Strax efter klockan åtta på morgonen tar vi bilen från Visby och kör mot Tofta skjutfält. Vid P 18:s nymonterade bom byts sensommargrönskan ut mot betongblock, byggcontainrar och baracker.
– Vi är en liten anorektisk organisation under uppbyggnad, säger major Mats Lundin, personalchef för 18:e stridsgruppen.
Han stänger dörren till den ljusgula baracken bakom sig. Fram till sommaren 2020 är detta det närmaste någon kommer att ha ett arbetsrum vid Tofta skjutfält. Här huserar stridsgruppen och dess stab, samt några få funktioner från P 18.
Mats Lundin, personalchef för 18:e stridsgruppen
Barackerna byggdes egentligen för en gymnasieskola på ön, men har blåsts ur och inretts med enkla rågipsväggar. Ett dieseldrivet elverk sköter elförsörjningen och eftersom eget avlopp länge saknats har avloppsvattnet samlats upp i tankar och färskvatten körts ut. Först för ett par månader sedan fick de rinnande vatten i kranen.
– Mycket kommer på plats efter hand eftersom vi bygger vägen samtidigt som vi går på den, säger han.
Major Lundin är en av P 18:s hemvändare. Han lämnade regementet för 19 år sedan för att driva eget, men i januari snörade han åter på kängorna.
– Här finns en god kamratanda, den har jag saknat.
Det knastrar under kängorna när vi sneddar över torr barrtäckt mark – vägarna inne på det nya garnisonsområdet är fortfarande inte färdigbyggda.
Väl framme där bygget är i full gång låter det snabbt annorlunda. Vi sätter fötterna på varm och ljus, bländande asfalt som sträcker sig mellan uppställningsplatser för fordon, plutonsförråd och en strids-fordonsverkstad som sedan mars 2018 har börjat ta form.
Man blev tvungen att bygga nytt. Efter den sista förbandsnedläggningen på ön 2005 såldes så gott som alla byggnader av. I P 18:s gamla lokaler i Visborg huserar nu bland annat Region Gotland. I den gamla matsalen har det flyttat in en restaurang med thailändskt som specialitet och regementets verkstad har blivit civil.
Det nya garnisonsområdet håller på att få Sveriges modernaste försvarsfaciliteter med nybyggt motorområde, verkstäder, kontorslokaler, motionshall, repövningsläger och vakt.
I dag finns planerat för 30 000 kvadratmeter varm- och kallyta och cirka 130 000 kvadratmeter hårdgjorda ytor. Kostnaden för bygget beräknas till omkring 900 miljoner kronor.
– Fast det går långsamt, konstaterar major Lundin. Det har varit förseningar i varje led och det drabbar oss längst ut.
På grund av överklaganden har nybygget vid Tofta blivit mer än ett år försenat. Och hösten 2017 fick stridsgruppen flytta in i temporära kontorslokaler, träningslokaler och utrymmen för att äta lunch, duscha och tvätta kläder.
– Vi har inga kaserner, ingen matsal, ingen mäss – men verksamheten förväntas fungera som hos alla andra. Det är ingen som skulle starta upp en fabrik och förvänta sig att leverera samtidigt som man bygger, säger 18:e stridsgruppens plutonchef, fanjunkare Johan Sjöberg, som har gjort oss sällskap.
Andra viktiga funktioner saknas också. I dag finns ingen försvarshälsa på ön, i stället får soldaterna vända sig till civila vårdcentraler, förklarar Sjöberg.
– Det är under all kritik, vi har varit här i
två år nu.
Ett högt och gällt skrik skär genom tallar och granar. Skriket från 20-åriga soldat Sara Valleräng ackompanjeras snart av ett tiotal andra.
Vi har lämnat garnisonsområdet för att ta oss in på skjutfältet. Efter att ha vikt av från den maskroskantade grusvägen till en skogsdunge får vi kvickt väja för soldaterna som kommer springandes till undsättning.
Här sätter stridsgruppens nya kontinuerligt anställda soldater tourniquet för att snöra av blodflödet i skadade extremiteter, under en repetitionsövning av taktiskt omhändertagande i strid.
Utöver soldaternas skrik är skogen tyst i dag. Det är fem dagar kvar av sommaruppehållet som miljötillståndet kräver och inga skjutningar får pågå.
– Det är viktigt att ge och ta, säger major Lundin
Mats Lundin, personalchef för 18:e stridsgruppen
Den andra sidan av dungen är ett bra exempel på vad han menar. Snart hålls årliga Gotland Grand National här – världens största endurotävling, känd för sin unika blandning av hal kalksten och lera.
– Förr körde vi ut med stridsvagnarna före tävlingen, för att göra det extra lerigt, berättar major Mats Lundin och fortsätter:
– Att fortsätta tillåta den typen av undantag är oerhört viktigt för vår relation med öborna.
Militärens återkomst på Tofta har välkomnats av många gotlänningar, men det finns också ett utbrett missnöje över det nya miljötillståndet.
Det tidigare tillståndet från 2010 var främst anpassat för Hemvärnets behov och gällde enbart halva skjutfältet. I december 2018 beviljades Försvarsmakten således ett tillstånd för nära dubbelt så många skjutdygn och ett tredubblat antal skott med finkalibriga vapen. Och man fick lov att ta hela fältet i bruk.
Just nu råder stiltje, men tillståndet har överklagats och ärendet ska snart handläggas av Mark- och miljööverdomstolen – för ett slutligt beslut av regeringen.
I väntan på besked får Försvarsmakten fortsätta att använda Tofta.
– Skjutfältet är helt avgörande för vår verksamhet, säger major Lundin och fortsätter:
– Med det som är skissat i försvarsberedningens rapport behöver vi minst det som var i ansökan.
I april meddelade Försvarsmakten också att man beslutat utöka sitt påverkansområde runt Tofta skjutfält. Från att tidigare omfatta ett mindre område runt norra delen, gäller det nu från Tofta strand i söder till Vibble i norr – ett av Gotlands mest expansiva bostadsområden.
Många öbor befarar nu att försvaret ska sätta stopp för byggnationer i områdena.
– Det måste till en dialog så man hittar en lösning. Det kan inte vara idiotstopp, men inte fritt heller om det ska fungera, säger Lundin.
Sara Valleräng och de andra soldaterna i skogen har fått sin grundutbildning på P 4 i Skövde, men har utbildats mot 18:e stridsgruppen.
– Det verkade roligt att vara en del av något under uppbyggnad, säger hon.
FAKTA
Försvarsmakten på Gotland
Gotlands regemente P 18 är Sveriges nyaste förband. Det upprättades 1 januari 2018 och har i dag huvuduppgiften att forma en ledningsstruktur som kan samordna, utveckla och leda krigsförbanden på Gotland. Man ska även utveckla totalförsvaret tillsammans med det civila samhället.
Regementet ska vara fullt utbyggt år 2020 och då omfatta cirka 350 män och kvinnor. Huvuddelen ingår i den stridsgrupp, i dag tillhörande P 4, som började byggas upp på Gotland 2016.
De senaste åren har man anordnat en besökshelg för de soldater som utbildats med ön som mål. Under ett veckoslut har de flugits in med transportflygplanet Hercules för att få se staden, kulturen och krogarna.
– Ska man vara del av detta ska man vara här även utanför arbetstid, det är viktigt att kunna visa vad här finns att erbjuda, säger fanjunkare Johan Sjöberg.
Men det är svårt att hitta boende på Gotland. Sara Valleräng har fått tag på en lägenhet i Visby – som hon ska dela med tre manliga soldater hon utbildats med.
Bredvid henne står Andreas Sjöstedt, 19 år, som är en av dem hon ska dela boende med.
– Vi känner ju redan varandra väl, vi har delat rum och tält och buskar tillsammans redan, säger han.
Militärhögskolans bostadsstiftelse, MHS Bostäder, försöker ordna fram fler lägenheter. Samtidigt krävs mer än bostäder, påpekar Sjöberg.
– Det är svårt att få hit officerare. En av anledningarna är att det ofta finns en andra hälft som också ska ha jobb. Det krävs mer arbete runt detta om vi ska lösa personalförsörjningen.
22-årige Theodor Kant, som håller i dagens övning, samlar soldaterna för utvärdering. Han har varit kontinuerligt anställd i stridsgruppen sedan 2017.
– När vi kom hade vi inte mycket, internet till exempel. För att kriga hade vi förstås allt vi behövde, och det är vår huvuduppgift.
Till hösten påbörjar Kant sin officersutbildning. Tills han återvänder hoppas han att levnadsförhållandena för de anställda på ön har varit en prioritet.
– Det viktigaste nu är att vi kan bevara den personal vi har, här är stor omsättning på K-soldater. Här är mycket att göra.
Vi lämnar skogen för att återvända till stridsgruppens barack, men stannar på vägen upp framför en asfalterad parkering mellan skjutfältet och garnisonsområdet. En tidig morgon i september för tre år sedan var det här stridsgruppen hamnade, efter ÖB:s permanentande med omedelbar verkan.
En av dem som befann sig på ön var fanjunkare Johan Sjöberg. Han berättar hur de duschade och lagade mat med hjälp av plastflaskor fyllda med vatten.
– De första veckorna ägnade vi all vår tid åt att bygga ett staket runt den här platsen och sedan fick vi vakta oss själva dygnet runt, sju dagar i veckan.
Vi går upp på andra våningen i stridsgruppens barack, till staben. I ett kalt rum med fem mikrovågsugnar och två soffor finns i övrigt nästan ingenting mer än ett litet pentry. Gardinfästen, men inga gardiner. Väggarna är tomma, förutom den lilla skölden med stridsgruppens valspråk ”Semper in fronte” – ”Alltid främst”.
– Vi löste skarpa uppgifter fram till dagen innan Aurora 17. Sedan deltog vi i Aurora, minns Sjöberg.
Hur fungerar det att delta i övningar under en uppbyggnadsfas?
– Det har varit tufft. Den främsta utmaningen har varit att när vi övar så stannar all annan verksamhet. Vi är för få, säger Sjöberg och får medhåll från major Lundin:
– Arbetsbelastningen är väldigt hög. Vi har lojala medarbetare, men de går på knäna och det hjälper inte att vi är så långt ifrån varandra.
Gotlands försvar finns i dag utspritt på fyra platser, med femton kilometer mellan staben på P 18 och stridsgruppen. Förutom det nya garnisonsområdet i nordöstra hörnet av Tofta skjutfält finns Försvarsmakten på flygbasen F17 G, på Sjöbevakningscentralen i centrala Visby samt på Utbildningsgrupp Gotland som ligger i södra delen av den gamla
P 18-garnisonen – där också skjutbana och servicecenter finns.
– Det är en riktig tidstjuv, säger Lundin.
– Eld, avbrott, ladda!
Efter en tio minuter lång bilfärd med fanjunkare Sjöberg har vi lämnat skjutfältet och hamnat i Visborg, på P 18:s gamla skjutbana. Här ekar ljudet in till regionens kontor i de gamla kasernerna. En ny skjutbana på Tofta ska byggas, och fälten här ska bli bostäder i ”Visbys nästa stadsdel”.
Kevin Orlandini, 21 år från Stockholm, har just fått order att fylla upp sitt magasin med femtio patroner.
– Det är intressant med en nystart, säger han och fortsätter:
– Jag är ung och har inget som håller mig i Stockholm, så jag passar på. Sedan vet man ju inte hur man tänker när man blir äldre.
Soldaterna har spenderat morgonen med att utbildas i det nya kroppsskyddet. Nu står de redo att skjuta in sina AK 5:or.
Vapnen har de hämtat ut på servicecentret. P 18 har ännu inget fungerande förråd, utan använder sig fortfarande av det lilla centret här vid gamla P 18, dimensionerat för en hemvärnsbataljon.
– De ska verkligen ha beröm på förrådet här, så mycket problem som de löser, säger Sjöberg och fortsätter:
– Störst skillnad mot fastlandet är att vi har extremt få stödfunktioner här.
Det gäller inte minst vid anskaffning av materiel. Det råder brist på såväl fordon som sambands- och ledningssystemmateriel på ön. Och det är först nu man har fått personal på plats som kan processerna med ordrar.
– Andra förband är inne i materielsnurran, vi kommer från höger och ska trängas in i systemet. Cyklerna är långa när beställningarna väl kommer på plats.
Veckan efter vårt besök slås soldaterna på skjutbanan samman med soldaterna i skogen. I höst är det dags att fortsätta ut på sina ordinarie plutoner för att komma in i verksamheten.
– Utmaningen nu är att skapa en bra daglig verksamhet, säger plutonchef Johan Sjöberg.
Theodor Kant, gruppchef
På skylten in till den norra delen av Visby flygfält står att F 17 Gotland, FMTIS och Fortifikationsverket huserar här. Men att här också finns stora delar av P 18:s stab syns först på det vita A4-papper som någon har tejpat upp på deras gråa träbarack inne på området.
I höst påbörjas byggandet av ytterligare en barack som ställs ovanpå, berättar stabschef Hans Håkansson – för veckan tjänsteförättande chef på P 18. I slutet av nästa år ska en tillfällig stabsbyggnad på Tofta vara på plats – men den riktiga stabsbyggnaden är klar tidigast 2025.
– När jag tog det här jobbet trodde jag att det skulle vara lite mer extraordinära beslut. Våra processer är för långsamma.
Håkansson var stabschef på gamla P 18 i början av millenniet och sedan regementet återuppstod förra året har han arbetat med uppbyggnaden. Det första halvåret ägnades åt att etablera dokument och arbetsordning.
– Vi började från noll. Vi hade som ambition att kunna svara i telefon, hissa en militär flagga och skicka en skrivelse med rätt brevhuvud den första veckan. Vi misslyckades med två av tre mål, berättar han och förtydligar genast att det alltså var telefonen de fick liv i.
– Det svåraste är att det inte finns något facit, ingen manual som säger ”fyll i de här pappren”, ”etablera den här processen”.
I dag finns brevhuvudet på plats, och staben har i stället fullt upp med att åstadkomma ett samlat förband.
Vid halvårsskiftet förra året övertog P 18 ansvaret för utbildningsgruppen, Tofta skjutfält och 32:a hemvärnsbataljonen. Man fick garnisionschefsskapet över Gotland. Vid årsskiftet övertog man ansvaret för bevakningspluton.
– Men examensprovet blir vid årsskiftet när vi tar över ansvaret för 18:e stridsgruppen från P 4 i Skövde. Det blir en tuff uppgift, men P 4 har gjort planering för hela 2020 – de har varit ett fantastiskt stöd.
Det allra viktigaste nu, säger stabschef Håkansson, är att få infrastrukturen på plats. Med femton kilometer till sina anställda, i tid räknat över fyra timmars gång enkelväg eller en timmes bilfärd tur och retur, tar det tid om man vill ”sticka in huvudet genom dörren och lösa ett problem”.
– Staben skulle behöva stötta på daglig basis. Det kan vi inte nu, det kan gå veckor mellan tillfällena då jag möter vår personal. Det hackar väldigt mycket, vi lever som på fyra skilda öar – ofta med väldigt olika lägesuppfattning.
Hans Håkansson, stabschef
Den andra utmaningen är att lyckas bemanna organisationen. Stort fokus har lagts på att rekrytera tillbaka personal som fick sluta vid förbandsnedläggningen 2005, samt de som fortsatte inom försvaret på fastlandet.
Men liksom hos flera andra förband är personalförsörjningen en kamp på P 18. Hemvändarna från P 18 räcker inte till, dessutom korar Håkansson nya P 18:s bemanning till ”Försvarsmaktens sämsta åldersstruktur”– där många ska gå i pension inom fem år. Samtidigt har man svårt att behålla sina soldater.
– Med såhär lite personal blir folk dubbelhattade, och var och en måste fungera som en schweizisk militärkniv, säger Håkansson.
Stort hopp sätts till augusti 2020 då P 18 har sitt första inryck av värnpliktiga. Men, eftersläpande byggplaner sätter gränser – och det finns bara plats för fyrtio rekryter i taget.
– Att få igång grundutbildning i större omfattning är avgörande för oss. Vi ska upp i trehundra värnpliktiga och då måste vi ha kaserner, matsal och logementen. Det finns inte i dag.
Faktum är att det inte ens finns med i byggplanerna.
– Det beslutet hade redan behövt tas. Det tar ungefär fem år från behov till nyckeln i dörren – om alla översta generaler skrivit på rätt papper, i rätt stund och det finns pengar, säger Håkansson.
Nu tittar staben i stället på nödlösningar, som att kunna använda stridsgruppens baracker.
– Pengar för att etablera infrastruktur – det är bristen på det som bromsar utvecklingen här.
Om ett par veckor väntar en ledningsövning med staben, där man övar mot länsstyrelsen och regionen. Sedan april i år tog man nämligen över Militärregion Mitts uppgifter på Gotland och staben på P 18 ska nu också lösa militärregions uppgifter.
– Den organisation vi fått är inte anpassad för att lösa produktionsuppgiften, det är en MR-stab vi har fått. Vi är en hel organisationsenhet, vi har ansvar för krigsförband och dessutom MR-uppgifter. Samtidigt ska vi kunna vara taktisk stab och leda krig på Gotland. Det säger sig självt att vi är för få, säger Håkansson och lyfter P 4 som exempel – som har en regementsstab för att lösa produktionsuppgifter, en MR-stab samt en brigadstab som planerar för krigsuppgifter.
– Vi gör allt det här med 44 befattningar. Gotland är litet, men byråkratin är lika stor kring 150 soldater som 750.
I maj presenterade Försvarsberedningen sitt förslag om en kraftig utökning på Gotland med bland annat en mekaniserad bataljon, nya kompanier och fler utbildningsplatser.
Stabschef Håkansson lutar sig tillbaka i sin stol. Suckar och ler. Tar en klunk kaffe till, långt ifrån den första för dagen.
– Det här projektet är politikerdrivet. Det vi på plats gör är att försöka springa ikapp och leverera.
FAKTA
3 × Återuppbyggnaden
Den pågående återuppbyggnaden av Försvarsmaktens verksamheter på Gotland inleddes när riksdagen i försvarsbeslutet 2015 beslutade att etablera en stridsgrupp på Gotland. Bakgrunden var den ökade militära aktiviteten i Östersjöområdet.
I och med regeringens höstbudget 2017 lade man fram ett förslag om att återupprätta Gotlands regemente, vilket sedan skedde 1 januari 2018.
År 2020 väntas regementet på Tofta skjutfält vara fullt utbyggt.
