Senast publicerat
Senast publicerat:

Rådet till ÖB: fortsatt frivilligt att omgaloneras

Lars Fresker, förbundsordförande
Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

I går eftermiddag genomförde Officersförbundet ett direktsänt samtal på Youtube inför överbefälhavarens kommande beslut i början av maj om slutligt införande av trebefälssystemet. När vi informerade våra medlemmar om sändningen bad vi dem också skicka in frågor. Redan samma dag började de droppa in.

Försvarsmaktens personaldirektör Klas Eksell och Peter Tagesson, som leder den arbetsgrupp som tar fram beslutsunderlaget till ÖB, fick jobba hårt med att försöka förklara nyttan med en obligatorisk omgalonering för NBO-officerare. Sedan tvåbefälssystemet (som nu blivit trebefälssystemet) infördes 2008 har det varit frivilligt om man som officer haft en specialistofficersbefattning. Men nu menar man att det helt enkelt är dags att slutföra reformen.

Men Försvarsmakten har ju med högst begränsad framgång kunnat förklara nyttan – både för den enskilde och organisationen – med att officerare ska välja att växla till specialistofficerare. Mer än att det, möjligtvis, ser fint ut i en tabell i Prio. 

Resultatet av den medlemsundersökning vi genomfört alldeles nyligen talar också sitt tydliga språk – sex av tio medlemmar och så många som nio av tio som berörs, är kritiska till obligatorisk omgalonering. Inte minst för att det riskerar att påverka trovärdigheten för hela trebefälssystemet. För att inte tala om oron för löneutvecklingen, både för nuvarande specialistofficerare och de NBO:are som går (tvingas) över. Lägg därtill att man, så här långt, också haft svårt att förklara varför en officersexamen inte längre ska vara giltig för löjtnanter och kaptener men är det för majorer. Eller generaler, för den delen. 

I gårdagens sändning hade Klas Eksell svårt att ge rakt svar på om att han själv skulle omgalonera sig – om han hade suttit på en sådan befattning. Många NBO:arna upplever att de blir degraderade och nuvarande specialistofficerare är måttligt roade över att det plötsligt börjar regna in f.d kaptener och löjtnanter i deras skrå. Så myndigheten måste nog anses starta i en ordentlig uppförsbacke. 

Vårt råd till ÖB har därför varit att låta det vara fortsatt frivilligt. Allt annat vore bara dumt. Särskilt i en tid av tillväxt, när varenda officer behövs.

Arbetsgruppen har till uppgift att ta fram ett förslag på hur det här ska gå till. Beslutet om det ska genomföras är ÖB:s.

Jag läste nyligen en intervju med ÖB i tidningen ”Svensk veteran” där han gav sina tre bästa tips till unga chefer i Försvarsmakten:

• Ta hand om truppen. För det är tillsammans vi når bästa resultatet.

• Inse betydelsen av att vara en god förebild. Då bygger du laget och är inkluderande.

• Skapa och värna goda relationer. De kan vara avgörande i skarpa lägen.

Efter att ha läst de goda råden skulle inte jag fatta ett sådant kontraproduktivt beslut som att tvinga mina medarbetare att omgalonera sig. 

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    I nya rapporten från Euromil har medlemsländer tillfrågats om hur de ser på rekrytering och att behålla de anställda inom respektive försvarsmakt.

    Fredrik B Nilsson

    Enligt de flesta av de svarande har kriget i Ukraina haft en positiv påverkan på rekrytering men däremot inte på att behålla personal. Snittet på anställningstid inom försvaret, i de elva länderna som besvarat frågorna, är tio år.

    De största hindren för rekrytering är konkurrensen från den privata sektorn, löner och krav på fysisk kondition, medan kvarhållandet påverkas av att man får bättre löner och bättre balans mellan jobb och privatliv utanför militären, familjeskäl, ledarskap och förvaltning samt brist på karriärmöjligheter.

    För svensk del ser det delvis annorlunda ut. Under det senaste decenniet har rekryteringen ökat betydligt och ligger på en mycket bra nivå, medan förmågan att behålla personal har varit stabil. Den nuvarande säkerhetssituationen har ökat det offentliga stödet för Försvarsmakten.

    När det gäller tiden i tjänst visar det sig att militär personal i Försvarsmakten ofta lämnar efter 5–10 år.

    När det gäller tiden i tjänst visar det sig att militär personal i Försvarsmakten ofta lämnar efter 5–10 år. För att minska avhoppen har nationella myndigheter infört specifika åtgärder som löneökningar, pensionsreformer och karriärutvecklingsprogram.

    Rapporten avslutas med tips till politikerna i respektive land. De svenska makthavarna uppmanas förbättra löner och arbetsvillkor. Och att skapa en arbetsmiljö som inte leder till ohälsosam arbetsbelastning samt se till att det finns en bra balans mellan jobb och fritid.

     

    Ur arkivet: