Senast publicerat
Senast publicerat:

Efter åtgärder på Flygskolan – införandet av SK 40 återupptas

Nyrekryteringar har lett till att arbetsmiljön på Flygskolan i Linköping förbättrats och deltagandet i införandet av det nya skolflygsystemet SK 40 har återupptagits. Det uppger chefen för Luftstridsskolan, överste Anna Siverstig.

Linda Sundgren
Jonas Holmberg/Försvarsmakten
De senaste månaderna har Flygskolan vidtagit åtgärder för att minska arbetsbördan hos personalen och nya medarbetare har rekryterats.

Den 12 april fattades beslut om att verksamhet som inte var direkt kopplad till Flygskolans kärnuppgift – den pågående flygutbildningen av pilotelever – skulle avbrytas med omedelbar verkan, något som Officerstidningen rapporterat om under våren. Bland annat stoppades Flygskolans deltagande i införandet av skolflygsystemet SK 40 och man drog sig ur Försvarsmaktens flygdag på Helikopterflottiljen i Linköping, ett evenemang som sedermera ställdes in helt efter flygvapenchefens bedömning att det osäkra omvärldsläget krävde omprioriteringar.

Orsaken till problemen på Flygskolan var, enligt överste Anna Siverstig, en alltför hög arbetsbelastning på grund av införandet av SK 40 samtidigt som nuvarande utbildningssystem skulle göras om och det gamla skolflygplanet SK 60 avvecklas, och den tunga arbetsbördan ledde till att chefer sjukskrev sig.

» Vi har tydliggjort att införandet av SK 40 är en flygvapenangelägenhet, inte bara en uppgift för Flygskolan. «

Men de senaste månaderna har åtgärder vidtagits för att minska arbetsbördan och nya medarbetare har rekryterats. Enligt Anna Siverstig har det gett positiva resultat och den pausade verksamheten har återupptagits, men med markeringen att införandet av SK 40 är ett delat ansvar. 

– Vi har tydliggjort att införandet av SK 40 är en flygvapenangelägenhet, inte bara en uppgift för Flygskolan. Flygskolan har genomfört de första flygningarna med SK 40 i flygvapnets regi och arbetet med skolflygplanet fortsätter, skriver Anna Siverstig i ett mejl till Officerstidningen.

De nya tjänster som tillkommit är administratörsbefattningar. Dessutom ska Flygskolans ledning utökas.  

» Flygvapnet har gemensamt, på alla ledningsnivåer, tagit fram en åtgärdsplan vilket gjort att läget förbättrats. «

– Tidigare har chefen för Flygskolan även varit lokal flygchef, men genom att det blir två separata tjänster den 1 september så kan den lokala flygchefen fokusera på införandet av SK 40 och avvecklingen av SK 60, skriver Anna Siverstig vidare och fortsätter:

— Flygvapnet har gemensamt, på alla ledningsnivåer, tagit fram en åtgärdsplan vilket gjort att läget förbättrats. Några av delarna är redan på plats och andra delar är på väg. Jag känner att vi nu gett möjlighet för Flygskolan att göra sitt jobb och att personalen kan ha en rimlig arbetsbelastning. Vi har en stabil plan för framtiden, skriver Anna Siverstig.

Flygskolan utbildar alla stridspiloter, helikopterpiloter och transportpiloter i Försvarsmakten. Den är en av fyra flygvapengemensamma skolor och är en del av Luftstridsskolan.

Liknande läsning:
Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Försvarsmaktens uppdrag bärs inte bara av dem som tjänstgör, utan också av deras närstående. Hur­ ­säkerställer vi att stödet möter deras verklighet?

    Redaktionen

    Sveriges bidrag till fred och säkerhet bärs av många myndigheter, organisationer och enskilda medarbetare i uppdrag. Tillsammans utgör de en struktur som gör insatser möjliga, både nationellt och internationellt.

    I detta sammanhang finns också ett lager som består av de närstående, de som i praktiken bär upp vardagen hemma runt uppdraget. Lagret är avgörande för både förutsättningarna att genomföra uppdrag och vad som händer efteråt. Anhörigas insats och roll är inte ett stöd i marginalen, utan en bärande del av den struktur som gör att uppdrag kan genomföras före, under och efter en insats.

    Att vara anhörig till någon i internationell tjänst kan innebära olika saker beroende på relation och uppdragets karaktär. För vissa handlar det om att få vardagen att gå ihop, för andra om en ständig oro på avstånd, gemensamt är beredskapen inför det som skulle kunna hända.

    Under senare tid har vi mött ytterligare en målgrupp: anhöriga till svensk personal i Ukraina-relaterade uppdrag.

    Under många år har vi mött närstående från flera typer av insatser, internationella, nationella och medföljande till utsänd personal. Behoven skiljer sig åt, men i kärnan finns erfarenheter som förenar. Det handlar om att få fakta, igenkänning, råd och stöd och att få dela vidare.

    Under senare tid har vi mött ytterligare en målgrupp: anhöriga till svensk personal i Ukraina-relaterade uppdrag. Personer som lever nära individer som utbildar, stödjer och förbereder ukrainsk personal för ett pågående krig. Det skapar en särskild typ av påfrestning.

    Hur förhåller sig personalen professionellt till något som samtidigt är djupt mänskligt, när arbetet innebär att komma nära människor som i nästa steg skickas vidare in i kriget? De närstående vi möter beskriver hur de påverkas på flera plan, i det som delas, men också i det som inte sägs.

    Vi är fem organisationer som är utpekade av Försvarsmakten att, inom ramen för IMI-lagstiftningen, komplettera stödet till personal och närstående. Det har funnits en tydlig ram för vårt arbete. Samtidigt ser vi nu hur gränserna börjar suddas ut. Insatsernas karaktär rör sig idag mellan nationellt och internationellt och genomförs av såväl anställda som frivilligorganisationer.

    Uppdrag formas i allt högre grad av omvärldsläget, och skiljelinjer som tidigare varit tydliga blir svårare att upprätthålla i praktiken. För den som är närstående spelar det mindre roll hur uppdraget definieras, det är det uppdraget innebär och för med sig som behöver mötas.

    När omvärldsläget förändras och gränser suddas ut behöver vi alla följa med. Det är avgörande för att våra stödinsatser fortsatt ska vara träffsäkra och göra största möjliga nytta för dem som tjänstgör, deras närstående och uppdragen i stort.

    Det är också utgångspunkten i vårt arbete, där vi kontinuerligt utvecklar och anpassar stödet utifrån de behov vi möter. Ett första steg är att synliggöra hur dessa gränser förändras.

    Ur arkivet: