Senast publicerat
Senast publicerat:

”Vi officerare är rörliga, men våra villkor är inte det”

Daniel Lagrell och Christian Eriksson Nordlund, elever vid Högre officersprogrammet

Foto: Försvarsmakten

Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När årskullen från Högre officersprogrammet tog examen i juni markerade det inte bara en viktig milstolpe i karriären.  Nu efter semestern inleds för många  också en ny, krävande vardag där veckopendling mellan bostad och arbetsort blir verklighet. Det är en situation som påverkar både officerare och deras familjer, men som fortfarande möts med föråldrade villkor.

Efter examen placeras vi i samverkan med den egna enheten och Försvarsmaktens chefsförsörjningssektion (CFS). Även om egna önskemål tas i beaktande är det ytterst inte vi själva som väljer placering. Beslutet gäller ofta i tre år. Rollen som major eller överstelöjtnant kräver geografisk rörlighet – något som är förståeligt i ett yrke där rikets säkerhet står i centrum, men som inte mildrar de personliga konsekvenserna.

Vi är inte ensamma om att pendla i jobb. Men i en tid då Försvarsmakten står inför historiska personalförsörjningsutmaningar, borde villkoren vara moderna och hållbara.

Förlegade villkor möter nya krav

I dag erbjuds en officer som veckopendlar följande:
• Pendlingsersättning på 5 800 kronor per månad (skattepliktig)
• En betald resa tur och retur varje vecka
• Boende på arbetsorten (som förmånsbeskattas)

Kollektivtrafiken är ofta otillräcklig, vilket gör bilen till det enda realistiska alternativet. Ersättningen från Försvarsmakten är 13 kronor per mil – en nivå som knappt täcker bränsle och definitivt inte slitage, försäkring eller värdeminskning.

Boendet förmånsbeskattas, trots att det är en förutsättning för att lösa tjänsten. Skatteverket tillåter avdrag för dubbelt boende som huvudregel i två år, varefter man förväntas flytta. Gifta kan få förlängt stöd – medan ensamstående begränsas till de två åren. Det innebär att officerare med barn knutna till hemorten hamnar i kläm: de som behöver flexibiliteten mest får minst hjälp. (Den 11 april i år kom ett ställningstagande från Skatteverket som innebär att yrkesofficerare har rätt till avdrag för tillfälligt arbete på annan ort vid varje ny placering på tjänstgöringsorten, reds.anm).

I en tid då Försvarsmakten står inför historiska personalförsörjningsutmaningar, borde villkoren vara moderna och hållbara.

En fråga om jämställdhet

Det här handlar inte bara om ekonomi – det handlar om jämställdhet. Systemet bygger på en modell där en partner antas hålla ihop familjen när den andra är i tjänst. Det speglar en familjemodell vi borde ha lämnat bakom oss. Försvarsmaktens värdegrund betonar jämlikhet och hållbarhet, och detta måste speglas i verkliga villkor.

För att göra officersyrket attraktivt och behålla kompetensen krävs reformer. Våra förslag är följande:
• Skattefri pendlingsersättning upp till en rimlig nivå
• Ny milersättning som speglar verkliga kostnader
• Förlängd rätt till avdrag för dubbelt boende – särskilt för dem med barn på hemorten
• Slopad förmånsbeskattning av tjänsteboende

Geografisk rörlighet är en del av officersyrket. Men villkoren är inte anpassade till verkligheten. Försvarsmakten behöver en personalpolitik som tar vardagen på allvar – inte bara det juridiska regelverket.


Denna debattartikel har tidigare publicerats på Militär debatt.
 

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Åtta värnpliktiga från Tolkskolan vid Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum drabbades av köldskador under en övning i Arvidsjaur i februari. Enligt en yrkesofficer med god insyn i verksamheten kan skadorna kopplas till den tystnadskultur som granskningar har visat råder vid förbandet. ”Min största farhåga är att någon till slut får betala det yttersta priset”, säger officeren.

    Linda Sundgren
    Flera värnpliktiga från Tolkskolan fick köldskador under en övning i Arvidsjaur. Enligt de avvikelserapporter som upprättades vid förbandet efteråt, anpassades inte övningen till rådande väderlek. Bilden är från en övning vid Norrlands dragonregemente.

    Foto: Andreas Bardell/Aftonbladet/TT

    Under den gångna vintern har ett stort antal köldskador rapporterats i Försvarsmakten. Ett av de drabbade förbanden är Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum, FM undsäkC, där åtta värnpliktiga vid Tolkskolan ådrog sig köldskador under en övning i Arvidsjaur i februari.

    Övningen var en del av den grundläggande soldatutbildningen och pågick under tio dagar med bland annat skjutövningar och fältdygn. Det var mycket kallt med temperaturer som tidvis sjönk under 30 minusgrader. Enligt de avvikelserapporter om köldskador som upprättades vid förbandet efter övningen, anpassades inte övningen till rådande väderlek. Bland annat fick soldaterna efter den 13 timmar långa bussresan från Uppsala till Norrlands dragonregemente, K 4, i Arvidsjaur gå rakt ut från bussen och direkt inleda ett övningsmoment i 23 minusgrader, utan order om att förstärka klädseln. Först efter initiativ från en av de övriga deltagare uppmanades soldaterna att föra med sig värmejacka och pälsmössa. 

    En av dagarna hölls utbildningsmoment utomhus under elva timmar med bland annat skjutövningar. Enda möjligheten att värma sig var att tillfälligtvis sätta sig i ett fordon på tomgång i anslutning till platsen. Skadorna som de värnpliktiga ådrog sig omfattar köldskador på tår, fingrar och kinder. En yrkesofficer vid FM undsäkC med god insyn i Tolkskolans verksamhet berättar följande för Officerstidningen:

    – Jag fick veta att isvaksbadet ställdes in på grund av kylan, och det var ju klokt. Sedan fick jag uppgift om att utbildningspassen utomhus skulle ha kortats med hänsyn till temperaturen, men jag upplever inte att det blev så med tanke på vad soldaterna vittnade om och att de hade varit ute i 12 timmar i 32 minusgrader, säger yrkesofficeren som vill vara anonym.

    Jag upplever att förbättringsförslag möts med stark skepticism och fientlighet. Det är så det fungerar här.

    Enligt avvikelserapporterna har instruktörerna under övningen fattat flera beslut som bidrog till skadorna. Bland annat beordrades de värnpliktiga under ett knappt 12 timmar långt utomhusmoment i 32 minusgrader att inte använda tjocka vantar under den del av dagen där skjutövning pågick och vissa av vapnens metalldelar hade inte tejpats.

    De värnpliktiga beordrades också att bära fältmössa istället för pälsmössa i 21 minusgrader med motiveringen att pälsmössa inte ska bäras på garnisonsområdet, en order som saknade grund i regelverket. Yrkesofficeren vid FM undsäkC konstaterar att instruktörerna brast i omhändertagandet av de värnpliktiga, men säger samtidigt att instruktörerna inte hade fått de förutsättningar som krävdes för att lösa uppgiften på ett bra sätt.

    – Jag är övertygad om att instruktörerna gjorde så gott de kunde, men de var för oerfarna och hade inte fått den kunskap som behövdes för att lösa uppgifterna de var ordersatta att utföra. Den mer erfarna i övningsledningen på plats i Arvidsjaur hade inte tillräckliga resurser i form av tid för att planera övningen fullt ut och var uppbunden inomhus en stor del av tiden med att planera nästa del av utbildningen.

    Yrkesofficeren menar att situationen orsakades av problemen högre upp i organisationen på förbandet.

    – Flera ur personalen har under lång tid påtalat problem i utbildningen, framför allt bristen på erfaret befäl och att det har en negativ påverkan på verksamheten. Något gehör har detta inte fått, säger yrkesofficeren och fortsätter. 

    – Jag upplever att förbättringsförslag möts med stark skepticism och fientlighet. Det är så det fungerar här. Den som lyfter problem blir utmålad som den som är problemet.

    Att förbandet har bekymmer med tystnadskultur där den som påtalar brister riskerar att drabbas av repressalier, har påtalats upprepade gånger. Senast i samband med en inspektion av Säkerhetsinspektionen i oktober förra året, något Officerstidningen rapporterat om. Yrkesofficeren som uttalar sig i den här artikeln var inte en av dem som intervjuades i reportaget om tystnadskultur i höstas, men menar att köldskadorna är en effekt av tystnadskulturen vid förbandet.

    – Nu har tystnadskulturen drabbat enskilda värnpliktiga. Man tar inte verksamheten på allvar och har inte tillräckligt med resurser, och min allra största farhåga är att någon till slut får betala det yttersta priset. Alltså att någon blir allvarligt skadad, invalidiserad eller dör, säger yrkesofficeren.

    Officerstidningen har sökt Tolkskolan och FM undsäkC för en intervju. I ett sms till Officerstidningen meddelar Sofia Norin, kommunikationschef vid FM undsäkC, att de tagit del av avvikelserapporterna och att det nu pågår ett internt arbete där förbandet ”noggrant går igenom det som har rapporterats för att få en tydlig och korrekt bild av situationen”. I nuläget vill förbandet därför inte kommentera ärendet ytterligare.

    Artikeln har uppdaterats med ett tillägg om förstärkning av klädsel och justering av antal timmar för ett av utbildningsmomenten. 

    Ur arkivet: