Senast publicerat

Senast publicerat:

Historisk upprustning med tajt tidsplan

Försvarsmaktens stora utmaning är att takta personalökningen med upprättandet av ny infrastruktur och tillförsel av materiel, enligt produktionschef Johan Svensson. Försvarsmakten är också på väg in i en ny organisation med en tydligare uppdelning mellan grund- och krigsorganisation.

Linda Sundgren

Björn Öberg

2021-05-04

Efter decennier av nedskärningar befinner sig Försvarsmakten i den mest omfattande tillväxtfasen sedan 1950-talet. Redan i höst ska den svenska flaggan hissas på fyra återetablerade regementen och en flygflottilj och om ytterligare fyra år invigs ännu ett regemente. Krigsorganisationen ska växa från dagens cirka 62.000 individer till runt 98.000 år 2030 – majoriteten av dem värnpliktiga – och ny materiel är på väg in. Det är mycket som ska genomföras på relativt kort tid där långsamma processer med miljötillstånd för skjut- och övningsfält liksom bygglov kan göra det svårt att hinna få allting på plats inom angiven tidsram. Försvarsmaktens produktionschef, generallöjtnant Johan Svensson, håller med om att tidsplanen är tajt i vissa delar, men säger samtidigt att förutsättningarna skiljer sig markant mellan de olika etableringsorterna.

– De nya regementen som Försvarsmakten föreslagit sedan tidigare: Amf 4 i Göteborg, F 16 i Uppsala och K 4 i Arvidsjaur har vi planerat för i två års tid även om arbetet accelererat under senare tid. På de här orterna finns redan betydande verksamhet. Hade startläget varit noll hade en etablering Q4 inte varit möjlig, säger han.

Övriga tre regementen: Dalaregementet, I 13, i Falun, Västernorrlands regemente, I 21, i Sollefteå och Östersund samt Bergslagens artilleriregemente, A 9, i Kristinehamn med övningsfältet i Villingsberg, är uppkomna ur politiken. Även här finns delvis redan pågående verksamhet, som i Falun genom Dalaregementsgruppen samt i Östersund och vid Villingsbergs skjutfält. I Sollefteå och Kristinehamn är utgångsläget däremot ett annat med avsaknad av såväl personal som infrastruktur.

Liknande läsning:

Det kommer se väldigt olika ut när regementena invigs. Vissa, som F 16 och Amf 4, kommer ha en hög grad av uppfyllnad medan det i Sollefteå kanske finns två tre individer med skrivbord i en inhyrd lokal.

Generallöjtnant Johan Svensson, Försvarsmaktens produktionschef

– Det kommer se väldigt olika ut när regementena invigs. Vissa, som F 16 och Amf 4, kommer ha en hög grad av uppfyllnad medan det i Sollefteå kanske finns två tre individer med skrivbord i en inhyrd lokal. Även om det innebär en del kostnader relativt den låga effekten ut i Sollefteå bedömer vi det som rimligt att etablera I 21 under innevarande år, utifrån den politiska viljan och vår förmåga, säger Johan Svensson.

Det regemente som enligt tillväxtplanen blir sist ut att starta upp verksamhet är A 9 i Kristinehamn. Här finns varken övningsfält (utöver Villingsberg fyra mil bort) eller andra faciliteter samtidigt som den planerade verksamheten är mer omfattande än den i exempelvis Sollefteå.

– I Kristinehamn börjar vi från noll. Här finns ingen infrastruktur, ingen personal, inga administrativa lokaler, inga byggnader för att hysa värnpliktiga, inga förråd och så vidare. Det är därför vi sagt att det dröjer till sent i försvarsbeslutsperioden innan vi kan starta upp där. Men varje nytt regemente kommer också att ha ett fadderförband med en fullt uppbyggd stab att luta sig mot, säger Johan Svensson.

Enligt senaste försvarsbeslutet ska de nya regementena vara etablerade senast 2025 och nå full kapacitet mellan 2026 och 2030. Infrastruktur, personal och materiel ska tillföras succesivt under tiden verksamhet pågår och enligt Johan Svensson är det just att sammanfoga de olika delmängderna vid rätt tidpunkter som blir den stora utmaningen. För att kunna ta emot personal krävs lokaler medan skjutbanor, övningsfält och materiel är nödvändigt för att bedriva verksamhet. Den typen av etableringar inbegriper också ofta långa ledtider och beslut som till stor del ligger utanför Försvarsmaktens kontroll, men när de första värnpliktiga anländer måste allting vara på plats.

– Listan över vad som behövs för att bedriva värnpliktsutbildning är jättelång och om någon av dessa förutsättningar, som exempelvis tvättbyten, inte är på plats när de värnpliktiga kommer blir det inte bra. Det kan leda till ett dåligt varumärkesbyggande för regementet som på sikt kan få svårt att rekrytera, säger Johan Svensson.

Parallellt med återetablering och tillväxt går Försvarsmakten in i en ny organisation. Med den följer en tydligare uppdelning mellan grundorganisation och krigsorganisation som ska genomföras succesivt fram till den 1 januari 2023. Organisationsförändringen är en konsekvens av omställningen till nationellt försvar liksom den kraftigt ökande mängden värnpliktiga. Grundorganisationen består av regementen och flottiljer med stående förband och produktionsenheter, exempelvis grundutbildningsenheter, med anställd personal. I krigsorganisationen finns, förutom de stående förbanden, mobiliserande förband med en stor del reservofficerare och pliktpersonal som kallas in vid höjd beredskap samt hemvärnsförband. Andelen stående förband kommer bli något högre inom marinen och flyget än i armén.

– Vi gör det här framför allt för att underlätta för oss själva. I dag genomförs cirka 15.000 förändringar om året i olika befattningar för att de ska passa våra behov, vilket kräver väldigt mycket arbete. Nu skapar vi typförband inom krigsorganisationen där en mekaniserad bataljon ska se likadan ut på alla platser. Det kommer göra det enklare att planera personal och materiel, säger Johan Svensson.

I dag genomförs cirka 15.000 förändringar om året i olika befattningar för att de ska passa våra behov, vilket kräver väldigt mycket arbete.

Generallöjtnant Johan Svensson, Försvarsmaktens produktionschef

Samtidigt som verksamheten blir mer standardiserad ska försvarsgrenschefer och förband ges större handlingsutrymme.

– Försvarsgrenscheferna kommer att få större frihet att organisera sig i vardagen med ett antal förband i hög beredskap, och det är där de stående förbanden kommer in. Här kommer de lokala cheferna få mer att laborera med än de har i dag, säger Johan Svensson.

Vid höjd beredskap kommer delar av grundorganisationen upphöra och övergå i krigsorganisationen. Vilka dessa delar är kommer variera mellan organisationsenheterna, men det kan exempelvis handla om skolor vars verksamhet prioriteras ned vid höjd beredskap. Officerarna som tjänstgör vid skolan ska istället övergå i något av de mobiliserande förbanden. Ramarna för Försvarsmaktens nya organisation är satta, men fortfarande återstår arbetet med att utveckla målbilder liksom beslut om fördelningen mellan stående och mobiliserande förband. Försvarsgrens- och stridskraftscheferna har fått i uppdrag att ta fram en mer detaljerad organisation inom respektive försvarsgren och det arbetet ska redovisas under våren.

– Nästa steg blir sedan att utse cheferna för de nya regementena. Det hoppas vi ska kunna ske innan sommaren, säger Johan Svensson.

Förmågemässigt kommer tillväxten och organisationsförändringarna leda fram till att Försvarsmaktens två mekaniserade brigader omorganiseras. Dessutom har arbetet med att sätta upp en tredje brigad inletts vid Södra skånska regementet P 7 utanför Lund. På Revingehed har infrastruktursatsningar påbörjats och i sommar ska en ny utbildningshall – som fördubblar utbildningskapaciteten av tyngre fordon – driftsättas. Under året tillförs också en ny kasern för 240 värnpliktiga. I Stockholm etableras en halv motoriserad brigad och förbanden på Gotland ska förstärkas med en lokalförsvarsskyttebataljon. Den förstärkning på artillerisidan som ska ske genom återupprättandet av A 9 i Kristinehamn kommer inledningsvis att omhändertas av P 4 i Skövde.

– Redan i höst kommer vi att påbörja artilleriutbildning i södra Sverige för att få den effekt vi söker. Det blir ett viktigt tillskott till vår förmåga, säger Johan Svensson.

Personellt handlar tillväxten framför allt om utökade värnpliktskullar, från dagens 5.000 till 8.000 år 2025. Även antalet yrkesofficerare och anställda soldater ska bli fler liksom mängden civilanställda. I vilken takt personalökningen kommer att ske beror i första hand på ekonomin, säger Johan Svensson.

– När det gäller civila är tillväxttakten enbart en ekonomisk fråga. Finns löneutrymmet kan vi anställa. Med GSS/K är det i princip samma sak. Men tittar vi på tillväxten av officerare handlar det inte i första hand om ekonomi utan i vilken takt vi klarar av att utbilda. Och då pratar vi inte bara grundutbildning utan också om att de ska hinna tillgodogöra sig tillräcklig yrkeserfarenhet inom utbildningssystemet.

Att allt fler söker sig till officersutbildningen har lett till mer optimistiska prognoser för tillväxten av yrkesofficerskåren som väntas öka från 9.350 till 10.000 år 2030.

– Vi har kunnat öka antalet officerare i våra prognoser både mot 2025 och 2030, även om vår bedömning är att vi ändå hade velat ha ytterligare några fler officerare på totalen, säger Johan Svensson.

Det anställningsförfarande som på grund av besparingsskäl infördes förra året, där förbanden var tvungna att gå via Högkvarteret och söka tillstånd för att få anställa ny personal, har hävts.

– Ja, nu beslutar förbanden själva om anställning av personal igen, säger Johan Svensson.

Vi har kunnat öka antalet officerare i våra prognoser både mot 2025 och 2030, även om vår bedömning är att vi ändå hade velat ha ytterligare några fler officerare på totalen.

Generallöjtnant Johan Svensson, Försvarsmaktens produktionschef

I Försvarsmaktens budgetunderlag 2022 pekar myndigheten på vissa risker kopplade till personalförsörjningen. Bland annat flaggas det för att militär personal kan komma att lämna Försvarsmakten om det blir aktuellt med längre kommenderingstider för att personalförsörja förband på flera orter. Det är dock ingenting som Johan Svensson uppfattar som något stort problem.

– Nej, den risken ser jag inte. Rörlighet är något vi inom Försvarsmakten är vana vid och det kommer att vara på marginalen som vi med tvång kommenderar någon, säger han.

Utöver personaltillväxt och ny infrastruktur väntas också en tillväxt av materiel under kommande år. Inom armén planeras för luftvärnssystemet Patriot och ett nytt pansarvärnsrobotsystem för de motoriserade skyttebataljonerna. En obemannad luftfarkost för spaningsuppdrag ska tillföras och anskaffningen av ett nytt eldhandvapenssystem ska återupptas. Enligt Försvarsmaktens materielförsörjningsplan från 2014 skulle ett nytt eldhandvapen levererats redan 2019 och ersatt delar av AK 5-systemet och AK 4B, men tidsplanen har flyttats fram flera gånger i brist på pengar. Men nu ska det alltså bli av.

– Ja, det arbetet kommer att återupptas inom ett par tre år. Vi räknar med att ha ett nytt eldhandvapen på plats innan 2030, säger Johan Svensson.

Inom marinen ska befintliga korvetter halvtidsmodifieras och utrustas med nya luftvärnsrobotar, nya sjömålsrobotar och torpedsystemet 47. Anskaffningen av nya korvetter ska inledas, något som marinchefen länge efterfrågat. Den första ubåten i Blekingeklassen (A 26) planeras att levereras under innevarande försvarsbeslutsperiod. Flygvapnet tillförs Jas 39 E med ny kvalificerad ammunition och ny spaningskapsel. Transportflygplan TP 84 Hercules ska uppgraderas och moderniseras och helikopter 14-systemet får en förstärkt förmåga att jaga ubåt. Därutöver köps mängder med olika fordonstyper in och ny ammunition införskaffas på bredden.

– Det är en betydande tillväxt på materielsidan. Inom några år handlar det om nära nog en fördubbling jämfört med i dagens nivå, sett i ekonomiska termer, säger Johan Svensson.

Det går betydligt snabbare att hyra in lokaler än att bygga nytt, men det kostar också mer och vi måste hitta långsiktigt hållbara lösningar

Generallöjtnant Johan Svensson, Försvarsmaktens produktionschef

För att kunna ta emot materiel och personal krävs också ett antal nya byggnader i form av fordonshallar, administrativa lokaler, utbildningssalar, förråd, logement och så vidare. Det enda regemente som inte planerar för vare sig nya övningsfält eller byggnader är F 16 i Uppsala, där det nästan uteslutande handlar om en omfördelning av befintlig personal i befintliga lokaler. I Göteborg och Falun finns viss infrastruktur på plats, men den kommer att behöva utvidgas för att möta de växande utbildningsvolymerna. I Kristinehamn och Sollefteå behöver man bygga nytt och hur lång tid det kommer att ta är oklart. Rapporten ”Nu är det bråttom”, som Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, publicerade i februari, pekar på flera svårigheter i samband med nybyggnationer (se artikel på nästa uppslag). Främst handlar det om utdragna bygglovsprocesser och överklaganden av beslut. De återetablerade regementena ska nå full kapacitet 2026–2030, men enligt FOI-rapporten kommer den permanenta infrastrukturen sannolikt inte kunna tas i bruk förrän runt 2030. Det ska sedan taktas med tillförsel av personal och materiel.

– Infrastrukturen är en stor del i hela det pussel som ska läggas. Vi kommer att lösa det genom en kombination av att hyra befintliga lokaler, köpa befintliga lokaler, köpa mark och bygga nya lokaler. Det går betydligt snabbare att hyra in lokaler än att bygga nytt, men det kostar också mer och vi måste hitta långsiktigt hållbara lösningar, säger Johan Svensson.

En annan fråga som FOI lyfter i sin rapport är Försvarsmaktens behov av miljötillstånd för skjut- och övningsfält. Johan Svensson menar att det redan i dag finns tillräckliga miljötillstånd i Göteborg, Falun, Östersund och Sollefteå. Kristinehamn saknar anslutande övningsfält men där planerar Försvarsmakten att använda övningsfältet med tillhörande miljötillstånd i Villingsberg och komplettera genom överenskommelser med de civila skjutbanor som finns i Kristinehamn.

– Det går säkert att hitta en lösning där, säger han. Att vi inte har något övningsområde i Kristinehamn är däremot lite mer utmanande, även om övningsområdet i Villingsberg täcker stora delar av våra behov.

Att vissa av de befintliga miljötillstånden, som exempelvis det i Sollefteå, är gamla och inte prövade mot dagens lagstiftning kan leda till problem, enligt FOI:s rapport.

– Det finns säkert fog för det FOI skriver, men eftersom de flesta av våra miljötillstånd är gamla är det här snarare ett problem för Försvarsmakten som helhet än specifikt i Sollefteå, säger Johan Svensson.

Men finns det inte en risk att miljötillståndet i exempelvis Sollefteå ifrågasätts när ett övningsfält som inte använts på många år återupptas?

– Kanske, men jag upplever folkförankringen i Sollefteå som mycket stark och det finns en stor uppslutning för återetableringen. Det är möjligt att situationen är densamma i Kristinehamn men där har jag inte varit ännu.

Pågående tillväxt kommer att märkas av i så gott som hela Försvarsmakten, konstaterar produktionschefen. Den kanske mest påtagliga förändringen ute på förbanden blir den kraftigt ökande volymen av värnpliktiga, men även de större kullarna på Officersprogrammet och specialistofficersutbildningarna blir kännbara.

– Det kommer bli avsevärt många fler nyutexaminerade officerare ute på förbanden. Det innebär ett tillskott av personal men också att det blir fler som har ett behov av att få tillgodogöra sig praktiska yrkeskunskaper ute på förbanden, säger Johan Svensson.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Försvarsmaktens tillväxt

Senast publicerat:

Debatt /

Tystnadskultur

”Den farliga tystnaden – om organisatorisk narcissism, svart lojalitet och tystnadskultur”

Besök /

Statsflygskvadronen

Statsflyget mot nya höjder

Analys /

Nato

Kampen om Östersjön – Sveriges nya verklighet i Nato

Aktuellt /

Värnplikt

Barn till högutbildade får göra värnplikt oftare än barn till lågutbildade

Statsflyget mot nya höjder

Statsflygskvadronen på Arlanda står inför flera stora förändringar. Nuvarande Gulfstreamflygplan ersätts av flygplan från Bombardier, organisationen ska växa kraftigt och på sikt ska skvadronen också tillföras flygvapnets nya radarspanings- och ledningsflygplan S 106 GlobalEye. Det innebär modernare flygplan, nya uppgifter och betydligt fler anställda.

Josefine Owetz

2026-06-26

På en tv-skärm i lokalerna hos 75:e statsflygskvadronen på Arlanda flygplats rullar en nyhetssändning. Det är inte ovanligt. För de anställda på skvadronen är det en del av vardagen att följa det som händer i omvärlden. Ett extrainsatt möte i Bryssel, ett statsbesök som tidigareläggs eller en kris i ett land långt bort kan snabbt innebära att en flygresa behöver genomföras – eller att en redan inbokad flygresa bokas om.

– Jag lärde mig när jag började här att man tittar på Aktuellt på kvällarna. Ibland händer det saker i världen och då är man mentalt förberedd på vilken typ av telefonsamtal man kommer att få, antingen senare samma kväll eller på morgonen därefter, säger överstelöjtnant Olof Stenbergh, chef för 75:e statsflygskvadronen.

Huvuduppgiften för skvadronen är att genomföra flygtransporter åt statschefen och rikets högsta civila och militära ledning. De två transportflygplan som skvadronen har till sitt förfogande är en Gulfstream IV, från 1996, TP 102 C, och en Gulfstream G550 från 2008, TP 102 D. Vid Officerstidningens besök i slutet av april är ett av de två flygplanen i väg på en veckolång resa i USA. Det andra har kommit hem sent kvällen innan, dagen därpå väntar flygning igen.

– Det är lite så som det ser ut över året. Vi har någon enstaka dag här och där när flygplanen inte flyger. När de är tillgängliga och inte något underhåll pågår är de i regel alltid bokade.

Jag lärde mig när jag började här att man tittar på Aktuellt på kvällarna.

I skrivande stund pågår arbetet för fullt med att ersätta dagens flygplansflotta med modernare flygplan. I maj 2025 meddelade Försvarets materielverk att de tecknat avtal med Bombardier Aerospace om att köpa två begagnade Global 6500-flygplan, som får beteckningen TP 106 i flygvapnet. Bytet är välkommet. Det äldre av de två Gulfstream-planen har i perioder nämligen haft vissa utmaningar vad gäller tillgänglighet de senaste åren, bland annat som en följd av brist på reservdelar och behov av underhåll.

– Vi förväntar oss en mycket högre tillgänglighet både servicemässigt och felutfallsmässigt med de nya planen än vad vi har idag, säger Olof Stenbergh.

Statsflygskvadronen tillhör Skaraborgs flygflottilj, F 7, i Såtenäs. Skvadronens verksamhet styrs av statsflygsförordningen, där det bland annat framgår att flygplanen ska vara baserade på Arlanda och vilken prioriteringsordning som gäller mellan statschefen, riksdagens talman, statsministern, övriga statsråd och överbefälhavaren.

– Väldigt enkelt kan man säga att det finns en lista uppifrån och ner och dessa personer får ju dra sitt kort mot varandra eftersom resursen är ändlig. Vi hade kunnat flyga med många fler flygplan om vi bara tittar på kundernas behov, säger Olof Stenbergh.

Han betonar att deras uppdrag inte bara handlar om att transportera passagerare mellan olika platser. En stor fördel när statsministern och andra kunder flyger med statsflyget är att transporten sker i en så kallad kontrollerad miljö. Personalen ombord är säkerhetsprövad och passagerarna kan arbeta ostört och hantera känslig information. Säkerhetspolisens personskydd kan fokusera på vad som händer före och efter flygningen, i stället för att hantera terminaler och okända resenärer.

– Åker man med ett kommersiellt bolag så vet man inte vem som flyger eller vilka som jobbar i besättningen. Det finns också en massa okända människor runt omkring i kabinen som kan överhöra samtal och diskussioner.

Innan någon av kunderna kliver ombord på statsflyget börjar arbetet hos skvadronens Mission Support Element, MSE, en uppdragsplaneringsfunktion som återfinns i samtliga av flygvapnets divisioner och skvadroner. Enheten är ett stöd i planeringen av flyguppdrag.

– Vi får in beställningar via telefon eller mejl från hovet, riksdagen, Regeringskansliet och Försvarsmakten. Sedan följer vi statsflygförordningen med prioriteringsordningen om vem som kan nyttja planet, säger Ulrika, som är klarerare på MSE.

Kunderna har ofta ett pressat schema och vill gärna ha korta stopp på destinationerna vilket kan innebära en utmaning för oss med flygtjänstgöring och vilotider att ta hänsyn till.

Därefter tar planeringsarbetet för flygningarna vid. Ulrika och hennes kollegor kontrollerar vilket flygplan som finns tillgängligt, hur flygtjänstgöringstiderna för piloterna ser ut och gör en bedömning om flyguppdraget är genomförbart.

– Kunderna har ofta ett pressat schema och vill gärna ha korta stopp på destinationerna vilket kan innebära en utmaning för oss med flygtjänstgöring och vilotider att ta hänsyn till. Vårt jobb är att se till att resan går att genomföra, säger Ulrika.

En del av förberedelserna handlar om att ordna diplomatiska tillstånd. Det krävs inte bara från landet som planet ska landa i, utan från alla de länder som passeras på vägen. I vissa fall behövs också särskilt godkännande från Flygstaben.

– Det rådande världsläget har gjort planeringen inför flygningarna mer komplicerad. Om vi ska ner mot till exempel Mellanöstern eller Asien får vi ofta flyga stora omvägar, vilket gör att vi får mycket längre rutter, säger Ulrika.

Själva färdplanen med exakt rutt görs i ett civilt program för flygplanering och navigation. Beställningar av bränsle, parkering och vip-service ska lösas på destinationerna. Vissa resmål återkommer ofta, som Bryssel, Luxembourg och Strasbourg. På dessa destinationer har MSE ofta redan upparbetade kontakter och nätverk. Andra resmål kräver mer arbete och särskilda lösningar, som vissa länder i Afrika och Mellanöstern. Samtidigt pågår kontinuerlig kontakt med kunden, skvadronen, Säkerhetspolisens personskydd och ambassader på resmålet.

– Det är väldigt mycket som ska koordineras inför en resa och vi har många olika kontaktytor. Vissa resor går snabbt och vissa tar längre att få ihop, säger Ulrika.

Även när allt är klart kan planeringen ändras. En resa kan ställas in, ett flygplan kan få tekniska problem eller en högre prioriterad kund kan behöva flygplanet, vilket gör att en redan planerad flygning bokas av.

Men när allt är klart inför flygresan lämnas underlaget över till piloterna och färdplanen laddas in flygplanens digitala system. Trots digitala verktyg sker överlämningen fortfarande i form av fysiska papper i en mapp.

– Piloterna kommer hit och hämtar underlaget när allt är klart. Ibland behöver vi diskutera vissa saker, exempelvis om man kanske är på gränsen med bränsle eller tjänstgöringstid på någon rutt. Vid vissa större resor så går vi också igenom planeringen tillsammans med piloterna, säger Ulrika.

Kapten Filip Däldehög, pilot på skvadronen, har kommit in i planeringsrummet. När flygresan väl är i gång ligger mycket ansvar på honom och de andra i besättningen. MSE är inte tillgängliga dygnet runt, vilket gör att besättningen ofta själva får lösa problem som uppstår.

– Åker vi exempelvis till Kina så har vi inget ”operations” hemma som alltid är bemannat. Om det uppstår friktioner får man försöka lösa det på plats så gott man kan. Det tycker jag är kul, att man är en liten tight grupp som reder ut grejer, säger han.

Han har arbetat på statsflygskvadronen sedan 2016. Innan dess flög han Boeing C-17 Globemaster vid Heavy Airlift Wing i Ungern i fyra år. För honom är det inte själva flygningen som är det mest utmanande med att vara pilot på statsflyget, utan uppdragens karaktär och de platser som de kommer till. Här handlar det inte om lågflygning eller andra taktiska flygmoment, utan om säkerhet, komfort och att kunden ska komma fram så att de kan genomföra sina möten enligt plan.

– Vi försöker starta och landa mjukt så att kunden inte spiller sitt kaffe. Här är det kanske inte alltid flygningen i sig som är det roligaste. Det jag tycker är kul är att vi kommer till roliga och spännande ställen och väldigt många nya platser. Vi landar ofta på storflygplatser i anslutning till huvudstäder runtom i hela världen, eftersom jobbet har den natur som det har.

Vi försöker starta och landa mjukt så att kunden inte spiller sitt kaffe.

En annan sak som han uppskattar är variationen i arbetet. Schemat och arbetstiden för kommande vecka spikas på fredagarna. Då får besättningarna veta ungefär hur de ska arbeta, men tider kan efter det fortfarande justeras och uppdrag tillkomma eller ändras.

– Det är en väldigt rolig arbetsplats och arbetet är varierande. Ena dagen sitter man i hangaren eller på kontoret, nästa dag är man i Kramfors eller Peking. Det låter som att man har väldigt kort framförhållning, och det är det ibland. Men om jag tittar i mitt schema nu vet jag ungefär vad jag gör de kommande tre, fyra veckorna. Sedan kan det självklart ske förändringar, säger Filip Däldehög.

Besättningen består alltid av minst två piloter, vid långflygningar är de tre piloter som löser av varandra. I flygplanens besättning ingår även färdmekaniker och inhyrd kabinpersonal. Försvarsmakten har inte några egna anställda flygvärdinnor och flygvärdar, utan anlitar säkerhetsprövade konsulter på långtidskontrakt från SAS.

För piloter har statsflyget historiskt varit en plats dit man ofta kommit efter en lång flygtjänst. Den bilden stämmer inte längre, utan ett generationsskifte har skett de senaste åren.

– Det har definitivt skett en föryngring bland piloterna här sedan jag började och nu blir det ännu mer, säger Filip.

Nästa år kommer nämligen skvadronen för första gången att ta emot så kallade Y-elever, det vill säga yngre piloter direkt från flygutbildningen. Tidigare har piloter som kommit till statsflyget haft erfarenhet från andra flygsystem innan.

– Det är nytt för oss. Vi har inte tagit emot elever direkt från skolan förut. Det gör vi eftersom vi nu har kapacitet att göra det, säger Olof Stenbergh.

Yngre piloter innebär nya krav på utbildning, rutiner och handledning. Det har även skett en del förändringar vad gäller synen på chefsförsörjning i flygvapnet från transport- och specialflygskrået, berättar han.

– Eftersom statsflyget historiskt sett har varit något man gör i slutet på karriären så har det här varit en enhet som chefer ofta gått i pension från. Där påbörjade vi ett nytt tänk för ett antal år sedan, bland annat motiverar vi medarbetare att läsa på Högre officersprogrammet tidigare, säger han och berättar att det har gett resultat.

– Idag har vi ett helt annat utgångsläge än vad vi hade förut. Och planen som ligger nu innebär att vi kommer släppa vidare folk från den högsta chefsnivån här hos oss till andra tjänster i flygvapnet. Det har vi inte gjort förut.

Han sitter i ett mötesrum med utsikt mot en av start- och landningsbanorna på Arlanda flygplats. Utanför lyfter regelbundet flygplan mot den grå himlen. En bit bort, innanför grindarna, finns hangaren där statsflygplanen står. Tidigare samma dag har personal från den militära flyginspektionen gjort en tillsyn inför det nya verksamhetsgodkännandet som flygvapnet har ansökt om.

– Nu har vi flygsystem TP 102 och snart får vi TP 106. Då måste vi ha ett utökat verksamhetsgodkännande för att få operera och underhålla det flygsystemet, säger förvaltare Magnus Authén, chef för flygunderhållskompaniet, och tillägger:

– Det här är egentligen slutklämmen på ett ganska långt arbete vi har hållit på med under något års tid. Nu är det examen kan man säga.

Planet som står inne i hangaren är det från 2008. Inför en flygning är teknikerna vanligtvis på plats två timmar före start och omkring en timme efter landning. I dagens flygsystem ingår en färdmekaniker i besättningen.

– Förutom det vanliga teknikerjobbet med att skruva på flygplanen här hemma är det lite annorlunda att vi får flyga med på resorna och skruva på dem också på andra ställen, säger fanjunkare Erik, tekniker.

Inför en flygning handlar hans arbete om att klargöra flygplanet, lasta bagage och se till att allt är klart när passagerarna går ombord.

– Under själva flygningen hjälper vi kabinpersonalen med vissa uppgifter. Vi lägger upp maten på brickor och diskar bland annat. Vid landning tar vi hand om bagaget igen och sedan ska man klargöra flygplanet om vi ska flyga vidare eller natta det om vi ska stå kvar.

Färdmekaniker som befattning i besättningen kommer dock delvis att försvinna när det nya TP 106-flygsystemet införs, vilket innebär en omställning för den tekniska personalen

– Det är ett modernare system som kommer att opereras mer likt som man gör civilt. Beslutet innebär en förändring av tjänsten för färdmekanikerna som tycker att det är roligt att jobba i besättning och trivs med det. Det är en del av jobbet man har sökt här. Men vi kommer att finnas tillgängliga och kunna ingå i besättningen på vissa typer av resor beroende på vart man ska någonstans och om det behövs teknisk resurs, säger Magnus Authén.

De nya flygplanen kommer göra att flygunderhållet blir enklare, berättar han. Idag arbetar teknikerna med två olika Gulfstreamgenerationer, med olika reservdelar och typkurser. Med TP 106 blir det ett flygsystem.

– Vi kommer ha samma reservdelar till båda flygplanen. Det kommer även att underlätta utbildningsmässigt. Idag får jag skicka ny personal på två typkurser. Nu kommer man bara behöva gå en typkurs.

Teknikern Erik ser fram emot de nya flygplanen, och har i likhet med övrig teknisk personal det senaste året gått olika typer av utbildningar på det nya systemet.

– Det ska bli roligt med de nya planen. De är nyare, så en hel del kommer att bli lättare för oss.

För Filip och de andra piloterna innebär övergången till ett nytt flygplanssystem vissa nya procedurer och arbetssätt. Själva känslan av att flyga det nya flygplanet är inte väsensskild från dagens plan, säger han, men systemen bakom, som hydraulsystem, bränslepumpar och olika nödprocedurer, kräver viss ny kunskap.

Den största skillnaden för mig är vad jag ser i cockpit.

– Den största skillnaden för mig är vad jag ser i cockpit. Det är en annan dator som jag arbetar i, andra menyer och det ser visuellt annorlunda ut. Det är mycket nytt att ta in.

Han beskriver det som roligt men också något utmanande att lära sig ett nytt flygsystem.

– Gulfstream-planen kan man utan och innan. Med de nya planen kommer jag nog att få tänka till lite och förbereda inför flygningarna mer än vad jag behöver göra idag.

De två Bombardier Global 6500-plan som snart landar på Arlanda flygplats är samma grundplattform som det kommande spanings- och ledningsflygplanet, S 106, GlobalEye, bygger på. Det är en viktig orsak till skvadronens övergång till denna flygplanstyp, förklarar Olof Stenbergh.

– Anledningen till flygplansbytet är stordriftsfördelar. Det här är samma typ av flygplan. Det innebär att man kan använda samma tekniker, samma teknikerutbildning, samma piloter och samma pilotutbildning i hela flygsystemet, säger han och tillägger:

– Dessutom kommer piloter och tekniker vara influgna när vi väl får S 106. Det innebär att den kan komma i drift mycket fortare eftersom vi då har skolat om all personal redan.

Utöver ett byte av porten till hangaren innebär inte flygplansbytet till TP 106 några behov av infrastrukturåtgärder just nu, men ett annat större projekt är på gång, berättar skvadronchefen. Sedan flytten av statsflyget från Bromma flygplats till Arlanda genomfördes 2016 huserar delar av skvadronen i tillfälliga lokaler i en byggnad precis utanför grindarna till flygplatsen. I planeringen framåt finns en nyetablering med en fastighet på flygsidan.

– Det kommer att byggas en ny hangar och uppställningsplatser. Det här har varit på gång ganska länge och vi har levt i tillfälliga lokaler med osäker framtid under lång tid. Dock är det svårt med infrastruktur i Försvarsmakten, men nu börjar planerna sätta sig och beslutet är äntligen på plats. Vi räknar med inflyttning 2030, säger Olof Stenbergh.

I slutet av 2027 tänker jag mig att organisationen kommer att vara över 100 personer.

Nya lokaler är också nödvändigt för att få plats med det utökade antalet anställda som skvadronen planerar för. I nuvarande organisation finns 50 personer på pappret, men skvadronen är på väg att växa rejält. På sikt ska den tillföras S 106-systemet, vilket är en anledning till att personalstyrkan utökas.

– I slutet av 2027 tänker jag mig att organisationen kommer att vara över 100 personer, säger Olof Stenbergh.

Rekryteringen har hittills gått bra, berättar han. Läget vad gäller teknisk personal och piloter ser bra ut, medan andra befattningar är svårare att bemanna upp.

– I grund och botten är det bland stabs- och MSE-personal som vakanserna finns, det är också den personalen som är lite mer rörlig. Men sedan har vi ju hela vakanta funktioner som vi ser att vi kommer att behöva till nästa flygsystem, som telekrig, luftbevakare och flygstridsledare till exempel.

En av de stora personalförändringarna sker inom Mission Support Element. Major Anna Westacott är sedan snart två år tillbaka chef för MSE på statsflygskvadronen. Idag består funktionen av sju personer, men de ska snart bli betydligt fler.

– Vi får fyra nya medarbetare bara nu efter sommaren, så det blir en ganska stor procentuell ökning. Vi ska anställa både underrättelsepersonal- och planeringsofficerare och i förlängningen civila analytiker, klarerare och telekrigare, säger hon.

Hon beskriver MSE som en funktion med mycket spetskompetens, men också en verksamhet där mycket bygger på lång erfarenhet hos enskilda medarbetare. När de nu blir fler behöver arbetssätt och rutiner dokumenteras tydligare.

– Mycket har legat som ett minne hos dem som har jobbat här länge. Jag jobbar med att skapa stående order nu för att tydliggöra hur vi ska arbeta och hur procedurerna ser ut, så att vi enkelt kan introducera de nya i den takt som behövs, säger Anna Westacott.

Även flygunderhållskompaniet växer. I dag är majoriteten av teknikerna på kompaniet militärt anställda. I den nya organisationen kommer fördelningen vara cirka 30 procent civila och 70 procent militära tekniker.

– Nu bygger vi upp organisationen mot flygsystem TP 106 och S 106. Vi ska bli mycket större och det har hittills gått över förväntan att rekrytera. Sedan är det ju teknikerbrist så det är inte en uppsjö av tekniker som söker. Men det finns sökande. Vi har rekryterat militära tekniker, men även civila tekniker med erfarenhet från rätt typ av flygsystem, säger Magnus Authén.

I början av juni landade de nya flygplanen på Arlanda och i sommar kommer de att tas i drift. Det äldre av dagens flygplan, TP 102 C, ska tillföras 74:e specialflygskvadronen på Malmen. Det andra ska avvecklas genom försäljning på den civila marknaden.

Den 1 januari 2027 är planen att statsflygskvadronen överförs till Upplands flygflottilj, F 16, och bildar 165:e specialflygskvadron. Den nya skvadronen kommer på sikt att utgå från F 16 där underhåll och service för planen ska genomföras medan Arlanda kommer att användas för statsflyget. Med S 106 blir kopplingen till flygvapnets huvuduppgifter tydligare, säger major Klaes Karlsson, stabschef på skvadronen. Även skvadronsstaben står inför en tillväxt där både civila och militära medarbetare ska rekryteras.

– Vi står i startgroparna till någonting som blir fantastiskt. Det känns jättebra att kunna ta ett större ansvar och en större del av flygvapnets huvuduppgifter. Det motiverar och driver personalen här, säger Klaes Karlsson.

Det var stort hemlighetsmakeri runt den resan. Då ställs vår flexibilitet och vår förmåga att vara en del i en större operation på sin spets.

Statsflygskvadronen är inne i en händelserik och intensiv period, konstaterar Olof Stenbergh. Han beskriver det som en ovanlig möjlighet.

– Det är väldigt få de senaste åren i flygvapnet som har fått obegränsat med plankor, spik och stora skruvdragare och någon som bara säger: ”kör”.

Han är pilot och flyger fortfarande, men inte så ofta som han skulle vilja. En flygning som han minns särskilt väl ägde rum i augusti 2023.

– Vi hämtade Volodymyr Zelenskyj och flög honom till Sverige. Jag var divisionschef och beordrade flygningen, men jag flög den också eftersom det var på sommaren när jag hade beredskap. Det var stort hemlighetsmakeri runt den resan. Då ställs vår flexibilitet och vår förmåga att vara en del i en större operation på sin spets.

Efter önskemål från skvadronen skriver vi inte ut vissa anställdas efternamn.

Fakta

75:e statsflygskvadronen

75:e statsflygskvadronen tillhör Skaraborgs flygflottilj, F 7, i Såtenäs. På skvadronen finns en stab, en division med piloter, ett flygunderhållskompani med tekniker, ett MSE som planerar uppdragen och en flygsystemsektion som planerar underhåll och utveckling. Huvuduppgiften är att genomföra flygtransporter åt statschefen och rikets högsta civila och militära ledning. Skvadronen utgör även ett krigsförband med uppgift att i kris och krig kunna genomföra strategiska transporter. Utifrån den uppgiften ska skvadronen kunna gruppera på en flygbas.

Källa: Statsflygskvadronen