Senast publicerat
Senast publicerat:

Kan man bli en bra plutonchef på 1,5 år? Självklart inte.

Lars-Henning Persson. Pensionerad major med mycket erfarenhet, men utan de magiska 180 högskolepoängen.
Mats Nyström, Försvarsmakten
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I senaste numret (nr 3 2019) av Officerstidningen jämför Arne Baudin särskild officersutbildningen (Sofu) med bland annat dagens version av officersprogrammet (OP). Han pekar särskilt på den gedigna utbildning och kunskap officersprogrammets elever får, i förhållande till den kortvariga och, i min mening, ofullständiga utbildning som erbjuds Sofu-eleverna. Jag delar till fullo Arne Baudins åsikter. 

En Sofu-utbildad fänrik kommer, om han eller hon blir plutonchef direkt efter sin utbildning, ha sämre kunskap vad avser allmän militär utbildning än vad till exempel den ställföreträdande plutonchefen och gruppcheferna kommer att ha. På samma sätt kommer han eller hon att komma till korta  vad avser kunskap om de vapen- och andra materielsystem som hanteras inom plutonen. 

Att ha sämre kunskap än personalen i sitt förband kommer att innebära att personalen inte litar på, eller har förtroende för, sin chef. Risken för att det skapas informella chefer, vilka styr verksamheten, blir betydande. Detta är bekymmersamt nog i den fredstida verksamheten hemma i Sverige, men blir direkt farligt för den enskilde liksom för förbandet och dess verksamhet i en eventuell utlandsmission i vilken förbandet verkar. En fientlig miljö kräver kunniga chefer.

Jag hävdar att en Sofu-utbildad officer under sina första år kommer att ha lägre tjänstbarhet än vad officerare som utbildats på officersprogrammet har. För att, till del, kunna överbrygga denna brist bör en nyhemkommen Sofu-fänrik inte direkt få bli plutonchef, utan bör först tjänstgöra som ställföreträdande plutonchef under något eller några år. Detta med syfte att få erfarenhet av vad en pluton är, hur den fungerar och hur en chef agerar. Först därefter bör Sofu-officeren få bli plutonchef.

Försvarsmakten bemötte i samma tidning, genom kommendören och tillika chefen för Fjärde sjöstridsflottiljen, Fredrik Palmquist, Arne Baudins åsikter. Palmquist förfäktar att man måste finna nya vägar för att rekrytera till officersyrket. Han uttrycker sig bland annat så här:  ”Min grundsyn är att kadettens motivation och intellektuella förutsättningar är de faktorer som definierar hens möjlighet att bli en duglig officer – den viktigaste muskeln på en officer sitter mellan öronen”.    

Motivation och 180 högskolepoäng kan aldrig ersätta utbildning och erfarenhet. Svårigheter att rekrytera till officersyrket får inte innebära sänkta krav på en utexaminerad officer.  Att ha en för militär verksamhet irrelevant högskoleutbildning som grund för antagning till Sofu bäddar inte för att den examinerade officeren kommer att vara lämplig i sin befattning, kanske snarare tvärtom. 

Vetenskapligt beprövad och dokumenterad erfarenhet pekar entydigt på betydelsen av praktisk utbildning i kombination med teoretisk utbildning. Sofu innebär det motsatta; teoretisk utbildning med en snutt militär PRAO. Som exempel på ett land med en väl fungerande officersutbildning kan nämnas Israel. Israel Defense Forces (IDF) har, av naturliga skäl, stor erfarenhet och kunskap om vad som erfordras för att bli en bra officer. De hade aldrig ens funderat på att skapa ett Sofu-alternativ för utbildning av sina officerare. I övrigt hänvisar jag till vad jag skrev i Officerstidningen nr 1 2019. 

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Försvarsgrenscheferna ska rapportera direkt till ÖB, Högkvarteret omstruktureras till en ny stab och metoderna för att leda Försvarsmakten ska förändras. Det är några av förändringarna när Försvarsmaktens centrala ledning nu ska göras om. Målet är en Natoanpassad och förenklad organisation som snabbare kan fatta beslut och bättre leda Försvarsmakten i krig.

    Josefine Owetz
    Carl-Johan Edström
    ”Vi behöver metoder där tid prioriteras på ett annat sätt före risk och ekonomi”, säger Carl-Johan Edström, chef för Försvarsstaben.

    Foto: Foto: Claudio Bresciani/TT

    Under det senaste decenniet har Försvarsmakten förändrat myndighetens centrala ledning i flera steg. Arbetet har bland annat omfattat etableringen av försvarsgrensstaber och bildandet av Försvarsstaben. Sedan Sveriges Natointräde har ytterligare anpassningar gjorts.

    Men enligt generallöjtnant Carl-Johan Edström, chef för Försvarsstaben, finns det fortfarande överlappande ledningsnivåer som riskerar att skapa avstånd mellan ÖB och kärnverksamheten. Han leder projektgruppen som arbetar med att ta fram utformningen av den nya centrala ledningen på uppdrag av ÖB.

    – Vi påbörjar nu en stor förändring av den centrala ledningen i Försvarsmakten. Det är en förändring som är nödvändig och som bygger på det försämrade omvärldsläget och på vad som krävs av en försvarsmaktsledning. Vi behöver skapa en mycket effektivare ledning.

    Förändringen genomförs i två större steg. Från den 1 januari 2027 ska arméchefen, marinchefen och flygvapenchefen bli direktrapporterande chefer till ÖB, i stället för som i dag till chefen för Försvarsstaben. Carl-Johan Edström, som själv tidigare varit flygvapenchef, beskriver förändringen som efterlängtad.

    – Det här är en viktig förändring och det har varit en stor drivkraft för mig. Vi hade egentligen kunnat göra det här tidigare, vid de första förändringarna av Högkvarteret redan 2018 och 2023, men vi valde att ta det stegvis.

    Utöver ändringen för försvarsgrenscheferna har ett arbete inletts för att Försvarsmakten ska få en mer sammanhållen styrning och ledning. Idag leder ÖB myndigheten genom Försvarsmaktens strategiska plan (FMSP), medan chefen för Försvarsstaben bland annat styr försvarsgrenarnas uppdrag och ekonomi genom Försvarsmaktens genomförandeplan (FMGP). Framöver är målet att ÖB ska kunna leda, följa upp och göra avvägningar för den samlade verksamheten utifrån en plan, istället för dagens två.

    – När försvarsgrenscheferna blir direktrapporterande chefer så blir det en plan som vi leder och följer upp på.

    Vi genomför ständig avskräckning och försvar. Det innebär att tid är en mycket viktigare faktor. Vi behöver metoder där tid prioriteras på ett annat sätt före risk och ekonomi.

    Samtidigt ska Försvarsmakten bli bättre rustad för att leda multidomäna operationer och verka tillsammans med allierade i Nato.

    – Vi sitter i en organisation som metodmässigt och organisatoriskt har en tyngdpunkt mot myndighetsledning och förvaltning och är ganska svag på central ledning och försvarsoperationer, säger Carl-Johan Edström.

    Förändringen handlar också om själva metoden för att leda Försvarsmakten. Beslut ska kunna fattas snabbare och mer decentraliserat, och ledningen ska kunna hantera både grundberedskap och högre beredskapslägen.

    – Vi genomför ständig avskräckning och försvar. Det innebär att tid är en mycket viktigare faktor. Vi behöver metoder där tid prioriteras på ett annat sätt före risk och ekonomi.

    Nästa stora steg tas den 1 januari 2028. Då ska ÖB börja leda Försvarsmakten enligt den nya metoden samtidigt som Högkvarteret omstruktureras till en ny stab. Exakt hur den ska se ut är ännu inte bestämt, men Försvarsstaben, Operationsledningen, Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten och Högkvarterets stab ska organiseras i en struktur anpassad både för svenska förhållanden och Nato.

    – Vi kommer att börja jobba med det i höst och bestämma oss våren 2027 för att sedan, med hjälp av arbetstagarorganisationerna, bemanna organisationen.

    Nya Högkvarteret

    I mars blev det klart att Högkvarteret om några år kommer att flytta till en fastighet i Frösundavik i Solna. HKV:s lokaler på Lidingövägen är i behov av renovering.

    Foto: Fastighets AB Solna Haga

    Sveriges Natointräde påverkar både organisationen och hur Försvarsmakten ska arbeta. Metoder, teknik och ledningssystem måste fungera såväl nationellt som tillsammans med andra allierade, förklarar Carl-Johan Edström.

    – Allting vi gör i den här förändringsledningen måste vara interoperabelt. Det måste fungera både nationellt och som en allierad.

    I arbetet studerar projektgruppen också hur andra länder organiserar sina högkvarter. Bland annat görs besök i de nordiska länderna, andra Natoländer och Ukraina.

    – Vi kommer inte hitta att ”det där är modellen som vi vill gå mot”. Vi kommer att titta på alla och försöka förstå fördelar och nackdelar och hur vi kan applicera det så bra som möjligt för oss själva, säger Carl-Johan Edström.

    Digitalisering är också en viktig del av arbetet, både för myndighetsledningen och för möjligheten att leda operationer och dela information och lägesbilder. Ambitionen är bland annat att minska administrationen och ge personalen mer tid för exempelvis beslutsfattande.

    – Vi står i ett skifte där den digitala möjligheten att påverka hur man leder Försvarsmakten är massiv. Vi har redan testat AI-modeller inom delar av Försvarsstaben och Högkvarteret med goda resultat.

    På sikt ser Carl-Johan Edström samtidigt ett behov av att få ut fler officerare från staberna till förbanden.

    – Vi är generellt för stora i staberna. Om digitaliseringen och möjligheten att leda på ett effektivare sätt innebär att vi kan få ut fler officerare i verksamheten så är det bara bra.

    Omorganisationen ska genomföras inom nuvarande ekonomiska och personella ramar. Samtidigt ska personalens kompetens utvecklas och anpassas efter nya ledningens behov.

    – Ingen kommer att förlora sitt jobb, men det är inte säkert att den exakta arbetsuppgift man har idag finns i organisationen den 1 januari 2028. Men vi har fantastisk personal som vi vet att vi kommer att kunna kompetensutveckla.

    Ur arkivet: