Senast publicerat
Senast publicerat:

Transport av stora patientflöden övas under Sjukvårdsövning 25

Transport av skadade med tåg, ökad interoperabilitet och kapacitet att hantera patientflöden med flera tusentals skadade. Den här veckan går Sjukvårdsövning 25, som genomförs och leds av Försvarsmedicincentrum, in i sitt totalförsvarsskede.

Maria Widehed
Sjukvårdsövning 25 är en totalförsvarsövning som syftar till att öva på att ta hand om och transportera stora flöden av patienter.

Foto: Gustaf Rydelius/Försvarsmakten.

Oroligheter i Baltikum har orsakat flyktingströmmar till Gotland. Sjukvården blir överbelastad och man begär stöd från Försvarsmakten som understödjer den civila sjukvården och evakuerar till östkusten. Det är scenariot för Sjukvårdsövning 25 som under vecka 19 går in i sitt totalförsvarsövningsskede.

– Det handlar om att öva på att ta hand om stora patientflöden. Vi övar konceptutveckling, säger fanjunkare Mikael Jakobsson, biträdande övningsledare tillika planeringsansvarig.

Sjukvårdsövning 25 genomförs i olika skeenden under vecka 17 till 21 i Västerviks kommun, Kalmar län. Övningen genomförs och leds av Försvarsmedicincentrum, FörmedC, och är slutövning för förbandets värnpliktiga.

Under de första två veckorna har funktion med sjuktransport övats. Den här veckan genomförs övningen med delar ur det civila försvaret; kommun, region, länsstyrelse och polis. Tillsammans övar man på att ta hand om och transportera stora flöden av patienter och skadade.

– I scenariot den här veckan har patienter och skadade evakuerats från Gotland och anlänt till kaj i Västervik. Vi förflyttar med helikopter och markgående fordon. Med tåg får vi möjlighet att öva lastning, transport och vård av liggande patienter på bår. Vi kommer även att ha en uppsamlingsplats vid en flygplats där vi kan fingera lastning på flygplan, säger Mikael Jakobsson.

Övningen genomförs i Västervik på grund av ortens geografiska placering och tillgång till lämplig infrastruktur i form av hamn, flygplats, järnväg och sjukhus. Den geografiska närheten till Gotland och Baltikum samt att Sverige nu är medlem i Nato gör också Västervik till en lämplig övningsplats.

Sjukvårdsövning 25.

"Vi förflyttar med helikopter och markgående fordon. Med tåg får vi möjlighet att öva lastning, transport och vård av liggande patienter på bår", säger fanjunkare Mikael Jakobsson, biträdande övningsledare.

Foto: Erik Westberg

Men Mikael Jakobsson betonar att erfarenheterna är applicerbara på andra platser, exempelvis i andra Natoländer. Totalförsvarsfokuset har blivit ännu viktigare efter inträdet i Nato eftersom ett av alliansens baskrav är att sjukvården ska kunna hantera stora mängder sjuka och skadade under längre perioder, och konceptutvecklingen under övningen baseras på Natos Patient Flow Management.

Liknande läsning:

– I väntan på att Natos ”capability targets” förmedlas så vet vi att det är viktigt att vi lär oss hantera stora patientflöden. Det blir god chans att öva detta även under Aurora 26.

Planeringen inför årets övning startade i maj 2024 med en första rekognosering. Det är femte året i rad som Mikael Jakobsson är planeringsansvarig.

– Det är en viktig tid för övning. Förbandets arv härstammar från fältsjukhusen som togs fram för internationell beredskap, dessa transformeras nu mot att kunna jobba mot det nationella försvaret, säger han. 

Vi är duktiga på hantverket, men vi måste öva vår personal på att tänka utanför boxen, utanför sin komfortzon och mer modulärt.

Under Aurora 23 övade förbandet med stationära fältsjukhus i Eksjö.

– Men nu tittar vi på modulära system anpassat till nya uppgifter. Under Sjukvårdsövning 24 gjorde vi detta i liten skala i Kungälv. Vi övade hela sjukvårdskedjan, från skadeplats, via en brittisk förbandsplats in till operationsbordet på Kungälvs sjukhus. Nu handlar det om en större mängd patienter, men samma flöden.

Mikael Jakobsson

Mikael Jakobsson

Biträdande övningsledare Sjukvårdsövning 25

Vilka erfarenheter tar du med dig från 2024?

– Vi är duktiga på hantverket, men vi måste öva vår personal på att tänka utanför boxen, utanför sin komfortzon och mer modulärt. Vi måste också samöva mer med andra förband och på att lösa uppgifter med stående medel.

Vilken är den största utmaningen i år?

– Att få ihop alla delar i totalförsvaret, i många avseenden talar vi olika språk. En lärdom från 2024 är att när Försvarsmakten säger sjuktransportledning så menar vi att leda alla sjuktransporter, även ambulans. I det civila leds ambulans av SOS Alarm, men det gör inte sjuktransporten. Att kunna samordna alla dessa delar är helt avgörande.

Efter veckans totalförsvarsövning återstår för förbandet att gruppera fältsjukhus i befintlig byggnad. Förra årets tältmiljö är utbytt till utdömd och rivningsbeslutad infrastruktur.

– Jag har riktigt roligt på jobbet, såhär har vi inte övat sedan kalla krigets dagar och det är en mycket viktig form av konceptutveckling som just nu pågår, säger Mikael Jakobsson.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Försvarsmaktens uppdrag bärs inte bara av dem som tjänstgör, utan också av deras närstående. Hur­ ­säkerställer vi att stödet möter deras verklighet?

    Redaktionen

    Sveriges bidrag till fred och säkerhet bärs av många myndigheter, organisationer och enskilda medarbetare i uppdrag. Tillsammans utgör de en struktur som gör insatser möjliga, både nationellt och internationellt.

    I detta sammanhang finns också ett lager som består av de närstående, de som i praktiken bär upp vardagen hemma runt uppdraget. Lagret är avgörande för både förutsättningarna att genomföra uppdrag och vad som händer efteråt. Anhörigas insats och roll är inte ett stöd i marginalen, utan en bärande del av den struktur som gör att uppdrag kan genomföras före, under och efter en insats.

    Att vara anhörig till någon i internationell tjänst kan innebära olika saker beroende på relation och uppdragets karaktär. För vissa handlar det om att få vardagen att gå ihop, för andra om en ständig oro på avstånd, gemensamt är beredskapen inför det som skulle kunna hända.

    Under senare tid har vi mött ytterligare en målgrupp: anhöriga till svensk personal i Ukraina-relaterade uppdrag.

    Under många år har vi mött närstående från flera typer av insatser, internationella, nationella och medföljande till utsänd personal. Behoven skiljer sig åt, men i kärnan finns erfarenheter som förenar. Det handlar om att få fakta, igenkänning, råd och stöd och att få dela vidare.

    Under senare tid har vi mött ytterligare en målgrupp: anhöriga till svensk personal i Ukraina-relaterade uppdrag. Personer som lever nära individer som utbildar, stödjer och förbereder ukrainsk personal för ett pågående krig. Det skapar en särskild typ av påfrestning.

    Hur förhåller sig personalen professionellt till något som samtidigt är djupt mänskligt, när arbetet innebär att komma nära människor som i nästa steg skickas vidare in i kriget? De närstående vi möter beskriver hur de påverkas på flera plan, i det som delas, men också i det som inte sägs.

    Vi är fem organisationer som är utpekade av Försvarsmakten att, inom ramen för IMI-lagstiftningen, komplettera stödet till personal och närstående. Det har funnits en tydlig ram för vårt arbete. Samtidigt ser vi nu hur gränserna börjar suddas ut. Insatsernas karaktär rör sig idag mellan nationellt och internationellt och genomförs av såväl anställda som frivilligorganisationer.

    Uppdrag formas i allt högre grad av omvärldsläget, och skiljelinjer som tidigare varit tydliga blir svårare att upprätthålla i praktiken. För den som är närstående spelar det mindre roll hur uppdraget definieras, det är det uppdraget innebär och för med sig som behöver mötas.

    När omvärldsläget förändras och gränser suddas ut behöver vi alla följa med. Det är avgörande för att våra stödinsatser fortsatt ska vara träffsäkra och göra största möjliga nytta för dem som tjänstgör, deras närstående och uppdragen i stort.

    Det är också utgångspunkten i vårt arbete, där vi kontinuerligt utvecklar och anpassar stödet utifrån de behov vi möter. Ett första steg är att synliggöra hur dessa gränser förändras.

    Ur arkivet: