Senast publicerat
Senast publicerat:

Vill gärna åka på utlandstjänst igen – om ekonomin håller

Patrik Lindgren på den svenska Nato­delegationen i Bryssel känner sig väl omhändertagen genom URA-avtalet som reglerar hans utlandstjänstgöring. Men medföljandetillägget och hustruns uteblivna pensionsinbetalningar kan bli ett hinder för att åka ut igen.

Redaktionen
Sander de Wilde

Med en masteruppsats i strategi och internationella relationer från det högre officersprogrammet, HOP, och åtskilliga tjänsteår på Högkvarteret inom ledningssystem och interoperabilitet, blev en utlandsplacering ett naturligt nästa steg i kommendörkapten Patrik Lindgrens karriär. Den 1 juli 2021 påbörjade han ett tre år långt kontrakt med stationering i Bryssel i Belgien, inledningsvis i Natohögkvarteret och sedan oktober vid den svenska Natodelegationen med anledning av Sveriges ansökan till försvarsalliansen. 

Inför flytten behövde en rad praktiska frågor lösas för makarna Lindgren med ny bostad, hemmaboende barn, anmälan till Skatteverket och en del annat. Som stöd fick de en URA-handläggare på Högkvarteret som hjälpte dem genom processen. 

– Vår yngste son hade precis tagit studenten, så vi beslöt att min fru skulle bo kvar hemma tills han kunde stå på egna ben, säger Patrik Lindgren när vi slår oss ner i ett konferensrum i den svenska Natodelegationens lokaler. 

Liknande läsning:
Att hon skulle få en hustrupeng kändes ganska ålderdomligt.

Patrik inledde sin utlandstjänstgöring mitt under pandemin och han och hustrun, Annalee Lindgren, kunde därför inte själva resa hit och gå på lägenhetsvisningar. Men hyresbostäder fanns det gott om och med en kollegas hjälp hittade de ganska snabbt en trerummare i EU-kvarteren som de tyckte om. 

– Försvarsmakten gav oss ramarna för vilken typ av bostad som kunde vara aktuell utifrån vår familjesituation och de betalar hyra, el och vatten.  Men lägenheten fick vi hitta själva. Nu löste det sig bra för oss, men jag tror att om Försvarsmakten ska skicka ut fler framöver behöver de nog hjälpa till mer för att hitta bostäder. 

I april i år kunde även Annalee flytta hit.Fram tills dess arbetspendlade Patrik varannan helg, som en del i URA-avtalet.  

– Det fungerade ganska bra, men hade inte varit hållbart i längden. Jag var tvungen att gå upp halv fyra på måndagen för att hinna med morgonflyget tillbaka och jag var trött fram till på onsdagen på grund av resan, säger han

Patrik och Annalee Lindgren tycker om att ha Bryssels stadsliv inpå knuten och tar gärna promenader genom staden tillsammans.

Patrik tycker att han och familjen blivit väl omhändertagen av Försvarsmakten både inför och under utlandsplaceringen. 

– De har varit väldigt lyhörda för våra behov, och också varit måna om att min fru ska vara med på möten och att hon ska få det bra. Vi har också fått ett bra försäkringsskydd som även min fru omfattas av.

Något som däremot väcker en del tveksamheter hos makarna Lindgren är de ekonomiska konsekvenserna av utlandsvistelsen, framför allt för Annalee. Under de tre år som kontraktet varar är hon tjänstledig från sitt ordinarie arbete inom omsorgen i Haninge kommun. Som medföljande får hon ett tillägg på 14 087 kronor i månaden. Men eftersom tillägget är skattebefriat förlorar hon sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI, och hon får heller inga pensionsavsättningar. 

– Vi har inte räknat på hur mycket hon tappar i pension. Vi försöker själva sätta av pengar varje månad men det kanske inte täcker hela bortfallet, säger Patrik. 

Dessutom betalas medföljandebidraget ut till Patrik.   

– När vi fick höra att pengarna skulle betalas ut till mig log vi lite. Att hon skulle få en hustrupeng kändes ganska ålderdomligt. Vi har gemensam ekonomi så i praktiken spelar det ingen roll för oss, men ändå. 

Patrik berättar att han och Annalee redan har planer på ytterligare en treårsperiod utomlands. Men det förutsätter att de ekonomiska förlusterna inte blir för stora. 

– Vi trivs väldigt bra här och sådant som vi hade tänkt att vi skulle göra senare i livet gör vi nu. I somras bilade vi i Italien och Frankrike och Bryssel är en fantastisk stad att bo i. Men ska vi kunna åka ut igen måste vi se till att medföljandebidraget är tillräckligt. Man gör inte det här för pengarna, men pensionsförlusten får inte bli för stor. Det finns med i kalkylen. 

FAKTA

Medföljandetillägg

Medföljandetillägget (skattefritt) är till för att kompensera en del av det inkomstbortfall som den medföljande går miste om med anledning av utlandsstationeringen. Denna ersättning ska bland annat möjliggöra ett fortsatt pensionssparande för den medföljande.

Medföljandetillägget följer förändring av prisbasbeloppet och kan komma att ändras under stationeringsperioden. Medföljande ska kunna uppvisa inkomst före utlandsstationeringen för att erhålla tillägget.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Svenska folkets förtroende för Försvarsmakten noterar rekord för sjätte året i rad, medan förtroendet för Nato varierar beroende på partitillhörighet. Viljan att försvara andra Natoländer militärt är generellt stor bland svenskar, men det finns tydliga skillnader beroende på vilket land det handlar om. Minst är viljan att hjälpa Turkiet, Ungern och USA.

Karl Ydén
SOM-undersökningen 2025
Den turkiske presidentens agerande under Sveriges ansökningsprocess till Nato kan ha påverkat allmänhetens intresse av att försvara Turkiet militärt, skriver analysförfattaren Karl Ydén.

Foto: Christine Olsson/TT

Efter 2016 har svenskarnas förtroende för försvaret stärkts markant. I 2000-talets inledning var det fler som uppgav ett bristande förtroende för försvaret än tvärtom i SOM-institutets nationella undersökningar. Den så kallade förtroendebalansen (andelen med förtroende minus andelen med bristande förtroende) hamnade ofta under nollstrecket. En rimlig tolkning är att det negativa förtroendet under 2000-talets inledning berodde på dåvarande försvarspolitik, där flera regeringar ville skära i försvarsutgifterna respektive omforma försvaret för primärt småskalig internationell krishantering.

Senast i 2016 års SOM-undersökning noterades ett negativt förtroende för försvaret, därefter inleddes en anmärkningsvärd förstärkning av försvarsförtroendet. I 2025 års undersökning, som presenterades under försommaren, noterades en förbättrad förtroendebalans för nionde året i rad: +56 (en uppgång från +51 i 2024 års undersökning). Det var dessutom sjätte året i rad som svenskarnas förtroende för försvaret noterade ”All time high”.

Det stärkta förtroendet för försvaret har utvecklats under en period då svensk säkerhetspolitik radikalt förändrats i och med kursändringen från alliansfrihet till Natoansökan 2022 och inträdet i Nato 2024. Förtroendet för försvaret omfattar hela det svenska samhället. Oavsett om resultaten delas upp på partisympati, ålder eller kön så åtnjuter försvaret ett stort förtroende. Historiskt är sympatisörer till Sverigedemokraterna den grupp som förändrat sin inställning till försvaret mest. De var tydligt negativa under en rad år, men deras förtroende för försvaret har stärkts kraftigt sedan försvarspolitiken åter inriktades mot försvar av Sverige, upprustning och återupptagen värnpliktsutbildning. Alla riksdagspartiers sympatisörer uppvisar en positiv förtroendebalans för försvaret.

Förtroendet för försvaret ­omfattar hela det svenska samhället. Oavsett om resultaten delas upp på parti­sympati, ålder eller kön så åtnjuter försvaret ett stort förtroende.

Allra störst förtroende uppger sympatisörer till Centerpartiet: 78 procent av dessa uppger sig ha stort förtroende för försvaret, medan endast en procent uppger litet förtroende (+77 i förtroendebalans, upp från +67 i 2024 års undersökning). Nästan lika stort förtroende uppger sympatisörer till Liberalerna (förtroendebalans +76), följt av sympatisörer till Moderaterna (+70) respektive Kristdemokraterna (+64). Socialdemokratiska sympatisörer noterar +59 i förtroendebalans, följt av sympatisörer till Miljöpartiet (+52) respektive Sverigedemokraterna (+49). Vänsterpartiets sympatisörer noterar förtroendebalans +25, en uppgång från 2024 års resultat (+18), men klart under +42 i 2022 års undersökning. Förtroendetappet efter 2022 kan bero på Sveriges förändrade Natorelation, eftersom Vänsterpartiets sympatisörer är tydligt mer negativt inställda till Nato än övriga riksdagspartiers.

Före Rysslands annekteringar i östra Ukraina 2014 var svenskarna överlag klart negativa till ett svenskt Natomedlemskap, i regel var motståndarna två till tre gånger fler än förespråkarna. Efter den ryska aggressionen 2014 ökade Natostödet så att opinionen vägde jämnt mellan för och emot. Rysslands militära angrepp på Ukraina i februari 2022 följdes snabbt av ett dubblerat stöd för att Sverige skulle söka medlemskap i Nato, samtidigt som Natomotståndet halverades. Sverige lämnade in ansökan i maj 2022. Efter ett drygt år av Natomedlemskap noterar svenskarnas förtroende för Nato förtroendebalans +37, ett stort förtroende men ändå inte i närheten av förtroendet för försvaret.

Befolkningens förtroende för Nato är betydligt mer polariserat jämfört med det för försvaret. En ytterligare skillnad är att medan svenskarnas förtroende för försvaret blir stadigt större, så har förtroendet för Nato varierat.

En förklaring kan möjligen vara att Nato de senaste åren kan uppfattas vara mindre stabilt än tidigare. Trumpadministrationen har uttryckt stor skepsis gentemot Nato, både för otillräckliga resurser i flertalet medlemsländer och för vad som uppfattas som otillräckligt stöd i USA:s pågående krig mot Iran. Trump har dessutom flera gånger uttryckt att USA ska tilltvinga sig Grönland från Natokollegan Danmark. Donald Trump har uttryckt att USA borde utträda ur Nato och hur alliansens framtid ser ut kan anses mer osäkert än på mycket länge.

Statistik SOM-undersökningen 2025

Natoländer vi bör avstå från att skicka soldater till. Frågan löd ”Är det några av Natos medlems­länder som Sverige inte bör sända svenska soldater till om det landet blir utsatt för ett väpnat angrepp? (Du kan kryssa i flera alternativ)”. Antalet svarande var 1 873 personer.

Källa: Den nationella SOM-undersökningen 2025

Bland de traditionella borgerliga allianspartiernas sympatisörer uppgår förtroendebalansen för Nato till +54 (Centerpartiet), +62 (Moderaterna), +64 (Kristdemokraterna) och +71 (Liberalerna). Bland de rödgröna partiernas sympatisörer är förtroendet för Nato klart minst hos Vänsterpartiet (-27), följt av Miljöpartiet (+22) och Socialdemokraterna (+36). Förtroendebalansen för Nato bland Sverigedemokraternas sympatisörer uppgår till +35.

Journalisten Tomas Ramberg gjorde i Dagens Nyheter (8 mars 2024) den poängfulla observationen att det bland svenska Natoförespråkare finns två olika förhållningssätt, ett ideologiskt respektive ett pragmatiskt.

Den mer ideologiska positionen intas framför allt av borgerliga sympatisörer som länge uppfattat västvärlden som Sveriges självklara värdegemenskap. För dem är det naturligt att solidariskt tillhöra Nato för att försvara dessa värden och de ser att Sverige äntligen ”kom hem” i och med Natomedlemskapet.

Det pragmatiska perspektivet omfattar främst socialdemokrater med en annan historisk syn på Sveriges roll i världen. Natomedlemskap ses av dessa pragmatiker mer som en försäkring mot ett aggressivt Ryssland. Stödet är mindre ideologiskt, mindre entusiastiskt och mer villkorat av rådande hotbild. Bland de pragmatiska Natoförespråkarna finns sannolikt många före detta motståndare som bytte åsikt efter Rysslands attack mot Ukraina 2022. Det är sannolikt att den pragmatiska hållningen även omfattar en del Sverigedemokratiska sympatisörer, som uttrycker ett tydligt mindre Natoförtroende än vad de borgerliga partiernas gör.

Preciseras frågan till vilka länder Sverige bör hjälpa genom att sända svenska soldater i händelse av angrepp framträder dock ett mer fragmenterat landskap – svenskarnas vilja varierar stort beroende på vilket land som frågan gäller.

Dynamiken framträder ännu tydligare om man börjar gräva djupare i innebörden av Natomedlemskap. I SOM-undersökningen syns intressanta variationer i viljan att försvara andra Natoländer.

89 procent av svenskarna instämmer i påståendet ”Sverige borde försvara ett annat Natoland om det attackeras” och 94 procent håller med om att ”andra Natoländer bör försvara Sverige om vi attackeras”. Bland svenskarna finns således en god generell uppslutning kring Natos ömsesidiga försvarsförpliktelse i artikel 5.

Preciseras frågan till vilka länder Sverige bör hjälpa genom att sända svenska soldater i händelse av angrepp framträder dock ett mer fragmenterat landskap – svenskarnas vilja varierar stort beroende på vilket land som frågan gäller.

I fråga om de nordiska länderna är det mycket få svenskar, cirka tre procent, som svarar att Sverige inte bör hjälpa genom att sända svenska soldater. Motståndet är större, cirka sju procent, när frågan avser andra västeuropeiska länder eller Kanada. Ställs frågan angående EU-länder på Balkan eller i Östeuropa ökar andelen ovilliga ytterligare något, till mellan 8 och 19 procent.

sdlETMKfs0iLWw-nh

Stödet för att Sverige ska skaffa egna kärnvapen är lågt hos befolkningen. Bilden visar Svenska Freds manifestation mot kärnvapen med anledning av 80-årsdagen av atombomben över den japanska staden Hiroshima.

Foto: Christine Olsson/TT

Avslutningsvis ska kärnvapenfrågan kort beröras. I Natos doktrin har kärnvapenavskräckning länge utgjort en hörnsten, vilket har använts som argument mot ett svenskt Natomedlemskap.

I Nato är det främst USA som har kärnvapen och utan dessa amerikanska resurser skulle Europa sakna tillräcklig vedergällningsförmåga i en militär konflikt med Ryssland, där kärnvapen skulle användas. Ryssland har upprepade gånger under Ukrainakriget hotat med kärnvapen (”militärtekniska åtgärder”).

Sverige bedrev för övrigt efter andra världskriget ett eget kärnvapenprogram, för vilket undertecknandet av FN:s icke-spridningsavtal 1968 blev slutet.

Den ökade osäkerheten om USA:s framtid i Nato har återfört kärnvapenfrågan till debatten och SOM-undersökningen ställde därför frågan ”Bör Sverige skaffa egna kärnvapen?” Resultatet visar på stort motstånd i opinionen. 67 procent av svenskarna uppger sig vara mycket eller ganska negativa till tanken på svenska kärnvapen och endast 13 procent är mycket eller ganska positiva (opinionsbalans -54). Minst är motståndet bland SD-sympatisörer, där 21 procent är positiva och 51 procent negativa. Störst motstånd finns bland Vänsterpartiets sympatisörer, varav 6 procent är positiva respektive 86 procent är negativa till svenska kärnvapen.

Ur arkivet: