Senast publicerat
Senast publicerat:

Mustchefen: ”Vi lever i en farlig tid”

Säkerhetsläget är allvarligt och hoten mot Sverige är komplexa. Det konstaterar den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must, i sin årsöversikt för 2024. Rysslands aggression och hybridkrigföring utgör fortsatt de största hoten mot Sverige och den säkerhetspolitiska utvecklingen i vårt närområde avgörs till stor del av Rysslands krig i Ukraina.

Josefine Owetz
Thomas Nilsson, chef för den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must, talade på Folk och försvars rikskonferens i Sälen i januari 2025.

Foto: Pontus Lundahl/TT.

Nyligen kom den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must, med sin årsöversikt för 2024. I rapporten ger Must sin syn på omvärldsutvecklingen och de säkerhetshot som riktas mot Sverige och svenska intressen.

– Vi lever i en farlig tid och det kommer vi att göra under överskådlig tid. Hoten mot Sverige är breda, komplexa och allvarliga. Vi måste dra slutsatser och agera därefter, säger chefen för Must, generallöjtnant Thomas Nilsson, i en artikel på Försvarsmaktens webbplats om årsöversikten.

Rysslands aggressiva agerande och landets fortsatta anfallskrig i Ukraina är de mest avgörande faktorerna för den försämring av säkerhetsläget som skett de senaste åren.”Den ryska ledningen ser kriget som en del i en större konflikt med Väst som just nu utspelas med militära medel i Ukraina. Ryssland agerar också med hybrida åtgärder mot Nato- och EU-länder”, skriver Thomas Nilsson i sitt förord till rapporten.

Rysslands militära förmåga i Sveriges närområde kommer att vara begränsad så länge kriget i Ukraina pågår, men de har fortfarande tillgängliga och gripbara förmågor. Det handlar bland annat om marin- och flygstridskrafter, cyberförmågor, specialförband och kärnvapen. ”Den dag kriget i Ukraina når ett stillestånd eller minskar i intensitet, kommer Ryssland dessutom att kunna omdisponera resurser till vårt närområde, eftersom området är av stor militärstrategisk betydelse vid en militär konfrontation mellan Ryssland och Nato”, skriver Thomas Nilsson vidare.

Svenska befattningshavare i nya Natoroller kommer sannolikt vara intressanta för främmande underrättelsetjänster

Musts bedömning är dock att Sveriges inträde i Nato har gjort att vår säkerhet har stärkts och att hotet från ett väpnat angrepp mot Sverige har minskat. Men Natomedlemskapet innebär också nya typer av sårbarheter och skyddsvärden som kan nyttjas av en motståndare.

Som exempel lyfts att Försvarsmakten har personal stationerad på fler platser i världen. ”Svenska befattningshavare i nya Natoroller kommer sannolikt vara intressanta för främmande underrättelsetjänster, inte enbart ryska”, skriver Must.

Även det svenska bidraget till Natos multinationella brigad i Lettland lyfts fram och styrkans personal och verksamhet kommer att bli föremål för de ryska underrättelse- och säkerhetstjänsternas intresse. Ryssland kommer också att vara intresserad av platser i Sverige där det kan komma att bedrivas Natoverksamhet framöver. ”Sverige behöver agera efter den nya kontext landet befinner sig i”, står det i årsöversikten.

Liknande läsning:

Ryssland operativa militära planering innefattar Sverige och närområdet, vilket gör att rysk underrättelseverksamhet riktas mot stora delar av Försvarsmakten, totalförsvaret och försvarsindustrin, konstaterar Must. Det handlar bland annat om inhämtning av information om Försvarsmaktens och Natos operativa planer samt underrättelser mot civila förmågor och civil infrastruktur som Försvarsmakten använder sig av. Även det militära och civila stödet till Ukraina är prioriterade mål för rysk informationsinhämtning.

Hybridhotet är inte nytt, men viktiga förändringar har skett under det senaste året

Utöver Ryssland nämns Kina och Iran som hotaktörer mot svenska intressen. Kina har intressen inom teknikanskaffning och ekonomi, medan Iran bedriver säkerhetshotande verksamhet i Sverige i form av underrättelseinhämtning och påverkansförsök – främst mot den iranska diasporan i Sverige. Även Iran har intresse av att skaffa kunskap och teknik från Sverige, men Must bedömer att hotet från Iran mot Försvarsmaktens säkerhetsintressen är lågt.

Must betonar behovet av en fortsatt snabb förmågeökning för att möta det militära hotet, men lyfter också att Sverige måste vara förberett på att hantera ett ökat hot från hybrida åtgärder. ”Hybridhotet är inte nytt, men viktiga förändringar har skett under det senaste året. Bland annat ser vi ett ökat risktagande från rysk sida, och nya metoder såsom användandet av okvalificerade ombud för attentat i flera europeiska länder”, skriver Mustchefen i årsöversikten.

Här finns årsöversikten att läsa.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    När David Carlqvist skadade knät upptäckte han att han inte hade den sjukvårdsförsäkring han trott.

    David Carlqvist
    David Carlqvist

    Det var under det sista genomförandet det hände, såklart. Egentligen var det inte ens det sista, det här var det extra, det jag ville göra för att säkerställa att en av soldaterna verkligen hade förstått.

    Skyddsvaktsutbildningen är långt ifrån den farligaste verksamheten som bedrivs inom Försvarsmakten. Men blir man som instruktör nedbrottad av taggade 19-åriga värnpliktiga tillräckligt många gånger så, förr eller senare, kommer skadan.

    Men inte för mig. Som skyddsvaktsexaminator hade jag utbildat flertalet officerare och uppemot tusen värnpliktiga över årens lopp, utan en enda skada mer än några blåmärken.

    Men så var det den där kvällen precis innan semestern. Det där extra genomförandet. Jag spelade en aggressiv fyllegubbe, de greppade tag i mig, och skulle lägga ned mig. Pang. Mitt knä exploderade i smärta.

    Jag spelade en aggressiv fyllegubbe, de greppade tag i mig, och skulle lägga ned mig. Pang. Mitt knä exploderade i smärta.

    Det var inte de värnpliktigas fel, det är sånt som händer. Men det hände likväl. Det initiala beskedet var att knät var för svullet för att kunna ställa en diagnos. Sommaren kom och gick, och efter semestern konstaterade läkaren på Försvarshälsan att det behövdes en magnetröntgen.

    Och det var då jag förstod. Jag trodde, oinsatt som jag var, att för skador som uppstod i tjänsten hade jag givetvis en sjukvårdsförsäkring. Men icke.

    Här finns det anledning att stanna upp vid begreppen en stund. Många av er vet säkerligen skillnaden på en sjukförsäkring, en olycksfallsförsäkring, och en sjukvårdsförsäkring. Men för de av er som inte vet: En sjukförsäkring och en olycksfallsförsäkring innebär i praktiken att du får pengar. En sjukvårdsförsäkring å andra sidan är en försäkring som innebär att du får rätt vård snabbare.

    Och det var en sådan jag trodde jag hade som försvarsmaktsanställd. Men det hade jag alltså inte. Det har ingen av er som läser heller. Blir ni skadade i tjänsten kommer ni, precis som jag, bli hänvisade till den allmänna vården. Till vårdköerna, till brottandet med byråkratin, till remissernas förlovade land där klockorna går i ultrarapid. Detsamma gäller för alla de tusentals unga killar och tjejer vi varje år pliktar in. ”Välkommen, du måste vara här. Det här är farlig och fysiskt krävande verksamhet med hög skaderisk. Blir du skadad skickar vi dig till en vårdkö. Enjoy.”

    Det är inte i sin ordning. Militär verksamhet är krävande och riskfylld. Vi går sönder ibland. Marschfrakturer, brutna ben, överbelastade ryggar, ja ni vet själva. För att då inte tala om de betydligt allvarligare skador som ibland tyvärr uppstår. Men vad gör arbetsgivaren då? Skickar oss till regionerna.

    I en optimal värld hade Försvarsmakten haft en egen sjukvårdsorganisation, med röntgenapparater, ortopeder, och kirurger. Men vår myndighet är för liten för det. Vi är inte den amerikanska krigsmakten.

    Istället borde vi ha sjukvårdsförsäkringar, genom vår arbetsgivare. Det är ett fullt rimligt krav att ställa. Men till dess att Högkvarteret finner för gott att ge oss dylika försäkringar har vi inget annat val än att förlita oss på oss själva. Som medlemmar i Officersförbundet har vi rabatt på bland annat sjukvårdsförsäkring genom If.

    Det är fortfarande en dyr försäkring, den kostar flera tusenlappar per år. Jag struntade i att teckna en dylik, för jag trodde, korkat nog som sagt, att jag hade en sådan om skadan var tjänsterelaterad.

    Gör inte om mina misstag. Teckna en sjukvårdsförsäkring, åk aldrig sista åket, och bli aldrig nedbrottad av värnpliktiga en extra gång när ni egentligen redan är klara med utbildningspasset.

    Ur arkivet: