Senast publicerat
Senast publicerat:

Conny Jansson stöttar Fpan-anmälda medlemmar 

Officersförbundets medlemmar kan få stöd om de blir anmälda till Fpan. Conny Jansson är ombudsman med särskilt ansvar för dessa ärenden.

Josefine Owetz
Officersförbundet

I drygt 15 år har ombudsman Conny Jansson hanterat medlemsärenden som rör Försvarsmaktens personalansvarsnämnd. När en anmälan kommer in till Fpan är det förbundet centralt som hanterar Fpan-delen av ärendet och ger medlemmen stöd gällande det. Ofta är det fortsatt saker som behöver hanteras av förbandet, men då är det föreningen som stöttar medlemmen i dessa frågor. 

Inför att ärendet ska upp i nämnden ger Conny Jansson stöd till medlemmen. Stödet skiljer sig åt beroende på om det är ett ärende som ska prövas disciplinärt, det vill säga ge en varning eller löneavdrag, eller om det är ett ärende som ska pröva skiljande från anställning. 

– Om det är ett skiljande har vi som medlemmens fackförbund en rättighet utifrån las (lagen om anställningsskydd, reds.anm) att begära överläggning. Överläggningen är ingen förhandling utan ett möte med juridiska avdelningen som ger möjlighet för medlemmen och oss att komma till tals för att säkerställa att vår medlems syn på saker och ting också kommer med i bedömningen inför att ärendet ska prövas. 

Vad är din roll i överläggningen?

Liknande läsning:

– Jag har talroll och är ett stöd. Jag har formellt rätten att påtala och ifrågasatta saker som Försvarsmakten lägger våran medlem till last. Jag försöker coacha medlemmen att formulera det som bedöms nödvändigt och som oftast även ska bli individens egen inlaga i ärendet. Det ska vara en motvikt till det klander som riktas från arbetsgivaren, säger Conny Jansson. 

» Det tar en del tid att inte bara stötta i sakfrågan och svara på alla frågor som kan finnas, utan också att bara lyssna in och vara ett stöd. «

Överläggning sker enbart när det är risk för uppsägning och avsked. Vid ett disciplinärende har förbundet inte en lika självklar roll.

– En statlig arbetsgivare har inga skyldigheter att meddela en facklig organisation att man inleder ett disciplinärende mot en individ. 

Men medlemmen kan ändå få stöd från förbundet.

– Det kan handla om att de vill ha hjälp i hur de ska svara upp mot anklagelsen som läggs fram. Individen har också i dessa ärenden rätt att lämna sin syn på det som denne anklagas för. Detta sker skriftligt och blir en inlaga i utredningen.

Hur mår Fpan-anmälda medlemmar? 

– Det är klart att det är en pressande situation. Många mår dåligt. Det tar en del tid att inte bara stötta i sakfrågan och svara på alla frågor som kan finnas, utan också att bara lyssna in och vara ett stöd. 

Efter att Fpan fattat sitt beslut kan det överklagas. Det är relativt ovanligt med överklagande av ett disciplinbeslut, det vill säga varning eller löneavdrag. Att överklaga när någon sagts upp eller avskedats är däremot vanligare. Då påkallar förbundet en tvisteförhandling om beslutet att skilja medlemmen från anställningen. I regel är det Conny Jansson och en representant från Juridiska avdelningen som då genomför förhandlingen. 

– Vi får då allt underlag på bordet en gång till och kan syna det så att nämnden inte har trasslat bort sig eller missförstått något. En del i detta handlar om att säkerställa att alla frågor har blivit belysta när Fpan fattade sitt beslut. 

Ibland leder tvisteförhandlingarna till en förlikningslösning. 

– Det kan exempelvis innebära att Försvarsmakten återtar uppsägningen i utbyte mot att individen säger upp sig själv med ett eventuellt avgångsvederlag. Det händer väldigt sällan att tvisteförhandlingen får Försvarsmakten att helt kravlöst återta uppsägningsbeslutet.

Om förbundet inte är nöjda med utfallet i förhandlingen kan ärendet drivas vidare till Arbetsdomstolen efter beslut av förbundsstyrelsen. Under Conny Janssons tid på förbundet har en handfull skiljandeärenden gått vidare till Arbetsdomstolen för prövning.

– Vi går normalt inte till domstol om det inte är ett ärende vi också faktiskt tror vi kan vinna eller där rättspraxis behöver klarläggas, säger han. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Det ska krävas mer än att bara ta sig igenom Officersprogrammet. Utbildningen måste utmana kadetterna och ge den nyutnämnde officeren något att verkligen vara stolt över, skriver Erik Windfäll.

Redaktionen
Erik Windfäll

Jag är stolt över att studera till officer på Militärhögskolan Karlberg, men jag skulle vilja vara stoltare över min utbildning.

Jag sökte till officer för att utmana mig själv och utvecklas som person men jag ska inte sticka under stol med att jag skulle önska mer av den teoretiska utbildningen på Officersprogrammet. En vanlig studievecka under årskurs ett kan se ut så här: Ett par frivilliga föreläsningar, två förmiddagar med fys, en frivillig engelska lektion, en dag med bara självstudier och ett seminarium. Det innebär ungefär sju schemalagda studietimmar i veckan. Resten av tiden kallas för självstudietid. I vintras hade vi dessutom två veckor helt utan lektioner. Försvarshögskolan räknar med att vi fyller dem själva.

Det är så klart mitt eget ansvar att studera och nå de krav som ställs på mig för att bli en riktigt bra officer och kunna leda trupp i strid. Men för att kunna göra det så skulle jag önska mer av officersutbildningen. Den akademiska delen av utbildningen skulle kunna utvecklas mycket. Jag upplever att utbildningen är betydligt mindre krävande än på de flesta andra kandidatprogram, och att det ibland är väldigt otydligt vad vi förväntas lära oss.

Det finns såklart delar i utbildningen som är riktigt bra och givande. Själv lärde jag mig mycket under min UGL-kurs. Sedan finns det andra delar som med mindre justeringar kan bli mycket bättre. Under vår första taktikkurs hade vi ett slutmoment där teorin skulle omsättas i något konkret. Det var ett av de få tillfällen då vi faktiskt skulle öva taktiskt tänkande. Tyvärr gick majoriteten av tiden åt till att förstå hur datorsimuleringen fungerade och hur man styrde den. Vi fick inte möjlighet att se om våra kunskaper faktiskt höll. Där finns en stor möjlighet till förbättring.

Kadetterna är utvalda dels genom sin värnplikt och dels genom uttagningen till Officersprogrammet. De är målmedvetna, ambitiösa och stolta över sitt yrkesval och förtjänar en utbildning i världsklass både för sin egen och landets säkerhet. Jag anser inte att vi gynnas av en utbildning där det är svårt att misslyckas och där man kan ta sig igenom utbildningen utan att nå sin fulla kapacitet. Jag känner att systemet lutar sig mot den enskildes ambition i stället för att ställa krav. Det är bekvämt både för skolan och kanske även för kadetterna men gynnar ingen i slutändan.

Jag känner att systemet lutar sig mot den enskildes ambition i stället för att ställa krav. Det är bekvämt både för skolan och kanske även för kadetterna men gynnar ingen i slutändan.

Det finns en anledning till att jägarna är stolta över sin jägarbåge. Den symboliserar något som var utmanande och formande. Något som krävde mer än att bara dyka upp och hålla sig kvar. Min dröm är att varje nyutnämnd fänrik ska kunna känna samma sak inför sin stjärna. Att den ska stå för en utbildning som verkligen har format dem och som de är stolta över. Jag vill inte bara klara Officersprogrammet. Jag vill känna att det har krävt något av mig. Att det har tvingat mig att bli vassare på krigsvetenskap, taktik och strategi. Ju sämre säkerhetsläge, desto viktigare blir det att utbildningen faktiskt formar oss till de officerare Sverige behöver.

Officersyrket kräver skärpa och förmåga att prestera under press. Då bör utbildningen också göra det.

Ur arkivet: