Senast publicerat
Senast publicerat:

Svenska militärer mår sämst i Norden

En ny studie från Försvarshögskolan visar att svenska militärer mår sämre både på jobbet och hemma än finska, norska och danska militärer.

Cecilia Gustafsson
Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten
Artikel från Officersförbundet.

Officersförbundet och sina nordiska motsvarigheter skickade i slutet av våren ut en undersökning till sina medlemmar runtom i Norden. Syftet med undersökningen var att studera balansen mellan arbete och privatliv samt hur olika arbetsrelaterade krav och resurser påverkar välbefinnande, arbetstillfredsställelse och organisatoriskt engagemang hos militärer i Norden. Det är som sagt Försvarshögskolan som har genomfört studien som 3 308 militärer runtom i Norden har svarat på.

Det mest anmärkningsvärda resultatet i studien från ett svenskt perspektiv är att de svenska militärerna är de som mår sämst både på jobbet och hemma. 38 procent av de svenska militärerna har svarat att de mår dåligt på jobbet i relation till 25-28 procent i Finland, Norge och Danmkark. 28 procent av de svenska militärerna har svarat att de mår dåligt hemma i relation till 15–17 procent i Finland, Norge och Danmark. Svenska militärer har en sämre balans mellan arbete och privatliv än de andra nordiska militärerna.

»De svenska militärerna mår sämre för att de går väldigt tungt.«

– Försvarsmakten ska växa med flera regementen och flottiljer och är mitt uppe i en Nato-ansökan som kan leda till att de ska bemanna Nato-staber runtom i världen. Samtidigt har Försvarsmakten infört ett befälssystem med obligatorisk omgalonering och GSS tvingas sluta och det tar tid att utbilda nya GSS/K och yrkesofficerare. Jag kan inte påstå att det finns ett orsakssamband, men utifrån andra studier jag har genomfört och en massa intervjuer menar jag att allting hänger ihop. De svenska militärerna mår sämre för att de går väldigt tungt, säger Johan Österberg, forskare vid Försvarshögskolan som har genomfört studien.

Johan Österberg ser inte ett problem med att gå tungt tillfälligt exempelvis under en vecka, men om det blir permanent exempelvis månad efter månad då blir det svårt och det är då folk slutar. Det här måste Försvarsmakten följa upp, menar han.

Johan Österberg-2021
Johan Österberg

Studien visade också att svenska militärer har lite lägre arbetstillfredsställelse än finska och danska militärer, men också ett starkt organisatoriskt engagemang vilket betyder att de uppvisar en hög lojalitet gentemot Försvarsmakten.

Johan Österberg pekar på Herzbergs tvåfaktor-teori, där motivation- och hygienfaktorer samspelar. Hygienfaktorer är exempelvis lön, ledning, relationer, arbetsförhållanden, policys och administration. Motivationsfaktorer är exempelvis ansvar, prestation, själva arbetet och erkännande. Motivationsfaktorerna är det som kompletterar hygienfaktorerna och bidrar till anställdas motivation och ökade produktivitet.

– Jag kan vara högt motiverad, men upplever jag att hygienfaktorerna är för bristfälliga, exempelvis lön, ledarskap och policys, så kommer motivationen att minska säger Johan Österberg.

Liknande läsning:
Hans Bergvall, 2:e vice ordförande i Officersförbundet, är flygtekniker på Blekinge flygflottilj, F 17. Han känner igen problematiken som färdmekanikern David lyfter.
Hans Bergvall, 2:e vice ordförande i Officersförbundet, är flygtekniker på Blekinge flygflottilj, F 17. Han känner igen problematiken som färdmekanikern David lyfter.

I slutet av mars sattes till slut det så kallade ”märket” för de centrala avtalsförhandlingarna på den svenska arbetsmarknaden. Nivån blev 7,4 procent fördelat på 2 år och allt fler förbund tecknar nu avtal utefter detta. Men frågan är om den här nivån kommer att vara tillräcklig för den militära personalen som under de senaste åren sett sina löner krympa rejält mot den övriga arbetsmarknaden. 

Förväntningarna är stora inom Försvarsmakten och mycket går tillbaka till när ÖB skrev sin dagorder i augusti 2022. I den så tryckte han på att Försvarsmakten är under hård press. Våra medlemmar är eftertraktade på arbetsmarknaden utanför grindarna, och för att lyckas med den tillväxt som vi är på väg mot, så skulle det behöva göras en hel del satsningar inom personalområdet. Att ta anställning efter värnplikten som GSS/K och vidare mot officersyrket är inte längre en självklarhet bland våra ungdomar då lönen inte är speciellt konkurrenskraftig. Skall man lägga ett par år på en utbildning så måste det löna sig speciellt i tider då inflationen varje dag minskar lönens värde. ”Märket” bör då vara miniminivån för de kommande centrala förhandlingarna och det kommer att behövas tillskott utöver detta för att medlemmarnas löner skall hamna på rätt nivå.

Under hösten 2022  påbörjade Officersförbundet en rundresa för att besöka de lokala officersföreningarna. Syftet med rundresan har varit att besöka våra medlemmar i deras vardag, stärka officersföreningarna och träffa förbandens chefer. Fokus under besöken är utbildningar i lön, rekrytering och arbetsmiljö.  

Oavsett vilket förband som vi hitintills har varit på så slås man av att bristerna i organisationen i stort sett är desamma. Man har ofta en hög arbetsbelastning då det ofta tillkommer nya arbetsuppgifter utan att några av de gamla tas bort, hög personalomsättning och stora brister på materiel. Listan kan göras hur lång som helst och de som har arbetat länge inom Försvarsmakten kan vittna om att det inte sker någon positiv förändring trots löften om att så ska ske. Senaste FM Vind undersökningen bekräftar den här bilden.

Trots att problemen funnits under lång tid så saknas det tillräckliga åtgärder för att komma till rätta med dom. Det kommer knappast att bli bättre i och med att vi är på väg mot en tillväxtfas där antalet förband  önskas öka i en snabbare takt än vad tillförseln av den militära personalen som ska bemanna dem medger. Den ekvationen går tyvärr inte ihop.

Officersförbundet har beskrivit vad som behöver göras. Man kan tycka att Försvarsmakten med enkelhet borde kunna ta tillbaka stafettpinnen och visa på vilka positiva förändringar man vill göra för sin personal.  

Det räcker inte med att säga att ”Personalen är Försvarsmaktens viktigaste resurs”. Man måste också visa detta tydligt genom aktiva märkbara handlingar!  

Ur arkivet: