Ges ut av Officersförbundet

Kan man bli en bra plutonchef på 1,5 år? Självklart inte.

Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.

I senaste numret (nr 3 2019) av Officerstidningen jämför Arne Baudin särskild officersutbildningen (Sofu) med bland annat dagens version av officersprogrammet (OP). Han pekar särskilt på den gedigna utbildning och kunskap officersprogrammets elever får, i förhållande till den kortvariga och, i min mening, ofullständiga utbildning som erbjuds Sofu-eleverna. Jag delar till fullo Arne Baudins åsikter. 

En Sofu-utbildad fänrik kommer, om han eller hon blir plutonchef direkt efter sin utbildning, ha sämre kunskap vad avser allmän militär utbildning än vad till exempel den ställföreträdande plutonchefen och gruppcheferna kommer att ha. På samma sätt kommer han eller hon att komma till korta  vad avser kunskap om de vapen- och andra materielsystem som hanteras inom plutonen. 

Att ha sämre kunskap än personalen i sitt förband kommer att innebära att personalen inte litar på, eller har förtroende för, sin chef. Risken för att det skapas informella chefer, vilka styr verksamheten, blir betydande. Detta är bekymmersamt nog i den fredstida verksamheten hemma i Sverige, men blir direkt farligt för den enskilde liksom för förbandet och dess verksamhet i en eventuell utlandsmission i vilken förbandet verkar. En fientlig miljö kräver kunniga chefer.

» Jag hävdar att en Sofu-utbildad officer under sina första år kommer att ha lägre tjänstbarhet än vad officerare som utbildats på officersprogrammet har.  «

Jag hävdar att en Sofu-utbildad officer under sina första år kommer att ha lägre tjänstbarhet än vad officerare som utbildats på officersprogrammet har. För att, till del, kunna överbrygga denna brist bör en nyhemkommen Sofu-fänrik inte direkt få bli plutonchef, utan bör först tjänstgöra som ställföreträdande plutonchef under något eller några år. Detta med syfte att få erfarenhet av vad en pluton är, hur den fungerar och hur en chef agerar. Först därefter bör Sofu-officeren få bli plutonchef.

Försvarsmakten bemötte i samma tidning, genom kommendören och tillika chefen för Fjärde sjöstridsflottiljen, Fredrik Palmquist, Arne Baudins åsikter. Palmquist förfäktar att man måste finna nya vägar för att rekrytera till officersyrket. Han uttrycker sig bland annat så här:  ”Min grundsyn är att kadettens motivation och intellektuella förutsättningar är de faktorer som definierar hens möjlighet att bli en duglig officer – den viktigaste muskeln på en officer sitter mellan öronen”.    

Motivation och 180 högskolepoäng kan aldrig ersätta utbildning och erfarenhet. Svårigheter att rekrytera till officersyrket får inte innebära sänkta krav på en utexaminerad officer.  Att ha en för militär verksamhet irrelevant högskoleutbildning som grund för antagning till Sofu bäddar inte för att den examinerade officeren kommer att vara lämplig i sin befattning, kanske snarare tvärtom. 

Vetenskapligt beprövad och dokumenterad erfarenhet pekar entydigt på betydelsen av praktisk utbildning i kombination med teoretisk utbildning. Sofu innebär det motsatta; teoretisk utbildning med en snutt militär PRAO. Som exempel på ett land med en väl fungerande officersutbildning kan nämnas Israel. Israel Defense Forces (IDF) har, av naturliga skäl, stor erfarenhet och kunskap om vad som erfordras för att bli en bra officer. De hade aldrig ens funderat på att skapa ett Sofu-alternativ för utbildning av sina officerare. I övrigt hänvisar jag till vad jag skrev i Officerstidningen nr 1 2019. 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post