Senast publicerat
Senast publicerat:

”Hur ser vi specialistofficerare på att NBO-officerare blir fanjunkare?”

En stolt fanjunkare

Foto: Försvarsmakten.

370 nya specialistofficerare utnämndes vid en ceremoni i Halmstad arena i december 2022. Foto: Magnus Persson/Försvarsmakten
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag är utbildad specialistofficer och tog examen som en av de första på specialistofficersutbildningen, SOU, 2008. Det är snart 15 år sedan vi kom till förbandet i en helt ny personalkategori. Då visste ingen vad vi kunde, vad vi skulle göra eller hur vi skulle utvecklas.

Sedan dess har mycket hänt och i dag finns ett tydligt system för utveckling av specialistofficeren, vår roll samt våra uppgifter. Jag anser att det i dag inte kan vara några frågor eller oklarheter om vad det innebär att vara specialistofficer och vad vi står för kompetensmässigt, vilket ofta verkar vara fallet i debatten kring det slutgiltiga införandet av flerbefälssystemet.

Jag har genom mina år i Försvarsmakten burit min specialistofficersgrad med stolthet och fått utvecklas och utveckla andra dagligen. Det jag tycker är tråkigt i debatten om det slutgiltiga införandet av flerbefälssystemet är framför allt fokuset på den degradering och den ”förnedring” som NBO-officerare känner inför en omgalonering och som lyftes fram i  Officerstidningen nr 8/2022.

» En stor majoritet bär stolt sin fanjunkargrad men får nu höra av äldre kollegor, som vi många ser upp till, att denna grad ses som en förnedring att få. «

Jag tycker det är beklagligt att det är dessa signaler förbundet vill skicka ut till sina medlemmar, där en stor majoritet stolt bär sin fanjunkargrad men nu får höra av äldre kollegor, som vi många ser upp till, att denna grad ses som en förnedring att få. Att det är utbildningstiden som ses som talande för ett kunnande, inte den kompetens eller den yrkeskunskap som förvärvats under åren. 

Jag hade önskat att debatten var något mer nyanserad. Inte någonstans har jag läst eller hört det slutgiltiga införandet ur den ”riktiga” specialistofficerens syn. Hur ser vi på att NBO-officerare ska träda in i vår personalkategori och få våra grader? Inte heller har det lyfts fram i en nämnvärd omfattning NBO-officerare som bytt personalkategori och haft en positiv erfarenhet av detta. 

En fanjunkargrad står för ett stort yrkeskunnande och ryggraden i vårt flerbefälssystem och vi ska vara föregångsmän, alltid, och få våra yngre kollegor att känna stolthet för det jobb de gör i en tid av oro och utmaningar och jag hoppas och tror att mina NBO-kollegor gör detsamma, oavsett grad. 

/Stolt fanjunkare

Svar från Officersförbundet:

Tack för ditt engagemang och viktiga debattinlägg.

I grunden blir jag glad och hoppfull av din beskrivning hur du kommit in som specialistofficer och hur du utvecklats i yrket som yrkesofficer. Jag både hoppas och tror att denna utveckling ska fortsätta positivt och att löneutvecklingen för specialistofficerarna ska hänga med i takt med ökat kompetensdjup.

Jag kan förstå att det kan tolkas negativt när missnöjda NBO-officerare ger uttryck för sin besvikelse med den beslutade omgaloneringen. Emellertid är det den enskildes reflektion och frustration som ventileras i Officerstidningen. I detta perspektiv kan jag förstå att de äldre löjtnanterna och kaptenerna känner sig överkörda och trampade på tårna.

Yrkesofficerens grad och tjänsteställning har under århundraden varit central för såväl befälsrätt som för den egna identiteten.  När den rycks ifrån en individ på grunder som är svåra att förstå och ta till sig, så tror jag tyvärr att det kommer fram en viss bitterhet – en bitterhet som förstås inte ska stänka på vår mycket viktiga specialistofficerskår.

Fortsätt håll specialistofficersfanan högt – ni utgör tillsammans med officeren den helt centrala Yrkesofficerskåren som bär hela vår profession.

Johan Hansson, förbundsdirektör

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Värnpliktiga är kraftigt överrepresenterade i Försvarsmaktens arbetsskadestatistik, och bland kvinnliga rekryter syns även en viss skadeökning. Samtidigt har myndigheten inte lyckats lösa problemen med rapportering och analysering av arbetsskador som uppstod när avvikelserapporteringen fördes över till Prio för tio år sedan.

    Linda Sundgren
    Värnpliktiga soldater med packning och kamouflage på led under en fältvecka.
    Värnpliktiga står för majoriteten av arbetsskadeanmälningarna i Försvarsmakten. Bland kvinnliga rekryter syns dessutom fler stressfrakturer än tidigare, visar årets arbetsskaderapport.

    Foto: Anders Wiklund/TT

    År 2025 inkom 3 257 anmälningar om arbetsskada till Försvarsmakten. Enligt generalläkaravdelningen vid Försvarsstabens stödenhet som sammanställer skadestatistiken brukar det vara en eftersläpning i rapporteringen på runt 500 ärenden. Om det stämmer även i år kommer det totala antalet rapporter att hamna på cirka 3 700, vilket är i nivå med året innan. Det som sticker ut i resultaten är den stora mängden skador bland värnpliktiga. De står för drygt 60 procent av alla anmälningar, trots att de bara utgör tio procent av de tjänstgörande.

    – Jag tror att det beror på att vi är väldigt duktiga på att rapportera allt när det handlar om värnpliktiga. Både riktigt allvarliga skador, men också sådana som rapporteras i förebyggande syfte. Det kan bero på att man kan få ersättning från Kammarkollegiet för skador man ådragit sig under värnplikten. Däremot betalas det inte ut mer från Kammarkollegiet idag jämfört med tidigare, säger Försvarsmaktens generalläkare Claes Ivgren.

    Vi hade en större andel belastningsskador av en sort som vi inte sett tidigare hos kvinnliga värnpliktiga.

    Andelen arbetsskador bland värnpliktiga har varit relativt konstant de senaste åren. En liten ökning syns dock bland kvinnor som stod för en något större andel av skadorna jämfört med året innan.

    – Vi hade en större andel belastningsskador av en sort som vi inte sett tidigare hos kvinnliga värnpliktiga. Det handlar om stressfrakturer, alltså skador som uppstår för att man burit eller belastat kroppen på ett sätt över tid som kroppen inte kunnat hantera fysiologiskt. Det har uppstått förändringar i benvävnaden och i vissa fall spontana frakturer, alltså att ett ben har gått av, säger Claes Ivgren.

    20180118_Bezmah01_Porträtt_Claes_Ivgren_044

    Claes Ivgren

    Försvarsmaktens generalläkare

    Utöver det totala antalet skador i Försvarsmakten ger årets arbetsskaderapport ytterst knapphändig information om skadeläget bland anställda i myndigheten. År 2015 överfördes Försvarsmaktens arbetsskaderapportering till stödsystem Prio och sedan dess har det varit problem med underrapportering, felaktigt kodade skador och analyser. Årets rapport var flera månader försenad och innehåller minimalt med information. Varken skadetyp, var eller i vilka sammanhang som skadorna inträffar eller den drabbades befattning, grad eller ålder redovisas.

    – Huvuddelen av underlaget är ackumulerat på ett sätt som gör att jag inte känner mig absolut trygg med att vi inte har fått in allt det som har hänt. Vi vet att vi har alla allvarliga fall, för där har vi Arbetsmiljöverkets och Försäkringskassans underlag. Men jag är inte säker på att vi täcker en helhet, säger Claes Ivgren.

    Nu är det tio år sedan Försvarsmakten presenterade en fullständig arbetsskaderapport. Hur ser du på det?

    – Jag tycker inte att det är okej. Vi behöver ha ett system som vi kan lita på, som är enkelt att hantera och där vi med stor noggrannhet kan följa utvecklingen i organisationen. När verksamheten accelererat som den gjort de senaste åren och vi växer så fort som vi gör är det jätteviktigt att kunna följa skadeutfallet, säger Claes Ivgren.

    Jag tycker inte att det är okej. Vi behöver ha ett system som vi kan lita på.

    Arbetsskaderapporterna ska ligga till grund för det skadeförebyggande arbetet i myndigheten. Om arbetsgivaren inte vet hur skadeläget ser ut är det svårt att vidta rätt åtgärder och att mäta effekten av det som görs.

    – Om vi hade haft en väldigt stringent rapportering hade vi kunnat komma med förslag som syftar till att ändra på verksamhet som vi ser genererar skador. Men det förutsätter att rapporten är detaljerad och noggrann och att vi känner trygghet med att vi har allting med i rapporteringen. Tyvärr saknas det fortfarande, tio år efter införandet, säger Claes Ivgren.

    Tidigare följdes skadeutvecklingen inom vissa områden särskilt noga på grund av den stora risken för skador. Ett sådant fokusområde var hörselskador, men inte heller de finns med i årets rapport.

    – Vad gäller hörselskador finns det säkert ett bra underlag bland årets anmälningar, men den kompetens som tidigare hanterade de rapporterna har slutat i Försvarsmakten. Det är alltså brist på kompetens som lett till att vi inte har genomfört någon djupare analys av det skadeområdet. Jag vet att man håller på att rekrytera en ny arbetsmiljöingenjör vid Försvarsmedicincentrum i Göteborg, men tjänsten är inte tillsatt ännu, säger Claes Ivgren.

    Tyvärr saknas det fortfarande, tio år efter införandet.

    Enligt Claes Ivgren arbetar Försvarsmakten vidare med att försöka komma tillrätta med arbetsskaderapporteringen:

    – Det har ju varit känt länge att Prios avvikelsesystem fungerar sisådär. Vissa är jätteduktiga på att rapportera, andra tycker att det är för trassligt. Ett förbättringsarbete pågår och jag tror att det snart ska vara slutfört, men det är inte vi utan Försvarsstabens genomförandeenhet som ansvarar för det.

    Claes Ivgren säger att han skulle vilja ta arbetsskadearbetet ett steg längre. Hans förslag är att all personal i myndigheten ska få tillgång till Försvarshälsan:

    – Om personalen går till Försvarshälsan när något inträffar och får sin skada bedömd och journalförd i Försvarsmakten, skulle vi få ett bättre grepp om det fysiska och psykiska måendet. Vi skulle dessutom få ett bättre underlag för arbetsskaderapporten. Det är något jag arbetar för, men inte nått hela vägen fram med ännu.

    Utöver de arbetsskador som redovisas i Försvarsmaktens arbetsskaderapport finns ett antal svåra arbetsskador och allvarliga tillbud som anmäls direkt till Arbetsmiljöverket och som inte ingår i Försvarsmaktens arbetsskadestatistik. År 2025 var det 129 fall, varav två dödsfall. Det var 29 ärenden fler än året innan.

    Officerstidningen söker Försvarsstabens genomförandeenhet för en intervju om det pågående förbättringsarbetet med avvikelserapporteringen i myndigheten.

    Ur arkivet: