Senast publicerat
Senast publicerat:

Förutsättningar att leva upp till försvarsbeslutet saknades

Otydlig styrning, bristande lägesinsikt och underfinansiering har bidragit till att uppbygganden av arméförbanden inte varit ändamålsenlig. Den slutsatsen drar Riksrevisionen i en granskning av försvarsbeslutet 2015. Försvarsmakten anser att kritiken stämmer till del, men tycker att rapporten är något onyanserad.

Linda Sundgren
Joel Thungren / Försvarsmakten
Både Försvarsmakten och regeringen brast i sitt agerande kring försvars­beslutet 2015, enligt Riksrevisionens granskning.

Enligt Riksrevisionens rapport, som omfattar försvarsbeslutsperioden 2016 till 2020, har arméstridskrafterna inte utvecklats som de borde i alla delar. Det har lett till att arméns möjligheter att lösa sina uppgifter i krig begränsats och att det finns oklarheter kring hur förbanden ska utformas med personal och materiel vid ett möte med en kvalificerad motståndare. Brigadgeneral Rikard Askstedt är Försvarsmaktens planeringschef på Ledningsstaben i Högkvarteret. Han säger att Försvarsmakten delvis instämmer i kritiken, men att rapporten i vissa stycken inte ger en rättvisande bild.   

Rikard Askstedt
Rikard Askstedt

– Riksrevisionen har intervjuat oerhört många medarbetare i Försvarsmakten under arbetet med rapporten, och på varje nivå i organisationen finns en uppfattning om aktuellt läge och bakgrunden till detta. Sedan är det Riksrevisionens uppgift att göra en korrekt sammanfattning av allt material de samlat in. Där tycker vi inte att de tagit tillräcklig hänsyn till de synpunkter Ledningsstaben framfört. Hade de gjort det hade rapporten blivit mer nyanserad, säger Rikard Askstedt. 

En av kärnfrågorna i rapporten är den om arméförbandens organisering. Medan regeringen ville ha brigad som krigsförband byggde Försvarsmakten upp bataljoner och kompanier. 

 – Vi följde den politiska beställningen om vilken krigsorganisation som skulle produceras och i denna beställdes i försvarsbeslutet 2015 bataljoner, inte brigader. Att Försvarsmakten skulle kunna organisera arméstridskrafterna i brigader framgår också av beslutet, men av kravet på krigsorganisationen och dess ingående förband var den politiska beställningen bataljoner. Detta faktum är något som skiljer försvarsbeslutet 2015 från det som fattades 2020. Nu föreligger ingen som helst tvekan om att det är brigader som skall utvecklas, säger Rikard Askstedt. 

Resonemanget får stöd i Riksrevisionens rapport där det framhålls att regeringen varit otydlig i styrningen av Försvarsmakten. Men enligt Riksrevisionen borde Försvarsmakten ändå agerat annorlunda.

– Om inte annat framgick det väldigt tydligt i regeringens regleringsbrev inför 2017 att det var två brigader man ville ha. I regleringsbrevet var regeringen också tydlig med att man ville att brigaderna skulle byggas upp parallellt och att de arméförband som var mest eftersatta var de som skulle få mest resurser, säger Marcus Pettersson, riksrevisionsdirektör på Riksrevisionen.

Men Försvarsmakten valde en sekventiell utveckling av brigaderna. Enligt Rikard Askstedt främst på grund av behovet av att ha en användbar brigad, med hänvisning till omvärldsläget. 

Liknande läsning:

– Försvarsmakten förordade fortsatt utveckling av en stark brigad istället för en parallell utveckling som riskerade att sprida bristerna på två brigader med en sammanlagd lägre operativ förmåga som resultat, säger Rikard Askstedt

» Om inte annat framgick det väldigt tydligt i regeringens regleringsbrev inför 2017 att det var två brigader man ville ha. «

Samtidigt konstaterar Riksrevisionen i sin rapport att Försvarsmakten saknade förmåga att leva upp till det försvarsbeslut som fattades 2015. Att efter år av underfinansiering, strategisk paus och internationella insatser, ställa om till ett välfungerande invasionsförsvar i två starka brigader, var inte realistiskt. Dessutom var även försvarsbeslutet 2015 underfinansierat. 

– Nej, de förutsättningarna fanns inte. Men vi menar att Försvarsmakten inför försvarsbeslutet 2015, och när beslutet väl kom, tydligt borde beskrivit för regeringen den obalans som fanns mellan mål och medel och detaljerat talat om vilka konsekvenser det skulle få. Försvarsmakten borde heller inte gjort egna tolkningar av försvarsbeslutet utan istället vänt sig till regeringen och bett dem förtydliga beställningen, säger Marcus Pettersson på Riksrevisionen. 

Marcus Pettersson, 2021
Marcus Pettersson

Enligt Rikard Askstedt var Försvarsmakten tydlig gentemot regeringen om läget i Försvarsmakten och armén under försvarsbeslutet. Men informationen, säger han, fördes inledningsvis fram muntligen i de löpande kontakterna mellan Högkvarteret och försvarsdepartementet snarare än i formella underlag. 

– Från och med budgetunderlaget för 2019 har vi varit väldigt tydliga med vad som krävs för att vi ska kunna leverera. Och vi kommer fortsatt att vara tydliga om vi konstaterar att uppgifter och resurser inte är i balans, säger Rikard Askstedt.

Försvarsminister Peter Hultqvist (S) låter via sin pressekreterare meddela att regeringen kommer att ge sin syn på Riksrevisionens rapport innan  årsskiftet. Men i en kommentar till TT säger han att:

– Det tar tid att vända utvecklingen från en insatsorganisation som är svårt nedskalad när det gäller förmågebredd och numerär till ett nationellt inriktat försvar.

FAKTA

Riksrevisionens rekommendationer till Försvarsmakten 
• Fortsätta vidareutveckla arbetet med att säkerställa arméns förmåga att mobilisera inom angiven tid, bland annat avseende krigsplacering av materiel. 
• Säkerställa att arméchefen har tillräcklig rådighet över arméns verksamhet för att kunna planera och genomföra verksamheten på ett effektivt sätt. 
• Ta fram tydliga konsekvensbeskrivningar av regeringens styrning. 
• Ta fram behovsanalyser tidigt i processen avseende utvecklings- och förändringsarbeten. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    ”Jag förväntar mig att chefer tar ett tydligt ansvar för att motverka och åtgärda destruktiva kulturer där de förekommer, liksom att alla medarbetare Försvarsmakten reagerar och agerar vid kontakt med ovälkommet beteende”, skriver ÖB Michael Claesson i ett svar till Maria Levin.

    Josefine Owetz
    ”Chefer på alla nivåer måste se, agera, följa upp och skydda den som utsätts — inte verksamhetens anseende eller individers karriärer. Det är en grundläggande ledarskapsfråga”, skriver ÖB Michael Claesson.

    Foto: Henrik Montgomery/TT

    När major Maria Levin nyligen skrev till mig uttryckte hon en ilska och besvikelse som jag vet delas av många medarbetare och chefer i Försvarsmakten, inklusive mig själv.

    De uppgifter som framkommit kring händelser på Livgardet är allvarliga. Framför allt därför att människor har farit illa. Men också därför att förtroendet för oss som organisation skadas när handlingar som strider mot vår värdegrund uppfattas inte få tillräckliga konsekvenser.

    Nolltolerans måste märkas i handling och konsekvens. Annars mister orden sitt värde. Samtidigt får vi aldrig överge rättssäkerheten. I en rättsstat ska ingen dömas på lösa grunder eller genom mediala opinioner. Formella processer måste ha sin gång. Men låt mig understryka att rättssäkerhet aldrig får bli en ursäkt för passivitet, tystnad eller undfallenhet i ledarskapet.

    För mig handlar detta ytterst om ansvar. Chefer på alla nivåer måste se, agera, följa upp och skydda den som utsätts — inte verksamhetens anseende eller individers karriärer. Det är en grundläggande ledarskapsfråga.

    Jag förväntar mig också att chefer tar ett tydligt ansvar för att motverka och åtgärda destruktiva kulturer där de förekommer

    Organisationer och kulturer formas av vad chefer tolererar, vilka beteenden som får fortsätta och vilka signaler som skickas när något händer.

    Därför följer jag nu särskilt upp hur vi använder de disciplinära och arbetsrättsliga verktyg som finns till arbetsgivarens förfogande, både lokalt och centralt. Jag förväntar mig också att chefer tar ett tydligt ansvar för att motverka och åtgärda destruktiva kulturer där de förekommer, liksom att alla medarbetare Försvarsmakten reagerar och agerar vid kontakt med ovälkommet beteende.

    Jag håller med Maria om att vi aldrig kommer vara operativt starka om människor inte känner trygghet och tillit till varandra. Operativ effekt och en sund kultur är inte motsatser. De är beroende av varandra.

    Låt oss fortsätta bygga en organisation där människor behandlas med respekt, där övertramp får konsekvenser och där våra värderingar också manifesteras i handling.

    Michael Claesson, överbefälhavare

    Ur arkivet: