Ges ut av Officersförbundet

Att vara en del av kriget – på hemmaplan

Hur hanterar man att ens livskamrat tjänstgör i en krigszon på andra sidan jorden, samtidigt som man själv är kvar i Sverige, ovetandes om vad som händer där borta? Soldaten Adrian och hans fru Karin gick en så kallad PREP-kurs inför Adrians tjänstgöring i Mali.

Hur hanterar man att ens livskamrat tjänstgör i en krigszon på andra sidan jorden, samtidigt som man själv är kvar i Sverige, ovetandes om vad som händer där borta? Soldaten Adrian och hans fru Karin gick en så kallad PREP-kurs inför Adrians tjänstgöring i Mali.

Det är 45 grader varmt när Adrian, 29 år, landar med flyget en tisdagseftermiddag i april på Bamakos flygplats i Mali. Luften är blöt och Försvarsmaktens ökenuniform klibbar mot hans kropp. 

– Det var skönt att äntligen vara på plats, hur konstigt det än kan låta, säger Adrian över en halvknackig telefonlinje från Mali när han tänker tillbaka på missionens första dag några månader tidigare.  

Perioden innan avresan mot den sju månader långa insatsen bestod av intensiv träning och mycket förberedelser, både vid hemmaregementet i Skövde och på Livgardet i Stockholm. 

Sedan 2014 har Sverige deltagit i FN:s fredsbevarande insats i Mali. Även om den militära insatsen Minusma är en av FN:s farligaste och mest dödliga av alla FN-ledda insatser, kände sig Adrian lugn inombords och redo att få komma igång med arbetet. Han ingår i styrkan Mali 12, med placering i huvudstaden Bamako. Andra kollegor i styrkan har till uppgift att etablera en ny camp och ett nytt styrkebidrag i staden Gao i östra Mali. 

På andra sidan jordklotet, i Karlstad, sitter Adrians fru Karin, 29 år, hemma i parets gemensamma lägenhet och pluggar. Det är termin tre på sjuksköterskeutbildningen. Det har nu gått över två veckor sedan hon skjutsade Adrian den där tidiga och blåsiga morgonen från Karlstad, till en av Försvarsmaktens uppsamlingsplatser i Örebro. Hela Adrians trupp skulle då på grund av covid-19 sättas i karantän i två veckor innan de fick borda flyget till Mali. 

– Vi sa hejdå flera gånger och jag vet inte vem av oss som grät mest, säger Karin. 

Jag var ju förberedd på det här, men det var ändå jättekonstigt.

Hon berättar att det var ett gemensamt beslut att Adrian skulle åka på insats. Hon är uppvuxen i en militärfamilj och berättar att hon kände sig lite extra stolt över Adrian och beslutet att han skulle åka till Mali kändes självklart.

– Jag var ju förberedd på det här, men det var ändå jättekonstigt. När jag kom hem och såg jag hans kaffekopp som stod kvar på diskbänken, hans sov-t-shirt som låg där. Det låter jättedramatiskt men på ett sätt kändes det nästan som att han hade gått bort. Det blev så verkligt att vi nu skulle vara ifrån varandra under en väldigt lång period och det kändes så in i helvete tomt, säger Karin.

Våren har varit speciell för Karin och Adrian på grund av corona. 

– Vi har tagit det här med att inte umgås med så många ganska seriöst, så vi har haft ganska mycket tid bara med varandra. Det är bara så tomt, och det är det fortfarande, säger Karin när vi pratar över telefon drygt två månader efter att Adrian åkt.

Den sista tiden hemma i Karlstad tillbringade paret ute i ett friluftsområde som de utforskade tillsammans. Karin säger att hon än i dag inte kan besöka den skogen. Det är för jobbigt.

Adrian ingår i styrkan Mali 12, med placering i huvudstaden Bamako. Foto: Privat

Det första som Adrian slås av när han eskorteras –  i eftermiddagsdiset som lagt sig över folkmyllret i Bamako – mot den svenska campen Midgård i utkanten av staden, är all smuts och allt skräp på marken. 

– Folk lever i misär här. Det eldas sopor längs med vägkanten och folk bor i skjul mer eller mindre. Även om jag var förberedd så är det nog tio gånger värre än vad vi alla hade förväntat oss.

Det är inte Adrians första utlandsmission, men styrkan FS 27 som han tillhörde i Afghanistan 2014, var annorlunda, säger han.

– Det går inte att jämföra, hotbilden är så låg här i Bamako. Det känns nästan inte som att det pågår ett krig här och det är lätt att glömma att man är i ett krigshärjat land där FN gått in av en anledning.

Under sommaren utbröt våldsamma protester i Bamako. I juli dödades minst sju demonstranter i vad som beskrivs som de häftigaste regimkritiska protesterna på många år, enligt TT. Demonstranterna ansåg att (den nu förra) presidenten, Ibrahim Boubacar Keïta, misslyckats med att tackla ekonomiska och säkerhetspolitiska problem i Mali och i augusti utfördes en statskupp av Fama (maliska armén). Kreïta greps då och några dagar senare meddelade han sin och regeringens avgång samtidigt som militärjuntan tog över makten i landet. Grannländer har krävt ett återställande av civilt styre och ett val inom tolv månader. Sverige har valt att frysa en stor del av biståndet till Mali tills vidare. I november beskrivs situationen med att få till en ny regering i landet fortfarande som spänd, enligt den franska tidningen Le Monde. 

