Senast publicerat
Senast publicerat:

För få bitar i Försvarsmaktens personalpussel

Försvarsmakten ska snart ha utbildat ikapp till de lägre yrkesofficersgraderna, men bristen inom de högre graderna består ända in på 2030-talet. Nu pågår ett arbete för att klarlägga hur många yrkesofficerare som kommer att krävas för att bemanna de nya regementsorterna.

Redaktionen
Björn Öberg

Dagens krigsorganisation med närmare 63.000 individer ska år 2030 ha utökats till 98.000. Tillväxten består framför allt i en ökad tillgång till pliktpersonal som ska gå från dagens 12.000 till 40.000 om tio år. Bland yrkesofficerarna kommer antalet officerare minska från 5 900 till cirka 4 700 år 2030 (främst på grund av omfattande pensionsavgångar) medan specialistofficerarna väntas öka från 3 450 till 5 300 under motsvarande period. Också kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS/K) förväntas öka, från 5 100 till 6 500. Men det här är bara prognoser. Den exakta fördelningen mellan olika yrkeskategorier och hur många individer som faktiskt kommer att behövas för att bemanna den växande organisationen de kommande tio åren är ännu inte helt klarlagt. Det säger överstelöjtnant Lennart Ek vid Ledningsstabens personalplaneringsavdelning.

– Hur många som ska vara på plats en vanlig tisdag och hur många som ska kunna kallas in vid behov är inte beslutat ännu och vi kan inte med säkerhet säga vilket det långsiktiga kompetensbehovet blir. Men vi har pekat ut en riktning för hur vi ska tillväxa och vilka utbildningsvolymer som kommer att krävas för att uppnå målen. 

Liknande läsning:
Vi tror att den organisation vi har i dag kommer vara numerärt uppfylld till 2025 med ett tillräckligt antal fänrikar, löjtnanter, kaptener, sergeanter och fanjunkare.

Lennart Ek, stabs­officer vid Lednings­stabens personal­planeringsavdelning

Men oavsett vilka personalvolymer Försvarsmakten kommer att landa på inom respektive personalkategori, är god tillgång på yrkesofficerare en förutsättning för att myndigheten ska kunna tillväxa. I dag finns ett underskott på cirka 600 yrkesofficerare, framför allt i de lägre tjänstegraderna. Försvarshögskolan hade länge svårt att rekrytera till Officersprogrammet och Försvarsmakten rekryterade inte fullt ut till specialistofficersutbildningarna. Men de senaste två åren har trenden vänt och söktrycket till utbildningarna ökat. Om intresset består räknar Försvarsmakten med att ha utbildat ikapp till de lägre befattningarna inom några år. 

– Vi tror att den organisation vi har i dag kommer vara numerärt uppfylld till 2025 med ett tillräckligt antal fänrikar, löjtnanter, kaptener, sergeanter och fanjunkare. Däremot kommer vi ha ett kompetensunderskridande på ett flertal platser i organisationen eftersom vi inte har tillräckligt många yrkesofficerare i de högre graderna, säger Lennart Ek. 

Kompentensunderskridandet har sin grund i den låga utbildningstakten under 2010-talet i samverkan med långa ledtider till de högre yrkesofficersgraderna. Till det ska läggas omfattande pensionsavgångar som väntar de närmaste tio åren och som kommer att peaka 2026–2029. En stor del av de som lämnar organisationen innehar i dag högre befattningar. 

– Runt 2030 kommer vi att ha några hundra majorer, örlogskaptener och förvaltare för lite. Då gäller det att vi använder de vi har på ett klokt sätt och placerar dem på de befattningar där de gör mest nytta, säger Lennart Ek. 

Lennart Ek, stabs­officer vid Lednings­stabens personal­planeringsavdelning. Foto: Anna-Karin Nilsson

Att lösa kompetensunderskottet genom en snabbare karriärstegring med kortare tjänstgöringstider mellan de olika utbildningsstegen har, enligt Lennart Ek, både diskuterats – och förkastats. Kompetensen måste värnas och varje individ ska ges möjlighet att tillgodogöra sig den kunskap som de olika befattningarna kräver, resonerar man. Kompetensunderskottet kan istället lösas genom kravunderstiganden på de befattningar där personalbrist råder. 

– På ett x antal yrkesofficersbefattningar kommer det att vara reservofficerare och i några fall möjligen civilanställda. En och annan majorsbefattning kan komma att tillsättas av en kapten medan vi kan ha en fanjunkare istället för förvaltare på vissa tjänster, säger Lennart Ek. 

De alternativa personallösningarna ska i första hand inte drabba den förbandsnära verksamheten. Enligt Lennart Ek kommer kravunderstiganden och civilanställda på militära befattningar främst tillämpas inom Högkvarteret och på högre staber.  

– Vi ska inte belasta förbanden, som ska stå för tillväxten, genom att plocka majorer och kaptener från dem. Däremot kanske man kan tänka sig att anställa civila på vissa befattningar på Högkvarteret som i dag innehas av en militär. Min befattning är en sådan som möjligen skulle kunna besättas av en civilanställd när jag går i pension. Men om och hur det ska genomföras kommer att behöva avgöras från fall till fall. 

Vi ska inte belasta förbanden, som ska stå för tillväxten, genom att plocka majorer och kaptener från dem.

Lennart Ek, stabs­officer vid Lednings­stabens personal­planeringsavdelning

De fem regementen och den flygflottilj som ska återetableras fram till 2025 kommer inledningsvis att bemannas med befintlig personal. Viss personal finns redan på de nya regementsorterna genom den verksamhet som i dag bedrivs i Östersund, Falun och Göteborg. Det gäller även F 16 i Uppsala där Luftsstridsskolan sedan länge är etablerad. Men personaltillskott kommer att vara nödvändigt även på dessa orter, framför allt för att kunna möta de ökande utbildningsvolymerna av värnpliktiga. 

– Hur många yrkesofficerare som kommer att krävas på respektive ort är långt ifrån klarlagt. Däremot kommer det nya artilleriregementet i Kristinehamn med övningsfältet i Villingsberg att bedriva en mer omfattande verksamhet än I 13, I 21 och detachement Östersund. Men verksamheterna i Kristinehamn och Villingsberg kommer också att nå full kapacitet senare, säger Lennart Ek.

Försvarsmakten hoppas att till viss del kunna besätta de nya tjänsterna genom lokal rekrytering. Antingen genom återanställning av officerare som redan i dag bor på de nya regementsorterna men som lämnat Försvarsmakten eller med yrkesverksamma officerare som bor på någon av orterna och som i dag långpendlar till andra arbetsställen inom Försvarsmakten. 

– Det finns nog ganska många att återanställa, men frågan är till vilken befattning. Om man exempelvis slutade som kapten i utbildningsförband för tio femton år sedan kanske det inte är samma roll man ska gå in i nu. Däremot kanske man kan ta en stabsbefattning och möjliggöra för någon annan att ta befattningen i utbildningsförband, säger Lennart Ek och fortsätter. 

– Sedan är det många som bor kvar på orten och som veckopendlat sedan deras gamla regemente lades ner och som nu får möjlighet att börja jobba på hemmaplan igen. Men i de fallen blir det ett nollsummespel eftersom det innebär att det skapar ett hål någon annanstans i organisationen om de väljer att söka en tjänst på ett återetablerat regemente.  

Arbetet med att fastställa storleken på det nya regementena pågår fortfarande, men det kommer ta åtskilliga år innan de är självförsörjande på personal. 

– Ja, det kommer att dröja en bra bit in på 2030-talet, säger Lennart Ek.

Samtidigt som Försvarsmakten tillväxer pågår också en organisationsförändring som ska vara fullt genomförd till 2023. Det handlar om en tydligare uppdelning mellan grundorganisation och krigsorganisation. Grundorganisationen består av regementen och flottiljer med stående förband och produktionsenheter, exempelvis grundutbildningsenheter med anställd personal. I krigsorganisationen finns, förutom de stående förbanden, mobiliserande förband med en stor del reservofficerare och pliktpersonal som kallas in vid höjd beredskap samt hemvärnsförband. 

– Vilka förband som ska vara mobiliseringsförband och vilka som ska vara stående förband är till del inte beslutat ännu. Men det kommer att finnas en luftighet i systemet som gör att det inte kommer se likadant ut i alla typkrigsförband. Mycket av det är upp till försvarsgrens- och stridskraftscheferna att lösa utifrån den strategiska inriktningen, säger Lennart Ek. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Det började som en blogg om personlig utrustning. Idag är kontot Taktisk ett forum för försvarsdebatt och en informationskanal för många anställda i Försvarsmakten – och ett av de mest omdiskuterade. Officerstidningen har träffat personen bakom kontot för ett samtal om anonymiteten, informationsvakuumet som han upplever i myndigheten och anklagelserna om desinformation.

Josefine Owetz
Taktisk
Taktisk har sedan starten 2009 valt att vara anonym.

Foto: Björn Öberg

Nästan varje vecka kommer det in tips. Ibland handlar det om en ny skrivelse, ett beslut eller en publikation som någon vill ska nå ut till de anställda i Försvarsmakten.

– Ofta är det människor som är lite längre upp i hierarkin som hör av sig och tipsar om sådant som de tror kan vara bra för andra att känna till. De skriver att ”nu har vi kommit ut med den här, kan du pusha för den?”, säger mannen bakom kontot Taktisk, som vill vara anonym.

Vi träffas på ett konditori någonstans i Sverige. Han har varit yrkesmilitär sedan 2007 och i mer än femton år har han skrivit om Försvarsmakten. Idag har han omkring 22 000 följare på Instagram och runt 9 000 på X. Själv ser han på genomslaget med blandade känslor.

Jag är väldigt ambivalent till den roll och maktfaktor det kanske har blivit. Helst hade jag nog sett att det inte blivit så.

– Det har vuxit bortom vad jag trodde att det skulle bli. Jag är väldigt ambivalent till den roll och maktfaktor det kanske har blivit. Helst hade jag nog sett att det inte blivit så.

Det började 2009, när han startade en blogg om personlig utrustning. Frågan var aktuell på grund av insatserna i Afghanistan, men han tyckte att de stora försvarsbloggarna vid den här tiden mest skrev om strategiska frågor och försvarspolitik.

– Jag upplevde att det fanns ett informationsvakuum vad gäller personlig utrustning. Diskussionen var het då, mycket kopplat till Afghanistan. Jag köpte mycket utrustning själv och använde den i tjänsten, så jag började skriva om det. Sedan började jag skriva om fysisk träning, ledarskap och andra frågor som intresserade mig.

Idag spänner ämnena som avhandlas på kontot brett: från löner och villkor till materielfrågor och personalförsörjning, vidare till tystnadskultur, militär etik och lärdomar efter olyckor. På senare år har ämnen som drönare, AI och rysk informationspåverkan varit återkommande. På bloggen skriver han längre och mer resonerande texter, medan han på Instagram delar aktuella nyheter och tips på handlingar att läsa, håller frågestunder och lägger upp memes om livet i myndigheten.

– Jag har velat ha kontot som en plattform för att sprida information, för jag upplever att informationsdelgivningen generellt sett inte fungerar särskilt bra i myndigheten. Längst ner på pluton- och kompaninivå sitter man inte i Emilia varje dag och då missar man mycket. Jag vill också att kontot ska ge möjlighet för den lilla soldaten och sjömannen att få ventilera.

Han har ofta frågestunder där följare skriver in frågor eller tar tillfället i akt att lyfta aktuella spörsmål. Det senaste året har det återkommande varit inlägg om arbetsmiljöproblem på flera organisationsenheter, där namn på förbanden och de berörda förbandscheferna har publicerats.

Hur avgör du vad som ska publiceras?

– Det första jag kollar är om jag kan styrka något, helst med handlingar. Sedan vilken nivå som individen befinner sig på. Soldater och anställda på lägre nivåer ger jag mig aktivt inte på. Jag attackerar inte heller personen, utan tjänsteställningen. Är du förbandschef och saker händer på ditt förband är du ansvarig.

Många av tipsen som skickas in publiceras aldrig, eftersom det inte går att bekräfta eller sannolikt är skyddsvärt, berättar han. Felaktigheter som upptäckts korrigeras, och om någon berörd ber att ett inlägg ska tas bort gör han i regel det.

Kontot har ibland anklagats för att sprida desinformation. Vad säger du om det?

– Desinformation är att avsiktligt vilseleda. Det gör jag inte. På sin höjd är det missinformation, att jag har missförstått något. Det har jag gjort ibland, och då reviderar jag alltid, säger han och fortsätter:

– Jag vill att myndigheten ska bli bättre, det är därför jag är kritisk. Hade jag inte brytt mig hade jag kunnat skita i det.

Han har sedan starten valt att vara anonym. Frågan om vem som ligger bakom kontot har gäckat många i myndigheten genom åren. Några kollegor och hans närmaste chefer vet att det är han som driver Taktisk, andra har listat ut det. Men anonymiteten fyller en viktig funktion, menar han.

– Folk har mycket lättare att prata med någon de inte känner. Samtidigt skyddar anonymiteten andra runt omkring mig. Det finns tendenser att man vill ta reda på vem som känner mig eller vem som har pratat med kontot. Så länge ingen vet vem jag är kan det inte heller drabba någon annan.

Han har själv inte drabbats, men har fått återberättat hur vissa chefer ute på förbanden har samlat sin personal och sagt att de inte får prata med Taktisk. Han har också vid flera tillfällen fått höra berättelser från anställda som har blivit utskällda när någon händelse från det egna förbandet har kommit ut på kontot.

– Vi borde ha kommit längre i att förhålla oss till att det finns ett konto där det skrivs saker. Som statlig myndighet måste vi kunna stå för det vi gör, utan att skälla ut folk och säga åt dem att vara tysta. Det gynnar ingen. Men detta är lokala initiativ, inget som kommer från Försvarsmakten centralt.

Taktisk

Illustration: Björn Öberg

Vem tror folk att du är?

– Det finns de som tror att jag sitter på Högkvarteret och de som tror att jag sitter på någon form av stab. Gissningarna om vilken försvarsgren jag tillhör varierar också. Vissa tror att jag är en kvinna, att jag är mycket äldre än vad jag är, andra att jag är yngre. Det beror på vem man frågar.

År 2023 bestämde han sig för att lägga ner kontot. Han hade tröttnat. Det höll i några månader, tills frågan om personlig utrustning väckte lusten igen. Det senaste året har han dragit ner på tiden han lägger på kontot och en del av fritiden går istället till projektet Lumos, ett AI-baserat verktyg som han har skapat för öppen informationsinhämtning och som vem som helst kan ladda ner.

Det kommer inte ut någonting till förbanden, och jag vet att det sitter folk med sina mobiltelefoner överallt och försöker göra saker. Så jag tänkte: vad kan jag göra? Förhoppningsvis kan detta vara ett steg till en OSINT-förmåga i Försvarsmakten.

Bakgrunden är kriget i Ukraina, som enligt honom har visat att öppna källor är viktiga på alla nivåer i en modern försvarsmakt. OSINT, som står för Open Source Intelligence, syftar på processen att samla in och analysera information från öppna källor. Lumos samlar nyheter och uppgifter från flera källor, översätter ryska och ukrainska inlägg och tar fram dagliga sammanfattningar av läget det senaste dygnet. Flödet domineras av rapporter från Ukraina, men verktyget bevakar också Mellanöstern, kinesisk militär, cyber, maritim säkerhet, drönare och rymden.

– Lumos kommer egentligen ur en frustration. I så många år har vi inte haft en strukturerad OSINT-förmåga i Försvarsmakten. Det kommer inte ut någonting till förbanden, och jag vet att det sitter folk med sina mobiltelefoner överallt och försöker göra saker. Så jag tänkte: vad kan jag göra? Förhoppningsvis kan detta vara ett steg till en OSINT-förmåga i Försvarsmakten.

Det nya verktyget och att ta del av innehållet på bloggen är gratis, men den följare som vill har möjlighet att skänka honom en slant. Bidragen går enligt honom till kostnader för webbhotellet, att betala för de handlingar han begär ut från Försvarsmakten och till energidryck. Men det är inga större summor han får in, och det är inte heller en drivkraft i arbetet med kontot.

– Jag tror inte att det blir roligare av det. Tiden är egentligen inte faktorn heller. Det är mer att motivationen ibland tryter. Pengarna är bara skönt för att kunna plana ut vissa kostnader som jag har kopplat till kontot.

Det han saknar i försvarsdebatten idag är fler debattörer som tar plats. Det finns nischade konton inom en del områden, men han hade hoppats att de skulle vara fler vid det här laget.

– Jag skulle vilja ha en flora av kunskapsbärare som sprider kunskap publikt och vågar ta diskussionen. Experter som säger: jag kan de här grejerna, och jag tycker att det här är ett felaktigt val. Det behövs som en motpol till undermåliga beredningar.

Varför det inte har blivit så vet han inte. Kanske är det jantelagen, kanske tidsbrist. Men behovet är som störst just nu, menar han, när Försvarsmakten växer, utvecklar nya förmågor och allt ska göras på en gång.

– Det pratas mycket om innovation. Men innovationen kommer inte bara för att vi säger det, eller för att vi döper något till ett experimentkontor. Den bygger på att folk faktiskt tar sig tid att sätta sig ner och fundera: gör vi det här på rätt sätt?

Ibland står man och skriker in i en vägg.

Själv är han inne i en liten dipp, berättar han, och frågar sig ibland om kontot har spelat ut sin roll.

– Ibland står man och skriker in i en vägg. Men jag vet att det jag skriver läses högt upp i Försvarsmakten, och även på Försvarsdepartementet. Jag tror att jag har uppnått det mesta jag kunnat tänka mig med mitt konto.

Ur arkivet: