Senast publicerat
Senast publicerat:

Ohälsa hos kvinnliga veteraner undersöks i ny studie

På uppdrag av Försvarsmaktens veterancentrum genomförs nu för första gången registerstudier för att undersöka hälsan hos kvinnor som gjort utlandstjänst. Det handlar om fysisk och psykisk ohälsa, men också om sociala förhållanden som förekomsten av skilsmässor. Även hälsan hos samtliga veteraner som gjort internationell insats före 1990 ska studeras.

Linda Sundgren
Svenska forskare tittar nu för första gången på måendet hos gruppen kvinnliga utlandsveteraner.

Foto: Hampus Hagstedt/Försvarsmakten

Sedan 2016 genomförs regelbundna uppföljningar av hälsan hos svenska veteraner som tjänstgjort utomlands. Uppföljningen sker på uppdrag av Försvarsmaktens veterancentrum och görs genom registerstudier där veteraners vårdkontakter, läkemedelsanvändning, dödsfall, cancerdiagnoser och sociala utfall jämförs med dem i kontrollgrupper. Kontrollgrupperna består av andra som mönstrat inför värnplikt, men som inte gjort utlandstjänst.

Vanligtvis omfattar studierna veteraner som varit på insats 1990 eller senare och kvinnor och män brukar inte särredovisas. Men nu tittar forskarna för första gången på måendet hos gruppen kvinnliga utlandsveteraner. Drygt 3 600 kvinnor har deltagit i militära internationella insatser mellan 1953 och 2018, vilket motsvarar knappt 6 procent av samtliga utlandsveteraner.

Liknande läsning:

– Att vi inte tittat närmare på den här gruppen tidigare beror på att vi har betydligt sämre mönstringsdata för kvinnor än för män eftersom det är så få kvinnor som mönstrat. Men det är flera tusen kvinnor som varit på insats och andelen kommer troligen att öka i framtiden, säger Martin Neovius, professor vid Karolinska institutet som leder studien via konsultföretaget Aux Analysis.

Det är flera tusen kvinnor som varit på insats och andelen kommer troligen att öka i framtiden

Bland de hälsofaktorer som studeras finns fysiska sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar och tumörer, men också psykiska åkommor som PTSD och annan mental belastning. Även skilsmässofrekvensen hos kvinnorna undersöks.  

– Vi tittar efter samma saker som vi brukar studera i våra registerstudier. Studien är uppdelad i fyra delar och två av dem planeras att släppas i närtid, säger Martin Neovius.

Ytterligare en ny grupp som nu kommer att undersökas i registerstudier är utlandsveteraner som deltagit i missioner från 1953 till 1989. Även för den här gruppen är tillgången på mönstringsdata mer begränsad. Dessutom har flera av de register som individerna kontrolleras mot tillkommit relativt sent och det kommer att påverka vilka hälsoutfall som kan studeras.

– Exempelvis fanns inte läkemedelsregistret förrän 2005. PTSD blev en formell diagnos 1980, men det är först från 2001 som vi kan följa diagnosen via öppenvårdsregistret. Men vi kommer ändå att kunna få en uppfattning om hälsan inom den här gruppen, säger Martin Neovius.

När studien om veteraner i äldre missioner blir klar är osäkert eftersom forskarna fortfarande väntar på data från Socialstyrelsen, Statistiska Centralbyrån och andra involverade myndigheter, men Martin Neovius hoppas att en del resultat kommer att kunna presenteras på Veterandagen i maj 2025.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "Jag anser att utbildningen kräver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning", skriver insändarskribenten.

    Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten.

    Efter att precis ha avslutat min värnplikt ryckte jag in på Officersprogrammet (OP) 2025 och visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig. Visserligen hade jag genomfört min värnplikt som logistikgruppchef, men trots det anser jag inte att jag var redo för de krav jag upplever utbildningen ställer på mig. En genomförd värnplikt var inte nog för att ge mig den kunskap jag behöver för att utvecklas optimalt på Officersprogrammet. Jag anser att utbildningen kräver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning.

    Fördelen med OP är kadetternas många tidigare erfarenheter. Detta innebär att man kan lära av varandra och knyta viktiga kontakter inom Försvarsmaktens många funktioner. Dock är detta även en nackdel när utbildningen är standardiserad och är starkt formad efter arméns stridande förband.

    Varje officer i Försvarsmakten måste kunna strida och leda strid, men för att uppnå detta krävs att kadetterna har en gemensam lägstanivå som är känd av befälslaget. En känd lägstanivå medför att utbildningen kan fokusera mer på att utveckla kadetternas ledarskap i strid, än att kadetterna skall behöva jaga i kapp sina kollegor som har mer stridsvana.

    Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande

    För många som tidigare har arbetat med någon av arméns funktioner, såsom underhåll, ledning eller fältarbete, är markstridsförmågan i min mening skrämmande låg. Detta inkluderar inte de andra vapengrenarna, vars genomsnittsförmåga troligtvis är ännu sämre. Eftersom väpnad strid i mångt och mycket är Försvarsmaktens huvuduppgift, krävs att kadetterna hanterar grunderna innan övrig utbildning kan staplas ovanpå.

    Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande, och det känns enligt mig som att bataljonen stoppar huvudet i sanden och ignorerar problemet. Trots detta uttrycker befälslaget ett missnöje över den låga utbildningsnivån. En kortare repetitionsutbildning på cirka en månad med fokus på att strida och leda strid, hade enligt mig löst många av de ovannämnda problemen.

    I samband med mitt inryck tilldelades Försvarsmakten blott två veckor att förbereda kadetterna för utbildningen samt att kontrollera kadetternas fysiska förutsättningar. Inrycksveckorna borde utan större förhinder för Försvarshögskolans planering kunna förlängas med ett par veckor. De kadetter som tidigare varit anställda som GSS/K kan eventuellt möta en sådan utbildning med skepsis, då den kan för den erfarne te sig överflödig.

    En repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå 

    Dock är en sådan utbildning vital för de som antingen varit civila och behöver skaka av sig rosten, eller haft en mestadels ickestridande funktionsbefattning under värnplikten. Detta hade möjliggjort att kadetterna med mindre erfarenhet inte behöver oroa sig för att deras tidigare erfarenheter är otillräckliga för att ta tillvara på utbildningen till fullo.

    Sammanfattningsvis anser jag att en repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå som gör det lättare för befälslaget att utgå från. Utbildningen hade även gett kadetterna lika villkor inför utbildningens krav inom markstrid och tagit bort kadetternas behov av att jaga i kapp sina kollegor.

    Slutligen hade en sådan repitionsutbildning möjliggjort att kadetterna inte behöver oroa sig för att otillräcklig kunskap inom en arméfärgad utbildning begränsar deras möjlighet till personlig ledarskapsutveckling.

    Kadett R

    Ur arkivet: