Senast publicerat
Senast publicerat:

Replik: ”Vi stöttar våra gamla kollegor i kampen för att behålla specialflyget på Malmen”

Ingvar Jäderlind, fd ordförande för Malmens officersförening, och Hans-Bertil Karlsson, fd kompanichef på specialflyget.

Foto: Saab.

I juni 2022 tecknade FMV avtal med Saab om köp av två spanings- och ledningsflygplan. Flygplanen, som får den svenska beteckningen S 106, är en vidareutveckling av Saabs GlobalEye.
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Replik på ”Dorians” insändare i Officerstidningen angående framtida placering av nya radarspanings- och ledningsflygplanet, S 106 Globaleye, och specialflygskvadron: 
Den utredning som gjordes 1997, som utmynnade i att placeringen av specialflygskvadron på Malmen i Linköping var mest lönsam och praktisk, är ännu mer relevant i dag. Vi kan också slå fast att insändarskribentens Dorians allmänt hållna skrivningar om placering i Mälardalen egentligen, som alla vet, är fråga om Uppsala och Upplands flygflottilj, F 16.

Då, 1997, som nu tar man till alla argument för att flytta specialflyget till F 16. Då för att F 16 riskerade att läggas ner (även om detta inte var officiellt vid tillfället). I dag för att man till varje pris måste försöka få en meningsfull verksamhet på en nyupprättad flygflottilj. Vi vill bemöta ett antal punkter som ”Dorian” framför till F 16:s fördel och till Linköping och Malmens nackdel.

Det saknas helt ekonomiska aspekter på lokaliseringen. 1997 kom man fram till att det skulle bli för dyrt att flytta, det är definitivt inte billigare i dag. Ny hangar måste byggas på båda platserna och det är sannolikt dyrare på F 16, bland annat beroende på markförhållandena där, vilket framkom i förra utredningen.

Det framförs att möjligheter för en partner att få ett arbete skulle vara bättre i storstadsregionen, Uppsala i detta fall. Linköping är också en storstadsregion, som är lika stor och med universitet, universitetssjukhus, Saab samt flera statliga verk, där det finns gott om arbetstillfällen. Linköping har ett rikt utbud av kultur- och fritidsaktiviteter så det borde inte vara mindre attraktivt att bo där även om innevånarna i runt Mälardalen tycks tro att allt utanför den regionen är ett obeboeligt mörker.

» Rent tekniskt talar allt för en lokalisering på Malmen. Här finns en uppbyggd infrastruktur med ett mycket gott samarbete mellan Helikopterflottiljen, Flygskolan, FMV:s provdelar och närheten till Saab. «

Rent tekniskt talar allt för en lokalisering på Malmen. Här finns en uppbyggd infrastruktur med ett mycket gott samarbete mellan Helikopterflottiljen, Flygskolan, FMV:s provdelar och närheten till Saab. Dessutom finns en civil flygteknikerskola i Linköping, på Malmen.

Saabs svar på placering av Specialflygsskvadron och S 106 är som väntat, att det för dem inte spelar någon roll. Specialflyg är en kund till Saab och i fråga om placering av detta flygsystem är det givet att Saab inte kommer att ha en åsikt i ärendet. Vi kan dock belysa de belastningar en placering i Uppsala skulle kunna innebära.

Saab bygger och utvecklar GlobalEye och deras insatser kommer under lång tid att krävas där verksamheten opererar. I Linköping finns Saab en kvart bort. Vid en placering av S106 på annan ort kommer personal behöva åka mellan orterna för stöttning vilket kommer att kosta både tid och pengar, något som i slutändan Försvarsmakten behöver bekosta.  

I dag råder brist på både piloter och teknisk personal inom flygvapnet och då måste man vara rädd om och värna den kompetenta personal man har och den kunskap som finns uppbyggd på Malmen. Övervägande delen av den personalen kommer inte att flytta med till Uppsala är vår bedömning. Flygtekniker växer inte på träd och man hämtar dem inte ute på gatan. I detta fall inte ens direkt från utbildningen. Det krävs fem till åtta års utbildning och praktik sam, inte minst, inhämtande av erfarenheter från äldre kollegor och mentorer.

I det säkerhetsläge som Sverige och Europa befinner sig i just nu, och som sannolikt kommer att råda inom överskådlig tid, är det fel tidpunkt att riva upp en fungerande verksamhet och sprida oro bland anställda och därmed riskera avhopp i förtid. Militärstrategiskt finns, som vi kan se, inget som talar mer för F 16 än Malmen.

» I dag råder brist på både piloter och teknisk personal inom flygvapnet och då måste man vara rädd om och värna den kompetenta personal man har. «

Det har även i andra sammanhang framförts att Malmens miljötillstånd skulle utgöra ett hinder för placeringen där, men inget talar för att det skulle vara miljövänligare eller lättare i Uppsala.

