Senast publicerat
Senast publicerat:

Micael blir Michael

Stefan Morin, Förbundsordförande
Stefan Morin
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

Den 1 oktober är det chefsbyte i Försvarsmakten. Överbefälhavare Micael Bydén lämnar över taktpinnen till nuvarande chefen för Försvarsstaben Michael Claesson. Jag vill ta tillfället i akt och vända mig till både avgående och kommande överbefälhavare.

Micael Bydén

Tack för ditt arbete! Som du vet har Officersförbundet och Försvarsmakten under din tid som överbefälhavare inte alltid varit helt överens. Det är oundvikligt med anledning av våra olika uppdragsgivare och roller. Jag är dock övertygad om att du varje dag arbetat för att Försvarsmakten ska bli bättre. Du fick ta över en sargad myndighet tyngd av nerskärningar och nedläggningar. Från försvarsbeslutet 2015 har du fått leda omställningen tillbaka till nationellt försvar och slutligen klivet in i Nato. Under din ledning är det två saker som jag tycker sticker ut positivt. Du har lyckats öka förtroendet för Försvarsmakten; gentemot allmänheten och politiken, men även internt. Även om våra medlemmar fortsatt vittnar om stora behov inom avtal och villkor är tron på myndighetens framtid i dag stor. Det andra området är respekt. Arbetet med uppförandekoden och ovälkommet beteende har varit tydligt prioriterat. Ett viktigt arbete där du personligen visat stort engagemang. Avslutningsvis vill jag personligen tacka för våra möten under det här året och önska dig lycka till i framtiden. 

Försvarsmakten är en militär myndighet och då bör den militära personalen stå i fokus i arbetet kring lön och karriärsfrågor.

Michael Claesson

Grattis till befordran! Jag tillsammans med hela officersförbundets styrelse ser verkligen fram emot ett nära och givande samarbete. Du tar över en försvarsmakt under tillväxt, i ett allierat Sverige. Ett Sverige som befinner sig i ett mycket instabilt och osäkert omvärldsläge. För oss är det därför extra viktigt att vårt samarbete skapar rätt förutsättningar för våra medlemmar att leverera efterfrågad effekt. När vi träffas i din nya roll kommer jag vilja prata om:

Lön – Vi behöver hitta gemensamma former för att värdera och belöna kompentensdjup, oavsett vilken anställningskategori det handlar om. Jag önskar att vi på riktigt utvärderar hur nuvarande lönepolitik bidrar till rekrytering och behållandet av militär personal.

Pension – Särarten i yrket kräver unika tjänstepensionslösningar. Förskjutning av tjänstepension för avdelning 2, den så kallade ”plogen”, behöver bli ett ensidigt arbetstagarbeslut och i avdelning 1 behöver vi lösningar som ökar attraktiviteten i yrket framåt. 

Arbetsmiljö – Balans mellan uppgifter och resurser är ett välkänt uttryck i Försvarsmakten. Våra medlemmar har under längre tid efterfrågat just en bättre balans mellan arbete och fritid. Här krävs ett tydligt engagemang från försvarsmaktsledningen. Försvarsmakten bör premiera chefer som aktivt arbetar för en bättre arbetsmiljö. 

Utlandstjänstgöring – Kollektivavtal vid URA-tjänstgöring samt ett attraktivt utlandsavtal. Vi måste värna medföljande eller hemmavarande anhöriga. Det gäller både ekonomiskt och möjligheten att träffas. Om utlandstjänstgöring är attraktiv bidrar det givetvis till både rekrytering och att bibehålla militär personal.

Min prioritering kommer vara enkel. Försvarsmakten är en militär myndighet och då bör den militära personalen stå i fokus i arbetet kring lön och karriärsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Hans Bergvall, 2:e vice ordförande i Officersförbundet, är flygtekniker på Blekinge flygflottilj, F 17. Han känner igen problematiken som färdmekanikern David lyfter.
    Hans Bergvall, 2:e vice ordförande i Officersförbundet, är flygtekniker på Blekinge flygflottilj, F 17. Han känner igen problematiken som färdmekanikern David lyfter.

    Jag började höstens första arbetsdag i mitten av augusti bekymrad efter de dramatiska händelserna i Afghanistan. Ett land där många av Officersförbundets medlemmar slitit hårt för att skapa säkerhet och stabilitet, men som återigen fallit i Talibanernas händer på bara nio dagar. Det är nästintill ofattbart. Det är bara månader sedan som svensk personal mentorerade den afghanska armén och bara några år sedan det svenska förbandet stöttade dem under operationer, själva genomförde patruller ut till byarna och bland annat möjliggjorde att flickor kunde gå i skolan. Det kostade fem svenska och två lokalanställdas liv. Dessutom många skadade – en del för livet. Nyligen avslutades Sveriges evakueringsoperation där Försvarsmaktens personal flugit ut över 1 100 personer – vilken hjälteinsats! Jag vill å hela Officersförbundets vägnar tacka alla er som tjänstgjort i Afghanistan genom åren – det ni gjort har inte varit förgäves.       

    Tillbaka till Sverige där det varit en fantastisk sommar och hemester för en stor del av oss. Jag tror att det senaste årets pandemi har gjort att vi har fått upp ögonen för vilket fantastiskt land vi lever i. Visst finns det brister men vårt sätt att leva i frihet är väl värt att försvara. Det är i alla fall min slutsats efter många härliga morgnar ombord på båten, reflekterandes över livet, medan övriga i besättningen fortfarande sov. Men för att försvara vårt land krävs en stark försvarsmakt.

    Behovet av militär personal har under lång tid aldrig varit större än det är nu. Försvarsmaktens viktigaste resurs är dess personal – utan dem flyger inga flygplan, stridsvagnarna står still och kockens grytor ekar tomma. 

    »Jag vill å hela Officers­förbundets vägnar tacka alla er som tjänstgjort i Afghanistan genom åren – det ni gjort har inte varit förgäves.«

    Flera stora arbeten pågår nu i myndigheten som är kopplade till personalen. Jag tänker på ny krigs- och grundorganisation och slutligt införande av trebefälssystemet. Ur Försvarsmaktens perspektiv hänger frågorna inte ihop: den förstnämnde är kopplat till försvarsbeslutet och den sistnämnda är mer av en systemfråga. Men i praktiken är det i allra högsta grad annorlunda och frågorna måste därför hanteras i rätt ordning. 

    Enligt vår uppfattning måste man först sätta den nya organisationen och identifiera behoven av personal i respektive kategori.  Inte förrän det är gjort kan man ta itu med arbetet med omgaloneringen. Risken är ju annars överhängande att myndigheten står med personal som tvingats byta personalkategori och sedan i alla fall får tjänstgöra på en befattning i sin gamla personalkategori, med enda skillnaden att individen har en annan grad. Det skulle kraftigt försvaga trovärdigheten både för den nya organisationen och för trebefälssystemet.

    Och apropå trovärdighet: Försvarsmakten måste nu snarast börja jobba med att ta fram en modell för hur erfarenhet ska avspeglas i lönen, annars blir talet om specialistofficerarnas löneutveckling bara tomma ord. 

    En händelserik höst står för dörren:

    Tillväxten fortsätter, bland annat med invigningar av de nya förbanden. Fler värnpliktiga utbildas och så ska Försvarsmakten ta igen det gångna årets uteblivna övningar på grund av pandemin. Det här skulle inte gå utan stora uppoffringar av myndighetens anställda.

    Det är upp till bevis nu, Försvarsmakten, om ni verkligen ser personalen som er främsta resurs!

    Ur arkivet: