Senast publicerat

Senast publicerat:

”Nu har vi ekonomin, men inte tiden”

43 år gammal blev han Försvarsmaktens yngsta regementschef. Det var länge den mest utmanande befattning Jonny Lindfors haft. Än mer utmanande är den rollen han har i dag: Att som förbandsproduktionschef ansvara för att fördela resurser och uppdrag i Försvarsmakten.

Anna-Maria Stawreberg

Margareta Bloom Sandebäck

2022-11-16

Bridgadgeneral Jonny Lindfors sitter i soffan i sitt arbetsrum i Försvarsmaktens lokaler på Banérgatan på Gärdet i Stockholm. På bordet mellan oss ligger en en svart anteckningsbok med röda pärmar. Det är i den hans ”att-göra-listor” finns, förklarar han.

Intervjun har börjat på ett lite annorlunda sätt. Istället för att jag som journalist börjar ställa mina frågor blir det tvärtom.

– Berätta lite om dig själv. Vem är du? frågar Jonny Lindfors och lutar sig lite framåt över bordet.

Jag berättar. Säger att jag har glädjen att ha världens mest intressanta jobb. Och får direkt mothugg. För världens mest intressanta jobb, det har minsann Jonny Lindfors själv.

Liknande läsning:

– Jag kan ärligt säga att jag har kul på jobbet. Jag trivs i den här kontexten, och det är medarbetarskapet som gör att jag trivs så bra. För mig har det nog egentligen aldrig spelat någon roll vilken befattning jag haft, säger Jonny Lindfors eftertänksamt.

Så, vem är du? Frågar jag, och stjäl helt sonika hans egen fråga.

– Jag är född och uppvuxen i Kiruna och kommer från en gruvarbetarfamilj. Jag hade inga planer på att jobba inom försvarsmakten utan ville bli brandingenjör, idrottslärare eller arkitekt.

Men värnplikten kom emellan och ganska omgående kände den då 20-årige Jonny Lindfors att han hamnat rätt. Han, som alltid älskat att vistas i naturen och som sysslat med sport hela livet föll för kamratskapet och lagandan.

Att jag skulle vara yngst genom tiderna verkar osannolikt.

– Ett befäl uppmuntrade mig och föreslog att jag skulle söka till Militärhögskolan Östersund. Men samtidigt var det ingen självklarhet att bli antagen.

Han blev antagen för Västerbottens regemente, I 20, i Umeå, men överfördes till Lapplands Jägarregemente, I 22, i samband med försvarsbeslutet 1997 som innebar att I 20 lades ner.

Jonny Lindfors har en gedigen bakgrund inom Försvarsmakten. Har gjort två utlandstjänstgöringar, dels i Kosovo som 26-åring, dels i Afghanistan i rollen som militärpolischef tio år senare. Ett av de största äventyren i hans karriär var året då han studerade på Army War College i Pennsylvania, USA, där Försvarsmakten har en studieplats.

– Det var jätteroligt. Ett äventyr för hela familjen. Skolan ligger i en liten småstad i Pennsylvania och min fru och jag tänkte att det skulle bli nyttigt för våra söner att få gå i amerikansk skola och lära sig språket.

Men att rycka upp en hel familj för ett år utomlands är inte alldeles självklart. Den ena sonen tyckte att det var en utmärkt idé att flytta till USA. Den andra var betydligt mer skeptisk.

– Och det var lite läskigt för min fru som skulle behöva ta tjänstledigt från jobbet på Arbetsförmedlingen och plötsligt bli medföljande.

Farhågorna visade sig vara obefogade. Familjen fann sig snabbt tillrätta och eftersom det fanns några hundra familjer med anknytning till Army War College och i samma situation som familjen Lindfors, fick de snart många nya bekantskaper.

– Rent professionellt var det en mycket bra upplevelse. Det var nyttigt att få läsa strategi på den här nivån. Att få större insikter i hur en stormakt tänker och resonerar.

Så var det det där med att han 2018, som 43-åring, blev Försvarsmaktens yngste regementschef. Han skruvar lite besvärat på sig.

– Just då, ja. Det stämmer. Men det har säkert varit någon yngre både innan och efter mig. Att jag skulle vara yngst genom tiderna verkar osannolikt.

Han blev i alla fall väldigt glad när han fick frågan om att ta över som regementschef på Norrbottens regemente, I 19, i Boden.

– Det var både roligt och hedrande att få det jobberbjudandet. Samtidigt var det lite läskigt. Jag hade ju ingen bakgrund på I 19.

Familjen var på väg hem från USA när erbjudandet kom, och Jonny Lindfors och hans fru diskuterade fram och tillbaka om huruvida hela familjen skulle flytta med till Boden, eller om han skulle veckopendla. De landade i att familjen skulle bo kvar i Stockholm.

Som regementschef för Norrbottens regemente hade han ansvar över en organisation på runt 2 000 personer.

– Jag blev väldigt väl välkomnad och jag hade en oerhört duktig personal. Jag trivdes mycket bra, men samtidigt kan jag ärligt säga att det är en av de mest utmanande befattning jag har haft. Inte för att det var svårt, mer på grund av att det var ett så stort förband med många avvägningar, prioriteringar och starka viljor.

De 2,5 åren i Boden var fina år, säger Jonny Lindfors. Men det var också här som det värsta inträffade. Han syftar på den tragiska olyckan under övningen Northern Wind där en kvinnlig hemvärnssoldat förolyckades efter att hennes tält blivit påkört av ett stridsfordon 90 natten till den 25 mars 2019.

– Olyckan var det värsta som kunde hända. Samtidigt är jag tacksam över att vi faktiskt förberett oss på att något liknande skulle kunna inträffa, och därför kunde vi snabbt sätta in resurser till stöd för de inblandade soldaterna.

Det finns ju verksamhetsplaner att utgå ifrån, men de stämmer inte alltid riktigt överens med verkligheten.

På övningen deltog ungefär 10 000 personer från olika länder. Även om övningsledningen diskuterat igenom olika riskscenarion var det mer i termer av potentiella trafikolyckor, eller att någon skulle gå genom isen. Att ett tält skulle köras över fanns inte med i de olika riskscenarion man diskuterat.

– Det går inte att tänka tillbaka på tiden som förbandschef utan att minnas den här tragedin. Men jag och soldaterna hade ett oerhört fint stöd, framför allt av våra regementspastorer, säger Jonny Lindfors.

Planen var att stanna i Boden i tre år, så blev det inte. Tjänsten som förbandsproduktionschef dök upp och att efter 2,5 år flytta tillbaka till Stockholm, familjen och jobbet som förbandsproduktionschef kändes som ett naturligt steg.

– Mitt jobb som chef handlar i mångt och mycket om att bygga lag. Att försöka omge sig med människor som är duktigare än vad jag är, och att våga lita på dem.

Vad är ditt uppdrag som förbandsproduktionschef?

– Mitt uppdrag som förbandsproduktionschef är att fördela såväl resurser som uppdrag till försvarsgrenar och stridskrafter.

Han tystnar en stund. Säger att visserligen prioriteras värnpliktsutbildningen och tillväxten högt, men inte högst. Nationella operationer och insatser, och planering för dessa, måste prioriteras högre.

– Just nu gör omvärldsläget att vi måste balansera resurser för tillväxt och värnpliktsutbildning kontra resurser för nationell beredskap, operationer och övningar i syfte att skapa tröskeleffekt. Det kräver kontinuerliga prioriteringar och en tät dialog med insatschefen samt med försvarsgrens- och stridskraftscheferna.

Han tog över rollen som förbandsproduktionschef den 1 mars 2021, i ett läge då Försvarsmakten började växla upp med rekordfart.

– Men jag är ganska övertygad om att det var betydligt tuffare att ha min befattning när det handlade om att dra ner på resurserna inom Försvarsmakten. Nu, när min uppgift består i att öka takten, är det roligare.

Samtidigt är det en utmanande tid för en förbandsproduktionschef. Om det tidigare fanns tid, men ytterst begränsade resurser, är situationen i dag den motsatta.

– Under perioden 2010–2020 uppmanades vi att göra vad vi kunde givet de ekonomiska ramarna. Nu har vi ekonomin, men inte tiden. Vi känner nog alla att det brådskar. Samtidigt tar det tid att tillväxa, och när det till och med är komplicerat att köpa in så enkla saker som uniformer, säger han och fortsätter:

– Vi kommer hela tiden tillbaka till det här med balans. Mitt jobb handlar om en ständig dialog om vad resurserna räcker till och hur vi ska prioritera. Det finns ju verksamhetsplaner att utgå ifrån, men de stämmer inte alltid riktigt överens med verkligheten.

På bordet framför oss ligger som sagt hans svarta ”att-göra-bok”. Den är fylld av listor, men även om det är intensiva tider säger Jonny Lindfors att han inte jobbar mer än han brukar göra.

– Just nu fokuserar vi naturligtvis på andra frågor än vad vi gör i vanliga fall. Natomedlemskapet och ÖB:s militära råd till regeringen tar extra mycket tid för närvarande, men det är inte så att jag jobbar oändligt mycket övertid.

Samtidigt är han väl medveten om att många i organisationen har en mycket hög arbetsbelastning.

– Det är något vi följer och försöker åtgärda genom att avdela resurser för att anställa mer personal där det är som mest ansträngt just nu, men rekrytering tar tid och officerare är en ändlig resurs i Försvarsmakten i det korta perspektivet.

Jag är väl medveten om att många upplever detta som en form av identitetskris.

På Jonny Lindfors agenda ligger också att ansvara för det slutliga införandet av trebefälssystemet. Beslutet har väckt stark kritik bland de berörda officerarna, och även om Jonny Lindfors har förståelse för kritiken, är det han som har uppgiften att genomföra beslutet.

– Jag är väl medveten om att många upplever detta som en form av identitetskris. Jag hade nog också känt på samma sätt, säger han, som betonar vikten av att Försvarsmakten som arbetsgivare, och då framför allt förbandscheferna, tar sig tid att föra en dialog med medarbetarna.

– Det är viktigt att alla känner sig respekterade i det här, även om de inte kan få igenom sin vilja. Jag har förståelse för att man ur ett individperspektiv inte kan se logiken. Men tittar man på det ur ett systemperspektiv är logiken tydlig, säger han och fortsätter:

– Eftersom utvecklingen gått så snabbt behöver vi specialister. I dag kan ingen behärska allt, och om vi ska kunna tillväxa behöver vi genomföra den här förändringen nu.

Samtidigt, resonerar han, är reaktionerna någonstans ett positivt tecken, eftersom det är något som tyder på att Försvarsmaktens anställda starkt identifierar sig med, och är stolta över, sin yrkesroll.

– För rent lönemässigt kommer det ju inte att bli sämre när vi inför trebefälssystemet. Det som påverkas är stoltheten över den grad man uppnått, något som man kämpat väldigt hårt för.

Hade Försvarsmakten kunnat göra något annorlunda i införandet för att fler skulle förstå logiken bakom beslutet?

– Jag känner i dag att Försvarsmakten borde ha skapat en längre process för förankring och förvarning på förbandsnivå inför beslutet. Vi kunde ha bäddat bättre, men jag tror inte att den faktiska utgången hade blivit annorlunda.

Det är oroliga och hektiska tider. Jonny Lindfors att-göra-lista är full, och även om han inte jobbar över, medger han att arbetsuppgifterna har intensifierats.

– Vi är ju händelsestyrda, så självklart ändras vår planering. Samtidigt vågar jag påstå att vi gjorde mycket redan innan kriget i Ukraina var ett faktum. Redan förra hösten, när vi såg vart det barkade hän, intensifierades arbetet.

Än viktigare blir då tiden för återhämtning. Han tränar varje morgon före jobbet. Men han njuter också av stillheten i naturen, och fiskar och fjällvandrar gärna när tillfälle ges. Jonny Lindfors kastar en blick på den svarta anteckningsboken mellan oss.

Vad är nästa punkt på din lista?

– I absolut närtid handlar det om att läsa igenom de underlag som ÖB lämnar till regeringen den 1 november, samt att realiserbarhetspröva det ur produktionsperspektivet. Det ligger ett stort stabsarbete bakom. Nu gäller det att få det samstämmigt.

FAKTA

Jonny Lindfors

Ålder: 47 år.

Bor: I Järfälla utanför
Stockholm.

Familj: Gift och har två söner,
15 och 17 år.

Fritid: Fjällvandring och fiske. Är engagerad i ena sonens
hockeylag.

Övrigt: Är ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademin.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Jonny Lindfors

Senast publicerat:

Aktuellt /

Fortifikationsverket

Fortifikationsverkets generaldirektör: ”Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning”

Aktuellt /

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Aktuellt /

Marinen

Johan Norlén: ”Nu blir det handling bakom orden om marinens tillväxt”

Aktuellt /

Armén

Jonny Lindfors: ”Jag hoppas att alla i armén känner vilka steg vi har tagit”

Statsflyget mot nya höjder

Statsflygskvadronen på Arlanda står inför flera stora förändringar. Nuvarande Gulfstreamflygplan ersätts av flygplan från Bombardier, organisationen ska växa kraftigt och på sikt ska skvadronen också tillföras flygvapnets nya radarspanings- och ledningsflygplan S 106 GlobalEye. Det innebär modernare flygplan, nya uppgifter och betydligt fler anställda.

Josefine Owetz

2026-06-26

På en tv-skärm i lokalerna hos 75:e statsflygskvadronen på Arlanda flygplats rullar en nyhetssändning. Det är inte ovanligt. För de anställda på skvadronen är det en del av vardagen att följa det som händer i omvärlden. Ett extrainsatt möte i Bryssel, ett statsbesök som tidigareläggs eller en kris i ett land långt bort kan snabbt innebära att en flygresa behöver genomföras – eller att en redan inbokad flygresa bokas om.

– Jag lärde mig när jag började här att man tittar på Aktuellt på kvällarna. Ibland händer det saker i världen och då är man mentalt förberedd på vilken typ av telefonsamtal man kommer att få, antingen senare samma kväll eller på morgonen därefter, säger överstelöjtnant Olof Stenbergh, chef för 75:e statsflygskvadronen.

Huvuduppgiften för skvadronen är att genomföra flygtransporter åt statschefen och rikets högsta civila och militära ledning. De två transportflygplan som skvadronen har till sitt förfogande är en Gulfstream IV, från 1996, TP 102 C, och en Gulfstream G550 från 2008, TP 102 D. Vid Officerstidningens besök i slutet av april är ett av de två flygplanen i väg på en veckolång resa i USA. Det andra har kommit hem sent kvällen innan, dagen därpå väntar flygning igen.

– Det är lite så som det ser ut över året. Vi har någon enstaka dag här och där när flygplanen inte flyger. När de är tillgängliga och inte något underhåll pågår är de i regel alltid bokade.

Jag lärde mig när jag började här att man tittar på Aktuellt på kvällarna.

I skrivande stund pågår arbetet för fullt med att ersätta dagens flygplansflotta med modernare flygplan. I maj 2025 meddelade Försvarets materielverk att de tecknat avtal med Bombardier Aerospace om att köpa två begagnade Global 6500-flygplan, som får beteckningen TP 106 i flygvapnet. Bytet är välkommet. Det äldre av de två Gulfstream-planen har i perioder nämligen haft vissa utmaningar vad gäller tillgänglighet de senaste åren, bland annat som en följd av brist på reservdelar och behov av underhåll.

– Vi förväntar oss en mycket högre tillgänglighet både servicemässigt och felutfallsmässigt med de nya planen än vad vi har idag, säger Olof Stenbergh.

Statsflygskvadronen tillhör Skaraborgs flygflottilj, F 7, i Såtenäs. Skvadronens verksamhet styrs av statsflygsförordningen, där det bland annat framgår att flygplanen ska vara baserade på Arlanda och vilken prioriteringsordning som gäller mellan statschefen, riksdagens talman, statsministern, övriga statsråd och överbefälhavaren.

– Väldigt enkelt kan man säga att det finns en lista uppifrån och ner och dessa personer får ju dra sitt kort mot varandra eftersom resursen är ändlig. Vi hade kunnat flyga med många fler flygplan om vi bara tittar på kundernas behov, säger Olof Stenbergh.

Han betonar att deras uppdrag inte bara handlar om att transportera passagerare mellan olika platser. En stor fördel när statsministern och andra kunder flyger med statsflyget är att transporten sker i en så kallad kontrollerad miljö. Personalen ombord är säkerhetsprövad och passagerarna kan arbeta ostört och hantera känslig information. Säkerhetspolisens personskydd kan fokusera på vad som händer före och efter flygningen, i stället för att hantera terminaler och okända resenärer.

– Åker man med ett kommersiellt bolag så vet man inte vem som flyger eller vilka som jobbar i besättningen. Det finns också en massa okända människor runt omkring i kabinen som kan överhöra samtal och diskussioner.

Innan någon av kunderna kliver ombord på statsflyget börjar arbetet hos skvadronens Mission Support Element, MSE, en uppdragsplaneringsfunktion som återfinns i samtliga av flygvapnets divisioner och skvadroner. Enheten är ett stöd i planeringen av flyguppdrag.

– Vi får in beställningar via telefon eller mejl från hovet, riksdagen, Regeringskansliet och Försvarsmakten. Sedan följer vi statsflygförordningen med prioriteringsordningen om vem som kan nyttja planet, säger Ulrika, som är klarerare på MSE.

Kunderna har ofta ett pressat schema och vill gärna ha korta stopp på destinationerna vilket kan innebära en utmaning för oss med flygtjänstgöring och vilotider att ta hänsyn till.

Därefter tar planeringsarbetet för flygningarna vid. Ulrika och hennes kollegor kontrollerar vilket flygplan som finns tillgängligt, hur flygtjänstgöringstiderna för piloterna ser ut och gör en bedömning om flyguppdraget är genomförbart.

– Kunderna har ofta ett pressat schema och vill gärna ha korta stopp på destinationerna vilket kan innebära en utmaning för oss med flygtjänstgöring och vilotider att ta hänsyn till. Vårt jobb är att se till att resan går att genomföra, säger Ulrika.

En del av förberedelserna handlar om att ordna diplomatiska tillstånd. Det krävs inte bara från landet som planet ska landa i, utan från alla de länder som passeras på vägen. I vissa fall behövs också särskilt godkännande från Flygstaben.

– Det rådande världsläget har gjort planeringen inför flygningarna mer komplicerad. Om vi ska ner mot till exempel Mellanöstern eller Asien får vi ofta flyga stora omvägar, vilket gör att vi får mycket längre rutter, säger Ulrika.

Själva färdplanen med exakt rutt görs i ett civilt program för flygplanering och navigation. Beställningar av bränsle, parkering och vip-service ska lösas på destinationerna. Vissa resmål återkommer ofta, som Bryssel, Luxembourg och Strasbourg. På dessa destinationer har MSE ofta redan upparbetade kontakter och nätverk. Andra resmål kräver mer arbete och särskilda lösningar, som vissa länder i Afrika och Mellanöstern. Samtidigt pågår kontinuerlig kontakt med kunden, skvadronen, Säkerhetspolisens personskydd och ambassader på resmålet.

– Det är väldigt mycket som ska koordineras inför en resa och vi har många olika kontaktytor. Vissa resor går snabbt och vissa tar längre att få ihop, säger Ulrika.

Även när allt är klart kan planeringen ändras. En resa kan ställas in, ett flygplan kan få tekniska problem eller en högre prioriterad kund kan behöva flygplanet, vilket gör att en redan planerad flygning bokas av.

Men när allt är klart inför flygresan lämnas underlaget över till piloterna och färdplanen laddas in flygplanens digitala system. Trots digitala verktyg sker överlämningen fortfarande i form av fysiska papper i en mapp.

– Piloterna kommer hit och hämtar underlaget när allt är klart. Ibland behöver vi diskutera vissa saker, exempelvis om man kanske är på gränsen med bränsle eller tjänstgöringstid på någon rutt. Vid vissa större resor så går vi också igenom planeringen tillsammans med piloterna, säger Ulrika.

Kapten Filip Däldehög, pilot på skvadronen, har kommit in i planeringsrummet. När flygresan väl är i gång ligger mycket ansvar på honom och de andra i besättningen. MSE är inte tillgängliga dygnet runt, vilket gör att besättningen ofta själva får lösa problem som uppstår.

– Åker vi exempelvis till Kina så har vi inget ”operations” hemma som alltid är bemannat. Om det uppstår friktioner får man försöka lösa det på plats så gott man kan. Det tycker jag är kul, att man är en liten tight grupp som reder ut grejer, säger han.

Han har arbetat på statsflygskvadronen sedan 2016. Innan dess flög han Boeing C-17 Globemaster vid Heavy Airlift Wing i Ungern i fyra år. För honom är det inte själva flygningen som är det mest utmanande med att vara pilot på statsflyget, utan uppdragens karaktär och de platser som de kommer till. Här handlar det inte om lågflygning eller andra taktiska flygmoment, utan om säkerhet, komfort och att kunden ska komma fram så att de kan genomföra sina möten enligt plan.

– Vi försöker starta och landa mjukt så att kunden inte spiller sitt kaffe. Här är det kanske inte alltid flygningen i sig som är det roligaste. Det jag tycker är kul är att vi kommer till roliga och spännande ställen och väldigt många nya platser. Vi landar ofta på storflygplatser i anslutning till huvudstäder runtom i hela världen, eftersom jobbet har den natur som det har.

Vi försöker starta och landa mjukt så att kunden inte spiller sitt kaffe.

En annan sak som han uppskattar är variationen i arbetet. Schemat och arbetstiden för kommande vecka spikas på fredagarna. Då får besättningarna veta ungefär hur de ska arbeta, men tider kan efter det fortfarande justeras och uppdrag tillkomma eller ändras.

– Det är en väldigt rolig arbetsplats och arbetet är varierande. Ena dagen sitter man i hangaren eller på kontoret, nästa dag är man i Kramfors eller Peking. Det låter som att man har väldigt kort framförhållning, och det är det ibland. Men om jag tittar i mitt schema nu vet jag ungefär vad jag gör de kommande tre, fyra veckorna. Sedan kan det självklart ske förändringar, säger Filip Däldehög.

Besättningen består alltid av minst två piloter, vid långflygningar är de tre piloter som löser av varandra. I flygplanens besättning ingår även färdmekaniker och inhyrd kabinpersonal. Försvarsmakten har inte några egna anställda flygvärdinnor och flygvärdar, utan anlitar säkerhetsprövade konsulter på långtidskontrakt från SAS.

För piloter har statsflyget historiskt varit en plats dit man ofta kommit efter en lång flygtjänst. Den bilden stämmer inte längre, utan ett generationsskifte har skett de senaste åren.

– Det har definitivt skett en föryngring bland piloterna här sedan jag började och nu blir det ännu mer, säger Filip.

Nästa år kommer nämligen skvadronen för första gången att ta emot så kallade Y-elever, det vill säga yngre piloter direkt från flygutbildningen. Tidigare har piloter som kommit till statsflyget haft erfarenhet från andra flygsystem innan.

– Det är nytt för oss. Vi har inte tagit emot elever direkt från skolan förut. Det gör vi eftersom vi nu har kapacitet att göra det, säger Olof Stenbergh.

Yngre piloter innebär nya krav på utbildning, rutiner och handledning. Det har även skett en del förändringar vad gäller synen på chefsförsörjning i flygvapnet från transport- och specialflygskrået, berättar han.

– Eftersom statsflyget historiskt sett har varit något man gör i slutet på karriären så har det här varit en enhet som chefer ofta gått i pension från. Där påbörjade vi ett nytt tänk för ett antal år sedan, bland annat motiverar vi medarbetare att läsa på Högre officersprogrammet tidigare, säger han och berättar att det har gett resultat.

– Idag har vi ett helt annat utgångsläge än vad vi hade förut. Och planen som ligger nu innebär att vi kommer släppa vidare folk från den högsta chefsnivån här hos oss till andra tjänster i flygvapnet. Det har vi inte gjort förut.

Han sitter i ett mötesrum med utsikt mot en av start- och landningsbanorna på Arlanda flygplats. Utanför lyfter regelbundet flygplan mot den grå himlen. En bit bort, innanför grindarna, finns hangaren där statsflygplanen står. Tidigare samma dag har personal från den militära flyginspektionen gjort en tillsyn inför det nya verksamhetsgodkännandet som flygvapnet har ansökt om.

– Nu har vi flygsystem TP 102 och snart får vi TP 106. Då måste vi ha ett utökat verksamhetsgodkännande för att få operera och underhålla det flygsystemet, säger förvaltare Magnus Authén, chef för flygunderhållskompaniet, och tillägger:

– Det här är egentligen slutklämmen på ett ganska långt arbete vi har hållit på med under något års tid. Nu är det examen kan man säga.

Planet som står inne i hangaren är det från 2008. Inför en flygning är teknikerna vanligtvis på plats två timmar före start och omkring en timme efter landning. I dagens flygsystem ingår en färdmekaniker i besättningen.

– Förutom det vanliga teknikerjobbet med att skruva på flygplanen här hemma är det lite annorlunda att vi får flyga med på resorna och skruva på dem också på andra ställen, säger fanjunkare Erik, tekniker.

Inför en flygning handlar hans arbete om att klargöra flygplanet, lasta bagage och se till att allt är klart när passagerarna går ombord.

– Under själva flygningen hjälper vi kabinpersonalen med vissa uppgifter. Vi lägger upp maten på brickor och diskar bland annat. Vid landning tar vi hand om bagaget igen och sedan ska man klargöra flygplanet om vi ska flyga vidare eller natta det om vi ska stå kvar.

Färdmekaniker som befattning i besättningen kommer dock delvis att försvinna när det nya TP 106-flygsystemet införs, vilket innebär en omställning för den tekniska personalen

– Det är ett modernare system som kommer att opereras mer likt som man gör civilt. Beslutet innebär en förändring av tjänsten för färdmekanikerna som tycker att det är roligt att jobba i besättning och trivs med det. Det är en del av jobbet man har sökt här. Men vi kommer att finnas tillgängliga och kunna ingå i besättningen på vissa typer av resor beroende på vart man ska någonstans och om det behövs teknisk resurs, säger Magnus Authén.

De nya flygplanen kommer göra att flygunderhållet blir enklare, berättar han. Idag arbetar teknikerna med två olika Gulfstreamgenerationer, med olika reservdelar och typkurser. Med TP 106 blir det ett flygsystem.

– Vi kommer ha samma reservdelar till båda flygplanen. Det kommer även att underlätta utbildningsmässigt. Idag får jag skicka ny personal på två typkurser. Nu kommer man bara behöva gå en typkurs.

Teknikern Erik ser fram emot de nya flygplanen, och har i likhet med övrig teknisk personal det senaste året gått olika typer av utbildningar på det nya systemet.

– Det ska bli roligt med de nya planen. De är nyare, så en hel del kommer att bli lättare för oss.

För Filip och de andra piloterna innebär övergången till ett nytt flygplanssystem vissa nya procedurer och arbetssätt. Själva känslan av att flyga det nya flygplanet är inte väsensskild från dagens plan, säger han, men systemen bakom, som hydraulsystem, bränslepumpar och olika nödprocedurer, kräver viss ny kunskap.

Den största skillnaden för mig är vad jag ser i cockpit.

– Den största skillnaden för mig är vad jag ser i cockpit. Det är en annan dator som jag arbetar i, andra menyer och det ser visuellt annorlunda ut. Det är mycket nytt att ta in.

Han beskriver det som roligt men också något utmanande att lära sig ett nytt flygsystem.

– Gulfstream-planen kan man utan och innan. Med de nya planen kommer jag nog att få tänka till lite och förbereda inför flygningarna mer än vad jag behöver göra idag.

De två Bombardier Global 6500-plan som snart landar på Arlanda flygplats är samma grundplattform som det kommande spanings- och ledningsflygplanet, S 106, GlobalEye, bygger på. Det är en viktig orsak till skvadronens övergång till denna flygplanstyp, förklarar Olof Stenbergh.

– Anledningen till flygplansbytet är stordriftsfördelar. Det här är samma typ av flygplan. Det innebär att man kan använda samma tekniker, samma teknikerutbildning, samma piloter och samma pilotutbildning i hela flygsystemet, säger han och tillägger:

– Dessutom kommer piloter och tekniker vara influgna när vi väl får S 106. Det innebär att den kan komma i drift mycket fortare eftersom vi då har skolat om all personal redan.

Utöver ett byte av porten till hangaren innebär inte flygplansbytet till TP 106 några behov av infrastrukturåtgärder just nu, men ett annat större projekt är på gång, berättar skvadronchefen. Sedan flytten av statsflyget från Bromma flygplats till Arlanda genomfördes 2016 huserar delar av skvadronen i tillfälliga lokaler i en byggnad precis utanför grindarna till flygplatsen. I planeringen framåt finns en nyetablering med en fastighet på flygsidan.

– Det kommer att byggas en ny hangar och uppställningsplatser. Det här har varit på gång ganska länge och vi har levt i tillfälliga lokaler med osäker framtid under lång tid. Dock är det svårt med infrastruktur i Försvarsmakten, men nu börjar planerna sätta sig och beslutet är äntligen på plats. Vi räknar med inflyttning 2030, säger Olof Stenbergh.

I slutet av 2027 tänker jag mig att organisationen kommer att vara över 100 personer.

Nya lokaler är också nödvändigt för att få plats med det utökade antalet anställda som skvadronen planerar för. I nuvarande organisation finns 50 personer på pappret, men skvadronen är på väg att växa rejält. På sikt ska den tillföras S 106-systemet, vilket är en anledning till att personalstyrkan utökas.

– I slutet av 2027 tänker jag mig att organisationen kommer att vara över 100 personer, säger Olof Stenbergh.

Rekryteringen har hittills gått bra, berättar han. Läget vad gäller teknisk personal och piloter ser bra ut, medan andra befattningar är svårare att bemanna upp.

– I grund och botten är det bland stabs- och MSE-personal som vakanserna finns, det är också den personalen som är lite mer rörlig. Men sedan har vi ju hela vakanta funktioner som vi ser att vi kommer att behöva till nästa flygsystem, som telekrig, luftbevakare och flygstridsledare till exempel.

En av de stora personalförändringarna sker inom Mission Support Element. Major Anna Westacott är sedan snart två år tillbaka chef för MSE på statsflygskvadronen. Idag består funktionen av sju personer, men de ska snart bli betydligt fler.

– Vi får fyra nya medarbetare bara nu efter sommaren, så det blir en ganska stor procentuell ökning. Vi ska anställa både underrättelsepersonal- och planeringsofficerare och i förlängningen civila analytiker, klarerare och telekrigare, säger hon.

Hon beskriver MSE som en funktion med mycket spetskompetens, men också en verksamhet där mycket bygger på lång erfarenhet hos enskilda medarbetare. När de nu blir fler behöver arbetssätt och rutiner dokumenteras tydligare.

– Mycket har legat som ett minne hos dem som har jobbat här länge. Jag jobbar med att skapa stående order nu för att tydliggöra hur vi ska arbeta och hur procedurerna ser ut, så att vi enkelt kan introducera de nya i den takt som behövs, säger Anna Westacott.

Även flygunderhållskompaniet växer. I dag är majoriteten av teknikerna på kompaniet militärt anställda. I den nya organisationen kommer fördelningen vara cirka 30 procent civila och 70 procent militära tekniker.

– Nu bygger vi upp organisationen mot flygsystem TP 106 och S 106. Vi ska bli mycket större och det har hittills gått över förväntan att rekrytera. Sedan är det ju teknikerbrist så det är inte en uppsjö av tekniker som söker. Men det finns sökande. Vi har rekryterat militära tekniker, men även civila tekniker med erfarenhet från rätt typ av flygsystem, säger Magnus Authén.

I början av juni landade de nya flygplanen på Arlanda och i sommar kommer de att tas i drift. Det äldre av dagens flygplan, TP 102 C, ska tillföras 74:e specialflygskvadronen på Malmen. Det andra ska avvecklas genom försäljning på den civila marknaden.

Den 1 januari 2027 är planen att statsflygskvadronen överförs till Upplands flygflottilj, F 16, och bildar 165:e specialflygskvadron. Den nya skvadronen kommer på sikt att utgå från F 16 där underhåll och service för planen ska genomföras medan Arlanda kommer att användas för statsflyget. Med S 106 blir kopplingen till flygvapnets huvuduppgifter tydligare, säger major Klaes Karlsson, stabschef på skvadronen. Även skvadronsstaben står inför en tillväxt där både civila och militära medarbetare ska rekryteras.

– Vi står i startgroparna till någonting som blir fantastiskt. Det känns jättebra att kunna ta ett större ansvar och en större del av flygvapnets huvuduppgifter. Det motiverar och driver personalen här, säger Klaes Karlsson.

Det var stort hemlighetsmakeri runt den resan. Då ställs vår flexibilitet och vår förmåga att vara en del i en större operation på sin spets.

Statsflygskvadronen är inne i en händelserik och intensiv period, konstaterar Olof Stenbergh. Han beskriver det som en ovanlig möjlighet.

– Det är väldigt få de senaste åren i flygvapnet som har fått obegränsat med plankor, spik och stora skruvdragare och någon som bara säger: ”kör”.

Han är pilot och flyger fortfarande, men inte så ofta som han skulle vilja. En flygning som han minns särskilt väl ägde rum i augusti 2023.

– Vi hämtade Volodymyr Zelenskyj och flög honom till Sverige. Jag var divisionschef och beordrade flygningen, men jag flög den också eftersom det var på sommaren när jag hade beredskap. Det var stort hemlighetsmakeri runt den resan. Då ställs vår flexibilitet och vår förmåga att vara en del i en större operation på sin spets.

Efter önskemål från skvadronen skriver vi inte ut vissa anställdas efternamn.

Fakta

75:e statsflygskvadronen

75:e statsflygskvadronen tillhör Skaraborgs flygflottilj, F 7, i Såtenäs. På skvadronen finns en stab, en division med piloter, ett flygunderhållskompani med tekniker, ett MSE som planerar uppdragen och en flygsystemsektion som planerar underhåll och utveckling. Huvuduppgiften är att genomföra flygtransporter åt statschefen och rikets högsta civila och militära ledning. Skvadronen utgör även ett krigsförband med uppgift att i kris och krig kunna genomföra strategiska transporter. Utifrån den uppgiften ska skvadronen kunna gruppera på en flygbas.

Källa: Statsflygskvadronen