Överträdelser av militära identiteter kan leda till moraliska skador 

De militära identiteterna vilar på en robust värdegrund av sådant som lojalitet, självuppoffring, disciplin och styrka. Att tvingas bryta mot sina övertygelser kan leda till moralisk skada med ångest och ilska som följd. Militär själavård skapar ett fredat utrymme där moraliska konflikter kan diskuteras, inte minst under internationella insatser där frågor om liv och död kan ställas på sin spets.

Begreppet moralisk skada myntades av psykologerna Johathan Shay och James Munroe under terapiarbetet med veteraner som tjänstgjort i Vietnamkriget och led av posttraumatisk stress.

Strax innan jag prästvigdes, som före detta yrkesofficer, började jag forska om identitetsprocesser vid övergången från ett militärt till ett civilt liv. Efter det har jag studerat veteraner med ptsd, moraliska skador och militär själavård: nu har jag startat upp ett nytt postdoktorprojekt som heter Veteranhälsans Limbo. Men oberoende av forskningsfrågor så har all min forskning en sak gemensamt: militära identiteter. 

Militära identiteter laddas med militära värderingar, meningar och praktiker, det vill säga militära kulturer. Detta militärkulturella gods är till sin totala sammansättning unikt och kan vara svårt eller omöjligt att finna utanför en militär kontext. Militära kulturer präglas givetvis av förbandsspecifika egenheter och därtill finns en relation med det kringliggande samhället som påverkar militära kulturkontexter i varierande grad. 

Det finns dock ett antal tydliga konturer som kan sägas vara militärkulturellt gränsöverskridande, men med viss variation inom/mellan förband. Det finns en stark hierarki i en militär organisation. Disciplin är helt nödvändigt för att militär verksamhet ska fungera. Både fysisk och psykisk uthållighet är avgörande för att militära uppgifter ska kunna lösas. I detta ligger också en sorts prestationsdriven kontur – prestationer premieras och beundras. Det kollektiva är i regel överordnat det individuella, det vill säga laget före jaget. Militärspecifik kompetens är helt avgörande för att kunna lösa militära (strids)uppgifter, det innebär att militär personal, direkt eller indirekt, ska kunna delta i strida och därmed döda en motståndare eller understöda detta skeende. Det finns ett överordnat syfte och en uppgift som måste lösas och som kan involvera liv och död, i synnerhet under skarp insats. Lojalitet mot syfte, uppgift och kollegor är centralt. Dessutom kan det i en ”boots on the ground”-kultur under insats utvecklas en särskilt stark lojalitet, gemenskap och ett osynligt band mellan kollegor. Tills döden skiljer oss åt är löftesord som sägs i samband med en kyrklig vigsel – detta kan vara mer än bara ord i ett militärt sammanhang. Lojaliteten omfamnar självuppoffring och offervilja. Därtill är militär kultur manligt kodad samtidigt som det finns en tystnadskultur som knyter an dels till ett sekretessparadigm, dels till en bita ihop-mentalitet. 

» Tills döden skiljer oss åt är löftesord som sägs i samband med en kyrklig vigsel – detta kan vara mer än bara ord i ett militärt sammanhang.  «

Med stöd av Försvarsmaktens samlade resurser byggs militära identiteter upp och växer sig starka. De militära identiteterna behöver vara så robusta att de klarar att lösa stridsuppgifter under extrem press. Tidsdimension och intensitet innebär att militära identiteter i regel kan sätta sig mycket djupt i en människa, inte minst mot bakgrund av skarpa insatser då identiteter radikaliseras och inte så enkelt dekonstrueras. Dessutom blir militära identiteter moraliskt laddade med tydliga rätt och fel som kan spåras tillbaka till den kultur de uppstått i: Hierarki, underordning, disciplin, uthållighet, prestation, styrka, kompetens, färdigheter, syfte, uppgift, lojalitet, gemenskap och självuppoffring kodar det som anses vara moraliskt rätta i militära identiteter.  

Mot bakgrund av detta resonemang har jag kommit att betrakta militär identitet som ett existentiellt begrepp. I så måtto skiljer sig inte militära identiteter från andra kallelsedrivna identiteter i exempelvis kyrkans värld, såsom präst eller diakon. Militära identiteter hänger ihop med en sorts kultiverad militär kallelse, ett tydligt svar på vem jag är och vart jag hör hemma. Militära identiteter är moraliskt laddade vilket innebär en risk för att det kan uppstå moraliska konflikter och moralisk skada i kölvattnet av militär tjänstgöring. Mot bakgrund av allt detta kan militära identiteter få implikationer för mående och hälsa såväl under aktiv tjänstgöring som i livet efteråt. 

Psykologerna Jonathan Shay och James Munroe myntade begreppet moralisk skada under 1990-talet i terapiarbetet med ptsd-veteraner som tjänstgjort i Vietnam. De menade att veteranerna upplevde sig svikna av en legitim auktoritet, i relation till det som ansågs moraliskt rätt av veteranerna i högrisksituationer. Det rörde sig ofta om befäl som tog beslut som ansågs strida mot soldaternas stridserfarenhet och moraliska logik om rätt och fel. 

Något senare breddade Brett Litz med kollegor begreppet och lade tyngdpunkten på överträdelser av individens moraliska kompass: något som kunde ske genom handling, något man sett att man inte fått ingripa för att förhindra ett skeende eller något man senare fått kunskap om. 

Den senaste utvecklingen av begreppet kopplar ihop moraliska misslyckanden med identitet, vilket kan riva sönder och ifrågasätta vem man är. 

Begreppets olika utvecklingsvågor kan beskrivas i följande konklusion: Militära identiteter är moraliskt laddade med rätt och fel givet ett lokalt sammanhang samtidigt som den militära verksamheten innehåller situationer där överträdelser av moraliska kompasser sker. Häri måste också civila identiteter beaktas, även de är moralkodade med uppfattningar om rätt och fel. Militära och civila identiteter ska samsas i militär verksamhet, vilket kan ge upphov till olika typer av moraliska konflikter. En konflikt som inte löses utan fördjupas kan permanentas och bli till en moralisk skada vilket kan ge upphov till bitterhet, ilska, nedstämdhet, ånger, ångest och identitetsfrågor. En moralisk skada är en svår sak att leva med och kan ske oberoende av ptsd.  

En manligt kodad krigarkultur där ett tystnadsparadigm kan sammanfalla med en oro eller upplevd risk för att uppfattas som svag, eller förlora sitt värde, om man berättar att man mår dåligt är en försvårande faktor för att i ett tidigt skede komma åt både moralisk skada och ptsd-symptom. 

Användbarheten av ett begrepp som moralisk skada är långt bredare än de kliniska och själavårdande kontexterna. Ett dagsfärskt exempel är införandet av trebefälsystemet och omgaloneringen av officerare. De starka känsloreaktionerna kan förstås i ljuset av den första vågens moraliska skada. Militärer som fostrats att troget och lojalt tjänstgöra upplever sig svikna av en legitim auktoritet, i relation till det som de anser vara det moraliskt rätta, i en pågående högrisksituation (vilket är synonymt med att arbeta i Försvarsmakten). Logiken blir särskilt tydlig om man sätter den existentiella förståelsen av militära identiteter i relation till ett upplevt svek. 

Militär själavård lutar sig emot en mångtusenårig visdomstradition där etik, moral, smärta, lidande, sorg, men också förlåtelse, upprättelse och försoning är viktiga begrepp. I min forskning har militär själavård visat sig vara en pysventil där livsfrågor och moraliska konflikter kan släppas ut under den absoluta tystnadspliktens insegel. Detta kan förhindra utblommandet av en moralisk skada, dock inte alltid. En moralisk skada är komplicerad att behandla och i dag finns det ingen internationell konsensus kring detta. Däremot råder konsensus om att förlåtelse, upprättelse och försoning är centrala begrepp i en sådan process.

Jan Grimell-2021
Jan Grimell, postdoktorforskare vid socio­logiska institutionen på Uppsala universitet och aktuell med böckerna De osynliga krigarna i fredssamhället (Artos) och Uniformer, identi­teter och militära själavårdare (Artos).

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Försvarsmaktens åtgärder efter den dödsolycka som inträffade under militärövningen Northern Wind 2019 i Boden, är tillfredsställande. Det meddelar Statens haverikommission som därmed avslutar ärendet.

    Bilden är tagen vid olycksplatsen och visar hur stridsfordonen rört sig in i terrängen och mot ­förläggningsplatsen.

    Natten till den 25 mars 2019 omkom en signalist tillhörande 145:e hemvärnsunderrättelsekompaniet, när patrulltält hon låg och sov i kördes över av ett stridsfordon 90. I den utredning som Statens haverikommission, SHK, genomförde efter olyckan uppdagades ett antal brister som pekades ut som bidragande orsaker till händelsen.

    Spaningsgruppen var underbemannad, tekniken undermålig, sambandet bristfälligt och bland soldaterna fanns okunskap om stridsfordons uppträdande. Som direkt olycksorsak uppgavs de motstridiga uppgifter som spaningsgruppen stod inför: att hålla sig dold för omgivningen och samtidigt kunna varna annalkande stridsfordon på minst 50 meters avstånd.

    I haverirapporten uppmanades Försvarsmakten att vidta åtgärder för att förebygga liknande händelser. I juni 2020 överlämnade Försvarsmakten en åtgärdsplan till Haverikommissionen, och den 21 mars i år meddelade Haverikommissionen att åtgärderna bedöms som tillfredsställande och att ärendet därmed är avslutat.

    – Vi har fått rimliga och täckande svar på de rekommendationer vi gav Försvarsmakten, så vi är nöjda, säger Stefan Carneros, utredare vid SHK.

    » Vi har fått rimliga och täckande svar på de rekommendationer vi gav Försvarsmakten. «

    I sitt svar till Haverikommissionen presenterar Försvarsmakten fyra åtgärder som skulle vidtas som en följd av olyckan. Den första åtgärden är att ensa de modeller för riskhantering som tillämpas i Försvarsmakten för att säkerställa att de fungerar tillsammans.

    Det andra är att undersöka möjligheten att införa ett elektroniskt lednings- och lägesuppföljningssystem för att bättre kunna följa upp övande enheter. Den tredje insatsen är att ta fram ett utbildningspaket om samövning med stridsfordon, medan den fjärde åtgärden handlar om att säkerställa att tekniken i fordonsparker hålls samman vid uppdateringar och modifieringar.

    Att det dröjde nästan tre år från det att Försvarsmakten lämnade sin åtgärdsplan tills Haverikommissionen publicerade sitt officiella svar på densamma, beror främst på omsättning av personal hos SHK, enligt Stefan Carneros.

    – Det formella svaret har legat och dragit lite hos oss på grund av att vi bytt ordföranden under tiden och att andra utredningar kommit emellan. Men vi har sedan tidigare gett Försvarsmakten ett muntligt svar och det skiljer sig inte från det besked vi lämnar nu, säger han.

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post

    Sverige och Finland har nu skrivit avtal med finska Sako om nya eldhandvapen till sina respektive försvarsmakter. ”Systemen bygger på en redan mogen och beprövad teknologi” säger Jonas Lotsne, chef för armémateriel på Försvarets materielverk.

    Finland och Sverige har tecknat ett gemensamt ramavtal med den finska leverantören Sako om eldhandvapen. På bilden: Franco Gussalli Beretta, Sakos styrelseordförande, generalmajor Jari Mikkonen, chef för finska Försvarsmaktens logistikverk, brigadgeneral Jonas Lotsne, chef för armémateriel på FMV och Raimo Karjalainen, styrelsemedlem i Sako. Foto: Sako.

    Brigadgeneral Jonas Lotsne, chef för armémateriel på Försvarets materielverk, var den som undertecknade avtalet med finska leverantören Sako från FMV:s sida, i dag.

    – Det är ett antal olika plattformar som ingår i ramavtalet. Det man kan säga om systemen är att de är moderna, lätta och ergonomiska. De är utvecklade för nordiskt klimat och omfattar allt från strid på korta avstånd till strid på längre avstånd, säger Jonas Lotsne till Officerstidningen. 

    Avtalet består av automatkarbin i kaliber 5,56×45, automatkarbin i kaliber 7,62×51, skarpskyttegevär i kaliber 7,62×51 och prickskyttegevär i kaliber 8,6 Lapua Magnum.

    – Systemen bygger på en redan mogen och beprövad teknologi, på en standardplattform som redan finns framtagen, en AR10-plattform. Vissa av systemen är i bruk av andra användare, i form exempelvis försvarsmakter och polismyndigheter utomlands, säger Jonas Lotsne. 

    » Systemen bygger på en redan mogen och beprövad teknologi, på en standardplattform som redan finns framtagen, en AR10-plattform. «

    De nya eldhandvapnen ska bland annat ersätta dagens automatkarbiner AK4 och AK5. Med de nya systemen får Försvarsmakten en eldhandvapenfamilj bestående av modernare och lättare vapen, förklarar Jonas Lotsne. 

    – De nya systemen är mer ergonomiska än dagens vapen, och de ska funka för både kvinnliga och manliga soldater. Det kommer också finnas fler justeringsmöjligheter än tidigare.

     

    När påbörjas leveranserna till förband?
    – Vi påbörjar införandet nästa år. När exakt leverans till förband sker kan jag inte svara på nu. Vi vill testa systemen och se till att de håller den kvalitet som vi vill. Vi måste utbilda våra instruktörer, både på FMV-sidan och hos Försvarsmakten. Det ska också till utbildningsanvisningar med mera.

    Leverantören Sako är en del av Beretta Holding och har över 100 års erfarenhet av vapentillverkning. Sako har levererat vapen till finska försvaret sedan mellankrigstiden.

    FAKTA

    Vapensystem som ska upphandlas:

    • Självskyddsvapen
      Kaliber 5,56×45 med 11,5” pipa
    • Automatkarbin
      Kaliber 7,62×51 med 16” alt 18” pipa
    • Skarpskyttegevär
      Kaliber 7,62×51 med 18” alt 20” pipa
    • Prickskyttegevär
      Kaliber 8,6×70 med 27” pipa
    • Automatgevär
      Kaliber 12,7×99 ersättare AG90
    • Kulspruta
      Kaliber 7,62×51
    • Granatvapen 40 mm

    Källa: FMV.

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post

    Försvarets materielverk, FMV, har tecknat ramavtal med den finska leverantören Sako om eldhandvapen till Försvarsmakten, skriver FMV i ett pressmeddelande.

    Automatkarbin 5,56x45 med 11,5” pipa. Foto: Sako.

    Avtalet tecknas gemensamt med Finland och omfattar automatkarbin i kaliber 5,56×45, automatkarbin i kaliber 7,62×51, skarpskyttegevär i kaliber 7,62×51 och prickskyttegevär i kaliber 8,6 Lapua Magnum.

    – Att Sverige och Finland skriver avtal med samma leverantör för samma vapensystem ökar möjligheterna kring samarbete kring användning, övning, utveckling och ammunitionsanskaffning. Valet av en finsk leverantör ger trygghet när det kommer till långsiktig försörjning av eldhandvapen, säger Jonas Lotsne, chef för armémateriel på FMV, i pressmeddelandet.

    De nya eldhandvapnen ska ersätta dagens automatkarbin 4, AK4, automatkarbin 5, AK5, och prickskyttegevär 90, Psg 90. Det har länge funnits ett behov för Försvarsmakten att modernisera sina eldhandvapen, skriver FMV. Nuvarande AK4-system har använts sedan 1960-talet och AK5 utvecklades i början av 1980-talet och har uppgraderas i flera omgångar sedan dess.

    ”Med de nya systemen får Försvarsmakten en familj av modernare och lättare vapen med bättre ergonomi och bättre justeringsmöjligheter efter kroppsstorlek”, skriver FMV.

    » Dagens avtal påverkar i stort sett all personal i Försvarsmakten och Hemvärnet. «

    – Dagens avtal påverkar i stort sett all personal i Försvarsmakten och Hemvärnet, som på sikt får nya modernare vapen. Vi tar nu ett stort kliv framåt i arbetet med att byta ut i stort sett alla eldhandvapen i Försvarsmakten och det är väldigt glädjande, säger Jonas Lotsne.

    Ramavtalet löper över tio år och är en del av en gemensam svensk-finsk upphandling av eldhandvapensystem med tillhörande teknik. Målsättningen är att skapa försörjningstrygghet för både Finland och Sverige och att förbättra interoperabiliteten genom att länderna använder samma typer av vapen med samma typer av ammunition, enligt FMV.

    Ett första avropskontrakt omfattar vapen till ett värde av cirka 875 miljoner kronor.

    Införande av prickskyttesystemet i Försvarsmakten är beräknat till 2024. Införandet av ny automatkarbin i kaliber 5,56 påbörjas 2025. Därefter följer övriga vapensystem.

    Alla piplängder är inte slutligt bestämda än. Det pågår även samarbete avseende automatgevär, kulspruta och granatvapen, där de två senare inte är beslutade än, skriver FMV.

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post