Bridgadgeneral Jonny Lindfors sitter i soffan i sitt arbetsrum i Försvarsmaktens lokaler på Banérgatan på Gärdet i Stockholm. På bordet mellan oss ligger en en svart anteckningsbok med röda pärmar. Det är i den hans ”att-göra-listor” finns, förklarar han.
Intervjun har börjat på ett lite annorlunda sätt. Istället för att jag som journalist börjar ställa mina frågor blir det tvärtom.
– Berätta lite om dig själv. Vem är du? frågar Jonny Lindfors och lutar sig lite framåt över bordet.
Jag berättar. Säger att jag har glädjen att ha världens mest intressanta jobb. Och får direkt mothugg. För världens mest intressanta jobb, det har minsann Jonny Lindfors själv.
– Jag kan ärligt säga att jag har kul på jobbet. Jag trivs i den här kontexten, och det är medarbetarskapet som gör att jag trivs så bra. För mig har det nog egentligen aldrig spelat någon roll vilken befattning jag haft, säger Jonny Lindfors eftertänksamt.
Så, vem är du? Frågar jag, och stjäl helt sonika hans egen fråga.
– Jag är född och uppvuxen i Kiruna och kommer från en gruvarbetarfamilj. Jag hade inga planer på att jobba inom försvarsmakten utan ville bli brandingenjör, idrottslärare eller arkitekt.
Men värnplikten kom emellan och ganska omgående kände den då 20-årige Jonny Lindfors att han hamnat rätt. Han, som alltid älskat att vistas i naturen och som sysslat med sport hela livet föll för kamratskapet och lagandan.
– Ett befäl uppmuntrade mig och föreslog att jag skulle söka till Militärhögskolan Östersund. Men samtidigt var det ingen självklarhet att bli antagen.
Han blev antagen för Västerbottens regemente, I 20, i Umeå, men överfördes till Lapplands Jägarregemente, I 22, i samband med försvarsbeslutet 1997 som innebar att I 20 lades ner.
Jonny Lindfors har en gedigen bakgrund inom Försvarsmakten. Har gjort två utlandstjänstgöringar, dels i Kosovo som 26-åring, dels i Afghanistan i rollen som militärpolischef tio år senare. Ett av de största äventyren i hans karriär var året då han studerade på Army War College i Pennsylvania, USA, där Försvarsmakten har en studieplats.
– Det var jätteroligt. Ett äventyr för hela familjen. Skolan ligger i en liten småstad i Pennsylvania och min fru och jag tänkte att det skulle bli nyttigt för våra söner att få gå i amerikansk skola och lära sig språket.
Men att rycka upp en hel familj för ett år utomlands är inte alldeles självklart. Den ena sonen tyckte att det var en utmärkt idé att flytta till USA. Den andra var betydligt mer skeptisk.
– Och det var lite läskigt för min fru som skulle behöva ta tjänstledigt från jobbet på Arbetsförmedlingen och plötsligt bli medföljande.
Farhågorna visade sig vara obefogade. Familjen fann sig snabbt tillrätta och eftersom det fanns några hundra familjer med anknytning till Army War College och i samma situation som familjen Lindfors, fick de snart många nya bekantskaper.
– Rent professionellt var det en mycket bra upplevelse. Det var nyttigt att få läsa strategi på den här nivån. Att få större insikter i hur en stormakt tänker och resonerar.
Så var det det där med att han 2018, som 43-åring, blev Försvarsmaktens yngste regementschef. Han skruvar lite besvärat på sig.
– Just då, ja. Det stämmer. Men det har säkert varit någon yngre både innan och efter mig. Att jag skulle vara yngst genom tiderna verkar osannolikt.
Han blev i alla fall väldigt glad när han fick frågan om att ta över som regementschef på Norrbottens regemente, I 19, i Boden.
– Det var både roligt och hedrande att få det jobberbjudandet. Samtidigt var det lite läskigt. Jag hade ju ingen bakgrund på I 19.
Familjen var på väg hem från USA när erbjudandet kom, och Jonny Lindfors och hans fru diskuterade fram och tillbaka om huruvida hela familjen skulle flytta med till Boden, eller om han skulle veckopendla. De landade i att familjen skulle bo kvar i Stockholm.
Som regementschef för Norrbottens regemente hade han ansvar över en organisation på runt 2 000 personer.
– Jag blev väldigt väl välkomnad och jag hade en oerhört duktig personal. Jag trivdes mycket bra, men samtidigt kan jag ärligt säga att det är en av de mest utmanande befattning jag har haft. Inte för att det var svårt, mer på grund av att det var ett så stort förband med många avvägningar, prioriteringar och starka viljor.
De 2,5 åren i Boden var fina år, säger Jonny Lindfors. Men det var också här som det värsta inträffade. Han syftar på den tragiska olyckan under övningen Northern Wind där en kvinnlig hemvärnssoldat förolyckades efter att hennes tält blivit påkört av ett stridsfordon 90 natten till den 25 mars 2019.
– Olyckan var det värsta som kunde hända. Samtidigt är jag tacksam över att vi faktiskt förberett oss på att något liknande skulle kunna inträffa, och därför kunde vi snabbt sätta in resurser till stöd för de inblandade soldaterna.
På övningen deltog ungefär 10 000 personer från olika länder. Även om övningsledningen diskuterat igenom olika riskscenarion var det mer i termer av potentiella trafikolyckor, eller att någon skulle gå genom isen. Att ett tält skulle köras över fanns inte med i de olika riskscenarion man diskuterat.
– Det går inte att tänka tillbaka på tiden som förbandschef utan att minnas den här tragedin. Men jag och soldaterna hade ett oerhört fint stöd, framför allt av våra regementspastorer, säger Jonny Lindfors.
Planen var att stanna i Boden i tre år, så blev det inte. Tjänsten som förbandsproduktionschef dök upp och att efter 2,5 år flytta tillbaka till Stockholm, familjen och jobbet som förbandsproduktionschef kändes som ett naturligt steg.
– Mitt jobb som chef handlar i mångt och mycket om att bygga lag. Att försöka omge sig med människor som är duktigare än vad jag är, och att våga lita på dem.
Vad är ditt uppdrag som förbandsproduktionschef?
– Mitt uppdrag som förbandsproduktionschef är att fördela såväl resurser som uppdrag till försvarsgrenar och stridskrafter.
Han tystnar en stund. Säger att visserligen prioriteras värnpliktsutbildningen och tillväxten högt, men inte högst. Nationella operationer och insatser, och planering för dessa, måste prioriteras högre.
– Just nu gör omvärldsläget att vi måste balansera resurser för tillväxt och värnpliktsutbildning kontra resurser för nationell beredskap, operationer och övningar i syfte att skapa tröskeleffekt. Det kräver kontinuerliga prioriteringar och en tät dialog med insatschefen samt med försvarsgrens- och stridskraftscheferna.
Han tog över rollen som förbandsproduktionschef den 1 mars 2021, i ett läge då Försvarsmakten började växla upp med rekordfart.
– Men jag är ganska övertygad om att det var betydligt tuffare att ha min befattning när det handlade om att dra ner på resurserna inom Försvarsmakten. Nu, när min uppgift består i att öka takten, är det roligare.
Samtidigt är det en utmanande tid för en förbandsproduktionschef. Om det tidigare fanns tid, men ytterst begränsade resurser, är situationen i dag den motsatta.
– Under perioden 2010–2020 uppmanades vi att göra vad vi kunde givet de ekonomiska ramarna. Nu har vi ekonomin, men inte tiden. Vi känner nog alla att det brådskar. Samtidigt tar det tid att tillväxa, och när det till och med är komplicerat att köpa in så enkla saker som uniformer, säger han och fortsätter:
– Vi kommer hela tiden tillbaka till det här med balans. Mitt jobb handlar om en ständig dialog om vad resurserna räcker till och hur vi ska prioritera. Det finns ju verksamhetsplaner att utgå ifrån, men de stämmer inte alltid riktigt överens med verkligheten.
På bordet framför oss ligger som sagt hans svarta ”att-göra-bok”. Den är fylld av listor, men även om det är intensiva tider säger Jonny Lindfors att han inte jobbar mer än han brukar göra.
– Just nu fokuserar vi naturligtvis på andra frågor än vad vi gör i vanliga fall. Natomedlemskapet och ÖB:s militära råd till regeringen tar extra mycket tid för närvarande, men det är inte så att jag jobbar oändligt mycket övertid.
Samtidigt är han väl medveten om att många i organisationen har en mycket hög arbetsbelastning.
– Det är något vi följer och försöker åtgärda genom att avdela resurser för att anställa mer personal där det är som mest ansträngt just nu, men rekrytering tar tid och officerare är en ändlig resurs i Försvarsmakten i det korta perspektivet.
På Jonny Lindfors agenda ligger också att ansvara för det slutliga införandet av trebefälssystemet. Beslutet har väckt stark kritik bland de berörda officerarna, och även om Jonny Lindfors har förståelse för kritiken, är det han som har uppgiften att genomföra beslutet.
– Jag är väl medveten om att många upplever detta som en form av identitetskris. Jag hade nog också känt på samma sätt, säger han, som betonar vikten av att Försvarsmakten som arbetsgivare, och då framför allt förbandscheferna, tar sig tid att föra en dialog med medarbetarna.
– Det är viktigt att alla känner sig respekterade i det här, även om de inte kan få igenom sin vilja. Jag har förståelse för att man ur ett individperspektiv inte kan se logiken. Men tittar man på det ur ett systemperspektiv är logiken tydlig, säger han och fortsätter:
– Eftersom utvecklingen gått så snabbt behöver vi specialister. I dag kan ingen behärska allt, och om vi ska kunna tillväxa behöver vi genomföra den här förändringen nu.
Samtidigt, resonerar han, är reaktionerna någonstans ett positivt tecken, eftersom det är något som tyder på att Försvarsmaktens anställda starkt identifierar sig med, och är stolta över, sin yrkesroll.
– För rent lönemässigt kommer det ju inte att bli sämre när vi inför trebefälssystemet. Det som påverkas är stoltheten över den grad man uppnått, något som man kämpat väldigt hårt för.
Hade Försvarsmakten kunnat göra något annorlunda i införandet för att fler skulle förstå logiken bakom beslutet?
– Jag känner i dag att Försvarsmakten borde ha skapat en längre process för förankring och förvarning på förbandsnivå inför beslutet. Vi kunde ha bäddat bättre, men jag tror inte att den faktiska utgången hade blivit annorlunda.
Det är oroliga och hektiska tider. Jonny Lindfors att-göra-lista är full, och även om han inte jobbar över, medger han att arbetsuppgifterna har intensifierats.
– Vi är ju händelsestyrda, så självklart ändras vår planering. Samtidigt vågar jag påstå att vi gjorde mycket redan innan kriget i Ukraina var ett faktum. Redan förra hösten, när vi såg vart det barkade hän, intensifierades arbetet.
Än viktigare blir då tiden för återhämtning. Han tränar varje morgon före jobbet. Men han njuter också av stillheten i naturen, och fiskar och fjällvandrar gärna när tillfälle ges. Jonny Lindfors kastar en blick på den svarta anteckningsboken mellan oss.
Vad är nästa punkt på din lista?
– I absolut närtid handlar det om att läsa igenom de underlag som ÖB lämnar till regeringen den 1 november, samt att realiserbarhetspröva det ur produktionsperspektivet. Det ligger ett stort stabsarbete bakom. Nu gäller det att få det samstämmigt.
FAKTA
Jonny Lindfors
Ålder: 47 år.
Bor: I Järfälla utanför
Stockholm.
Familj: Gift och har två söner,
15 och 17 år.
Fritid: Fjällvandring och fiske. Är engagerad i ena sonens
hockeylag.
Övrigt: Är ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademin.
