Allting började den 4 december 2017 när officeren, som vi väljer att kalla Gustav, blev inkallad till ett möte med sina chefer. På mötet konfronterades han med skärmdumpar på ett antal Twitter-inlägg som han skrivit om Försvarsmaktens verksamhet.
Flera månader senare lämnade förbandet in en säkerhetsrapport om händelsen och menade att sekretessbelagd information spridits. I mitten av juli i år kom den slutliga menbedömningen av röjandet. Säkerhetskontoret vid Must har gått igenom Twitter-inläggen som avses i anmälan, som bland annat handlar om Försvarsmaktens IT-system och försvarets telenät. I yttrandet konstaterar Must att ingen av uppgifterna är hemliga och Gustav frias därmed från påståendet om att han ska ha skadat rikets säkerhet genom sina inlägg på sociala medier.
Gustav är lättad över att resultatet nu har kommit, men är inte förvånad över Musts slutsats.
– Jag hade enkelt kunnat peka på var uppgifterna i mina tweets finns i öppna handlingar. Men ingen har under hela processen frågat mig om min inställning till innehållet. Jag tror att förbandet har hoppats att jag ska säga upp mig, säger han.
Men trots resultatet i den slutliga menbedömningen är det fortfarande oklart hur Gustavs fortsatta karriär i Försvarsmakten ser ut. En process gällande hans säkerhetsskyddsbeslut pågår och han är anmäld till Försvarsmaktens personalansvarsnämnd, Fpan.
Gustav är en man i 35-årsåldern och har arbetat som officer i drygt tio år. Han har i flera år deltagit i den försvarsdebatt som pågår i sociala medier.
Liknande läsning:
Gustav
Upprinnelsen till allt var som sagt det där mötet i början av december 2017, när Gustav konfronterades med Twitter-inläggen. Efter mötet blev Gustav fråntagen sina arbetsuppgifter och tillgången till de system som han vanligen arbetar i eftersom cheferna inte längre hade förtroende för honom.
Gustav menar att förbandet vidtog dessa åtgärder mot honom som en direkt följd av att han hade deltagit i debatten i sociala medier, och att det därför var en inskränkning av hans yttrandefrihet. Det fick honom att anmäla Försvarsmakten till Justitieombudsmannen, JO, i januari 2018.
I JO-anmälan skriver Gustav att hans inställning till det som skett är: ”Min arbetsgivare har ställt som villkor att jag, för att få fortsätta inneha min befattning, avhåller mig från att delta i försvarsdebatten”.
Förbandet däremot menar att de inte har uttryckt att det är fel av Gustav att delta i försvarsdebatten på sociala medier, däremot att ”det vi gjort är att påtala vikten av att vid arbete inom förbandets verksamhetsområde kan det i vissa situationer vara direkt olämpligt att uttrycka sig, oavsett media eller form”, enligt ett dokument med förmedlad information från cheferna till Gustav som är bifogad i hans JO-anmälan. Cheferna menar att hans ställningstagande i frågan kring vad man kan skriva om i sociala medier inte är förenlig med den befattning han har, enligt dokumentet.
– Det finns ett högt säkerhetsmedvetande hos alla på förbandet och de vill bara det bästa för organisationen. De är rädda att deras rykte ska få sig en törn. Jag köper det argumentet. Det finns en anledning att jag inte skriver om det jag gör på jobbet om dagarna, eftersom mycket omfattas av sekretess. Men i övrigt har jag all rätt i världen att ha åsikter. Man måste vara klar över vad som omfattas av sekretess och vad som inte gör det, sa Gustav till Officerstidningen när vi skrev om hans ärende i nummer 2 2018.
JO bestämmer sig efter Gustavs anmälan för att utreda om Försvarsmaktens agerande mot Gustav utgör en kränkning av yttrandefriheten och ett brott mot repressalieförbudet.
– När det gäller såna här grundlagsfrågor som rör de grundläggande demokratiska rättigheterna, då blir jag stel och tråkig. Det är dessa värden som Försvarsmaktsanställda ska stå upp för och försvara. Det finns inte utrymme för förhandling kring yttrandefriheten. Jag är antagligen inte den första och inte den sista som råkar ut för detta.
I april 2018 inkommer Försvarsmakten med sitt yttrande till JO avseende Gustavs anmälan. Myndigheten delar inte Gustavs uppfattning om att agerandet gentemot honom inneburit en begräsning av hans yttrandefrihet eller ett brott mot repressalieförbudet. Försvarsmakten skriver att agerandet mot honom har haft sin grund i de författningsreglerade krav på säkerhetsskydd som myndigheten är skyldig att ställa på all personal som arbetar inom verksamhet som rör rikets säkerhet.
När arbetsgiven fick kännedom om Twitter-inläggen gjordes bedömningen att de kunde innebära en risk från säkerhetssynpunkt, något som var extra känsligt då Gustav hade en befattning i säkerhetsklass som innebar hantering av sekretessbelagd information rörande rikets säkerhet, menar Försvarsmakten.
De skriver också att det uppdagades omständigheter som innebar att Gustavs pålitlighet ur säkerhetssynpunkt kunde ifrågasättas, men att de med hänsyn till rikets säkerhet inte kan redogöra närmare för omständigheterna som låg till grund för förbandsledningens bedömning.
”Kraven på anställdas lojalitet och pålitlighet ur säkerhetssynpunkt är grundläggande delar i säkerhetsskyddet av verksamheten och potentiella brister i sådana hänseenden ska skyndsamt hanteras och utredas”, skriver Försvarsmakten i sitt svar till JO.
Gustav ska också vid möten ha uppvisat bristande förståelse för olämpligheten från säkerhetssynpunkt med de uttalanden som han gjort i sociala medier, står det i yttrandet.
Martin Agell, advokat
Gustav håller inte med om myndighetens uppfattning om att han ska ha visat bristande förståelse på möten med cheferna. ”Det är min grundlagsskyddade rättighet att delta i den offentliga debatten och att som ett led i detta yttra saklig kritik mot myndigheten. Jag kan inte tolka det på annat sätt än som att det bristande förtroendet beror på att jag har vidhållit min rätt till yttrandefrihet”, skriver Gustav i sin kommentar till JO.
Yttrandefriheten för statligt anställda ger den anställde rätt att offentligt uttrycka synpunkter och kritiska åsikter, även kring den egna myndighetens verksamhet.
Gustavs juridiska ombud heter Martin Agell. Han är advokat med specialistkompetens inom arbetsrätt. Han vill inte uttala sig om Gustavs ärende specifikt, men poängterar att yttrandefriheten som gäller för alla statligt anställda ställer höga krav på Försvarsmakten som arbetsgivare.
– Staten som arbetsgivare måste alltid uppträda korrekt. Officerare har rätt att använda sig av sin grundlagsskyddade yttrandefrihet. Situationen på det statliga området skiljer sig kraftigt från vad som gäller inom privat sektor, där den anställde har långtgående lojalitetsplikt. Det kan vara svårt för chefer i statliga myndigheter att ta till sig hur pass långtgående grundlagsskyddet faktiskt är och vilka stora rättigheter det ger den enskilde, säger advokat Martin Agell.
JO:s granskning om huruvida Försvarsmaktens agerande mot Gustav utgör en kränkning av yttrandefriheten och ett brott mot repressalieförbudet pågår fortfarande.
I svallvågorna efter chefernas upptäckt av Gustavs inlägg i sociala medier påbörjades flera olika processer. Förbandet skickade bland annat vidare ärendet till Must, som ett led i den fortlöpande säkerhetsprövningen av Gustav. I avvaktan på Musts säkerhetsskyddsbeslut, som formulerar vilken säkerhetsklass man får bli placerad i, arbetsleddes Gustav till en annan arbetsplats. Där har han arbetat sedan våren 2018.
Gustav
I Officerstidningen nummer 2 2018 beskrev Gustav tillvaron efter mötet med cheferna närmast som Kafkalik. Romanen ”Processen” av Franz Kafka handlar om en man som en morgon blir häktad utan att få reda på orsaken till varför eller vilket sorts brott han är anklagad för.
– Jag frågade mina chefer vid mötet om de tyckte att jag hade röjt något som var sekretessbelagt. Nej, sa de då. Och sen frågade jag om de var rädda för att jag skulle röja något sekretessbelagt. Nej, sa de då också. Varför klipper man all min tillgång till mina arbetsuppgifter om man samtidigt säger att de litar på mig? Jag har alltid varit lojal mot Försvarsmakten under hela min karriär, sade Gustav.
Det Gustav inte vet våren 2018 är att anklagelserna mot honom snart kommer att gälla just röjande av sekretessbelagda uppgifter. I augusti 2018 får nämligen förbandet tillgång till dokument som de uppfattar styrker deras uppfattning om att Gustav har röjt sekretessbelagd information. Förbandet fattar beslut om att skicka in en säkerhetsrapport om händelsen till Must. Kort därefter påbörjar förbandet själva en preliminär menbedömning av vilken skada röjandet av Gustavs uppgifter i sociala medier har haft. Förbandets preliminära menbedömning kommer att ta nästan ett år att färdigställa.
Det dröjer dock till mitten av december 2018 innan Gustav blir varse vad han anklagas för – och hur anklagelserna mot honom har omformulerats. Han kallas då till ett möte med förbandschefen. På mötet delges Gustav att förbandschefen har anmält honom till Försvarsmaktens personalansvarsnämnd, Fpan.
Anställda i Försvarsmakten som misstänks för allvarliga fel i tjänsten kan anmälas till Fpan. Nämnden prövar frågor som rör skiljande från anställning, disciplinpåföljd, anmälan till åtal om personen i sin anställning kan misstänkas för att ha begått brott och avstängning från arbetsplatsen.
– Förbandschefen säger då att han har anmält mig för att jag har röjt sekretessbelagda uppgifter. Men han kan inte svara på vad jag skulle ha gjort eller precisera vad det skulle handla om. Jag tror på mötet att det gäller en eventuell disciplinpåföljd, säger Gustav.
Bland pappren på skrivbordet tar han fram en tidslinje över vad som har hänt i hans ärende. Tidslinjen, som allt eftersom har kommit att fyllas på och i dag omfattar ett par sidor, har hjälpt Gustav att hålla reda på alla turer som har varit.
– 31 augusti 2018, det är första gången som det nämns i något dokument att jag misstänks ha röjt sekretessbelagd information. Jag uppfattar det som ett mycket märkligt sammanträffande att förbandet plötsligt ska ha kommit över ny information. Det framstår också som märkligt att man inte har skickat in en säkerhetsrapport på händelsen förrän så pass många månader senare efter det första mötet. Det är också anmärkningsvärt att det nu också gäller helt andra tweets, säger Gustav.
Det framkommer nämligen nu att Twitter-inläggen som avses i förbandets säkerhetsanmälan är helt andra än de inlägg som han konfronterades med på mötet i december 2017.
I förbandschefens anmälan till Fpan står att med bakgrund av att Gustav spridit sekretessbelagd information och därmed brutit mot tystnadsplikten, hemställer han om att Försvarsmakten prövar frågan om skiljande från anställning. Anmälan till Fpan inkommer innan den preliminära menbedömningen och den slutliga menbedömningen är fastställda.
– Jag har under den här perioden inte fått någon som helst information om vad anklagelserna mot mig består i och därför inte heller fått möjlighet att bemöta det eller reda ut eventuella missförstånd, säger Gustav.
Under våren har Försvarsmakten flera gånger försökt förmå Gustav att säga upp sig mot ett avgångsvederlag om 12 månadslöner. Detta trots att myndigheten inte hade fastställt om han verkligen hade begått något fel.
I mitten av juli kommer slutligen Musts menbedömning som slår fast att Gustav inte har röjt någon sekretessbelagd information. I handlingen från Säkerhetskontoret framkommer att vid förbandets egen preliminära menbedömning, som var färdig i juni, har de inte haft tillgång till skärmdumpar eller någon annan dokumentation av de aktuella Twitter-inläggen som avses i säkerhetsrapporten. Trots detta slår förbandet fast att uppgifterna i Gustavs tweets omfattas av försvarssekretess och att röjandet av dessa uppgifter bedöms ha haft ringa men för Sveriges säkerhet – en slutsats som Must alltså inte delar.
”Jag riskerade att avskedas för att ha röjt sekretessbelagda uppgifter innan myndigheten överhuvudtaget hade utrett om uppgifterna var eller någonsin hade varit sekretessbelagda, skriver Gustav i sin kompletterande anmälan till JO.
– Efter Musts menbedömning kan Försvarsmakten omöjligen fortsätta hävda att jag har spridit sekretessbelagd information. Deras skäl för min uppsägning faller.
Vad tänker du om det som har hänt dig?
– Jag är övertygad om att det här hade kunnat löst sig med traditionellt ledarskap. Beteendet som jag har sett från mina chefer är något av det fegaste jag har sett under min tid i Försvarsmakten. Om min förbandschef hade lyssnat på mig och medlat mellan mig och mina chefer så hade nog det här kunnat lösa sig på ett betydligt bättre sätt.
Officerstidningen har sökt både förbandschefen och Försvarsmaktens kommunikationsavdelning, men myndigheten har avböjt att uttala sig med hänvisning till att det är ett pågående personalärende.
Fotnot: Kort innan denna tidning skickas till tryck får Gustav veta att förbandet drar tillbaka Fpan-anmälan, efter inrådan från Högkvarterets juridiska avdelning.
Officersförbundets kommentar:
Beskrivningen av det som hänt känner vi igen från andra fall. Det är inte bra för trovärdigheten i en sådan viktig process. Av den anledningen har förbundet en pågående dialog med Försvarsmakten kring hur säkerhetsprövningen bör gå till för att de anställda ska uppleva den som säker, trygg och saklig.
Utan annan kunskap än vad som framkommer i artikeln är jag kritisk till den långa tid som ärendet har pågått. Eftersom det både handlar om en individs rättigheter och att skydda FM:s information är det av yttersta vikt att lagar, regler och instruktioner följs. Oavsett om det är en säkerhetsprövning eller om det är en utredning av misstanke om brott kommer stora delar av utredningen ske utan insyn från den enskilde. Beslut ska tas först när utredningen är klar.
Det finns dock undantag, till exempel om det under utredningen/prövningen framkommer att det är osäkert om individen är lämplig att hantera information som ingår i dennes arbetsuppgifter. FM måste då begränsa tillgången i avvaktan på att det är säkerställt att individen är lämplig.
Resultatet av en utredning och säkerhetsprövning kan få konsekvenser för individen, som begränsning av arbetsuppgifter, uppsägning eller avsked. Ytterst kan individen få sin sak prövad i domstol. I ett fall nyligen i Arbetsdomstolen (dom nr 39/19) menar AD att det inte räcker att redovisa att det finns ett säkerhetsskyddsbeslut som skäl för avsked. Arbetsgivaren var tvungen att visa upp tillräckligt många omständigheter och därmed ge individen chans att bemöta dessa.
Peter Löfvendahl
förbundsdirektör
