Senast publicerat
Senast publicerat:

Att vara en del av kriget – på hemmaplan

Hur hanterar man att ens livskamrat tjänstgör i en krigszon på andra sidan jorden, samtidigt som man själv är kvar i Sverige, ovetandes om vad som händer där borta? Soldaten Adrian och hans fru Karin gick en så kallad PREP-kurs inför Adrians tjänstgöring i Mali.

Redaktionen
Annica Ögren

Det är 45 grader varmt när Adrian, 29 år, landar med flyget en tisdagseftermiddag i april på Bamakos flygplats i Mali. Luften är blöt och Försvarsmaktens ökenuniform klibbar mot hans kropp. 

– Det var skönt att äntligen vara på plats, hur konstigt det än kan låta, säger Adrian över en halvknackig telefonlinje från Mali när han tänker tillbaka på missionens första dag några månader tidigare.  

Perioden innan avresan mot den sju månader långa insatsen bestod av intensiv träning och mycket förberedelser, både vid hemmaregementet i Skövde och på Livgardet i Stockholm. 

Sedan 2014 har Sverige deltagit i FN:s fredsbevarande insats i Mali. Även om den militära insatsen Minusma är en av FN:s farligaste och mest dödliga av alla FN-ledda insatser, kände sig Adrian lugn inombords och redo att få komma igång med arbetet. Han ingår i styrkan Mali 12, med placering i huvudstaden Bamako. Andra kollegor i styrkan har till uppgift att etablera en ny camp och ett nytt styrkebidrag i staden Gao i östra Mali. 

På andra sidan jordklotet, i Karlstad, sitter Adrians fru Karin, 29 år, hemma i parets gemensamma lägenhet och pluggar. Det är termin tre på sjuksköterskeutbildningen. Det har nu gått över två veckor sedan hon skjutsade Adrian den där tidiga och blåsiga morgonen från Karlstad, till en av Försvarsmaktens uppsamlingsplatser i Örebro. Hela Adrians trupp skulle då på grund av covid-19 sättas i karantän i två veckor innan de fick borda flyget till Mali. 

– Vi sa hejdå flera gånger och jag vet inte vem av oss som grät mest, säger Karin. 

Liknande läsning:
Jag var ju förberedd på det här, men det var ändå jättekonstigt.

Hon berättar att det var ett gemensamt beslut att Adrian skulle åka på insats. Hon är uppvuxen i en militärfamilj och berättar att hon kände sig lite extra stolt över Adrian och beslutet att han skulle åka till Mali kändes självklart.

– Jag var ju förberedd på det här, men det var ändå jättekonstigt. När jag kom hem och såg jag hans kaffekopp som stod kvar på diskbänken, hans sov-t-shirt som låg där. Det låter jättedramatiskt men på ett sätt kändes det nästan som att han hade gått bort. Det blev så verkligt att vi nu skulle vara ifrån varandra under en väldigt lång period och det kändes så in i helvete tomt, säger Karin.

Våren har varit speciell för Karin och Adrian på grund av corona. 

– Vi har tagit det här med att inte umgås med så många ganska seriöst, så vi har haft ganska mycket tid bara med varandra. Det är bara så tomt, och det är det fortfarande, säger Karin när vi pratar över telefon drygt två månader efter att Adrian åkt.

Den sista tiden hemma i Karlstad tillbringade paret ute i ett friluftsområde som de utforskade tillsammans. Karin säger att hon än i dag inte kan besöka den skogen. Det är för jobbigt.

Adrian ingår i styrkan Mali 12, med placering i huvudstaden Bamako. Foto: Privat

Det första som Adrian slås av när han eskorteras –  i eftermiddagsdiset som lagt sig över folkmyllret i Bamako – mot den svenska campen Midgård i utkanten av staden, är all smuts och allt skräp på marken. 

– Folk lever i misär här. Det eldas sopor längs med vägkanten och folk bor i skjul mer eller mindre. Även om jag var förberedd så är det nog tio gånger värre än vad vi alla hade förväntat oss.

Det är inte Adrians första utlandsmission, men styrkan FS 27 som han tillhörde i Afghanistan 2014, var annorlunda, säger han.

– Det går inte att jämföra, hotbilden är så låg här i Bamako. Det känns nästan inte som att det pågår ett krig här och det är lätt att glömma att man är i ett krigshärjat land där FN gått in av en anledning.

Under sommaren utbröt våldsamma protester i Bamako. I juli dödades minst sju demonstranter i vad som beskrivs som de häftigaste regimkritiska protesterna på många år, enligt TT. Demonstranterna ansåg att (den nu förra) presidenten, Ibrahim Boubacar Keïta, misslyckats med att tackla ekonomiska och säkerhetspolitiska problem i Mali och i augusti utfördes en statskupp av Fama (maliska armén). Kreïta greps då och några dagar senare meddelade han sin och regeringens avgång samtidigt som militärjuntan tog över makten i landet. Grannländer har krävt ett återställande av civilt styre och ett val inom tolv månader. Sverige har valt att frysa en stor del av biståndet till Mali tills vidare. I november beskrivs situationen med att få till en ny regering i landet fortfarande som spänd, enligt den franska tidningen Le Monde. 

–  Jag har varit ärlig mot Karin om läget inne i stan. Jag är inte orolig, men jag förstår att man kan vara det hemma när man inte vet hur det ser ut, säger Adrian.

Jag är inte orolig, men jag förstår att man kan vara det hemma när man inte vet hur det ser ut.

Även om hans arbetsuppgifter påverkats av coronaläget och situationen i centrala Bamako – som hindrar mycket av styrkans arbete utanför campen – håller de sig sysselsatta. Han säger att även hjärnan är i ständig bearbetning med allt nytt som ska tas in och göras.

– Jag tror att det är lättare att vara den som åker iväg än att vara den som är hemma. Man lämnar ju allt till den andra att hålla kolla på. Det enda jag behöver göra är att lösa min uppgift här på plats. Inte handla, inte betala räkningar. Man lever väldigt olika liv, säger han och tystnar ett ögonblick innan han fortsätter:

– Det är mycket som ska göras och det är först senare det kommer ikapp en att man saknar livet och personer hemma i Sverige.

Under Adrians första vecka i Bamako skickade han ett gäng bilder till Karin. 

– De hade varit ute och åkt så jag fick bilder på hur det ser ut i Bamako, hur han skulle bo, på den lilla puppan där han sover, hur campen ser ut och vilken utrustning han har, säger Karin.

Bilderna gjorde att Karin fick en bättre förståelse för hur situationen är för Adrian. Men vissa saker är ändå svåra att relatera till, berättar hon. Särskilt när media rapporterar om oroligheter i landet och hur sådant upplevs eller påverkar svenskarna på plats. 

– Jag kan inte bara ringa honom och fråga hur det är utan det är ju alltid på hans villkor när det går att ringa och prata. Ibland strular telefonerna också, så det är ju helt klart speciellt. 

Är det något särskilt som du oroar dig över med hans utlandstjänstgöring?

– Det är ofta som han har sagt, efter insatsen i Afghanistan, att till exempel vissa dofter kastar honom tillbaka dit och till händelser där. Det är sådant som säkert komma följa med Adrian hem från Mali också. Sådant är ju svårare att relatera till, trots att vi pratar jättemycket om allt. 

Karin.

När Adrian blev schemalagd för utlandstjänstgöringen i Mali anmälde de sig till en av Försvarsmaktens kurser, en så kallad PREP-kurs (Preparation and Relationship Education Program). Den anordnas av Svenska Soldathemsförbundet och riktar sig till par där ena eller båda har anknytning till Försvarsmakten som nuvarande eller tidigare anställd i samband med utlandstjänstgöring.
   Adrian tillhör en av dem som under sommaren fick besked om inställd leave. En tillfällig hemresa var inte möjlig på grund av corona. Men i sista sekund ändrades beslutet och lagom till deras bröllopsdag, efter tre månader i Mali, fick han äntligen komma hem till Karlstad.

– Det känns som att man halvvägs in i missionen har en liten dipp så en leave är välbehövligt. Man behöver ett avbrott när man bor och jobbar på samma ställe som sina kollegor dag in och dag ut, säger Adrian.

Huruvida PREP-kursen, som han och Karin gick, har hjälpt dem som par, vet han inte riktigt men han berättar att kursen åtminstone har förändrat hans tankesätt.

– Den handlade inte alls bara om mitt jobb utan mycket om kommunikation och inse att bara för att man varit ihop ett tag är man två olika individer som är uppvuxna i olika familjer och där vi kommunicerar olika. På kursen fick vi prata och lyssna på neutral mark.

Även Karin beskriver kursen som en ögonöppnare.

– Jag var lite skeptisk till den först, men det var tack vare kursen som jag förstått hur jag är och varför Adrian är som han är. Man kanske tror att man känner någon efter att ha varit ihop i sex år, men nej. Kursen har gjort att det har funkat bättre mellan oss, säger hon.

Adrian berättar att man oundvikligen kommer in på samtalsämnen om varandras anhöriga när man bor och jobbat ihop 24 timmar om dygnet. Men hans uppfattning är att få av hans kollegor har sökt stöd genom Försvarsmakten, och minst en kollega har brutit med sin partner under missionens gång, säger han.

– Jag försöker uppmana mina kollegor att de ska prata om hur det är med sina anhöriga och jag märker att många är nyfikna och frågar om kursen. Jag rekommenderar verkligen alla att gå en sådan oavsett om man haft det jobbigt eller inte. Det är ju ingen lätt grej att åka utomlands.

Ibland kan Adrian ringa video­samtal från Mali till Karin i Sverige, men oftast är campens fasta telefonlinje ett säkrare kort.

FAKTA

Konflikten i Mali

Konflikten i Mali blossade upp under 2012 när folkgruppen tuareger gjorde uppror mot den sittande regeringsarmén.  De ville skapa en självständig stat av norra Mali. Rebellgrupper formades och allierade sig med terrornätverk som al-Qaida i islamiska Maghreb (AQIM) som anföll städerna Timbuktu, Gao och Ber i norra Mali. Städerna kom sedan att kontrolleras av AQIM. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Efter omfattande anmälningar konstaterade en extern utredning i våras brister i ledarskapet och tystnadskultur vid Totalförsvarets skyddscentrum, SkyddC. Nu har arbetet med utredningens rekommendationer inletts. För Officerstidningen berättar överste Joakim Ericson, förbandschef vid SkyddC, om hur förtroendet ska återupprättas.

Maria Widehed
Under året har Västerbottens-Kuriren granskat arbetsmiljön vid Totalförsvarets skyddscentrum, SkyddC. Överste Joakim Ericson är förbandschef vid SkyddC.

Foto: Försvarsmakten och Jimmy Croona/Försvarsmakten

”Det är ingen som skulle följa våra chefer i krig”. Så beskrev en yrkesofficer förtroendet för ledningen vid Totalförsvarets skyddscentrum, SkyddC, i Umeå när Västerbottens-Kuriren, VK, i slutet av juni publicerade första delen i sin granskning av arbetsmiljön vid förbandet.

”Det är inte en miljö där man vågar säga vad man tycker, och det händer ingenting om man anmäler eller signalerar att någonting är galet”, sa en tidigare anställd i samma artikel.

Uttalandena är två av flera vittnesmål i tidningens granskning. I flera artiklar berättar anställda och tidigare anställda om kränkningar, rädsla för repressalier och en tystnadskultur där den som framför kritik riskerar negativa konsekvenser för sin fortsatta karriär.

Under våren 2026 inkom 23 anmälningar om ovälkommet beteende och arbetsmiljöproblem vid SkyddC till Försvarsmaktens centrala funktion för utredningsstöd vid ovälkommet beteende, UOB, och Arméstaben. Under samma period inkom fyra visselblåsningar om missförhållanden vid SkyddC, enligt den utredning Officerstidningen har tagit del av.

Dåvarande arméchefen generalmajor Jonny Lindfors, gav Arméstaben i uppdrag att låta genomföra en extern arbetsmiljöutredning vid förbandet. Utredningen, som presenterades i slutet av juni, ger stöd åt flera av de uppgifter om missförhållanden som personalen lämnat. Enligt rapporten finns brister i ledarskap och arbetsmiljö, liksom en utbredd tystnadskultur. Utredarna pekar också på risker för repressalier och bristande förtroende för förbandsledningen.

Rapporten innehåller tjugo rekommendationer. De två högst prioriterade är att omedelbart avsluta två chefers tjänstgöring vid SkyddC. Rekommendationerna gäller den tidigare förbandschefen, överste Thomas Lamke, och förbandets dåvarande HR-chef.

Utredningen beskriver systematiska brister i den tidigare förbandschefens ledarskap, bland annat ”detaljstyrning, kavajhytter, förminskande kommentarer” och bristande stöd till medarbetare i samband med ovälkommet beteende. Den tidigare HR-chefen kritiseras bland annat för sitt bemötande av medarbetare och för upprepade brister i hanteringen av ärenden om ovälkommet beteende. I utredningsrapporten konstateras att chefens upprepade felhantering av ärenden om ovälkommet beteende fått ”allvarliga konsekvenser för medarbetare ex. psykisk ohälsa och förhöjd risk för suicid”.

Thomas Lamke lämnade sitt tidsbegränsade uppdrag som förbandschef den 1 juli och tillträdde som chef för materielavdelningen vid Försvarsstabens stödenhet. Han har avböjt att kommentera händelserna vid SkyddC för Officerstidningen.

Den tidigare HR-chefen har också lämnat sin befattning, men fick en tidsbegränsad placering direkt under den nye förbandschefen, överste Joakim Ericson, fram till den 31 oktober. Enligt Joakim Ericson finns nu en inriktning för ett beslut om chefens fortsatta placering.

– Vi har fört en dialog med arméchefen och Arméstaben. Vi har behövt förhålla oss till de arbetsrättsliga delarna, och vissa detaljer återstår att hantera, säger Joakim Ericson till Officerstidningen.

På frågan om den tillfälliga lösningen med HR-chefens placering har fungerat svarar han:

– Det har fungerat till huvuddel. Vi strävar efter att hitta en lösning där vi kan omhänderta rekommendationen.

Arbetsmiljöutredningen riktar också kritik mot förbandets hantering av anmälningar om ovälkommet beteende. Utredarna konstaterar brister i bland annat opartiskhet och sekretesshantering. En rekommendation är därför att samtliga sådana ärenden vid SkyddC under de kommande fem åren ska utredas av externa utredare utsedda av Arméstaben.

Utredningen pekar också på skillnader i hur olika grupper vid förbandet drabbats. Enligt rapporten visar utredningen att ”kvinnor och värnpliktiga drabbas oproportionerligt av ovälkommet beteende, upplevda kränkningar och upplevda repressalier”.

Även hanteringen av medarbetarundersökningen FM Vind kritiseras. Enligt utredningen har ledningen undanhållit delar av resultaten, framför allt negativa fritextsvar från FM Vind 2024.

Vi tar detta på stort allvar och lägger ner mycket tid på arbetet i kölvattnet av rapporten

Joakim Ericson tillträdde som förbandschef i juni. Han hade dessförinnan varit stabschef och tillförordnad chef vid förbandet. Han uppger att fritextsvaren nu har delats med den arbetsgrupp som arbetar med utredningens rekommendationer.

– Vi har tagit avstamp i arbetsgruppen och delgett fritextsvaren från förra FM Vind. Jag uppfattar att de till viss del bekräftar det som finns i rapporten, säger han.

Han framhåller samtidigt att spridningen av svaren framgent behöver hanteras med hänsyn till enskilda medarbetare.

– Om det finns kritik mot enskilda personer måste vi tänka på hur vi sprider den. Men vi måste se till att kritiken tas om hand. Vi ska inte skapa en förväntan om att allt kan vara helt transparent utan det handlar om att använda kritiken på ett klokt sätt, inte om att undanhålla eller strunta i den.

I ett mejlsvar till VK uppgav SkyddC kommunikationschef under hösten att förbandet påbörjat arbetet med en handlingsplan, samtidigt uppgav anställda till tidningen att de upplevde en stor osäkerhet kring vilka förändringar som faktiskt skulle genomföras.

VK_faksimil_kollage_svart

I VK:s granskning har anställda och tidigare anställda vid SkyddC berättat om kränkningar, rädsla för repressalier och en tystnadskultur.

Faksimil: Västerbottens-Kuriren

Joakim Ericson beskriver tiden sedan han tillträdde som turbulent och att arbetsmiljöutredningen har präglat hans första tid som chef.

– Vi tar detta på stort allvar och lägger ner mycket tid på arbetet i kölvattnet av rapporten. Vi har en bild av hur rekommendationerna behöver hanteras, men det är viktigt att hela förbandet får vara delaktigt i hur lösningarna utformas och arbetet bedrivs framöver, säger han.

I den arbetsgrupp som tillsatts ingår representanter för arbetsgivaren, arbetstagarorganisationerna, skyddsorganisationen och Nätverk officer/anställd kvinna, Noak. Även tillförordnad HR-chef och arbetsmiljöhandläggare deltar. Anders Vesterlund, Officersförbundets fackliga representant i arbetsgruppen, tycker att gruppen är väl sammansatt.

– Men gruppens arbete initialt har varit att titta i backspegeln och nu behöver vi hitta de röda trådarna. Vi har delat upp arbetsgruppen för att jobba med två olika fokusområden så vi är på gång, säger han.

Anders Vesterlund säger att många av de medlemmar han talat med inte känner igen sig fullt ut i den bild av SkyddC som framträder i utredningen. Samtidigt finns en förståelse för att något är fel vid förbandet. Han menar att mycket av det som beskrivs i rapporten handlar om personkonflikter.

Han trycker på att de anmälningar om ovälkommet beteende som ligger bakom utredningen måste hanteras skyndsamt. Han upplever att de oavslutade ärendena hindrar arbetsgruppen från att komma vidare och vill att Arméstaben prioriterar handläggningen.

– Så länge de inte är omhändertagna tror jag inte att arbetsgruppen kommer att lyckas på kort sikt. Vi trampar lite vatten eftersom det inte finns något avslut, men har nyligen fått veta att Arméstaben har en framdrivningsplan för detta vilket är mycket välkommet, säger Anders Vesterlund och konstaterar att Officersförbundet har medlemmar både bland dem som anmält och dem som har blivit anmälda.

Vissa saker kan vi genomföra och sedan skapa rutiner för, medan andra är sådant vi måste arbeta med hela tiden.

En del åtgärder i handlingsplanen är aktiviteter som går att bocka av någorlunda snabbt, säger Joakim Ericson.

– Men andemeningen är att vi ska förbättra kulturen och bygga en förbandsanda, säger han och fortsätter:

– Vissa saker kan vi genomföra och sedan skapa rutiner för, medan andra är sådant vi måste arbeta med hela tiden. Att ta fram rutiner tillsammans med Arméstaben för hur vi ska hantera ovälkommet beteende kan gå ganska snabbt. Sedan ska de implementeras. Utbildning och föreläsningar om Försvarsmaktens värdegrund blir ett startskott för något som behöver fortsätta, det är ett exempel.

Finns det rekommendationer som ni ännu inte har börjat arbeta med?

– Ja, det finns punkter som vi inte har påbörjat alls. Vi har inledningsvis analyserat samtliga rekommendationer och lagt upp en tidsplan utifrån prioriteringarna i rapporten. Under 2027 ska vi ha genomfört delarna i rekommendationerna, men de har också ett mer långsiktigt syfte.

Joakim Ericson uppger att förbandet för en dialog med Arméstaben om det fortsatta arbetet. En avstämning har under sommaren också genomförts med brigadgeneral Per Nilsson, ställföreträdande arméchef, om planen framåt.

– Det är mitt ansvar att vi fortsätter arbetet. Det här är prioriterat nu, och då får vi prioritera ner annat tills vi är i mål, säger Joakim Ericson.

Joakim Ericson

Joakim Ericson

Chef Totalförsvarets skyddscentrum

Utredningen beskriver att medarbetare inte har vågat framföra kritik av rädsla för repressalier. Vad har ni konkret gjort för att förändra det?

– Arbetet med värdegrunden och uppförandekoden är en viktig del, alla måste vara medvetna om sitt ansvar för lösningen.

En konkret åtgärd är enligt Joakim Ericson att säkerställa att förbandets arbetsplatsträffar genomförs och dokumenteras inom ramen för det systematiska arbetsmiljöarbetet.

– Jag vill få all dokumentation från arbetsplatsträffarna till mig och har för avsikt att läsa alltihop, säger han.

Även Anders Vesterlund ser arbetsplatsträffarna som ett viktigt verktyg för att komma åt tystnadskulturen.

– Tystnadskultur kan betyda olika saker. Det kan handla om oerfarna chefer som inte vågar ta svåra samtal, om normer som gör att man inte pratar om vissa saker eller om chefer som tystar ner kritik. Det behöver vi diskutera på arbetsplatsträffarna. Situationen ser inte likadan ut på hela SkyddC.

Vi behöver skapa förtroende i linjen.

Joakim Ericson vill också kunna se om arbetet ger resultat.

– Vi har precis genomfört en medarbetarundersökning som vi måste titta på och analysera ordentligt. Sedan behöver vi nog göra mätningar med jämnare mellanrum för att följa upp vad arbetet ger. Min strävan är att genomföra motsvarande pulsmätningar, men där är vi beroende av externt stöd.

Han understryker samtidigt att mätningar inte kan ersätta samtalen med personalen.

– Det är bra att mäta, men vi får inte glömma bort att prata med varandra. Jag har varit ute mycket i verksamheten och pratat med medarbetare. Vissa bekräftar den situation som funnits, men jag träffar också många som är stolta över sin arbetsplats. Det är viktigt att vi bygger vidare på det som fungerar bra.

Joakim Ericson säger att han välkomnar medarbetare som vill berätta om sina upplevelser direkt för honom.

– Det kräver mod och ryggrad att göra det, och jag ser det som ett steg i rätt riktning. Samtidigt kan jag inte begära att alla ska komma till förbandschefen. Vi behöver skapa förtroende i linjen och få med staben, arbetstagarorganisationerna och skyddsorganisationen, säger Joakim Ericson och tillägger:

– Det är avgörande för SkyddC och alla andra förband att man har förtroende för dem som ska styra skutan.

Ur arkivet: