I går eftermiddag genomförde Officersförbundet ett direktsänt samtal på Youtube inför överbefälhavarens kommande beslut i början av maj om slutligt införande av trebefälssystemet. När vi informerade våra medlemmar om sändningen bad vi dem också skicka in frågor. Redan samma dag började de droppa in.
Försvarsmaktens personaldirektör Klas Eksell och Peter Tagesson, som leder den arbetsgrupp som tar fram beslutsunderlaget till ÖB, fick jobba hårt med att försöka förklara nyttan med en obligatorisk omgalonering för NBO-officerare. Sedan tvåbefälssystemet (som nu blivit trebefälssystemet) infördes 2008 har det varit frivilligt om man som officer haft en specialistofficersbefattning. Men nu menar man att det helt enkelt är dags att slutföra reformen.
Men Försvarsmakten har ju med högst begränsad framgång kunnat förklara nyttan – både för den enskilde och organisationen – med att officerare ska välja att växla till specialistofficerare. Mer än att det, möjligtvis, ser fint ut i en tabell i Prio.
Resultatet av den medlemsundersökning vi genomfört alldeles nyligen talar också sitt tydliga språk – sex av tio medlemmar och så många som nio av tio som berörs, är kritiska till obligatorisk omgalonering. Inte minst för att det riskerar att påverka trovärdigheten för hela trebefälssystemet. För att inte tala om oron för löneutvecklingen, både för nuvarande specialistofficerare och de NBO:are som går (tvingas) över. Lägg därtill att man, så här långt, också haft svårt att förklara varför en officersexamen inte längre ska vara giltig för löjtnanter och kaptener men är det för majorer. Eller generaler, för den delen.
I gårdagens sändning hade Klas Eksell svårt att ge rakt svar på om att han själv skulle omgalonera sig – om han hade suttit på en sådan befattning. Många NBO:arna upplever att de blir degraderade och nuvarande specialistofficerare är måttligt roade över att det plötsligt börjar regna in f.d kaptener och löjtnanter i deras skrå. Så myndigheten måste nog anses starta i en ordentlig uppförsbacke.
Vårt råd till ÖB har därför varit att låta det vara fortsatt frivilligt. Allt annat vore bara dumt. Särskilt i en tid av tillväxt, när varenda officer behövs.
Arbetsgruppen har till uppgift att ta fram ett förslag på hur det här ska gå till. Beslutet om det ska genomföras är ÖB:s.
Jag läste nyligen en intervju med ÖB i tidningen ”Svensk veteran” där han gav sina tre bästa tips till unga chefer i Försvarsmakten:
• Ta hand om truppen. För det är tillsammans vi når bästa resultatet.
• Inse betydelsen av att vara en god förebild. Då bygger du laget och är inkluderande.
• Skapa och värna goda relationer. De kan vara avgörande i skarpa lägen.
Efter att ha läst de goda råden skulle inte jag fatta ett sådant kontraproduktivt beslut som att tvinga mina medarbetare att omgalonera sig.
