Senast publicerat
Senast publicerat:

NBO-officerare är kritiska till byte av grad

Försämrad löneutveckling, risk för avhopp och lägre status för specialistofficerare. Få av Officersförbundets medlemmar tror att tvingande byte av personalkategori för NBO-officerare ger positiva effekter för Försvarsmakten, visar en medlemsundersökning.

Josefine Owetz
Officersförbundet har inom ramen för sin förhandlingsorganisation OFR/S, P, O sagt upp nuvarande kollektivavtal för GSS/K.

Försvarsmakten arbetar med att slutföra övergången till trebefälssystemet. Med anledning av kommande beslut har Officersförbundet genomfört en medlemsundersökning för att ta reda på medlemmarnas uppfattning om trebefälssystemet – och hur de vill att förbundet ska agera i frågan.  

Nära 3.000 av förbundets medlemmar deltog i undersökningen och ungefär hälften av dem tror att övergången riskerar att leda till en försämrad löneutveckling. Av de officerare som kan komma att beröras av en omgalonering är nio av tio kritiska till förändringen. De som är positiva till trebefälssystemet förväntar sig i liten utsträckning själva beröras av systemet

Av svaren framgår också att en tredjedel av de som deltagit i undersökningen tror på lägre status för specialistofficerarna om det blir en obligatorisk omgalonering.

– Det är allvarligt om trovärdigheten för hela trebefälssystemet skadas. Risken är att Försvarsmakten därmed biter sig själva i svansen. Man vill ha ordning och reda, men skapar samtidigt onödiga spänningar inom officerskåren, säger Officersförbundets ordförande Lars Fresker i ett videoklipp på förbundets Youtube-kanal.

”Jag har dokument som säger att jag är utnämnd till officer. Detta i kombination med över 30 år i yrket gör att det känns som att bli spottad i ansiktet”, skriver en officer som har svarat på undersökningen. En annan skriver att: ”Det uppfattas som vår utbildning och tiden vi lagt på den inte är värt något längre. Min grad är jag stolt över, det är en del av min identitet”.

Medlemsundersökningen visar också att kännedomen brister bland medlemmarna om vad slutliga övergången till trebefälssystemet innebär. En av fyra medlemmarar kände inte till förändringen att vissa officerare kan tvingas byta tjänstegrad och personalkategori. 

I slutet av mars höll Officersförbundets förbundsstyrelse ett extra styrelsemöte med anledning av resultatet i medlemsundersökningen. Mötet mynnade ut i ett råd till Försvarsmakten. Huvudbudskapet i förbundets rekommendation till ÖB är att Försvarsmakten även fortsättningsvis bör låta det vara frivilligt att omgalonera sig.

Liknande läsning:
lars-fresker-high-res-portratt-feb-19
Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.

– De här individerna fortsätter att leverera effekt, varje dag, oavsett vilken grad de har. Att tvinga dem att omgalonera sig är ingen framkomlig väg och jag skulle blir mycket förvånad om ÖB väljer den, säger Lars Fresker.

Försvarsmaktens kommentar: 

Överste Peter Tagesson, chef för planeringssektionen vid Ledningsstabens personalavdelning på Högkvarteret, hur ser du på resultaten i Officersförbundets medlemsundersökning?

– Resultaten var inte överraskade, utan förstärkte vår egen bild och kunskap från linjen. Det som var extra bra och viktigt var att den gav en fördjupad och konkret bild kring vår egen potentialdel. Den gav också ytterligare problemställningar till varför folk var positiva eller negativa till trebefälssystemet, vilket kan stödja vår kommunikation framåt. 

Har Försvarsmakten varit tillräckligt tydlig med att förklara både för den enskilde och organisationen vad detta innebär?

– Jag tror att vi i de stora förändringarna som har varit de senaste åren har lagt mycket fokus på att genomföra dessa, som att återaktivera värnplikten, ta fram underlag till kommande försvarsbeslut och att tillväxa. Vi har tagit för givet att vi har ett trebefälssystem som ligger och fungerar. Men den lokala nivåns kunskap om trebefälssystemet är definitivt lägre än vad vi trodde. Vi har behov av att förnya kommunikationen kring trebefälssystemet. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "Den avgörande frågan idag är vilka hemskheter civilbefolkningen i Sverige och våra grannländer kan riskera att utsättas för och vilka egna militära förluster som kan bli följden av att vi inte disponerar truppminor, det är ett moraliskt ställningstagande", skriver debattskribenterna i en replik till Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda korset.

    Josefine Owetz

    Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

    Ulrika Modéer anför två huvudsakliga argument varför Sverige inte bör följa Finlands, Polens och de baltiska staternas exempel och frånträda Ottawakonventionen. Det första är att minor ligger kvar länge efter en konflikt och utgör därmed en fara för civilbefolkningen, samt att andra länder har funnit vägar att kompensera för bristen på truppminor i sina försvarsmakter. Inget av argumenten håller hela vägen vid en granskning. 

    Moderna truppminor, sådana som skulle kunna vara aktuella för svensk del, är konstruerade för att desarmera (bli ofarliga) sig själva efter viss tid.  Minorna förvaras också i lager och placeras ut först i ett skarpt läge. De utgör därför inte samma hot mot civilbefolkningen som äldre truppminor, vilket historiskt lett till de tragiska följder Ulrika Modeér beskriver.

    Påståendet att andra länder, exemplifierat med Tyskland och Storbritannien, inte debatterar frågan därför att de funnit metoder att kompensera bristen av truppminor är ytterst förvånande. Problemet med avsaknaden av truppminor har väckts i såväl det brittiska parlamentet som i Bundestag kopplat till behovet att återskapa militär förmåga med vilken man kan möta ett eventuellt ryskt angrepp.

    Minor utgör en komponent i markstriden för att fördröja och sedan avvärja ett angrepp.

    En inte onaturlig reaktion på det fullskaliga angreppet på Ukraina 2022 och på de vidrigheter den ukrainska civilbefolkningen utsätts för i de ockuperade områdena. Enligt senaste Freedom Houserapporten är det värre att leva under Kremls styre i Donbass än Nordkorea. Minor utgör en komponent i markstriden för att fördröja och sedan avvärja ett angrepp.

    Den moraliska, politiska och etiska frågan handlar därför inte om huruvida minor är hemska. Det är de. Den avgörande frågan idag är vilka hemskheter civilbefolkningen i Sverige och våra grannländer kan riskera att utsättas för och vilka egna militära förluster som kan bli följden av att vi inte disponerar truppminor, det är ett moraliskt ställningstagande.

    Debatten förs nu i flera länder av politiker och militärer som ser vad som står på spel. Frontstaterna gick först. Andra kommer sannolikt att följa efter av samma skäl. 

    P.S. Vi välkomnar att Röda korset tycks vara överens med oss om att svensk militär personal inte ska kunna dömas för att de hanterat minvapnet i Finland och Lettland, i enlighet med dessa länders nationella lagar, och att svensk strafflag därför skyndsamt behöver ändras. Vi tackar för det stödet.

    Patrik Oksanen, verksam som strategisk rådgivare på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan och resident senior fellow tankesmedjan Frivärld.
    Karlis Neretnieks, generalmajor (PA), tidigare rektor för Försvarshögskolan.
    Stefan Forss, docent vid finska Försvarshögskolan.

    Samtliga tre skribenter är ledamöter i Kungliga Krigsvetenskapsakademien

     

    Ur arkivet: