Senast publicerat
Senast publicerat:

Snabba beställningar är avgörande för leveranser enligt plan

Tillgången på kvalificerad ammunition är en bristvara på världsmarknaden.

Tidigarelagd och utökad anskaffning av materiel är åtgärder som FMV gör på kort sikt för att stärka försvarets förmåga. Men det är nödvändigt att beställningar kan göras i närtid.

Josefine Owetz
Björn Ögren

Med anledning av det försämrade säkerhetspolitiska läget fick Försvarets materielverk och Försvarsmakten i februari i uppdrag av regeringen att inkomma med förslag på åtgärder som redan under 2022 kan bidra till att stärka Försvarsmaktens operativa förmåga.

FMV är den myndighet som upphandlar materiel till Försvarsmakten och det förslag som presenterades omfattade allt från redan lagda och planerade beställningar till nya uppdrag. Exempel på sådant som FMV bedömer kan beställas i närtid är viss ammunition, fordon, reservdelar, CBRN-materiel och sjukvårdsmateriel.

– Inom flera områden effektuerar vi med kontrakt så snart som möjligt. Jag har även skrivit en del kontrakt redan, som har varit tidigareläggning i inneliggande plan, säger brigadgeneral Mikael Frisell, chef för verksamhetsområde armémateriel på FMV, och nämner bland annat nytt avtal för rödpunktssikten till soldatburna vapen.

När Officerstidningen träffar honom är han nyligen hemkommen från Finland, där besök hos de två försvarsindustrierna Patria och Sako Oy stod på agendan. ”Vi hade dialog om vårt behov av pansarterrängbilar och eldhandvapen. Försvarsmaktens förmåga ska stärkas snabbt, tidigare leveranser är helt avgörande. Vår utmärkta relation med finska armén och finsk industri underlättar”, skrev Frisell på Twitter den 8 april om besöket.

I mitten av mars enades Försvarsberedningen om att öka Försvarsmaktens anslag och ge myndigheten mer flexibla finansiella villkor, vilket bland annat innebär att planerade materielbeställningar både kan tidigareläggas och utökas. Försvarsmakten har fått klartecken att lägga beställningar på över 30 miljarder kronor på försvarsmateriel fram till 2030. Bland annat läggs en dryg miljard på utökad och forcerad anskaffning av nya eldhandvapensystemet, berättar Mikael Frisell:

  Vi jobbar vidare med de internationella avtal vi har med Finland vad gäller nya eldhandvapensystemet. Tanken är att vi ska genomföra en gemensam anskaffning av de olika vapensystemen och arbetet går framåt där. Vi behöver dock få leveranser så fort som det är möjligt. Vi är bekymrade för AK 5:ans ”end of life” och vi måste säkerställa tillgång av vapen i Försvarsmakten. Tidigare har vi sagt att vi vill ha leveranser 2024 och 2025, nu vill vi försöka få de första leveranserna redan 2023.

Två andra prioriterade områden är pansarvärnsområdet, bland annat vad gäller robot 57 och ersättningsanskaffning av pansarskott 86, och ammunitionsområdet generellt – med allt från kvalificerad luftvärnsammunition till finkalibrig ammunition. 

Liknande läsning:

– Vi håller också på att titta på den framtida pansarvärnsroboten, robot 58. I ammunitionsområdet ingår också artilleriammunition och ammunition till granatkastare. Fordonsområdet satsas det också på, mycket pengar kommer att gå till splitterskyddade fordon, bland annat pansarterrängbilar och bandvagnar. Ett annat fokusområde är förstärkning på Gotland, bland annat med ytterligare granatkastarpansarbandvagnar, säger Mikael Frisell. 

Han betonar vikten och behovet av att i närtid lägga beställningarna till industrin, eller åtminstone dialogisera en avsiktsförklaring. En avsiktsförklaring om beställning möjliggör för leverantören att kunna beställa materiel för kommande produktion, samtidigt som ett kontrakt förhandlas fram parallellt.

– Vi måste nu så snabbt som möjligt, eller åtminstone under 2022, komma till beställningar så att det finns förutsättningar för industrin att kunna leverera i tid. 

mikael_frisell_webb (kopia) kopiera
Mikael Frisell

Som en följd av den säkerhetspolitiska utvecklingen lägger nu flera andra länder en större budget på upprustning av försvarsområdet. I Försvarsmaktens inlämnade förslag för anslagsökningarna till det militära försvaret konstateras att ”konkurrensen kommer troligen att öka i snabbare takt än vad industrin hinner ställa om för att kunna möta en stigande efterfrågan vilket kan komma att påverka såväl tillgängligt utbud som prisutvecklingen”. 

– Tillgången på viss materiel är redan i dag begränsad på marknaden och det kommer innebära vissa utmaningar att flera länder i västvärlden nu ska satsa på försvaret samtidigt och är ute efter samma produkter, konstaterar Mikael Frisell. 

– Det kommer att bli en balansgång där. När vi ser vad vi ska köpa och ser att andra länder ska köpa samma så har jag i min internationella roll inom arméområdet dialog med våra partnerländer. Om industrin kan producera en viss mängd materiel framöver: hur kan vi då fördela det mellan olika länder? Sådant diskuterar vi och försöker komma överens.

Hur ser tillgången ut på den materiel som ni vill ha? 

– Eftersom armén inte är beroende på samma sätt av en och samma leverantör så är det rätt stor skillnad från hur flyget och marinen har det, med varsin stor leverantör som man är beroende av. Självklart är vi också beroende av vissa leverantörer, men vi har också många olika leverantörer att spela med. Jag hoppas och tror att vi kommer lösa detta, men då måste vi få iväg beställningarna så fort som möjligt. 

» Vi är bekymrade för AK 5:ans ”end of life” och vi måste säkerställa tillgången. «

Vad är avgörande för att ni ska kunna lägga beställningarna?

– Dels att vi snabbt blir överens med Försvarsmakten kring vad exakt det är som man vill ha. Det andra som är en fördel i detta är att det inte är särskilt många helt nya materielprojekt. Inom flera områden har vi redan i dag kontrakt som vi kan omförhandla och då går det snabbt. Då handlar det snarare om industrins produktionskapacitet.

Finns det något som kommer att gå fortare att få leverans av?

– Inom ammunitionsområdet, minus den kvalificerade ammunitionen som det i regel tar lite längre tid att producera . Vi lägger omfattande beställningar på flera miljarder på ammunition och där upplever jag att industrin har gått upp på maxkapacitet, och vi kommer att kunna få leveranser  kommande åren. 

Många av de större materielprojekten är dock svåra att snabba på ytterligare, säger Mikael Frisell. 

– Mycket av det som vi ska köpa in tar sin tid att producera.. Vi beställer bl.a. pansarterrängbilar och bandvagnar nu som levereras 2023 och 2024. Det går inte för industrin att leverera fortare än så.

I sitt underlag och förslag till anslagsökning skriver Försvarsmakten att det är nödvändigt att se över alla möjligheter att korta ledtider för upphandlingar, bland annat avseende rutiner för anskaffning. Det är en bild som Mikael Frisell delar. 

– Det är viktigt att vi inte krånglar till det. Vi behöver fortsätta att förenkla rutinerna och inte skapa en massa kravställningar i projekten som förlänger processen. Vi måste också i större utsträckning än i dag våga anskaffa sådant som är tillräckligt bra. Exempelvis om något fungerar och används inom finska armén i dag, då uppfyller det nog våra krav också. Det kommer att krävas ett litet annat mindset framöver tror jag, säger han och tillägger:

– När vi nu ska gå mot två procent av BNP innebär det ännu fler projekt och beställningar som ska verkställas. Det kommer att krävas ännu mer av FM och FMV, och på att vi är snabba och lösningsorienterade. 

Vilken är den största utmaningen framåt när den tillförda ekonomin ska upparbetas? 

– Den största utmaningen är tiden. Vi har väldigt lite tid på oss innan vi måste lägga våra beställningar. Sedan är en utmaning givetvis industrins produktionskapacitet. Ju tidigare vi beställer, desto säkrare kan vi vara på att få det vi vill ha. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Varannan anställd i Försvarsmakten har upplevt tystnadskultur och ju högre upp i organisationen man kommer desto mer utbrett är det. Arbetsställen som präglas av den här typen av problem riskerar att tappa i förtroende och bli mindre effektiva än andra. Det visar forskning om tystnadskultur och destruktivt ledarskap som publicerats de senaste åren.

Linda Sundgren
Tystnadskultur
På arbetsplatser med tystnadskultur riskerar den som för fram kritik att hamna i social och karriärmässig karantän.

Foto: Björn Öberg

Den här artikeln är en del av en serie artiklar om tystnadskultur i Försvarsmakten.

Hälften av Försvarsmaktens anställda har någon gång upplevt tystnadskultur under sin tjänstgöring. Det visar en forskningsrapport från Försvarshögskolan. Att åtgärda problemen kan vara både svårt och tids­­krävande, men nu pågår ett arbete vid Försvarsstabens HR-avdelning med att ta fram ett analysverktyg för att upptäcka den här typen av destruktivt ledarskap ute på förbanden.

I december publicerade Officerstidningen en artikel som beskrev problem med tystnadskultur vid Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum, FM undsäkC. Chefer anklagades för att hålla varandra om ryggen och medarbetare vågade inte lyfta kritik av rädsla för repressalier. Efter den publiceringen hörde personal från andra förband av sig och berättade om liknande problem hos dem. Däribland ett skyddsombud som efter att ha lyft allvarliga arbetsmiljöproblem blivit motarbetad, förflyttad och nekats befattningar som han varit kvalificerad för med oklar motivering.

”Jag och flera kollegor har försökt att lyfta arbetsmiljöproblem, men vi har mötts av en ovilja att agera och i vissa fall av direkta repressalier. Jag upplever att det finns en stark kultur av mörkläggning, intern korruption och att personal som försöker följa arbetsmiljöregler motarbetas”, skriver han till Officerstidningen.

En yrkesofficer berättar hur nära relationer mellan vissa medarbetare och chefer på hans förband påverkar beslut och arbetsmiljö på ett negativt sätt. Den som för fram kritik riskerar försämrade karriärmöjligheter och att skällas ut offentligt.

– Cheferna tar inte sitt ansvar som arbetsgivare och de gömmer sig bakom kommandostyrning och order. Jag kämpar med näbbar och klor för att få åka på uppdrag till andra ställen. Det är jätteskönt att komma bort härifrån, säger han.

Jag kämpar med näbbar och klor för att få åka på uppdrag till andra ställen. Det är jätteskönt att komma bort härifrån.

Under senare år har det forskats allt mer inom området tystnadskultur. I början av året publicerades en vetenskaplig artikel i Scandinavian Journal of Psychology, baserad på en studie om destruktivt ledarskap i den svenska försvarsmakten. Enligt studien har runt hälften av de drygt 850 försvarsmaktsanställda som deltog i undersökningen någon gång upplevt inslag av tystnadskultur, antingen på sitt nuvarande förband eller hos en tidigare organisationsenhet. Studien leddes av Maria Fors Brandebo vid Institutionen för ledarskap och ledning på Försvarshögskolan. Hon forskar och undervisar om destruktivt ledarskap och tystnadskultur i Försvarsmakten sedan ett 20-tal år.

– Tystnadskultur är ganska vanligt i Försvarsmakten och när jag presenterarar vår forskning för officerare är det fler som säger att de känner igen sig än de som inte gör det. Ibland blir jag förvånad över deras öppenhet i de här frågorna. Många gånger konstaterar de bara att ’så här är det’, säger Maria Fors Brandebo. 

Maria Fors Brandebo, Försvashögskolan

Maria Fors Brandebo

Försvarshögskolan

Forskning visar att det finns skillnader i tystnadskulturens utbredning inom olika yrkes- och åldersgrupper i Försvarsmakten. Bland annat är yngre militärer längre ner i organisationen och civila medarbetare mer benägna att säga ifrån än yrkesofficerare som kommit längre i karriären.

– Ju högre upp i hierarkin man kommer desto vanligare tycks det vara med tystnadskultur. Sannolikt beror det på att individer på lägre nivå har mindre att förlora än de högre upp. Att riskera att behöva lämna uniformen efter många år i yrket kan vara ett enormt steg jämfört med en yngre medarbetare eller civilanställd som byter jobb, säger Maria Fors Brandebo. 

Myndigheten för arbetsmiljökunskap (Mynak), sedan årsskiftet en del av Arbetsmiljöverket, publicerade i höstas forskningsstudien Tystnadskultur på arbetsplatser. Av de cirka 7 000 personer från olika branscher och sektorer som deltog i studien, hade 26 procent upplevt tystnadskultur.

– Vi såg att tystnadskultur är något vanligare i offentlig sektor än i det privata näringslivet, säger Lotta Dellve, professor i arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet som var forskningsledare för studien från Mynak och fortsätter: 

– Ibland är den som utövar tystnadskultur väldigt medveten om sitt agerande medan det i andra fall handlar om att man gör på ett visst sätt därför att man ’alltid har gjort så’.

Vi såg att militära medarbetare oftare bet ihop. De tänkte att antingen kommer jag att byta befattning snart eller också gör chefen det, då är det inte värt att ta striden.

Arbetsplatser med tystnadskultur präglas av tre samspelande faktorer, enligt Mynaks rapport: tystnad (rädsla eller ovilja att säga ifrån), censur (att tysta varandra) och dövhet (en ledning som inte lyssnar och som förnekar problem). Skälen till att individer skapar tystnadskultur varierar. Medarbetares tystnad kan bero på en rädsla för repressalier eller på att det upplevs som meningslöst att säga ifrån. Den som censurerar andra kan göra det för att exempelvis gynna den egna karriären medan nonchalans mot kritik kan bero på att chefer vill slippa omhänderta besvärliga frågor eller vill undvika att framstå i dålig dager uppåt i organisationen.

– Vanligast är att man upplever dövhet i organisationen, hela 42 procent uppgav det. 30 procent hade upplevt tystnad och 24 procent censur. Till viss del skiljer sig resultaten åt mellan män och kvinnor. Vi ser att män oftare censurerar varandra medan kvinnor oftare upplever organisatorisk dövhet, säger Lotta Dellve.

Lotta Dellve

Lotta Dellve

Professor i arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet

Medarbetare som inte vill anpassa sig till tystnadskulturen riskerar att bli motarbetade och utsatta på olika sätt. Det kan handla om social utfrysning, att bli förfördelad i fråga om exempelvis kurser och utbildningar eller en utebliven befordran. 

 – Den som inte anpassar sig riskerar att pekas ut som sårbar och svag, framför allt på mansdominerade arbetsplatser. Du kan också hamna utanför gemenskapen. På chefsnivå kan vi se att linjechefer som går mot normen i organisationen visserligen har en starkare röst att använda uppåt, men även de riskerar att bli utfrysta. De håller sig därför ängsligt undan och filtrerar kommunikationen uppåt, säger Lotta Dellve.   

Maria Fors Brandebo ser liknande mönster av konsekvenser för dem som går emot tystnadskutlur i Försvarsmakten. Medarbetare som ifrågasätter missförhållanden eller lyfter problem kan hållas tillbaka på olika sätt.

– Chefer kan genom sitt agerande skapa en oro och rädsla för repressalier som gör att medarbetarna slutar att säga ifrån och försöka påverka. I vår senaste studie såg vi också att den som inte fick gehör hos närmaste chef och därför valde att gå till högre chef, kunde få höra att man inte ska skvallra på chefen, säger Maria Fors Brandebo.

Hon berättar att den studien också visade tydliga skillnader mellan hur civila och militära medarbetare agerar.

– Vi såg att militära medarbetare oftare bet ihop. De tänkte att antingen kommer jag att byta befattning snart eller också gör chefen det, då är det inte värt att ta striden. De vill inte vara besvärliga och riskera att hamna i frysfacket. Militärer är ofta otroligt tåliga och står ut med mycket, säger hon och fortsätter.

– Civila medarbetare som upplevde problem gick oftare till sin närmaste chef, till högre chef eller till HR, men då kunde de få höra att de inte passade in i organisationen. De visste inte det militärer vet, att man inte ska säga ifrån eller göra något som kan få chefen att framstå i dålig dager. När vi frågade de här individerna vilket råd de skulle ge till andra i samma situation, sa de att ’säg ingenting och gör ingenting. Det blir bara värre då ’.  

Tystnadskultur

Illustration: Björn Öberg

Maria Fors Brandebo menar att det finns flera parametrar i det militära systemet som bidrar till att skapa en grogrund för tystnadskultur. Bland annat pekar hon på hierarkier och befordringssystem.

– Karriärsystemet gör att du är beroende av positiva omdömen och goda vitsord från högre chefer för att komma vidare. Alltså är det inte bara dina faktiska meriter som avgör om du blir befordrad eller får relevanta befattningar utan också din relation till chefer. Det skapar en rädsla för att gå i klinch med andra. Längre fram är i karriären är det kanske den individen som sitter i en nomineringsnämnd när du ska ansöka om att bli befordrad, säger hon.

Även det sätt på vilket Försvarsmakten leds kan påverka öppenhet och vilja att yttra sig.

– Organisationer som kännetecknas av att man ska följa order och där det är viktigt med lydnad, löper större risk än andra att drabbas av tystnadskultur. I den typen av organisationer är det svårare att samtidigt uppmuntra individer att säga ifrån och påtala fel, brister och misstag. Det kan vara en svår balansgång, säger Maria Fors Brandebo.

En metod som chefer ibland använder för att bemöta kritik om tystnadskultur är att hävda att det endast handlar om ett fåtal missnöjda individer, snarare än en utbredd kultur. Men den typen av respons är något man som chef bör vara försiktig med, menar Maria Fors Brandebo.

– Då skickar man en tydlig signal ut i organisationen att den typen av kritik inte bör lyftas, och då ska det väldigt mycket till om någon annan vågar säga ifrån. Jag brukar säga till chefer som tycker att de har gnälliga medarbetare att de ska vara glada för det. Det visar att det finns tillräckligt mycket tillit för att det ska uppfattas som meningsfullt att lyfta problem. Det är när man inte får höra något som man ska börja bli orolig.

Tystnadskultur kan påverka en arbetsplats på olika sätt. Det kan skada tilliten och förtroendet mellan individer och chefer och hämma motivation, handlingskraft och produktivitet. Det kan också leda till ohälsa med sjukskrivningar som följd och problem med personalförsörjningen.

– Om man inte vågar prata om sådant som är fel eller om det uppfattas som meningslöst för att man ändå inte får gehör, kommer det att påverka organisationens utveckling. Problem försvinner inte bara för att man inte pratar om dem. På arbetsplatser med tystnadskultur brukar folk heller inte trivas särskilt bra och det kan påverka möjligheten att behålla och rekrytera personal, säger Maria Fors Brandebo.

Många gånger finns det vissa chefer som är symbol för tystnadskulturen och som det saknas tillit för. Då måste man våga byta ut de cheferna för att nå resultat, även om jag vet att det är en ’unpopular opinion’.

Att omvända en arbetsplats där tystnadskultur råder och skapa en sund arbetsmiljö, kräver omfattande insatser, menar forskarna. Det kan handla om personalförändringar, införande av rutiner och nya sätt att förhålla sig till varandra. Maria Fors Brandebo säger att det i grunden handlar om att bygga tillit och förtroende.

– Man behöver jobba med tilliten och många gånger finns det vissa chefer som är symbol för tystnadskulturen och som det saknas tillit för. Då måste man våga byta ut de cheferna för att nå resultat, även om jag vet att det är en ’unpopular opinion’.

Att byta ut chefer är inte den enda åtgärd som krävs. Det måste även till andra insatser.

– Det handlar sällan bara om enstaka chefer utan också om hur individer runt de här cheferna agerat. Du kan ha vänt dig till chefer högre upp i organisationen och till kollegor som du tappat tilliten till. Att återskapa tillit tar väldigt lång tid och det kommer inte att gå från en dag till en annan. Det kanske inte ens räcker med ett år ett två. Man måste tänka långsiktigt, säger Maria Fors Brandebo.

Även Lotta Dellve menar att de chefer som bidragit till att skapa tystnadskultur inte kan vara dem som ska lösa problemet.

–Man behöver ta tag i de chefer som sprider en toxisk känsla på alla nivåer, även de allra högsta nivåerna. Det kan också finnas problem med chefsrekryteringen som man behöver fundera över. Många av de tuffa chefer som står ut länge skapar många problem under sig, säger hon.

Enligt Lotta Dellve behöver man skapa arenor där medarbetare och chefer kan kommunicera med varandra på ett bra sätt. Det kan handla om exempelvis veckomöten och regelbundna arbetsplatsträffar.

– Det handlar om att skapa trygghet för en tillitsfull kommunikation med trygga grupper, trygga chefer och ett tryggt och säkert klimat där kritik tas på allvar. Det är grunden för att kunna lösa problemen, säger hon. 

Men enligt Lotta Dellve behöver även de chefer som varit en del tystnadskulturen, bli lyssnade på.

– De har kanske blivit dysfunktionella i det här avseendet därför att de har varit i en kultur väldigt länge där de lärt sig att det är bästa sättet att agera på. Det är så de har överlevt. Men för att kunna åtgärda problemen behöver man definitivt ta in någon utifrån eller från högre upp i organisationen som tar över ansvaret under en period. Det är de organisationer som gjort på det sättet som har lyckats bäst, säger hon.

Fakta

Tecken som pekar på ­tystnadskultur

  • En underförstådd gemensam uppfattning att tystnad är den lämpliga reaktionen på ­kritiska frågor.
  • Att det finns en rädsla för repressalier om man lyfter problem.
  • Att det finns en uppfattning att det är meningslöst att lyfta problem eftersom chefer/ledning ändå inte lyssnar.
  • Att medarbetare som vill lyfta kritiska frågor tystas av kollegor.
  • Att kritik som förs fram under arbetsplats­träffar och andra möten inte dokumenteras, hanteras och följs upp på ett korrekt sätt.


Källa: Forskningsrapporterna Tystnadskultur på arbetsplatser och Den destruktiva loopen

 

Åtgärder för att lösa problemen

Lotta Dellve och Maria Fors Brandebo om åtgärder för att lösa problem med tystnadskultur:

  • Byt ut de chefer som sprider en toxisk stämning och som har bidragit till att skapa tystnadskultur. Dessa chefer saknar tillit och förtroende hos medarbetarna och kan inte vara med och lösa de problemen som de själva varit med att skapa.
  • Ta hjälp av en utomstående resurs eller chefer högre upp i organisationen under en övergångsperiod.
  • Skapa arenor för kommunikation som veckomöten, arbetsplatsträffar och skyddskommittémöten. Ta kritik på ­allvar och var noga med att dokumentera, åtgärda och återkoppla till med­arbetarna.
  • Skapa rutiner för att omhänderta situationer där medarbetare inte får gehör hos cheferna i ­linjen. Som att inrätta en visselblåsarfunktion och informera om hur den fungerar.
  • Räkna med att det kommer ta tid att återskapa tillit och förtroende i organisationen, ibland ett år eller mer.
Ur arkivet: