Patrik Oksanen, Karlis Neretnieks och Stefan Forss påstår att truppminor är ett nödvändigt ont för markstriden och att Ottawakonventionen står i vägen. Debattörerna uppmanar Röda Korset, som förespråkar förbud mot truppminor, att presentera en alternativ militär lösning. Debattörernas grepp är retoriskt men avslöjar att de själva är oförmögna att tänka utanför boxen.
Ett problem är att skribenterna inte tycks ha hängt med i den tekniska och taktiska utvecklingen på området. De alternativ som de söker, metoder som innebär mindre skador för civilbefolkningen men som samtidigt försvårar fientlig framryckning, finns redan i Ukraina. De skulle kunna tillämpas i Sverige redan i dag, konvention eller inte.
En mina är inte en hockeypuck med trotyl längre. Det är ett autonomt eller semiautonomt vapensystem. Ottawakonventionen förbjuder enbart offerutlösta utlösningssystem för trupp, men gör ingen vidare distinktion utöver detta. För en äldre mina med en tryckplatta som utlöser är det en solklar begränsning. En modern mina kan vara betydligt mer sofistikerad än så. Minfälten bevakas inte längre av en ingenjörssoldat med tändapparat, de kan till och med bevaka sig själva.
Det är 2026 och minkrigföring som vi såg för bara tre år sedan är ett minne blott.
Det är 2026 och minkrigföring som vi såg för bara tre år sedan är ett minne blott. Har Sverige hängt med? Knappast. Precis som debatten om Ottawakonventionen så verkar FMV:s nya inköp av tyska minkastare för fyra miljarder kronor illustrera att vi fastnat i en syn om minor som var aktuell 2023 men inte längre.
Sverige lägger fyra miljarder på ett minutläggningssystem som har räckvidd på bara tiotal meter. Den här typen av system har använts omfattande i Ukraina men har inte kunnat användas på flera år. Vissa andra traditionella utläggningssystem, inklusive Rysslands mest moderna, överlevde modern krigföring lite längre med sin 15 kilometer räckvidd, men är i praktiken irrelevant i det nya minkriget.
Nästa fråga är minornas livslängd. Fyra dagar, som vi satsar fyra miljarder på, duger inte när modern standard för motsvarande minor är månader – i dag. I morgon kommer det vara år.
Moderna minor är svåra att hitta, även med modern teknik. De vi satsar fyra miljarder på är däremot mycket lätta att se. Det är nog rent av den absolut enklaste tänkbara minan att identifiera och kartlägga med neurala nätverk. Motståndaren kanske till och med kan ta fram en minskiss på vår minering snabbare än vi kan göra det själva.
Liknande läsning:
Drönarutvecklingen är självklart det primära området för utveckling just nu. Även om Sverige ligger långt efter så finns det här åtminstone en vilja, en lös förståelse och inköp av utrustning för att hänga med i utvecklingen.
Det som behövs är att fler i Sverige uppdaterar sin föråldrade syn på vad en mina faktiskt är.
När det kommer till minhotet finns inget av detta. Det verkar inte ens finnas en vilja till förståelse, och inköpen har garanterat inte tagit någon hänsyn till situationen i Ukraina och modern rysk krigföring. Lämnar Sverige konventionen finns det säkerligen redan förberedda planer på inköp av ännu mer utdaterad minmateriel.
Oksanen, Neretnieks och Forss behöver inte be Röda Korset hitta nya metoder för att försvåra rysk framryckning inom ramarna för konventionen. De behöver bara komma hit till Donbas, titta på modernt minkrig via de ukrainska digitala ledningsstödssystemen och se att Ottawakonventionen inte alls står i vägen för att stoppa avsutten trupp. Det som behövs är att fler i Sverige uppdaterar sin föråldrade syn på vad en mina faktiskt är.
Det finns bara en potentiell konvention att hålla ögonen på. Ska vi ha en människa med i beslutscykeln när vi tar ett liv, eller inte? I Ukraina har vi inte bara smarta minor utan smarta minfält. I Sverige är vi förhäxade av en konvention, i stället för att prata om vilken förmåga framtidens ingenjörsförband ska ha. Under tiden har Rysslands mineringsförmåga utvecklats till något vi inte ens förbereder oss för att möta.
Repliken är skriven av volontär bosatt permanent i östra Ukraina och har utbildat över 2 000 ukrainska soldater i minmedvetenhet/minröjning sedan 2023, som en del av den svenska volontärorganisationen Quartermaster for Ukraine.




