När det första transportflygplanet TP 84 Hercules lämnade flygflottiljen i Såtenäs torsdagen den 21 april pågick sedan en dryg vecka tillbaka våldsamma strider i Sudan mellan den sudanesiska armén och paramilitära Rapid Support Forces (RSF). Explosioner och skottlossning hördes inne i huvudstaden Khartoum, flygplatsen var redan sönderbombad, över 400 hade dödats och flera tusen skadats i de intensiva striderna som pågick på flera platser i landet, enligt nyhetsbyrån Reuters.
– Vid den tiden var det ännu inte klart vart vi skulle åka. Vi hade en idé om att vi ville ta oss till Djibouti flygplats men vi hade inte fått något tillstånd, säger överste Mattias Ottis, ställföreträdande chef för Skaraborgs flygflottilj, F 7, som var svensk styrkechef på plats.
Två dagar tidigare, den 19 april, fattade den svenska regeringen beslut om evakuering från Sudan. Det var ett snabbt agerande, menar generallöjtnant Carl-Johan Edström, chef för Operationsledningen. Han jämför med den svenska evakueringsinsatsen från Afghanistan 2021, när Edström var flygvapenchef och tillika flygtaktisk chef.
– Då var Sverige ett av de sista länderna att vara på plats. Nu var Sverige det tredje första på plats inne i Sudan, säger han.
När Officerstidningen pratar med Carl-Johan Edström och Mattias Ottis har det gått några veckor sedan insatsen.
Mattias Ottis berättar att när den första styrkan, bestående av en framskjuten ledningsgrupp och markstyrkor på ett 30-tal personer, landade i grannlandet Djibouti på fredagskvällen lyckades de skaffa tillstånd att stanna kvar på flygplatsen – en process som i normala fall ansöks om 20–30 dagar i förväg. Den natten sov den svenska styrkan och flygplanets besättning under flygplanets vingar.
Dagen efter landade ytterligare två TP 84 Hercules-plan i Djibouti. Här fanns, förutom de cirka 100 anställda från Försvarsmakten, personal från bland annat Polismyndigheten, Migrationsverket, Utrikesdepartementet och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, för att stötta upp insatsen konsulärt liksom med sjukvård och identifikation med mera.
För den militära styrkan som deltog var uppgiften tydlig: Att i första hand evakuera den svenska ambassadpersonalen och deras familjer, sedan svenska medborgare som hade möjlighet och ville flygas ut ur Khartoum och vid möjlighet även evakuera internationella medborgare. Och allt utan egna skador och förluster eller att bli del av konflikten.
Under natten till söndagen lyckades Frankrike gå in och säkra en militär flygbas, Wadi Seidna, strax norr om Khartoum i Sudan. Frankrike tog då även på sig ansvaret för att samordna verksamheten på flygplatsen och ge slottider för in- och utflygningar för alla de länder som var på plats för att evakuera sina medborgare.
Samma dag, alltså den 23 april, fattade svenska riksdagen dessutom ett nytt beslut om att godkänna en väpnad styrka i Sudan, vilket enligt Carl-Johan Edström var ett tryggande besked.
– Det pågick ju redan då ett komplicerat inbördeskrig i Sudan med stridsflyg, artilleri och stridsvagnar även precis i det område där vi senare flög in. Med tanke på typen av konflikt och osäkerheten kring uppdraget var det viktigt att vi fick det mandat som vi behövde för kunna genomföra operationen säkert, säger Carl-Johan Edström.
Till skillnad från evakueringen i Afghanistan där tusentals människor samlades runt flygplatsen för att komma in, men där situationen runt omkring (bortsett från terrorhotet) var relativt stabil på grund av att talibanerna inte lade sig i evakueringen och var neutrala i frågan, var situationen i Sudan annorlunda.
Dels behövdes ett godkännande från Sudan att flyga in i luftrummet, dels behövde de krigförande parterna acceptera att andra länder fick hämta ut sina medborgare. Parterna behövde också hålla sig lugna och inte attackera flygplan under inflygning.
– Det var också ganska få människor runt flygbasen norr om Karthoum. Det kom en strid ström men det var inte så många som hade möjlighet eller vågade göra den förflyttningen på grund av riskerna, säger Carl-Johan Edström.
Att med bil ta sig från centrala delarna av Khartoum till uppsamlingsplatsen vid flygbasen Wadi Seidna är normalt sett en rutt på 20-45 minuter, berättar han. Men på grund av stridigheterna och passering vid check-points var det nu en riskfylld resa på tre till sex timmar.
Mattias Ottis, styrkechef på plats
För Mattias Ottis som var på plats i Djibouti fanns det hela tiden med i beräkningen att situationen i Sudan kunde förändras snabbt.
Det var också osäkert hur förutsättningarna såg ut inne i Khartoum eftersom bland annat elektriciteten och mobiltelefonnätet var utslaget. Skulle UD kunna få tag i alla svenska medborgare som var där? Skulle RSF och Sudans armé tillåta utländska medborgare att åka till flygplatsen?
Strax innan gryningen på måndagen flög det första svenska planet in taktiskt mot flygbasen Wadi Seidna när det fortfarande var mörkt ute. Planet landade på den krackelerade landningsbanan, som orsakade slitage och mindre reparationsarbeten på plats, i 40 gradig hetta.
Då hade den svenska ambassadpersonalen och deras familjer redan flugits ut ur landet i några av de franska evakueringsplanen dagen innan.
– Det var ett större antal människor inne på flygbasen när vi kom, det fylldes också på under dagarna. Det var inte så välorganiserat men det var ingen trängsel eller så. Vi fick gå runt och fråga vilka som där och så vidare och kontrollera mot listorna, säger Mattias Ottis.
Efter en timmes intensivt arbete med att identifiera svenska medborgare på flygbasen lyfte planet åter mot Djibouti, en flygning på cirka 2,5 timmar.
De flesta människor som Mattias Ottis såg uppfattade han som välvbehållna, inte sjuka eller skadade, några var äldre men de allra flesta var familjer där många av de som evakuerades också var barn.
– Många var så klart lättade att komma till en säker plats, säger han.
Totalt genomförde den svenska styrkan sju flygningar de tre kommande dygnen och totalt evakuerades 170 personer varav 57 svenska medborgare.
– På grund av att situationen i landet förändrades från timme till timme följde vi situationen hela tiden väldigt noga och tog nya beslut för varje flygning så som man alltid gör, säger Mattias Ottis.
Det var även ovisst hur länge de krigförande partnerna skulle acceptera att den svenska styrkan flög in och ut till flygplatsen. När det tillfälliga eldupphöret – som rådde tidigare under helgen – upphörde förvärrades läget igen och ÖB fattade då beslut om att avsluta den militära operationen och påbörja hemoperation.
När Mattias Ottis tänker tillbaka på insatsen så här i efterhand beskriver han den sammanfattade känslan som att det bara var en tidsfråga innan stridigheterna skulle blossa upp igen och att samarbetet mellan de olika nationerna, och mellan de svenska myndigheterna på plats, var avgörande för insatsen.
Även Carl-Johan Edström är inne på samma spår. Att Försvarsmakten under kort tid och komplicerade förhållanden kunde sätta ihop en styrka i ett främmande operationsområde och komma ut med goda resultat, liksom att regeringen fattade snabba politiska beslut, menar han är imponerande.
Han beskriver även det myndighetsöverskridande samarbetet som förekom som viktigt för att lyckas med operationen.
– Och i slutändan är det viktigt att vi har den enskilda soldaten och civila medarbetaren som är beredd att göra insatser för Sverige när vi kallar på dem och sätta andras säkerhet framför sin egen. Det lyser igenom i sådana här operationer.
Han ser även det internationella samarbetet som unikt.
– Det var främst Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Italien och USA som vi tidigt kunde samarbeta med på alla nivåer och det som gjorde det möjligt. Att Frankrike inledningsvis var ledande för insatsen och att Tyskland därefter tog över följt av Storbritannien var lite annorlunda, men visar också att vi europeiska länder har möjlighet att genomföra operationer gemensamt, säger Carl-Johan Edström.
FAKTA
Evakueringsinsatsen
Den flygoperativa ledningen av insatsen skedde från Flygstaben i Uppsala. Runt 100 personer från Försvarsmakten deltog i insatsen. Från flygvapnet ingick:
• Tre TP 84 Hercules med besättning från 73:e transportflygskvadronen.
• Ett transportflyg med besättning från 75:e statsflygskvadronen.
• 25:e flygbasjägarkompaniet
Källa: Försvarsmakten.
