Senast publicerat
Senast publicerat:

»Vår kultur har påverkats av den eviga fredens era«

Michael Claesson blir ny chef för Försvarsstaben.

Generallöjtnant Michael Claesson blir chef för den nya Försvarsstaben. Han tror att det nya sättet att leda kommer innebära behov av kulturförändringar i organisationen och kräva mer ledarskap på alla nivåer.

Josefine Owetz
Försvarsmakten

Vid årsskiftet slås Ledningsstaben (som leder Försvarsmaktens militärstrategiska inriktning och planering) och Produktionsledningen (som bland annat ansvarar för utbildning och övning samt utveckling av materiel) på Högkvarteret samman och bildar Försvarsstaben. Chef blir generallöjtnant Michael Claesson, i dag chef för Insatsledningen samt införandeledare för L 23.

– Jag ser fram emot att få jobba med försvarsgrenscheferna och göra det jag kan för att leva som jag lär i konceptet bakom L 23 och att vara en del av Försvarsmaktens tillväxt och att ta Försvarsmakten in i Nato. Jag kommer att ha ansvar inför ÖB, vilket också är ett gemensamt ansvar tillsammans med försvarsgrenscheferna, säger Michael Claesson.

Grunden för förändringarna är ÖB:s vilja att förenkla ledningsstrukturen och ge ökad rådighet och mandat åt försvarsgrensstaberna. Tydligare lednings- och lydnadsförhållanden och decentralisering av beslut leder förhoppningsvis till kortare ledtider och enklare ledning av förbanden. 

– Jag är medveten om hur vår kultur har påverkats av den eviga fredens era. En tid som också präglades av resurssnålhet och av att ansvar flyttades uppåt enligt centralstyrningens principer. Vi lever tyvärr fortfarande för mycket kvar i den kulturen, och det kommer att krävas mycket ledarskap och ansvarstagande på alla nivåer för att verkligen implementera idén att trycka ut så mycket mandat och rådighet som möjligt till försvarsgrensnivån.

Försvarsstaben ska vara den nivå som alltjämt omsätter de politiska uppdragen till militärt begripliga uppdrag och skapar förutsättningar för att de ska kunna genomföras så långt ut i kärnverksamheten som möjligt, förklarar Michael Claesson.

– Vi ska hålla på med myndighetsledning i byråkratisk formell mening och strategisk operativ ledning av myndighetens olika uppdrag, både i krig och fred. Det är mitt femte generalsjobb och jag har upplevt en hel del under den resan. Jag tror mig förstå vilka mandat man behöver ha på olika nivåer och vad man behöver stöd med. Långa stabsfingrar är inte alltid det man önskar sig.

Liknande läsning:
Det är inte bara en sammanslagning av Leds och Prod, utan det handlar om en ­kulturförändring.

Michael Claesson återkommer flera gånger till vikten av att förändra kulturer och arbetssätt för att lyckas med det nya sättet att leda. 

– Uppdragsfilosofin är ett viktigt rättesnöre för att det här ska bli verklighet. Det är inte bara en sammanslagning av Leds och Prod, utan det handlar om en kulturförändring. En förändring där vi som representerar olika delar av stabsstrukturerna måste kunna mötas och bygga en ny kultur där vi ger ifrån oss mandat och har ett mindset där man skapar förutsättningar för kärnverksamheten samtidigt som vi håller hög standard i relationen till våra uppdrag från regeringen. 

Hur skapar man  kulturförändringar? 

– Genom ledarskap och att leva som man lär. Genom att visa i handling att vi menar det vi säger. Vi måste släppa centralstyrning. Vi måste ha en kvalitativ och ständigt pågående dialog, där vi hjälper varandra att bli bättre och mer effektiva. Det är exakt de kraven som politiken och omvärldsutvecklingen ställer på oss, säger Michael Claesson.

Insatsstaben blir Operationsledningen i den nya organisationen och kommer strukturellt att skilja sig ganska lite från dagens organisation, berättar Michael Claesson. 

– Det blir en klassisk Natoindelning med J1 till J9 i allt väsentligt. Sedan kommer det säkert att bli små justeringar inom ramen för det som nästa utredningssteg får visa hur vi ska gestalta. 

Nuvarande chef för flygvapnet, generalmajor Carl-Johan Edström, ersätter Claesson och blir chef för den nya Operationsledningen. 

– Min ambition är att chefen för Operationsledningen ska ha tydligare mandat och större handlingsutrymme, framför allt i genomförande av operationer men också i planeringen.  Försvarsstaben ska även här bidra med förutsättningsskapande genom att ge planeringsdirektiv med tydliga mandat så att chefen har större autonomi under ÖB att genomföra operationer. Färre mellansteg och mindre krångel. 

FAKTA

Försvarsstaben och L 23
Chefen för Försvarsvarsstaben beslutar: vilka beslutsunderlag som går till ÖB, taktiska ramvillkor och om uppdrag till försvarsgrensstabscheferna. Under Försvarsstaben kommer det att finnas tre större enheter: en strategienhet, en genomförandeenhet och en stödenhet. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

”Vi har landat i ett moraliskt ställningstagande där vi ser truppminor som ett nödvändigt ont för markstriden”, för att skydda befolkningen och minska förluster för egen trupp, skriver debattskribenterna i en slutreplik till Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda korset.

Josefine Owetz

Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

Frågan om Ottawakonventionen och Sverige handlar om två saker samtidigt. Ska svenska yrkesofficerare och soldater dömas till fängelse i Sverige för att man medverkar till försvaret av grannländer, i enlighet med landets lagar? Det var vår huvudingång i debattartikeln i Officerstidningen. Där välkomnar vi att Röda korset vill medverka i opinionsbildningen för att ändra lagstiftningen, till gagn ytterst för civila i Finland och Lettland. Så långt är vi överens med Ulrika Modéer.

Nästa fråga handlar om ifall Sverige ska lämna Ottawakonventionen eller inte? Modéer säger nej, med hänvisning till att det är ett moraliskt ställningstagande, och hänvisar till en resa i Ukraina, men det är illustrerande att det var en resa på fritt ukrainskt område och inte de territorier där de ohyggliga följderna av en rysk ockupation kan ses. Vi har också landat i ett moraliskt ställningstagande där vi ser truppminor som ett nödvändigt ont för markstriden, för att skydda befolkningen och minska förluster för egen trupp.

Med vilka andra metoder, som skulle innebära mindre skador på civilbefolkningen, kan en rysk framryckning på marken försvåras?

Ansvarsbördan för att besvara Modéers slutfråga ”Om målet är att skydda civila i väpnad konflikt måste man fråga sig om det inte finns bättre alternativ” landar därmed inte på oss utan på Modéer och Svenska Röda korset; med vilka andra metoder, som skulle innebära mindre skador på civilbefolkningen, kan en rysk framryckning på marken försvåras, och dessutom, hur undvika de ökade förluster det skulle innebära för svenska förband om de tvingas strida utan stöd av truppminor?

Patrik Oksanen, verksam som strategisk rådgivare på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan och resident senior fellow tankesmedjan Frivärld.
Karlis Neretnieks, generalmajor (PA), tidigare rektor för Försvarshögskolan.
Stefan Forss, docent vid finska Försvarshögskolan.

Samtliga tre skribenter är ledamöter i Kungliga Krigsvetenskapsakademien

Ur arkivet: