Överträdelser av militära identiteter kan leda till moraliska skador 

De militära identiteterna vilar på en robust värdegrund av sådant som lojalitet, självuppoffring, disciplin och styrka. Att tvingas bryta mot sina övertygelser kan leda till moralisk skada med ångest och ilska som följd. Militär själavård skapar ett fredat utrymme där moraliska konflikter kan diskuteras, inte minst under internationella insatser där frågor om liv och död kan ställas på sin spets.

Begreppet moralisk skada myntades av psykologerna Johathan Shay och James Munroe under terapiarbetet med veteraner som tjänstgjort i Vietnamkriget och led av posttraumatisk stress.

Strax innan jag prästvigdes, som före detta yrkesofficer, började jag forska om identitetsprocesser vid övergången från ett militärt till ett civilt liv. Efter det har jag studerat veteraner med ptsd, moraliska skador och militär själavård: nu har jag startat upp ett nytt postdoktorprojekt som heter Veteranhälsans Limbo. Men oberoende av forskningsfrågor så har all min forskning en sak gemensamt: militära identiteter. 

Militära identiteter laddas med militära värderingar, meningar och praktiker, det vill säga militära kulturer. Detta militärkulturella gods är till sin totala sammansättning unikt och kan vara svårt eller omöjligt att finna utanför en militär kontext. Militära kulturer präglas givetvis av förbandsspecifika egenheter och därtill finns en relation med det kringliggande samhället som påverkar militära kulturkontexter i varierande grad. 

Det finns dock ett antal tydliga konturer som kan sägas vara militärkulturellt gränsöverskridande, men med viss variation inom/mellan förband. Det finns en stark hierarki i en militär organisation. Disciplin är helt nödvändigt för att militär verksamhet ska fungera. Både fysisk och psykisk uthållighet är avgörande för att militära uppgifter ska kunna lösas. I detta ligger också en sorts prestationsdriven kontur – prestationer premieras och beundras. Det kollektiva är i regel överordnat det individuella, det vill säga laget före jaget. Militärspecifik kompetens är helt avgörande för att kunna lösa militära (strids)uppgifter, det innebär att militär personal, direkt eller indirekt, ska kunna delta i strida och därmed döda en motståndare eller understöda detta skeende. Det finns ett överordnat syfte och en uppgift som måste lösas och som kan involvera liv och död, i synnerhet under skarp insats. Lojalitet mot syfte, uppgift och kollegor är centralt. Dessutom kan det i en ”boots on the ground”-kultur under insats utvecklas en särskilt stark lojalitet, gemenskap och ett osynligt band mellan kollegor. Tills döden skiljer oss åt är löftesord som sägs i samband med en kyrklig vigsel – detta kan vara mer än bara ord i ett militärt sammanhang. Lojaliteten omfamnar självuppoffring och offervilja. Därtill är militär kultur manligt kodad samtidigt som det finns en tystnadskultur som knyter an dels till ett sekretessparadigm, dels till en bita ihop-mentalitet. 

» Tills döden skiljer oss åt är löftesord som sägs i samband med en kyrklig vigsel – detta kan vara mer än bara ord i ett militärt sammanhang.  «

Med stöd av Försvarsmaktens samlade resurser byggs militära identiteter upp och växer sig starka. De militära identiteterna behöver vara så robusta att de klarar att lösa stridsuppgifter under extrem press. Tidsdimension och intensitet innebär att militära identiteter i regel kan sätta sig mycket djupt i en människa, inte minst mot bakgrund av skarpa insatser då identiteter radikaliseras och inte så enkelt dekonstrueras. Dessutom blir militära identiteter moraliskt laddade med tydliga rätt och fel som kan spåras tillbaka till den kultur de uppstått i: Hierarki, underordning, disciplin, uthållighet, prestation, styrka, kompetens, färdigheter, syfte, uppgift, lojalitet, gemenskap och självuppoffring kodar det som anses vara moraliskt rätta i militära identiteter.  

Mot bakgrund av detta resonemang har jag kommit att betrakta militär identitet som ett existentiellt begrepp. I så måtto skiljer sig inte militära identiteter från andra kallelsedrivna identiteter i exempelvis kyrkans värld, såsom präst eller diakon. Militära identiteter hänger ihop med en sorts kultiverad militär kallelse, ett tydligt svar på vem jag är och vart jag hör hemma. Militära identiteter är moraliskt laddade vilket innebär en risk för att det kan uppstå moraliska konflikter och moralisk skada i kölvattnet av militär tjänstgöring. Mot bakgrund av allt detta kan militära identiteter få implikationer för mående och hälsa såväl under aktiv tjänstgöring som i livet efteråt. 

Psykologerna Jonathan Shay och James Munroe myntade begreppet moralisk skada under 1990-talet i terapiarbetet med ptsd-veteraner som tjänstgjort i Vietnam. De menade att veteranerna upplevde sig svikna av en legitim auktoritet, i relation till det som ansågs moraliskt rätt av veteranerna i högrisksituationer. Det rörde sig ofta om befäl som tog beslut som ansågs strida mot soldaternas stridserfarenhet och moraliska logik om rätt och fel. 

Något senare breddade Brett Litz med kollegor begreppet och lade tyngdpunkten på överträdelser av individens moraliska kompass: något som kunde ske genom handling, något man sett att man inte fått ingripa för att förhindra ett skeende eller något man senare fått kunskap om. 

Den senaste utvecklingen av begreppet kopplar ihop moraliska misslyckanden med identitet, vilket kan riva sönder och ifrågasätta vem man är. 

Begreppets olika utvecklingsvågor kan beskrivas i följande konklusion: Militära identiteter är moraliskt laddade med rätt och fel givet ett lokalt sammanhang samtidigt som den militära verksamheten innehåller situationer där överträdelser av moraliska kompasser sker. Häri måste också civila identiteter beaktas, även de är moralkodade med uppfattningar om rätt och fel. Militära och civila identiteter ska samsas i militär verksamhet, vilket kan ge upphov till olika typer av moraliska konflikter. En konflikt som inte löses utan fördjupas kan permanentas och bli till en moralisk skada vilket kan ge upphov till bitterhet, ilska, nedstämdhet, ånger, ångest och identitetsfrågor. En moralisk skada är en svår sak att leva med och kan ske oberoende av ptsd.  

En manligt kodad krigarkultur där ett tystnadsparadigm kan sammanfalla med en oro eller upplevd risk för att uppfattas som svag, eller förlora sitt värde, om man berättar att man mår dåligt är en försvårande faktor för att i ett tidigt skede komma åt både moralisk skada och ptsd-symptom. 

Användbarheten av ett begrepp som moralisk skada är långt bredare än de kliniska och själavårdande kontexterna. Ett dagsfärskt exempel är införandet av trebefälsystemet och omgaloneringen av officerare. De starka känsloreaktionerna kan förstås i ljuset av den första vågens moraliska skada. Militärer som fostrats att troget och lojalt tjänstgöra upplever sig svikna av en legitim auktoritet, i relation till det som de anser vara det moraliskt rätta, i en pågående högrisksituation (vilket är synonymt med att arbeta i Försvarsmakten). Logiken blir särskilt tydlig om man sätter den existentiella förståelsen av militära identiteter i relation till ett upplevt svek. 

Militär själavård lutar sig emot en mångtusenårig visdomstradition där etik, moral, smärta, lidande, sorg, men också förlåtelse, upprättelse och försoning är viktiga begrepp. I min forskning har militär själavård visat sig vara en pysventil där livsfrågor och moraliska konflikter kan släppas ut under den absoluta tystnadspliktens insegel. Detta kan förhindra utblommandet av en moralisk skada, dock inte alltid. En moralisk skada är komplicerad att behandla och i dag finns det ingen internationell konsensus kring detta. Däremot råder konsensus om att förlåtelse, upprättelse och försoning är centrala begrepp i en sådan process.

Jan Grimell-2021
Jan Grimell, postdoktorforskare vid socio­logiska institutionen på Uppsala universitet och aktuell med böckerna De osynliga krigarna i fredssamhället (Artos) och Uniformer, identi­teter och militära själavårdare (Artos).

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post
Försvarsmakten hann inte ta fram nya säkerhetsgodkända paradhjälmar till starten av årets beridna vaktparad. Paradsäsongen till häst kommer därför att ske med vanliga ridhjälmar. Men en ny paradhjälm för ryttare har utvecklats och förhoppningen är att den ska kunna tas i bruk 2025.
Digitalt skapade bilder av de två modeller av nya paradridhjälmar som Försvarsmakten nu går vidare med. I slutändan ska endast en av de båda hjälmmodellerna tillverkas och användas. Digital bild: Svecon/Försvarsmakten

En ridolycka på slottsbacken där en musiker ur Livgardets dragonmusikkår föll av en häst och tappade sin paradhjälm, ledde fram till en anmälan till Arbetsmiljöverket. I början av juli förra året meddelade myndigheten att man övervägde förbjuda ridning med paradhjälmar, eftersom hjälmarna inte uppfyller ställda säkerhetskrav. Försvarsmakten reagerade med att stoppa användningen av paradhjälmar till häst och ersatte dem med vanliga ridhjälmar i väntan på att säkra paradhjälmar tagits fram.

I en intervju med Officerstidningen uppgav dåvarande regementschefen för Livgardet att ambitionen var att ha en ny paradhjälm redo att användas till starten av årets säsong av beridna vaktparaden, men så blev inte fallet. Enligt major Hans Augustin, regementsceremoniofficer vid Livgardet, beror det på att den ursprungliga lösningen var mer komplex än förväntat.

– Från början tittade vi på möjligheten att ta en befintlig ridhjälm och bygga om till en paradhjälm med plym och pik, men det blev inte bra. Istället har vi tagit fram en helt egen produkt som Försvarsmakten äger designen och konstruktionen till, säger Hans Augustin.

» I stället har vi tagit fram en helt egen produkt som Försvarsmakten äger designen och konstruktionen till «

Den nya hjälmen är snarlik den gamla med plym, pik och märken. Enligt Augustin kommer märkena gå att flytta mellan hjälmarna, möjligen med magneter. Därmed ska kostnaden hållas nere i samband med att hjälmar byts ut.

– En komplett hjälm kommer förmodligen att kosta runt 20 000 kronor med märken och allt. Men enbart hjälmen beräknas hamna på runt 5 000 kronor, säger han.

Hjälmen har tagits fram i ett samarbete mellan Försvarsmakten och företaget Svecon. Nu letar man efter en tillverkare till den nya hjälmmodellen och förhoppningen är att kunna ta hjälmarna i bruk i början av paradsäsongen 2025.

En prototyp av den nya hjälmen har presenterats för berörd personal vid Livgardet, och enligt Hans Augustin har responsen varit odelat positiv.

– Mottagandet har varit överväldigande positivt. Det har nog funnits en rädsla att de nya hjälmarna ska bli något helt annat än de gamla, men så är det inte. Enda skillnaden är att de nya är lite större och att det tillförts ett nackband som förmodligen kommer att vara synligt.

Vad tycker du själv om den nya hjälmen? Är du nöjd?

– Ja, det här är en hjälm jag kan stå för. Jag skulle kunna hoppa upp på en häst i vaktparaden vilken dag som helst med den här hjälmen utan att skämmas, säger Hans Augustin.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post
Sveriges största krigshistoriepodd med det träffsäkra namnet ”Krigshistoriepodden” släpper nu en bok vars innehåll är mer aktuellt än någonsin. ”Rysslands militära fuckups” är en odyssé genom rysk krigshistoria och sökljuset har riktats mot de misstag som vanligtvis begravs långt utom synhåll.
”Vi ville från början att den skulle heta ’#RysslandLOL’ men att ha en hashtag i titeln fuckar upp allting. Dessutom tyckte inte förlaget att det var lika kul som vi tyckte. Men vi fick ändå in det på omslaget till slut”, säger Per Wallin.

Ni känner säkert igen situationen: En förväntat trevlig middag med kollegor urartar snabbt i hätska diskussioner om huruvida Rommels lärdomar från första världskriget går att applicera i den internationella insatsen i Mali, hur man egentligen borde ha tagit Stalingrad och, mer självklart, hur den egna taktiska briljansen överstiger samtliga bordskamraters kombinerade förmåga.

Fram till för ett par år sedan har dessa diskussioner med få undantag varit reserverad oss i det gröna och marinblå, men sedan hände något som skulle få tingsnotarier, VVS-montörer och undersköterskor att också reflektera över såväl det hemska som det absurda i krig. Precis innan pandemin lamslog världen släppte Krigshistoriepodden sitt första avsnitt och med det fick Sverige en ny lysande stjärna på poddhimlen. Med utmärkelser som Årets Podd 2022 i ryggen tar Per Wallin, Mattis Bergwall och Fredrik Hagelin, männen bakom podden, nu nästa steg med boken ”Rysslands militära fuckups”. 

» Internet är stint av folk som tycker att ryssarna är särskilt hårda och att de kommer att besegra veloursamhällena som är Nordeuropa «

– Internet är stint av folk som tycker att ryssarna är särskilt hårda och att de kommer att besegra veloursamhällena som är Nordeuropa. Man ser hur VDV (ryska luftburna infanteriet) hoppar genom ringar av eld och alla internetapor jublar. Det ryska narrativet har ju handlat om hur man genom ren vilja och självuppoffring besegrade världen. Man talar om européerna istället för Nazityskland till exempel, men Ryssland är en cirkus av ineffektivitet och krigsbrott, där vodka, vrede och virus florerar bland anarkisthordar och bondestyrkor som driver om varandra, säger Mattis Bergwall, en av de tre skaparna till Krigs-historiepodden.

– Vi vill slå hål på myten om den ostoppbara, oövervinneliga krigsmaskinen som väller in i andra länder. Det är en tes vi har drivit så länge i podden att det var naturligt att det också blev temat för boken, säger Fredrik Hagelin

I Rysslands militära fuck-ups ­presenterar Krigshistorie­podden många av de misslyckanden som gjorts under Rysslands tid som stormakt och förklarar vad som kan ­ligga bakom. Med en initierad inblick i både de militärhistoriska och ­politiska faktorerna får vi här följa Rysslands prestation från första världskriget till det aktuella Ukrainakriget.

Själva arbetet med boken var en tämligen smärtfri historia menar de tre. Dels hade de mycket material från arbetet med Krigshistoriepodden, dels hittade de en arbetsgång som fungerade utmärkt.

– Vi randade ner alla kapitel vi ville ha med och så fördelade vi kapitlen mellan oss så att var och en kunde skriva på egen kammare. Det fungerade jättebra, säger Per Wallin.

En av de saker som gjort Krigshistoriepodden till en sådan framgång är den särskilda tonaliteten i podden, en tonalitet som Mattis Bergwall med ett stort mått av självdistans beskriver som ”dräggigt”.

– Vi skriver inte om krig på samma sätt som till exempel Lars Ericson Wolke (professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan, reds.anm) utan vi har vår egen tonalitet. Vår grej är ju att vi inte är neutrala utan att vi tycker saker. All annan historieskrivning försöker hålla sig neutral med undantag som att Hitler är en rövhatt men vi tar alltid sida mot flåbusstater. För oss är det viktigt att inte ha ett högstämt tonläge som ger krig legitimitet. Vi lyfter ofta det absurda för att påvisa det hemska i krig, säger Mattis Bergwall.

– Vi har ingen beröringsskräck för något ämne, men det är viktigt att vi tycker att det är kul och kan göra det på vårt sätt. En sak vi gör är att vi borrar ner oss i grejer. I början tog vi upp fyra krig på en timme, nu pratar vi om en enda teknisk innovation i ett visst slag på samma tid. Vi försöker förklara saker på ett engagerat och nördigt sätt som man kan ta med sig tillbaka till sitt kompisgäng, säger Per Wallin.

» Vi har på något sätt vunnit internet när vi kan ha en kanal om Israel och Palestina på Discord och det inte ballar ur. «

Att deras koncept fungerar märks inte minst på den lojala följarskara de har. Krigshistoriepodden finansieras via Patreon där lyssnarna betalar för podden vilket också gör att avsnitten inte behöver avbrytas för annonser. 

– Våra lyssnare är oerhört sköna, avslappnade och härliga. Vi har på något sätt vunnit internet när vi kan ha en kanal om Israel och Palestina på Discord och det inte ballar ur. Samma sak gäller våra fysiska pubhäng som vi anordnar. Många kommer ensamma men går därifrån som vänner. De har en fin gemenskap. Det är också därför några av våra mest lyssnade avsnitt har handlat om manlig psykisk ohälsa och utbrändhet. Vi får fortfarande mejl som rör oss till tårar där lyssnarna öppnar sig och berättar om egna erfarenheter, säger Fredrik Hagelin.

Vad nästa steg blir för Krigshistoriepodden är redan klart. Männen bakom har nämligen precis skrivit på för en uppföljare till ”Rysslands militära fuckups”. I den kommer blickarna att riktas inåt, mot svenska krig och den svenska Försvarsmakten.

– Vi har inte varit i krig på tvåhundra år så egentligen vet vi inte om våra generaler är bra. Vad vi vet är att de inte är fulla och korrupta, säger Mattis Bergwall.

– Feedbacken är ju god internationellt; många har bilden av svenska soldater som samvetsgranna, duktiga och initiativrika. Jag tror att vi faktiskt har en av världens bästa soldatutbildningar där välutbildade tjänstemän har mandat att utbilda som man vill. Det har inga andra länder. Vi ger oss själva inte tillräckligt mycket credd för det, säger Per Wallin.

FAKTA

Krigshistoriepodden består av:

• Mattis Bergwall, utbildad historielärare och genomförd värnplikt på 6:e stadsskyttekompaniet på LG. Programledare på Krigshistoriepodden.

• Per Wallin, journalist och genomförd värnplikt på Amf 1, sedan anställd soldat vid NBG 11 och LedR, och GSS/T vid 12:e motoriserade på LG. Numera helt civil för första gången på tolv år. Programledare på Krigshistoriepodden.

• Fredrik Hagelin, ingenjörsutbildning i medieteknik vid KTH, värnplikt på LedR följt av NBG 11. Klippare och producent av Krigshistoriepodden. 

Krigshistoriepodden listar intressanta slag:

Slaget om Hürtgenskogen, november/december 1944. Monumentalt förlusttungt och otroligt intressant på ett ”skyttekompanier förgås i skogsmiljö”-sätt. Vi har gjort en trilogi om det i avsnitten 153, 155 och 157.

Slaget om Lima Site 85, 10-11 mars 1968. Så oerhört tillfredsställande när specialförband (i detta fall nordvietnamesiska) får lösa uppgifter i mellanstatliga krig, det vill säga ha ihjäl motståndarens tekniker och radarplatser (krig är inte Call of Duty). Avsnitt 161.

Slaget vid Komarow, 30 augusti – 2 september 1920. Det här skulle vi vilja se på film: det största kavallerislaget av polskt kavalleri sedan 1831 och det sista större slaget i Europa där kavalleri användes just som kavalleri och inte som ett sätt att förflytta skyttesoldater. Vi skriver om slaget i boken.

Slaget vid Lund 1676.  Danskjävlarna går på pumpen, Ernst-Hugo vinner och Karl XI gör en Rohans ryttare. Hör mer om detta i avsnitt 42.

Slaget om Galizien 1914. Vill man veta hur charmigt inkompetent Österrike-Ungerns armé och dess generalstabschef Conrad von Hötzendorf faktiskt var så bör man läsa om Galizien 1914. Hör mer i avsnitt 136.

Slaget vid Passchendaele 1917. Det finns i dag en ådra bland brittiska historiker att beskriva första världskriget som meningsfullt och rimligt utkämpat. Passchendaele är ett utmärkt exempel på motsatsen. Hör mer i avsnitt 37.

Slaget vid Buna–Gona 1942. Andra världskrigets absolut vidrigaste stridsförhållanden och ett av världshistoriens gräsligaste slag. Du lyssnar på egen risk på avsnitt 91.

Slaget vid Kursk 1943. Slaget är uttjatat, men att vi fram till år 2000 beskrev det nästan uteslutande via sovjetiska sekundärkällor är högintressant. Hör mer i avsnitt 75.

Anfallet mot H3 1981. Iranska flygvapnet lågflyger längs med irakiska gränsen och smäller en bra bit av irakiska flygvapnet. De lufttankas på vägen. I irakiskt luftrum. Hör mer i avsnitt 51.

Operation Kitona 1996. Rwandiska kommandosoldater genomför en specialförbandsoperation så bananas att DEVGRU önskar att de gjort den. Hör mer i avsnitt 15.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post
Försvarsmakten döms att betala 37 miljoner kronor i skadestånd för att ha förorenat en vattentäkt i Uppsala med giftiga PFAS-ämnen. Samtidigt uppger myndigheten på sin webbplats att det nu finns metoder för att rena vatten från PFAS.
Försvarsmakten döms till att betala Uppsala vatten 37 miljoner kronor i skadestånd för att ha förorenat en vattentäkt. Utsläppen kunde härledas till Ärna flygfält vid Upplands flygflottilj F 16, där brandskum innehållande PFAS använts.

2012 upptäckte det kommunala vattenbolaget Uppsala vatten höga halter av PFAS-ämnen i Bäcklösa vattenverk. Utsläppen kunde härledas till Ärna flygfält vid Upplands flygflottilj F 16, där brandskum innehållande PFAS använts. Fallet gick vidare till domstol och tisdagen den 9 april i år dömdes Försvarsmakten i mark- och miljööverdomstolen att betala 37 miljoner kronor i skadestånd till Uppsala vatten. Och det här är inte första gången som Försvarsmaktens verksamhet kontaminerat dricksvatten med PFAS. 2013 uppmätte det kommunala bolaget Ronneby miljö och teknik höga halter av PFAS-ämnen i dricksvattnet i Ronneby kommun.

Misstankarna riktades mot försvarets brandövningsplats på Blekinge flygflottilj F 17 och Försvarsmaktens egen utredning visade på höga halter av PFAS i grundvattnet, bland annat på grund av läckage från flygfältet ut i Ronnebyån. Även den gången gick fallet vidare till domstol, men då var det Ronneby miljö och teknik som ställdes till svars för att genom dricksvattnet förgiftat invånarna. Den 5 december 2023 kom Högsta domstolens beslut som gav 154 personer rätt till skadestånd, bland dem 22 barn.

» För Försvarsmaktens del har det bidragit till att flygvapnet i dag har släckmedel utan tillsatt PFAS «

Två veckor innan domen i PFAS-målet i Uppsala, meddelade Försvarsmakten på sin webbplats att det utvecklats metoder för att rena dricksvatten från PFAS. Metoderna har tagits fram inom projektet Testbed PFAS som startade 2020 och som har genomförts i samarbete mellan Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Fortifikationsverket och forskningsinstitutet Rise. Syftet med projektet var att hitta tekniker för att rena mark och vatten från PFAS samt att utvärdera släckmedel utan PFAS. Nu uppger Försvarsmakten i en artikel på sin webbplats att man lycktas ta fram metoder för att rena vatten från PFAS.

– Tack vare en mycket omfattande testverksamhet kan vi nu visa vilka metoder som är både realistiska, hållbara och effektiva för rening av vatten från PFAS-föroreningar. Nu är det dags för alla aktörer som behöver rena vatten att börja använda metoderna, säger Tove Mallin, forskare på Rise och projektledare för Testbed PFAS i artikeln.

Det uppges också att det numera finns fungerande brandsläckskum utan PFAS och som används i Försvarsmakten.

– Projektet har gett ökad kunskap kring PFAS för samhället i stort och för Försvarsmaktens del har det bidragit till att flygvapnet i dag har släckmedel utan tillsatt PFAS, det är ett viktigt och konkret exempel på Försvarsmaktens miljö- och hållbarhetsarbete, säger generalmajor Stefan Sandborg, chef för Försvarsstabens stödenhet.

FAKTA

PFAS
PFAS är ett samlingsnamn för en stor och komplex ämnesgrupp som omfattar fler än 10.000 ämnen och som kan ge allvarliga hälsoeffekter. Forskningsstudier som genomförts vid Göteborgs universitet av innevånarna i Ronneby efter PFAS-föroreningarna 2013, visar bland annat på förhöjd förekomst av njurcancer och diabetes typ 2.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Observera att du även behöver klicka på godkänningslänken i det bekräftelsemeddelande som kommer att skickas till din e-postadress för att slutföra prenumerationen. Vänligen kontrollera din skräppostmapp om du inte har mottagit bekräftelsemeddelandet efter att ha registrerat dig.