Senast publicerat
Senast publicerat:

Micael blir Michael

Stefan Morin, Förbundsordförande
Stefan Morin
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

Den 1 oktober är det chefsbyte i Försvarsmakten. Överbefälhavare Micael Bydén lämnar över taktpinnen till nuvarande chefen för Försvarsstaben Michael Claesson. Jag vill ta tillfället i akt och vända mig till både avgående och kommande överbefälhavare.

Micael Bydén

Tack för ditt arbete! Som du vet har Officersförbundet och Försvarsmakten under din tid som överbefälhavare inte alltid varit helt överens. Det är oundvikligt med anledning av våra olika uppdragsgivare och roller. Jag är dock övertygad om att du varje dag arbetat för att Försvarsmakten ska bli bättre. Du fick ta över en sargad myndighet tyngd av nerskärningar och nedläggningar. Från försvarsbeslutet 2015 har du fått leda omställningen tillbaka till nationellt försvar och slutligen klivet in i Nato. Under din ledning är det två saker som jag tycker sticker ut positivt. Du har lyckats öka förtroendet för Försvarsmakten; gentemot allmänheten och politiken, men även internt. Även om våra medlemmar fortsatt vittnar om stora behov inom avtal och villkor är tron på myndighetens framtid i dag stor. Det andra området är respekt. Arbetet med uppförandekoden och ovälkommet beteende har varit tydligt prioriterat. Ett viktigt arbete där du personligen visat stort engagemang. Avslutningsvis vill jag personligen tacka för våra möten under det här året och önska dig lycka till i framtiden. 

Försvarsmakten är en militär myndighet och då bör den militära personalen stå i fokus i arbetet kring lön och karriärsfrågor.

Michael Claesson

Grattis till befordran! Jag tillsammans med hela officersförbundets styrelse ser verkligen fram emot ett nära och givande samarbete. Du tar över en försvarsmakt under tillväxt, i ett allierat Sverige. Ett Sverige som befinner sig i ett mycket instabilt och osäkert omvärldsläge. För oss är det därför extra viktigt att vårt samarbete skapar rätt förutsättningar för våra medlemmar att leverera efterfrågad effekt. När vi träffas i din nya roll kommer jag vilja prata om:

Lön – Vi behöver hitta gemensamma former för att värdera och belöna kompentensdjup, oavsett vilken anställningskategori det handlar om. Jag önskar att vi på riktigt utvärderar hur nuvarande lönepolitik bidrar till rekrytering och behållandet av militär personal.

Pension – Särarten i yrket kräver unika tjänstepensionslösningar. Förskjutning av tjänstepension för avdelning 2, den så kallade ”plogen”, behöver bli ett ensidigt arbetstagarbeslut och i avdelning 1 behöver vi lösningar som ökar attraktiviteten i yrket framåt. 

Arbetsmiljö – Balans mellan uppgifter och resurser är ett välkänt uttryck i Försvarsmakten. Våra medlemmar har under längre tid efterfrågat just en bättre balans mellan arbete och fritid. Här krävs ett tydligt engagemang från försvarsmaktsledningen. Försvarsmakten bör premiera chefer som aktivt arbetar för en bättre arbetsmiljö. 

Utlandstjänstgöring – Kollektivavtal vid URA-tjänstgöring samt ett attraktivt utlandsavtal. Vi måste värna medföljande eller hemmavarande anhöriga. Det gäller både ekonomiskt och möjligheten att träffas. Om utlandstjänstgöring är attraktiv bidrar det givetvis till både rekrytering och att bibehålla militär personal.

Min prioritering kommer vara enkel. Försvarsmakten är en militär myndighet och då bör den militära personalen stå i fokus i arbetet kring lön och karriärsfrågor.

Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.

 Så har vi klivit in i ett nytt år. Pandemin präglar fortfarande vardagen i hela världen, men jag hoppas att vi börjar se ljuset i tunneln med den mildare omikronvarianten av covid-19.  Utöver pandemin så påverkas vår vardag av det utmanande säkerhetspolitiska läget i Europa och dess närhet. I Turkiet, ett land med lång gräns mot EU och dessutom en av världens 20 största ekonomier, har man haft en inflation på 30 procent i december. Förtroendet för den turkiska liran är mycket låg. Ett land med svajig ekonomi och krympande medelklass skapar inte bra förutsättningar för säkerhetspolitisk stabilitet, och president Erdoğan ifrågasätts mer och mer.

Men det är läget i Ukraina med direkt EU-gräns till Rumänien, Ungern, Slovakien och Polen, som skapar de direkta utmaningarna för den europeiska säkerhetsordningen. De stora aktörerna står på tå och USA försöker agera tydligt, med flera. Nato sluts samman allt hårdare. Putins agerande skapar därmed precis det han säger sig frukta, ett tydligt sammansvetsat Nato med hög operativ förmåga och beredskap nära Rysslands gränser. I skrivande stund är utgången av samtalen mellan USA och Ryssland inte klar, men jag hoppas att man besinnar sig och hittar konstruktiva lösningar. 

»Med anledning av läget i Ukraina och närområdet reses förstås en hel del frågor om vår egen samlade förmåga.«

Med anledning av det spända läget reses förstås frågor om vår egen samlade förmåga. Redan i försvarsbeslut 2015 talade både dåvarande ÖB Sverker Göranson och försvarsminister Peter Hultqvist om behovet av att satsa på bottenplattan i vår operativa förmåga. Bottenplattan exemplifierades med grundläggande behov av en fungerande personalförsörjning, logistik och ammunition samt grundläggande materiel på grupp- och soldatnivå utöver satsningar på större materielprojekt som Gripen E/F och ubåt A26 samt den omtvistade brigadförmågan. 

Det är därför besvärande att det två år in i försvarsbeslut 2020 – sju år efter fokuseringen på basplattan – ännu pratas om brister av grundläggande ammunitionsbehov. Det hämmar förstås vår operativa förmåga. Riksrevisionens rapport om försvarsbeslut 2015 (RIR2021:23) belyser även utmaningarna med materieltjänsten; ”Försvarsmakten har tappat kompetens när det gäller krigsplacering av materiel, och under perioden av nedskärningar och fokus på internationella insatser försvann systematiken i arbetet med utrustningslistor. Försvarsmakten har tvingats hitta nödlösningar för att lösa problemen, men detta har i sin tur lett till brister.”

Omställningen av Försvarsmakten är svår. Kompetenser och rutiner har försvunnit, vilka är svåra att återta. Samtidigt har det varit dyrt att vara fattig med materiella brister. Vi ser att tunga materielprojekt har trängt undan behovet av det mest nödvändiga. Vissa materielsystem, som till exempel C-130, har nu livstidsförlängts så många gånger att jag har tappat räkningen. Transportdivisionen på F 7 lappar och lagar på ett beundransvärt sätt, dock sjunker flygtidsuttaget då varje flygtimme kräver allt fler underhållstimmar.

Problemet ska varken underskattas eller överdrivas men beredskap och operativ effekt måste vara i fokus. Det finns därför skäl att fintrimma ÖBs egen avvägning så att grundläggande behov bättre tillgodoses. Politiken måste vara beredd att skjuta till extra medel. Försvarsviljan är hög i Sverige och det förfaller finnas gott stöd bland befolkningen för att just i dessa tider skjuta till ”beredskapspengar”. 

Ur arkivet: