en kollega, om det inte har beordrats. Alla köper egna handskar, då det är en essentiell del av utrustningen, och de tilldelade är undermåliga. Man kan tycka att Försvarsmakten borde kunna tillhandahålla sina anställda någonting så basalt som bra handskar, särskilt med alla säkerhetsrisker som finns i yrket. Handskar behövs för att undvika köldskador, brännskador, klämskador, rivskador, listan kan göras lång.
Som tidigare nämnts behöver materiel bytas ut och det behöver köpas in nytt. Denna process är långsam och resultaten blir ofta ifrågasatta av Försvarsmaktens anställda längst ut på linan. Det kan man se exempel på kring den senaste ”stridsväst 25”. Behovet av ett bärsystem fanns så man köper in ett, i grunden, 17 år gammalt system. Ett, enligt mig och mina kollegor, alldeles för sent påkommet, men samtidigt förhastat, beslut.
Ibland får man höra från egna kollegor och kollegor på andra förband att det är vissa som har olika typer av materiel ute på ”Prov och försök”. Min uppfattning är att ”Prov och försök” är ett sätt att testa och utvärdera materiel som är tänkt att kunna ersätta de behoven som finns i Försvarsmakten, utan att behöva införskaffa en stor mängd. Denna metod för att utvärdera materiel är positiv. Man får möjlighet att göra stickprov på marknaden i jakt på vilken tillverkare som är bäst lämpad. Vi som GSS/K har reflekterat över avsaknaden av prov och försök-materiel på vårt förband. Så var testas och utvärderas Försvarsmaktens framtida materiel?
En värnpliktig soldat har inte samma förmåga att utvärdera och jämföra utrustning, som en anställd soldat med flera års erfarenhet har.
I en majoritet av fallen är det värnpliktiga som tilldelas denna utrustning. Ungdomar som precis ryckt in i Försvarsmakten får ut nya vapen, nya uniformssystem, nya stridshandskar, fältdatorsystem, och så vidare. Samtidigt som de hanterar omställningen från civil till soldat, får de i uppgift att testa kvalitet och utvärdera materiel.
Jag minns när man var värnpliktig. Man var av uppfattningen att stridsväst 2000 var fullt duglig, hjälm 90 var det inga problem med, och AK5:an var ett bra vapen. Som anställd soldat, tre år senare, delar jag inga av dessa åsikter. En värnpliktig soldat har inte samma förmåga att utvärdera och jämföra utrustning, som en anställd soldat med flera års erfarenhet har.
Vi anställda soldater står och ser på när värnpliktiga trafikledningsbefäl får ut stridshandskar på prov och försök. Handskar som passar vår verksamhet till fullo. Vi ser på när en trafikledningssoldat på grundutbildningen ska utvärdera en stridshandske istället för en anställd jägarsoldat, vars huvudtjänst och hjärtefråga är strid och som torde vara bättre lämpad för denna utvärdering. Vi står och ser på med stridshandske 2000 på utrustningskortet, och vårt sjunde par personliga mechanix-handskar på händerna.
Denna ovisshet som en värnpliktig besitter ligger till grund för att vi som soldater, vid min skvadron med strid som huvuduppgift, är högst skeptiska till nya markstridsuniformen. Hur kan vi vara säkra på att funktionen är duglig, om det är en värnpliktig som har utvärderat den?
Värnpliktiga soldater är ett bra verktyg för att testa en materiels tålighet i fält. Ingen är bättre på att lyckas ta sönder saker än en värnpliktig. Men ska man prioritera slitaget över erfarenhet? Hos anställda får du den insikten som krävs för att ordentligt utvärdera om utrustning är duglig för bruk inom Försvarsmakten, samtidigt som den kan testas i krigsliknande situationer under övningar.
Sammanfattningsvis vill jag poängtera återigen att prov och försök är bra, och borde nyttjas mer för att säkerställa att rätt materiel köps in till rätt plats. Det är dags att börja köpa in saker med kvalitet som tillgodoser soldatens behov. Försvarsmakten borde se över var den nya materielen ska utvärderas. Att se värnpliktiga med ny utrustning i händerna, medan vi anställda står kvar med utslitet eller egenköpt, sticker i ögonen. Man får en känsla av underprioritering av oss medarbetare. GSS/K:er offrar ofta mycket för att arbeta inom försvaret, och lägger ner själ i arbetet. Valet av vem som ska få och utvärdera ny utrustning borde vara självklart.