Det framförs hur viktigt det är att värna om personalen och deras bästa. Det rimmar dåligt med att en chef inom flygvapnet, utifrån vad vi har fått höra, förbjuder anställda att delta vid hans möte med Linköpingspolitiker. Vid samma tillfälle ska samma chef ha framfört att Malmen saknar plats för bygge av ny hangar. Detta stämmer inte, plats finns.

Ytterligare ett argument som han framförde vid detta möte är att det kommer att bullra mer i Linköping om specialflyget är kvar. Dåligt argument i ett Linköping där alla nuvarande innevånare alltid levt med flygplansljud och i många fall även är helt beroende av det för sin försörjning.

Vi var båda med och var starkt engagerade i samband med den förra utredningen och kan inte låta bli att lägga oss i debatten, även om vi som pensionärer inte är direkt berörda längre. Då framfördes argument som saknade täckning och var helt tagna ur luften. I vissa fall framfördes rena lögner, allt för att specialflygskvadron till varje pris skulle lokaliseras till F 16.

Vi hoppas slippa se sådant nu och att beslut fattas utan prestige och med fakta som grund. Dessutom att det blir bäst för personalen, verksamheten, flygvapnet och Sverige.

Vi vill med detta inlägg i debatten visa att vi stöttar våra gamla arbetskamrater i deras kamp för att fortsatt behålla specialflyget på Malmen. Med våra tidigare erfarenheter håller vi fortlöpande kontakt med berörda politiker och andra ”makthavare” som kan tänkas påverka beslutet.

Ingvar Jäderlind

Före detta ordförande för Malmens officersförening, Officersförbundets lokala förening.

Hans-Bertil Karlsson

Före detta kompanichef på specialflyget.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "Jag anser att utbildningen kräver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning", skriver insändarskribenten.

    Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten.

    Efter att precis ha avslutat min värnplikt ryckte jag in på Officersprogrammet (OP) 2025 och visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig. Visserligen hade jag genomfört min värnplikt som logistikgruppchef, men trots det anser jag inte att jag var redo för de krav jag upplever utbildningen ställer på mig. En genomförd värnplikt var inte nog för att ge mig den kunskap jag behöver för att utvecklas optimalt på Officersprogrammet. Jag anser att utbildningen kräver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning.

    Fördelen med OP är kadetternas många tidigare erfarenheter. Detta innebär att man kan lära av varandra och knyta viktiga kontakter inom Försvarsmaktens många funktioner. Dock är detta även en nackdel när utbildningen är standardiserad och är starkt formad efter arméns stridande förband.

    Varje officer i Försvarsmakten måste kunna strida och leda strid, men för att uppnå detta krävs att kadetterna har en gemensam lägstanivå som är känd av befälslaget. En känd lägstanivå medför att utbildningen kan fokusera mer på att utveckla kadetternas ledarskap i strid, än att kadetterna skall behöva jaga i kapp sina kollegor som har mer stridsvana.

    Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande

    För många som tidigare har arbetat med någon av arméns funktioner, såsom underhåll, ledning eller fältarbete, är markstridsförmågan i min mening skrämmande låg. Detta inkluderar inte de andra vapengrenarna, vars genomsnittsförmåga troligtvis är ännu sämre. Eftersom väpnad strid i mångt och mycket är Försvarsmaktens huvuduppgift, krävs att kadetterna hanterar grunderna innan övrig utbildning kan staplas ovanpå.

    Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande, och det känns enligt mig som att bataljonen stoppar huvudet i sanden och ignorerar problemet. Trots detta uttrycker befälslaget ett missnöje över den låga utbildningsnivån. En kortare repetitionsutbildning på cirka en månad med fokus på att strida och leda strid, hade enligt mig löst många av de ovannämnda problemen.

    I samband med mitt inryck tilldelades Försvarsmakten blott två veckor att förbereda kadetterna för utbildningen samt att kontrollera kadetternas fysiska förutsättningar. Inrycksveckorna borde utan större förhinder för Försvarshögskolans planering kunna förlängas med ett par veckor. De kadetter som tidigare varit anställda som GSS/K kan eventuellt möta en sådan utbildning med skepsis, då den kan för den erfarne te sig överflödig.

    En repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå 

    Dock är en sådan utbildning vital för de som antingen varit civila och behöver skaka av sig rosten, eller haft en mestadels ickestridande funktionsbefattning under värnplikten. Detta hade möjliggjort att kadetterna med mindre erfarenhet inte behöver oroa sig för att deras tidigare erfarenheter är otillräckliga för att ta tillvara på utbildningen till fullo.

    Sammanfattningsvis anser jag att en repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå som gör det lättare för befälslaget att utgå från. Utbildningen hade även gett kadetterna lika villkor inför utbildningens krav inom markstrid och tagit bort kadetternas behov av att jaga i kapp sina kollegor.

    Slutligen hade en sådan repitionsutbildning möjliggjort att kadetterna inte behöver oroa sig för att otillräcklig kunskap inom en arméfärgad utbildning begränsar deras möjlighet till personlig ledarskapsutveckling.

    Kadett R

    Ur arkivet: