När psykisk ohälsa bland utlands-veteraner diskuteras görs det ofta utifrån diagnosen posttraumatisk stress, PTSD. Men dåligt mående inom den här gruppen kan handla om betydligt mer än så. Det säger forskaren Jan Grimell som genom en ny studie vill öka förståelsen för mentala hälsoproblem som kan drabba utlandsveteraner.
– Att enbart använda PTSD som måttstock för att avgöra om någon mår bra eller dåligt är ganska trubbigt. Det finns en stor gråzon mellan dem som har PTSD och de som mår bra, men den sortens ohälsa är inte lika enkel att sätta fingret på. Det är därför jag kallar studien Veteranhälsans limbo. Det är ett tillstånd utan namn fast det ändå är ett tillstånd, säger Jan Grimell.
Jan Grimell
I studien intervjuar han ett 30-tal utlands-veteraner. De drygt 20 veteraner han pratat med hittills upplever olika typer av besvär, men vissa problem är återkommande hos flera.
– Det är ganska vanligt med moraliska konflikter eller till och med moraliska skador som kan uppstå om man inte kunnat agera enligt vad man anser vara moraliskt rätt utifrån militär eller personlig moralkompass. Ibland kan det också röra sig om ett upplevt moraliskt svek i relation till arbetsgivaren, säger han och berättar att symtomen hos de intervjuade visar sig på olika sätt.
» Att enbart använda PTSD som måttstock för att avgöra om någon mår bra eller dåligt är ganska trubbigt. «
– Sorg och saknad är vanligt, och en längtan efter mening i livet. Man upplever att det man gjorde under insatsen var meningsfullt, men att den känslan är svår att hitta i vardagen hemma. Aggressionsproblem förekommer också och problem med sina relationer, framför allt om man lever nära andra i en familj.
Kartläggningar av militärers hälsa brukar visa att folk i Försvarsmakten är friskare än befolkningen som helhet. Jan Grimell tror att det är en sanning med flera bottnar.
– Militärer är friska, starka och dugliga, inte tu tal om den saken. Å andra sidan finns en tendens att inte riktigt tala om hur man egentligen mår. Det finns en styrkekultur inom försvaret och en uppfattning att man måste bita ihop. Många är också försiktiga med att dela med sig av sitt mående, både till arbetsgivaren och privat. Detta i kombination med att det saknas språk för måendets olika faser annat än ptsd gör att det kan vara svårt att prata om sitt mående.
