Senast publicerat

Senast publicerat:

Nya tider för slagfältets konung

Artilleriet har länge varit underdimensionerat för sin uppgift, men när riksdagen klubbade den nya försvarsinriktningen blev den kommande upprustningen ett faktum. Officerstidningen reste till Boden för att ta reda på vilka utmaningar framtidens indirekta eldfunktion har, hur det nya artilleriet ska organiseras, vilken roll P 4 i Skövde kommer att spela och varför chefen för A 9 vill anskaffa raketartilleri.

Maria Widehed

Simon Eliasson, Pär Bäckström, Viktoria Szakacs/FM

2021-02-08

Archer övar ammunitionspåfyllning

Att landsvägar, järnvägar och Luleälven möttes här var det som avgjorde att en fästning restes i just Boden. Det blev grunden till en av landets största och viktigaste militärorter.

I oktober 2020 öser regnet ner i Boden och förvandlar skoningslöst det som nyss var idyllisk pudersnö till slask. Pälsmössa M59 till trots – regementschef överste Magnus Ståhl och skolförvaltare Daniel Hellberg är dyngsura. Men däremot inte på dåligt humör. Samtalet på väg in genom A 9-grinden till kaserngården handlar nämligen om förväntningarna inför att snart få montera ner den gigantiska röda nian – för att välkomna A 8 tillbaka till Norrbotten.

Och innan förra året nådde sitt slut stod det klart. Riksdagen antog propositionen ”Totalförsvaret 2021–2025” som fastslår att de åter ska ha namnet Bodens Artilleriregemente A 8 – och att det svenska artilleriets återuppbyggnad nu ska starta.

Liknande läsning:

I Sverige har vi framför allt två stora utmaningar; vi har för få artilleriförband och vi skjuter för kort.

Magnus Ståhl, regementschef A 9

A 9 består i dag av regementsstab och en artilleribataljon som ansvarar för all grundutbildning av rekryter, samt utbildar de två krigsförbanden 91:a respektive 92:a artilleribataljonen. Dessa har förmågan att upptäcka och träffa mål på långa avstånd – så långt som 50 kilometer bort. Artilleriets huvuduppgifter är förenklat att ”understödja de stridande förbanden med indirekt eld och bekämpning av mål på djupet”. Vid förbandet finns också Artilleriets stridsskola som utbildar officerare och specialistofficerare, samt jobbar med utvecklingsfrågor. Det är ett litet förband och 2020 har därför varit ett utmanande år. Totalt har man genomfört tre internationella insatser; RCA Afrika 07 och 08, samt Afghanistan FS 39. Samtidigt har man upprätthållit beredskap med krigsförband och beredskapsstyrkor som kan strida i vintermiljö, stöttat förband inför internationella insatser och hållit igång all utbildning.

Än mer utmanande hann det dessutom bli innan årets slut, några veckor efter Officerstidningens besök tvingade pandemin förbandet att ställa in de värnpliktigas hemresor fram till julledigheten.

Sedan den 15 december 2020 står det klart: artilleriet i norr ska åter ha namnet Bodens Artilleriregemente A 8 – och till regementschef Magnus Ståhls och skolförvaltare Daniel Hellbergs glädje ska den röda nian på grinden in till kaserngården monteras ner. Foto: Pär Bäckström

A9:s ledord ”Ultima ratio regum” – Konungarnas yttersta argument. Foto: Pär Bäckström

FAKTA

A 9

Artilleriregementet i Boden, A 9, är Försvarsmaktens kompetenscentrum för indirekt bekämpning. Regementet bevarar och utvecklar kompetenser, materiel och metoder för framtidens precisionsammunition. Vid regementet finns en stab, artilleriets stridsskola och artilleribataljonen. A9 är specialiserade på indirekt bekämpning – alltså att skjuta på mål som man inte kan se från skjutplatsen, ofta flera mil bort.

När Magnus Ståhl för drygt 1,5 år sedan tog över som regementschef på A 9 var arméchef Karl Engelbrektson på plats i Boden. Arméchefen påminde om den tuffa period som avgående överste Jonas Lotsne klev in i som ny regementschef; ”På den tiden var funktionen indirekt eld väldigt ifrågasatt på stridsfältet. Men, ni överlevde denna period tack vare en god förbandsanda och officerskår som fortsatte att utveckla artilleriets förmåga trots knapra resurser”.

Daniel Hellberg, projektledare för regementets arbete kopplat till arméorganisation 2025, minns den tiden väl. När de första pjässoldaterna på Archer anställdes på A 9 fanns inga pjäser. Under ett par år saknade landets enda två artilleribataljoner helt och hållet artilleri-pjäser eftersom leveransen av det nya systemet drog ut på tiden. Under Hellbergs första år som kompanichef på förbandet fick man öva med granatkastare. Då hade det svenska artilleriet nått botten.

•••

A9:s ledord ”Ultima ratio regum” – Konungarnas yttersta argument – berättar om artilleriets historiska betydelse på slagfälten, där den tunga elden ofta var avgörande i striden.

Men sedan 2005, då Artilleriregementet A 9 omlokaliserades från Kristinehamn till Boden och artilleribataljonen vid I 19 inordnades i regementet, har detta varit landets enda kvarvarande plattform för utbildning och utveckling av artilleriförband.

Den totalförsvarsproposition som klubbades i riksdagen den 15 december är starten på en ny era. När försvaret förstärks i den största upprustningen på decennier ligger tyngdpunkten på armén.

Att stärka förmågan till indirekt eld var ett av de prioriterade förslagen i det betänkande som utredningen om Försvarsmaktens långsiktiga materielbehov resulterade i 2018. Indirekt eld, konstaterade man, spelar en avgörande roll för markstriden.

Enligt Försvarsmaktens perspektivstudie 2018 ska armén kunna ta initiativ genom anfall in på djupet av motståndarens gruppering. Och i Försvarsberedningens slutrapport Värnkraft 2019 är beredningen tydlig med att funktionen indirekt eld måste utökas.

– Ja, när vi kommer till förslaget att ett artilleriregemente ska bli två så är det inget nytt, vi har redan gjort den historiska resan. Sedan är det ingen som kommer ihåg hur man gjorde då, säger Magnus Ståhl och ler.

Inriktningen i totalförsvarspropositionen innebär att Bergslagens artilleriregemente A 9 i Kristinehamn återuppstår för att utbilda artillerister i södra Sverige.

De tre mekaniserade brigaderna som ska organiseras tillförs en artilleribataljon vardera, samtidigt som det på divisionsnivå tillförs ytterligare två artilleribataljoner. Förbanden på Gotland och Livgardesbrigaden får varsitt fristående artillerikompani.

– Detta är en bra början, men inte tillräckligt. I Sverige har vi framför allt två stora utmaningar; vi har för få artilleriförband och vi skjuter för kort, säger Magnus Ståhl.

För understöd av en brigads strid krävs två till fyra artilleribataljoner. Med dagslägets två bataljoner klarar man således endast att anfalla på en tät. Och man har begränsade resurser för att kunna operera rikstäckande. Ökade numerärer av förband krävs för att nå tillräcklig uthållighet, menar Ståhl.

– Nu har man tagit tag i frågan om den numerära artillerifunktionen. Man har startat en resa för att utveckla, det är det viktigaste.

Det krävs också ytterligare resurser för att kunna ta emot och stötta förband som kommer till Sverige, säger Ståhl och lyfter exemplet med arméövningen Northern Wind som genomfördes i Norrbotten i mars 2019, då ett finskt raketartilleriförband deltog.

Vi skjuter någonstans upp till 50 kilometer och sedan är det flygvapnet.

Magnus Ståhl, regementschef A 9

I den studie av framtidens indirekta bekämpning som Artilleriregementet redovisat för arméchefen konstaterar man att också en högkvalificerad motståndare i framtiden har utvecklat bekämpningssystem med allt längre räckvidder. I den svenska totalförsvarspropositionen är det flygvapnet man tittar på när det gäller förmågan till långräckviddig bekämpning på avstånd om 200 kilometer bort. När det gäller långskjutande markmålsbekämpning upp till 200 kilometer har Sverige i dag däremot ingen egen förmåga.

– Vi skjuter någonstans upp till 50 kilometer och sedan är det flygvapnet. Så det är ett väldigt stort glapp i distansen.

Nya förmågor, där räckvidd bedöms särskilt viktigt, krävs för att bland annat kunna möta hot i oväntad riktning samt bekämpa mål på djupet, menar Ståhl.

•••

Det är en pampig syn, när samtliga förbandsatta pjäser står uppradade i Archerhallen.

Det har gått mer än sju år sedan de första levererades till Boden. I dag menar man på A 9 att elduthålligheten är god.

– Systemet börjar bli välbeprövat. De tiderna som är satta som målkrav för omladdning och logistikkedja når vi med besättningen, säger Daniel Hellberg.

Är ni nöjda med Archer?

– Absolut, det är världens bästa pjäs. Det är ju det, säger Magnus Ståhl och fortsätter:

– Men ibland tycker jag att vi blir väldigt fokuserade på Archer-pjäsen. Det är en stor apparat som krävs runt systemet – logistik, radar, samband, ledning, sjukvårdstjänst och teknisk tjänst. Allt måste fungera.

Regementschefen Magnus Ståhl vill se en fortsättning för Archer-systemet, där man vid ytterligare anskaffning antingen väljer dumper-chassit som man har i dag eller en modell på splitterskyddad lastbil. ”Men det viktiga är att fortsätta med systemet, vilket fordon det åker på är inte så viktigt”, säger han. Foto: Pär Bäckström

”Vår organisation är inte van vid tillväxt, det har ingen av oss jobbat med. Där har P 18 dragit ett tungt lass som vi kommer att dra mycket nytta av” säger regementschef Magnus Ståhl. Foto: Pär Bäckström

Archersystemet bygger på artilleripjäsen Haubits 77 B, men i stället för att dras av en lastbil är pjäsen numera monterad på en modifierad Volvo-dumper. En av de stora fördelarna är flexibiliteten och rörligheten. Archerpjäsen grupperar på 30 sekunder, jämfört med forna system som behövde upp till 20 minuter.

Hittills har Sverige haft tillgång till 24 artilleripjäser av typen Archer. Ytterligare 12 har varit placerade i förbandsreserven, och 12 var tänkta att säljas.

Nu fastslår försvarsberedningens proposition att samtliga 48 artilleripjäser ska organiseras i förband och att anskaffningen av nya artilleripjäser till divisionsartilleribataljonerna bör inledas under nuvarande inriktningsperiod.

Men det är inte alla som skulle hålla med regementschef Ståhl om att det är ”världens bästa pjäs”. På sina håll kallas pjäsen för oönskad gökunge och kritiseras för att vara ett långräckviddigt precisionsartilleri med låg uthållighet i eldgivning. Samtidigt framgår det av rapporten Värnkraft att försvarsberedningen ville köpa in ett helt nytt artillerisystem till brigaderna från 2026.

– Jag tycker att vi ska fortsätta med Archer-systemet. Mitt resonemang har två parametrar; den ena är att eldrörsartilleri inte blir så mycket bättre oavsett vilket man väljer, det är marginellt. Som att köpa en Volvo eller Audi, säger Magnus Ståhl och fortsätter:

– Den andra är att om vi nu väljer att införa ett annat eldrörssystem så kommer all vår kraft gå till att få det att fungera. Då kommer vi inte att orka med tillväxten.

När det gäller Archer ska vi satsa krut på att få en ammunitionsutveckling, inte på att byta ut kanonen i sig.

Magnus Ståhl, regementschef A 9

I kommande inriktning vill överste Ståhl däremot se att en bekämpningsbataljon med raketartilleri kompletterar Archer i Boden, något även beredningen bakom Värnkraft lyfter som ett möjligt sätt att stärka indirekt eld-funktionen.

Raketartilleri medger främst längre skjutavstånd och betydligt större verkan, men även möjlighet att bygga in avancerad teknik i ammunitionen – som styrsystem och målsökare för hög precision.

– Vi skjuter fortfarande för kort. Det enda som kan hantera det är ett raketartilleri. Det är där vi ska satsa, på räckvidden. När det gäller Archer ska vi satsa krut på att få en ammunitionsutveckling, inte på att byta ut kanonen i sig.

•••

– Den största utmaningen i artilleriets återuppbyggnad är personalförsörjningen, det går inte att svara något annat, säger Magnus Ståhl och slår sig ner med en kopp kaffe i en av stridsskolans lektionssalar.

Personalförsörjningen är en utmaning inom artilleriet och det krävs att man lyckas rekrytera i tillräcklig takt för att kunna bemanna den nya organisationen.

Artilleriets stridsskola utbildar inom indirekt eld-funktionen till hela Försvarsmakten. Och platserna på skolan har ökat de senaste åren. Dels har man specialistofficersutbildningen vid Markstridsskolan där den sista terminen är förlagd i Boden. I december 2020 blev en kull om tio specialistofficerare färdigexaminerade, ytterligare en kull tar examen om ett år. Även antalet kadetter som genomgår officersutbildning i Boden har ökat.

Men man börjar bli trångbodda på Artilleriets stridsskola. Redan till hösten behöver man hitta nya lokallösningar för att få plats.

Att artilleriutbildning även förläggs till A 9 i Kristinehamn ser han som ett måste. Men att etableringen påbörjas under perioden 2021–2025 och når full kapacitet först under nästkommande försvarsperiod räcker inte, menar Ståhl – artillerister måste börja utbildas nu.

– Lek med tanken att ett förband ska sättas upp 2026–27. Det innebär att bataljonschefen skulle ha startat sin militärkarriär för tio år sedan, det säger mycket om utmaningarna vi står inför i dag.

Han får medhåll från Daniel Hellberg.

– Det är en förutsättning om vi ska bli fler krigsförband – för att skapa en handlingsfrihet för vår personal, ha personal med artillerikunskap i södra Sverige och kunna bemanna allt från brigadstaber till divisionsstaber.

Tillsammans med P 4 lade A 9 tidigt fram förslaget att starta upp utbildningen i Skövde, för att sedan flytta till Kristinehamn. Sedan hösten 2019 har arbetet pågått, man har skapat kontaktytor och tagit fram de övergripande ramarna. Etableringen på Gotland utgör ett bra exempel på förbandsuppbyggnad, menar Ståhl.

På Skaraborgs regemente P 4 är major Daniel Lagrell chef för nystartade Noraskogs kompani, som det nu står klart ska utbilda artillerister i Skövde redan i år. Med start i sommar rycker 44 värnpliktiga in som ska bilda ett reducerat pjäskompani med en pjäspluton samt en stab- och trosspluton. Om allt går som det ska finns tre Archer-pjäser på plats innan oktober är slut.

Daniel Lagrell har varit etableringsledare för indirekt eld på P 4 sedan i somras och har en bakgrund på A 9 i Kristinehamn – det nystartade kompaniet på P 4 har fått sitt namn från hans gamla regemente.

I dag är man tre officerare på plats på kompaniet. Platsannonser är ute för såväl officerare som soldater. Archer-instruktörer kommer ner från Boden under våren.

Går det att hitta rätt kompetens i Skövde?

– Ja, det ser bra ut på rekryteringsfronten, tydligt positivt.

Utmaningen handlar snarare om att hinna få allt på plats, lägga beställningar och ordna fram materiel.

– Armén har ju trångt om till exempel lastbilar, och det finns inte hur många Archer som helst, säger Daniel Lagrell.

När utbildningsåret väl startar är ett mål det viktigaste: att få de värnpliktiga att vilja stanna kvar.

– Det är viktigt att vi hittar dem som vill gå vidare som anställda soldater – eller ännu hellre till specialistofficer och officer. Målet är
att leverera så bra förutsättningar som möjligt här och nu, inte minst är det viktigt för det nya regementet i Kristinehamn.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Artilleriregementet

Senast publicerat:

Aktuellt /

Fortifikationsverket

Fortifikationsverkets generaldirektör: ”Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning”

Aktuellt /

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Aktuellt /

Marinen

Johan Norlén: ”Nu blir det handling bakom orden om marinens tillväxt”

Aktuellt /

Armén

Jonny Lindfors: ”Jag hoppas att alla i armén känner vilka steg vi har tagit”

Fortifikationsverkets generaldirektör: ”Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning”

Aktuellt /

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Aktuellt

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Flygvapnet fyller 100 år samtidigt som nya flygsystem införs, rymdförmågan byggs upp och Natobidrag genomförs. Men enligt flygvapenchef Jonas Wikman är den viktigaste utmaningen en annan: att skapa en organisation som klarar ett säkerhetsläge som är oförutsägbart och där tempot aldrig går tillbaka till det normala.

Josefine Owetz

2026-07-09

Flygvapenchef generalmajor Jonas Wikman sitter uppe på däck ombord på HMS Carlskrona och blickar ut över Visby hamn. I likhet med Försvarsmaktens övriga representanter har han ett hektiskt schema i Almedalen och deltar i många panelsamtal.

Men innan dagens seminarier tar vid, bland annat ett med rubriken ”Nästa generations luftstrid i en multidomänkontext”, ska han summera hur det första halvåret av 2026 har varit för flygvapnet.

– Jag tycker att läget är gott. Vi har ett bra och intensivt år. Organisationen är satt under press med stora externa och interna förväntningar på vad vi ska åstadkomma, både vad gäller förmågeutveckling och den säkerhetsmiljö vi lever i. Men jag känner att vi levererar. Det handlar om flygvapnets nästa steg, införandet av nya plattformar och nya förmågor.

Bland vårens större händelser för flygvapnet lyfter Jonas Wikman bidraget till Natos Air Policing på Island, som är en del av luftförsvaret i Arktisområdet. Under årets första månader bemannade en kontingent från Skaraborgs flygflottilj alliansens incidentberedskap. I februari deltog svenska flygbasjägare i den danska övningsserien Arctic Endurance 26 på Grönland för att stärka säkerheten i området och öva försvaret av Natos norra flank.

– Det känns nästan som länge sedan nu, men det är bara några månader sedan som vi genomförde det, i en tid då säkerhetssituationen i Arktis var väldigt aktuell.

Vi har en aktivitet i vårt närområde som gör att vi har daglig skarp verksamhet pågående.

Samtidigt pågår ständigt incidentberedskapen på hemmaplan, med flera insatser hittills i år. Den 13 juni meddelade Försvarsmakten att flygvapnet dagen innan genomfört dubbla insatser mot ryska stridsflyg nära svenskt luftrum.

– Vi har en aktivitet i vårt närområde som gör att vi har daglig skarp verksamhet pågående. Det är utmanande, men samtidigt känner jag att vi levererar på de uppdrag vi har, även när det gäller att utveckla framtida förmågor, säger Jonas Wikman och fortsätter:

– Jag känner mig trygg med var vi är och vart vi är på väg. Min bild är också att vi har en organisation som är stolt över vad vi åstadkommer med de förutsättningar vi har. Så här ett halvår in så kunde jag inte vara mer stolt över mitt flygvapen än vad jag är just nu – ett flygvapen som dessutom fyller 100 år i år.

Samtidigt som verksamheten pågår för fullt firar flygvapnet sitt 100-årsjubileum. Jonas Wikman medger att han först såg jubileumsåret som ytterligare en uppgift i en redan full kalender, men i stället har det blivit något helt annat.

– Det har blivit ett sätt att stärka oss. Vi har fått anledning att beskriva vilka vi är, träffa varandra och bygga laget flygvapnet. Jag önskar att vår egen personal ser flygvapnet med samma ögon som omvärlden gör. För när man står där varje dag så känns kanske allting som ett motstånd och som en övermäktig uppgift. Men när man står utanför och betraktar oss så är det ett väl fungerande maskineri som levererar på en högre nivå än vad folk förväntar sig. Och det önskar jag att organisationen får känna ibland. Jag tror och hoppas att 100-årsfirandet är ett tillfälle för att göra det.

Flygvapnet reformeras i en tid när reform krävs, och det känns väldigt bra.

För flygvapnet är 2026 också ett år då flera materielprojekt har börjat levereras eller är i slutet på en anskaffningsprocess. Jonas Wikman lyfter bland annat införandet av Jas 39 Gripen E, de nya radarspanings- och ledningsflygplanen, S 106, GlobalEye, transportflygplanen C 390 och TP 106 och det nya skolflygplanet SK 40. Samtidigt sker flera satsningar inom rymdområdet och i maj skickades Försvarsmaktens första militära spanings- och övervakningssatellit upp i rymden.

– Det är väldigt vältajmat. Vi tar steget in i en ny generation krigföringsförmåga där rymden, Gripen E och GlobalEye är byggda för att fungera tillsammans med armén, marinen och våra allierade i Nato inom ramen för multidomäna operationer, säger han och fortsätter:

– Vi har tagit viktiga steg inom rymdområdet och har blivit en operatör i rymden på riktigt under det här året. Rymdförmågan är till för att vi ska bättre ha en kapacitet att koppla ihop de olika domänerna och nationerna. Flygvapnet reformeras i en tid när reform krävs, och det känns väldigt bra.

Hur ser det ut med flygvapnets personalförsörjning?

– Personalförsörjning är fortsatt en begränsande faktor för oss och kommer att vara det under lång tid. Med det sagt tycker jag att vi har gjort betydande framsteg. Vi har gjort en grundlig analys baserat på personalens iakttagelser och gett oss på flera områden som vi har haft särskilda problem med.

Han lyfter den satsning som gjorts inom teknikerområdet det senaste året och det stora arbetet som går under namnet ”Framåt”. Under 2023 genomfördes en stor översyn på personalområdet i flygvapnet. Arbetet tog frågor som avtal, arbetsmiljö, materiel och lön. Jonas Wikman fattade därefter beslut om ett direktiv med åtgärder som nu ska införas för att skapa en mer hållbar arbetssituation för flygvapnets anställda.

Vi kommer aldrig att bli klara och det viktiga är inte att allt blir gjort. Det viktiga är att rätt saker blir gjorda.

– Vi har fortsatt prioriterat arbetet inom det vi kallar ”Framåt”. Jag är stenhård på att följa upp alla åtgärderna. De följs upp kvartalsvis och vi räknar med att vi ska få ett väldigt bra resultat. Jag tycker att vi är på rätt väg, men det tar lång tid och vi har mer jobb kvar att göra.

En fråga som han återkommer till under intervjun är balansen mellan uppgifter och resurser. Jonas Wikman menar att Flygstaben länge har försökt väga uppgifter mot resurser, men att dagens säkerhetsläge kräver ett annat synsätt.

– Vi kommer aldrig att kunna planera bort friktioner och osäkerheter i en snabbt föränderlig omvärld. Vi behöver därför bli en organisation som kan leva i kaos och må bra i kaos. Vi kommer aldrig att bli klara och det viktiga är inte att allt blir gjort. Det viktiga är att rätt saker blir gjorda.

Han beskriver det med uttrycket ”Embrace the Chaos”, att acceptera att nya uppgifter och förändringar inte är undantag utan det nya normala. Målet är därför inte att allt ska hinnas med, utan att organisationen ska prioritera rätt och känna att ett väl utfört arbete är alldeles tillräckligt.

– Man måste kunna gå hem när arbetsdagen är slut och känna att man gjort ett bra jobb och är uppskattad, även om hela uppgiften inte är löst. Vi som chefer och ledare ska känna förtroende för att organisationen gör rätt prioriteringar.

I grunden handlar det om uppdragstaktik, konstaterar han. I en tid när omvärlden förändras snabbare än planeringscyklerna behöver högre chefer styra mot önskade effekter snarare än detaljerade planer. Förbanden ska få frihet att själva avgöra hur målen bäst nås utifrån den verklighet de möter.

– Det är ute på förbanden som kraften finns. Vi måste vidta åtgärder för att skapa en organisation som kan stå mitt i stormen. För det här är en dynamik som kommer att bestå en generation framåt. Vi vet vilka effekter vi ska uppnå: vi ska avskräcka, vi ska kunna försvara oss och vi ska utbilda förbanden till en viss nivå. Jag har fullt förtroende för att organisationen gör rätt saker.

Vi är uppskattade för det vi gör och det är personalen som har åstadkommit det.

En av de största förändringarna i flygvapnet märks dock inte i nya flygplan, utan i hur organisationen är uppbyggd. Flygvapnet har det senaste året gått från två separata grund- och krigsorganisationer till en sammanhållen organisation där personalen redan tjänstgör i sina krigsbefattningar.

– Det innebär att alla anställda normalt redan befinner sig på den befattning de har i alla konfliktnivåer. Vi har en plan, leder med en order mot en chef. Jag är helt trygg med att det är rätt väg att gå. Vi är i en tid där vi har ett hot att hantera hela tiden och det kommer inte finnas en brytning mellan fred, kris och krig, utan det är en flytande skala. Vi kan inte omorganisera några gånger per år. Det här känns jättebra.

Har du något medskick till flygvapnets anställda?

– Jag kunde inte vara stoltare över flygvapnet, det är helt ärligt från mitt hjärta. Det är lätt att gå rakryggad här genom Almedalen med detta flygvapen i ryggen. Vi har verkligen levererat, både i det skarpa och i förmågeutvecklingsperspektivet. Vi är uppskattade för det vi gör och det är personalen som har åstadkommit det. Varje gång människor utifrån möter flygvapnet slås de av lagandan och kamratskapet. Det är tillsammans vi löser våra uppgifter.