I Försvarsmakten använder vi systemet Prio. För lönerapportering, friskanmälan, beställning av utrustning för kortlån, tjänsteresor, arbetstidsplanering och en massa andra uppgifter.
Det är helt naturligt att såväl utrustning som materiel och personal är listade i radform i ett sådant digitalt system. Det är överskådligt och lätt att sortera i den ordning jag vill se de data jag arbetar med. Dessutom är det ofta lätt att exportera till Excel – programmet som mer än något annat kommit att symbolisera indelningen i rader, kolumner och cellhantering.
Men när det gäller hantering av rader i samband med oss anställda blir jag upprörd. Alltför ofta under min anställningstid (jag blev anställd som GSS/K år 2012) har jag läst och hört uttrycket ”rader”, när man egentligen menar personal, människor.
Hur kan man låta en listmetod i ett systemstödprogram styra oss i så hög grad att vi till och med anpassar hur vi pratar med varandra, hur vi benämner våra anställda?
Jag har bläddrat i senaste årets utgåvor av Officerstidningen, och kan konstatera att många medlemmar, till och med vår förbundsordförande Lars Fresker, går i fällan och kallar oss rader. Säkert inte avsiktligt, mer som olycksfall i arbetet. Jag har tre snabba exempel:
”De runt 140 raderna är inte uppfyllda” – Officerstidningen nr 7 sidan 26.
”Det är tomt på 50 av 250 rader” – Officerstidningen nr 6 sidan 3.
”Vi ska anställa 30 nya rader” – okänd, citat från P 18.
Det första jag kommer att tänka på är att personen i det andra citatet tappat bort några rader i sitt kollegieblock eller excelark. Nästa tanke är: skriv något i de tomma raderna då, så är de inte tomma.
Varför kallar man inte saker och ting för vad de faktiskt är – vakanser, lediga befattningar. Eller människor?
Försvarsmakten består av drygt 22.000 anställda plus Hemvärnet. Organisationen och vi tillsammans hävdar alltid att det är just på grund av vår personal som vi vinner, som lyckas så bra som vi gör. Men i skrift och tal beskrivs vi som rader.
Hur kan rader skapa ett vinnande lag?
Vi har låtit själva ordet ”rader” bli norm. Jag tror det ligger en fara i det. Vi devalverar oss själva som militärer. Vi är människor, inte rader.
Låt oss istället göra följande, låt raderna stanna i Prio eller Excel, kalla oss människor, anställda, befattningar, beroende på vilken situation som ska beskrivas.
”Jag har 100 lediga befattningar (sök!)”
”Vi har idag 50 lediga befattningar”
”Vi ska nu anställa 30 nya människor på olika befattningar”
Jag tycker det låter MYCKET mer positivt än de tidigare citaten. För om jag inte missminner mig, så säger vår överbefälhavare att just personalen är vår viktigaste resurs – inte raderna.