–  Jag har varit ärlig mot Karin om läget inne i stan. Jag är inte orolig, men jag förstår att man kan vara det hemma när man inte vet hur det ser ut, säger Adrian.

Jag är inte orolig, men jag förstår att man kan vara det hemma när man inte vet hur det ser ut.

Även om hans arbetsuppgifter påverkats av coronaläget och situationen i centrala Bamako – som hindrar mycket av styrkans arbete utanför campen – håller de sig sysselsatta. Han säger att även hjärnan är i ständig bearbetning med allt nytt som ska tas in och göras.

– Jag tror att det är lättare att vara den som åker iväg än att vara den som är hemma. Man lämnar ju allt till den andra att hålla kolla på. Det enda jag behöver göra är att lösa min uppgift här på plats. Inte handla, inte betala räkningar. Man lever väldigt olika liv, säger han och tystnar ett ögonblick innan han fortsätter:

– Det är mycket som ska göras och det är först senare det kommer ikapp en att man saknar livet och personer hemma i Sverige.

Under Adrians första vecka i Bamako skickade han ett gäng bilder till Karin. 

– De hade varit ute och åkt så jag fick bilder på hur det ser ut i Bamako, hur han skulle bo, på den lilla puppan där han sover, hur campen ser ut och vilken utrustning han har, säger Karin.

Bilderna gjorde att Karin fick en bättre förståelse för hur situationen är för Adrian. Men vissa saker är ändå svåra att relatera till, berättar hon. Särskilt när media rapporterar om oroligheter i landet och hur sådant upplevs eller påverkar svenskarna på plats. 

– Jag kan inte bara ringa honom och fråga hur det är utan det är ju alltid på hans villkor när det går att ringa och prata. Ibland strular telefonerna också, så det är ju helt klart speciellt. 

Är det något särskilt som du oroar dig över med hans utlandstjänstgöring?

– Det är ofta som han har sagt, efter insatsen i Afghanistan, att till exempel vissa dofter kastar honom tillbaka dit och till händelser där. Det är sådant som säkert komma följa med Adrian hem från Mali också. Sådant är ju svårare att relatera till, trots att vi pratar jättemycket om allt. 

Karin.

När Adrian blev schemalagd för utlandstjänstgöringen i Mali anmälde de sig till en av Försvarsmaktens kurser, en så kallad PREP-kurs (Preparation and Relationship Education Program). Den anordnas av Svenska Soldathemsförbundet och riktar sig till par där ena eller båda har anknytning till Försvarsmakten som nuvarande eller tidigare anställd i samband med utlandstjänstgöring.
   Adrian tillhör en av dem som under sommaren fick besked om inställd leave. En tillfällig hemresa var inte möjlig på grund av corona. Men i sista sekund ändrades beslutet och lagom till deras bröllopsdag, efter tre månader i Mali, fick han äntligen komma hem till Karlstad.

– Det känns som att man halvvägs in i missionen har en liten dipp så en leave är välbehövligt. Man behöver ett avbrott när man bor och jobbar på samma ställe som sina kollegor dag in och dag ut, säger Adrian.

Huruvida PREP-kursen, som han och Karin gick, har hjälpt dem som par, vet han inte riktigt men han berättar att kursen åtminstone har förändrat hans tankesätt.

– Den handlade inte alls bara om mitt jobb utan mycket om kommunikation och inse att bara för att man varit ihop ett tag är man två olika individer som är uppvuxna i olika familjer och där vi kommunicerar olika. På kursen fick vi prata och lyssna på neutral mark.

Även Karin beskriver kursen som en ögonöppnare.

– Jag var lite skeptisk till den först, men det var tack vare kursen som jag förstått hur jag är och varför Adrian är som han är. Man kanske tror att man känner någon efter att ha varit ihop i sex år, men nej. Kursen har gjort att det har funkat bättre mellan oss, säger hon.

Adrian berättar att man oundvikligen kommer in på samtalsämnen om varandras anhöriga när man bor och jobbat ihop 24 timmar om dygnet. Men hans uppfattning är att få av hans kollegor har sökt stöd genom Försvarsmakten, och minst en kollega har brutit med sin partner under missionens gång, säger han.

– Jag försöker uppmana mina kollegor att de ska prata om hur det är med sina anhöriga och jag märker att många är nyfikna och frågar om kursen. Jag rekommenderar verkligen alla att gå en sådan oavsett om man haft det jobbigt eller inte. Det är ju ingen lätt grej att åka utomlands.

Ibland kan Adrian ringa video­samtal från Mali till Karin i Sverige, men oftast är campens fasta telefonlinje ett säkrare kort.

FAKTA

Konflikten i Mali

Konflikten i Mali blossade upp under 2012 när folkgruppen tuareger gjorde uppror mot den sittande regeringsarmén.  De ville skapa en självständig stat av norra Mali. Rebellgrupper formades och allierade sig med terrornätverk som al-Qaida i islamiska Maghreb (AQIM) som anföll städerna Timbuktu, Gao och Ber i norra Mali. Städerna kom sedan att kontrolleras av AQIM. 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev?

Prenumerera på Officerstidningen nyhetsbrev och få de viktigaste artiklarna direkt i mejlkorgen. Nyhetsbrevet är under uppbyggnad men ange gärna din mejladress redan nu om du är intresserad.